AUGUSTINA BUDJA < < Augustina Budja Slovener |S«EIII([ och integrationspolitiken Augustina Budja SLOVENER I SVERIGE och integrationspolitiken Landskrona, i mars 2006 Självförlag, Landskrona CIP - Kungliga biblioteket, Stockholm NUK, Ljubljana, Slovenien ISBN 13: 978-91-974694-4-0 ISBN 10: 91-974694-4-0 Översättningar, foto, typografi, sättning, omslag Augustina Budja Medarbetare Anne-Marie Budja, Zvonko Bencek, Dora Tuomainen, Helena Molin, Kerstin & Leopold Karlin och Danni Stražar Korrektur Anne - Marie Budja och Helena Molin Tillägnas min familj och slovener i Sverige Denna skrift har fâtt projektstöd frân Kulturdepartementet i Slovenien - Ministrstvo za Kulturo Republike Slovenije - och frân Slovenska riksförbundet i Sverige © Alla rättigheter förbehällna, inklusive rätten att reproducera boken eller delar av densamma i nägon form. Printed in Sweden Tryckeri: Ordgruppen / Författarens Bokmaskin, Stockholm 2006 2 FÖRORD Slovensk invandring till Sverige började för ca 50 är sedan. Hur länge och pa vilket sätt räknas det att en integrationsprocess ska pägä? Pä basis av de senaste rönen inom internationell forskning gällande migration skulle integrationsprocessen för slovener i Sverige ha underlättats om förutsättningar för en kulturpluralism, kulturmängfald förekommit genom att slovener i Sverige samtidigt har möjlighet att bevara sin slovenska identitet. För detta krävs att även hemlandet Slovenien stödjer deras identitetskänsla och uppmuntrar kontinuiteten i sloveners kuituriiv i Sverige. Detta kan ske genom olika projektstöd och stöd i utveckling av slovenska spräket hos första och de följande generationer, där det finns särskilda behov. Det krävs speciellt utformade program för att kunna uppnä resultat. Ett generationsbyte i Sverige pägär redan, antal slovener som kom hit under 1960- och 70-talen blir allt mindre och det blir allt svärare att kunna möta dem i deras roll som vittnen för slovenernas första generations invandring till Sverige. invandrar- och minoritetspolitiken i Sverige slogs 1975 fast utifrän de tre övergripande malen VALFRiHET - JÄMLIKHET - SAMVERKAN. Med valfrihetsmälet menar man att spräkliga minoriteter ska kunna välja i vilken grad de önskar en svensk kulturell identitet eller behälla och utveckia den ursprungliga identiteten. För att kunna bibehälla den egna förutsätts att kulturen utövas inom den egna gruppen pä det egna spräket. Den egna kulturella verksamheten ger invandrarorganisationerna en viktig roll som bärare av invandrarkulturer i Sverige. Invandrarorganisationerna är en av förutsättningarna för valfriheten. Tryggheten i den egna kulturen/föräldrarnas kultur underlättar integrationsprocessen i samhället. Föreningarna samlar människor som saknar politiskt inflytande. Spräket och umgängestraditioner är bara nägra faktorer som utgör spärrar för att invandrare har svärt att integreras i Sverige. Erfarenheterna visar att deitagande i invandrarföreningar leder till ökad delaktighet även i övrigt föreningsliv i Sverige (inom idrott, kuitur, facket, politik) eftersom detta bidrar till en större förstäelse mellan olika befolkningsgrupper och motverkar fördomar. De stora nationerna, nationsstaterna profiierar sig aiitid med egen historia. Minoriteterna i landet fär dock ingen särskild plats eller erkännande om de inte bidrar med detta själv. Det känns därför särskilt angeläget att bidra med en historia om SLOVENER I SVERIGE. En invandrare är alltid ocksä en utvandrare. Människor kommer inte frän ingenstans, utan de har levt i nägot land innan de under en eiier annan form och av oiika orsaker invandrat tiii ett annat. Man biir inte svensk bara för att man bor i Sverige. Precis som slovenernas historia sä bestär även svenskarnas historia av en läng rad invandringar och utvandringar, frän stenäldern fram tiii idag. Foik och kuiturer har alltid blandats. Det är snarare ett undantag än en regel att befolkningen i ett land skulle vara homogen. SLOVENER I SVERIGE och Integrationspolitiken är avsedd för svenskar och slovener i Sverige, boken presenterar i korthet äldre och nyare historia samt siovenernas invandring tiii Sverige, antal, tidpunkt, kön och nägot om integrationsprocessen, umgängesformer, samhällsliv i vardag och tiii fest. Stoffet presenteras enkeit, sakiigt och konkret. Siovenernas iiv, arbete och det historiska händelseförloppet innehäller sä mycket dynamik och stoff för läsarnas fantasi att det inte finns anledning att ge boken den fabulerande novellens karaktär. Historiskt sätt skiljer sig slovenernas öde inte mycket frän andra nationers öden pä flera punkter. Innehället i boken kan ses som universellt, nägot som i stora drag iiknar andra nationers historiska processer, men ändä inte. När det gäller slovener i Sverige, har de precis som andra grupper i landet olika bakgrund och utgängspunkt frän början till slut. Det som är gemensamt för alla är dock - att de pä nägot sätt har lämnat sitt land och bosatt sig i Sverige. Författaren INNEHÄLLSFÖRTECKNING Inledning - 7 1. BAKGRUND - 8 Att göra slovener synliga - 8 Syfte och metod - 9 Avgränsningar - 11 Tidigare kunskapsproduktion - 12 Bokens uppläggning - 13 De största invandrargrupperna kring 1970 - 13 Slovener, andra sydslaviska folkgrupper med flera - 14 Serber-14 Montenegriner -15 Kroater -15 Slovener-15 Makedonier -15 Bosniska muslimer/ bosniakerna -15 Rusiner -15 Sanzakmuslimer -15 Kosovoalbaner -16 Albaner frán Makedonien -16 Ungrare frán Exjugoslavien -16 Invandringen - 16 Antal exjugoslaver i Sverige i dag - 17 Vi máste se bakát för att kunna gá framát - 17 Invandrare är heterogena folkgrupper - 18 USA:s recept pá problemet? - 19 2. SERBER - KROATER - SLOVENER, ETT KUNGARIKE - 20 Äldre historiska teorier - 20 Nágra historiska paralleller - 21 Slovenien - en del av Romarriket - 21 Ländernas attraktiva läge - 22 Krigen pá Balkan - 23 Tito - ledare av blandat ursprung - 24 Självständighets förklaring och Exjugoslaviens sammanbrott - 24 Vad hände sedan? - 25 Nyare historia i korta drag - 26 Politiska tankar i Slovenien - 27 Främmande herrar - 27 Slovener i hemlandet och utanför - 28 Drömmen om átervandring - 29 Nágra slutsatser och nya frágor - 29 3. ALLMÄNT OM SVENSK INVANDRAR-OCH INTEGRATIONSPOLITIK - 31 Integrationspolitikens mál i samhället - 31 Ökat behov av stöd till etniska organisationer - 31 Nágra begrepp och definitioner - 32 Minoriteter och autonomier - 34 Utanförskapets konsekvenser - 35 Myndigheterna och integrationspolitiken - 35 Frán invandrar- till integrationspolitik - 36 Invandrare är representerade i alla branscher - 37 Sprákets betydelse - 38 Mângfald och diskriminering - 38 Egen reflektion - 39 4. OM SLOVENIEN OCH OM KÄNDA SLOVENER I SVERIGE SAMT ANDRA FÖRBINDELSER - 41 Nâgra paralleller - 41 Kriget och självständigheten - 41 Handel och ekonomi - 42 Sloveniens EU-inträde - 42 Statsbesök pâ högsta nivâ - 43 Kungaparet pa statsbesök till Slovenien - 45 Svenskar genom tiderna om slovener och Slovenien - 45 Reflektion av en svensk över slovener i början av förra seklet - 46 Pà Savafloden - 47 Ljubljana elter jordbävningen 1895 - 48 Veldes-sjön (Blejsko jezero) - 48 Nationella väckelser - 49 Naturskön Ljubljana (Laibach) - 49 Den europeiska civilisationen^ - 50 Alfred Jensen, kulturförmedlaren - 51 Carl Snoilsky, 1841-1903; svensk skald med slovenska rötter - 52 Snoilskys ättlängd -53 Den gustavianska t^idens skalder - 55 Ljubljana/Laibach - 57 Carl Snoilsky, ursvensk med slovenska rötter - 58 Fast hav och fjällen skilja... - 59 Sportprofiler - 60 Stenmark och Križaj - 60 Armand Kranjc, boxare - 60 Miro Zalar, friidrott - 61 Helena Brglez, konstâkning - 63 Forskning - 63 Jure Piškur - 63 Lund handplockade professor i hett ämne - 67 Edvard Pišler - 68 Askmolnet - 68 Jaro Ankerst, läkare i Lund - 69 Lojze Hribar, jurist - 69 Edit Novak, jurist - 69 Linné och Scopoli - 69 Konst - 70 Franko Luin, typograf - 70 Ester Ušaj Andersen, Köpenhamn, Danmark - 71 Karlo Pesjak, naturfotograf - 72 Jože Stražar Kiyohara - Konstnär - 74 Konstnärer i Farsta - Sumiko Kiyohara - 76 Darinka Berginc, bildkonstnär - 77 Tanja Tuomainen, ung konstnär i Asmundtorp - 79 Slovensk litteratur i Sverige - 81 Översättningar - 81 Böcker och skrifter pâ slovenska - 82 Slovenska tidskrifter i Sverige förr och nu - 83 Redaktioner - Naš glas, Informativno GLASILO/ Informationsbladet - 86 L itterär produktion pâ slovenska i Sverige - 87 Augustina Budja, Landskrona - 88 Mihaela Barišič - Hojnik, Stockholm - 90 Adi Golčman, Stockholm - 91 Marija Hriberšek, Halmstad - 91 Tone Jakše, Stockholm - Slovenien - 92 Branislav Kalčevič, Stockholm - 93 Gabrijela Karlin, Landskrona - 94 Rado Omota, Stockholm - 94 Zvone Podvinski, Göteborg - 95 Övriga kulturarbetare, musiker och författare - 96 Therese Budja Laudon - Dikter och teckningar - 99 SJÄLVBIOGRAFI -100 Matej Bencek, Landskrona - 101 Alenka Černec - en europé - 102 Alexander Westerlund, 16 âr - 103 Danni Stražar - en slovenska med hjärtat i Sverige - 105 Intervjuer och reportage - 106 Anne- Marie intervjuar sin mormor Angela Budja (2003) - 107 Släkten är bäst - 115 Augustinas familjer - 117 Rebecka och Charlie Solve - 118 Andre Westerlund och Amanda Molin - 119 Dora Tuomainen samt syskonen - 120 Presentation av Gabrijela Karlins familj - 121 Andreas, Victor och Annie Karlin - 122 Robert Karlin med familj - 124 Familjen Karlin Simon - 125 En fotopresentation av Olga Budjas familj - 126 Kembro - David, Daniel och Isabelle - 127 Dominika Kostanjevec - 128 Det geografiska avstândet - 128 Musik och annat - 129 Fältstudie i musiketnologi - 129 Hon kombinerar slovenskt och svenskt - 134 En intervju i ett annat samband - 137 Internationella biblioteket - Intervju - 139 Text till slovensk nationalsàng pà engelska -140 JUSTIN HVALA, Intervju - 141 Zvonko, Zvonimir Bencek - 148 Brevet frân Jönköping, av Inger Bencek - 154 5. SLOVENSKA ORGANISATIONER I SVERIGE - 158 Slovenska Katolska missionen och själavärdare i Sverige - 158 Slovenska riksförbundet i Sverige och den Slovenska kommitténs roll - 160 Slovenska föreningar i Sverige - 161 ORFEUM - konstitutionsmöte och stadgar -162 Nâgra illustrationer/foton frân föreningsaktiviteter i Sverige - 165 TRIGLAV: (1964-1977); LIPA (1977--); ORFEUM (1999--), Landskrona -165 SLOVENIJA, Olofström, (1973--) -166 SLOVENIJA, (1970--), Eskilstuna -167 PLANIKA, (1974--): Malmö -167 SLOVENSKI DOM, Göteborg (1998--) -168 VADSTENA, (1974--) - 169 FRANCE PREŠEREN, Göteborg, (1973 -) - 171 JÖNKÖPING - 172 Föreningen SIMON GREGORČIČ, Köping -172 SLOV^ENSKA FÖRENINGEN, Stockholm, (1972--) - 173 Svensk-slovensk vänskapsförening, Stockholm -174 S LOVENSKA RIKSFÖRBUNDET I SVERIGE OCH ANNAT - 1 7 5 6. EN MINDRE STATISTISK UNDERSÖKNING OM ANTAL SLOVENER I SVERIGE - 178 Hur man ljuger med Statistiken - 178 Kontakter med SCB; ett sätt att göra statistik - 179 Avtalet -181 Resultat av undersökningen - 182 Arbetskraftsinvandring - 184 Hermeneutiken - 185 Förväntningar pa statistikföringen - 186 Sprakkunskaper- 186 Migration - 187 Dokumentation - 188 Samordningskommitteernas roll - 188 Slovenernas rädsla - 189 Den sociala konventionen - 189 Pangermanism och panslavism - 190 Arbete och hälsa - 190 Marginalisering - 191 Maktlöshet - 192 Teknikens framfart och utbildning 192 Social ekonomi, föreningar - 193 Positiv särbehandling - 194 7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION - 196 Självständighet - 196 Kritiken - 196 Inrikes och utrikespolitiken - 197 Rapport fran Utrikes departementet - 199 Ekonomi - allmänt - 197 Sverige - Slovenien bilateralt - 200 Besöksutbyten - 201 Nationalstat eller multinationalstat - 201 För- och nackdelar för etnisk registrering - 202 Skillnader i integrationspolitik - 202 Politiska ambitioner - 203 Statistikbrist - hindret mot insatser - 203 Inbyggda konflikter - 204 Svarigheter med olika begreppsanalys - 204 Fördelar - 206 Invandrare - utvandrare - 206 Fackföreningsrörelsens inställning - 207 Allmän information om socialförsäkringar i Sverige - 208 Hur kan vi veta nagot? - 220 Sverige-slovenernas globala situation - 211 Föreningslivet och kyrkan viktiga för slovener - 212 En kollektiv identitet - 213 Självuppfyllande profetior - 214 Behovet av ekonomiskt stöd för etniska organisationer - 215 Invandrare - ett samlande begrepp för alla icke-svenskar i Sverige - 216 Pedagogiska syften - 216 Identitetsfragor - 217 Slovenernas framtidsvisioner i Sverige - 219 Avslutande reflektion - 219 Slovenien i korthet - 223 Nagra historiska möten - 225 Apendix 228 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING - 232 Europa med Slovenien (i mitten), mörkare markering Källa: IT, 2006 INLEDNING Augustina Budja föddes 1945 i Slovenien efter 2:a världskrigets slut och kom till Sverige under arbetskrafts-invandring ar 1964. Hon har under en längre tid känt ett behov av att finna svar pa vissa fragor, beträffande slovener i Sveriges. Genom att skriva har A Budja skapat sig ett sprak och funnit en lämplig kanal för att kunna göra sin röst hörd. Den svenska arbetskraften under efterkrigstiden räckte inte till. För att fylla den växande industrins behov började man rekrytera människor i andra länder. Under 1950-talet började invandringen fran Finland och pa l960-talet kom bland annat jugoslaver, där även den slovenska gruppen ingick. Man rekryterades i hemlandet eller sökte sig till Sverige pa egen hand. Även dessa grupper bildade snart föreningar. Den första slovenska föreningen bildades i Landskrona 1968 med namnet Triglav (namnet pa det högsta slovenska berget och därmed ocksa slovensk nationell symbol). Sedan följde en rad andra föreningar i Sverige e^er. Idag finns det 11 slovenska föreningar i Sverige. Dessa lokala föreningar har ocksa kommit att fungera som sprakrör för den egna gruppen i respektive kommun. För att samordna föreningarnas verksamhet och ta tillvara föreningarnas intressen pa riksplanet, har de fiesta föreningar av samma nationalitet slagit sig samman i ett riksförbund. Efter att föregaende varit anslutet till det davarande jugoslaviska riksförbundet i 21 ár genom en samordningskommitté för slovenska föreningar, bildades det Slovenska riksförbundet i Sverige i februari 1991. Slovenska föreningar är spridda över stora delar av landet och har o^a en stor bredd i sin verksamhet. De fyller en viktig funktion - de är ett slags hemmaplan, där man kan träffas och tala slovenska, sjunga, läsa tidningar, spela tennis, kort, biljard, schack och göra annat intressant. Det hjälper slovenerna att behálla kontakten med sitt sprák och sin kultur och de försöker se till att deras barn ocksá fár del av det gemensamma kulturarvet. De flesta föreningar har eller har ha^ egna bibliotek, nágra erbjuder sina medlemmar social rádgivning och stöd i olika frágor. Oftast lägger de stor tyngdpunkt pá barn- och ungdoms-verksamhet för att ge andra och följande generationer som växer upp i Sverige en stabil etnisk identitet. Viss frivillig hemspráksträning förekommer ocksá och verksamheten bedrivs báde pá slovenska och pá svenska, vilket känns helt rätt efter snart fem decennier i landet. Aktiviteterna är ofta förlagda till helgerna dá hela familjen kan vara med. Föreningarnas verksamhet är i stort sätt öppen för alla, utan krav pá medlemskap. Augustina Budja 1. BAKGRUND Att göra slovener i Sverige synliga Olika strategier beträffande slovener utomlands kan inte bara grundas pá kvantitativ data, sá som antalet slovener i Sverige och dylikt, och det gár inte att generalisera frágan. Vad som behövs är en differentiering av problemen. Mitt eget ursprung är slovenskt och därför känns det naturligt för mig att vilja belysa slovenernas situation i Sverige. Genom en kombination av báde kvalitativ och kvantitativ undersökningsmetod vill jag för läsaren presentera den slovenska invandrargruppen i Sverige. Min ursprungliga teori har varit att det finns upp till 7000 slovener i Sverige. Detta antal ifrágasattes báde av vissa slovenska och svenska myndigheter, pá bekostnad av att olika förmáner genom politiska beslut har tagits bort och försämrat situationen för slovener (till exempel det slovenska radioprogrammet i SR, P2). Boken har tillkommit dels genom ett samarbete med Statistiska Centralbyrán (i vidare text SCB), där uppdraget har gátt ut pá att först göra en grundforskning kring alla förekommande slovenska orter bland övriga jugoslaviska orter som förekommit i registret (ca 18 000) i samband med slovenernas invandring till Sverige under efterkrigstiden. Sammanställningen har gjorts av SCB i en tabell, som inneháller vissa bestämda statistiska uppgi^er om slovener i Sverige. Dels har jag gjort en litteraturstudie av olika författare, och dels är boken en tolkning av mina egna iakttagelser och delstudier genom áren i Sverige. Tvá- eller flersprákighet är snarast det normala tillstándet för världens folk. Sverige har fortfarande ringa erfarenheter samt kunskap om inhemska sprákliga och kulturella minoriteter. Sprák- och kulturförhállanden för olika invandrargrupper negligeras, vilket enligt olika forskare är en svár politisk och medmänsklig försummelse. Undervisning i moderna främmande sprák är i Sverige fortfarande starkt begränsad till de tre stora spráken; engelska, tyska och franska med vissa undantag för ryska och spanska. Eftersom fa svenskar har goda kunskaper i de fiesta av invandrarspráken betyder immigrationen till Sverige att landet genom invandrarna fár en mángdubblad skara av personer med olika sprákfärdigheter. Detta i sin tur innebär ett mycket betydelsefullt tillskott till landets kulturella och sprákliga kunskapsfond (Gunnar Tingbjörn, 1981). Livslángt lärande är ett begrepp som har allt större betydelse i dagens samhälle. Spráksvárigheterna av olika slag sätter o^a käppar i hjulet när man vill hävda sig i samhället och i synnerhet pá arbetsmarknaden. För mánga människor utgör livslángt lärande en ny möjlighet och för andra innebär begreppet en svár stressituation inför kraven pá ständig vidareutbildning och kompetensutveckling. Det finns ett ordsprák som säger "syns du inte -^finns du inte". Slovenerna tillhör en sádan folkgrupp i Sverige som inte syns trots att den har funnits här i ca 50 ár. Man kan se tendenser i várt samhälle som pekar pá en marginalisering av smá grupper i samhället. Innehállet i denna bok gár ut pá att synliggöra slovener i Sverige. De flesta studier som görs om olika invandrargrupper i Sverige utförs av infödda svenskar och är av behavioristisk karaktär. Man mäter hela tiden skillnader mellan invandrare och födda i Sverige. Men ocksá andra- och tredje generationen av "invandrare" är inräknade i invandrargrupperna. Min reflektion är att om man inte har tillgáng till 8 invandramas etniska data, klumpar man ihop dem till en grä massa och riskerar att skapa och nagla fast skillnader som hämmar integrationen, eftersom tänkandet som VI och DE förstärks. Varje forskning kräver självstudier och kontakter med omgivningen samt med människor som ligger till grund för undersökningen. Själv har jag tidigare vid flera tillfällen genomfört nägra mindre studiearbeten om slovener i Sverige. Bland annat medverkade jag vid utgivningen av en monografi med studier om slovenernas litterära Produktion utomlands. Monografin har utgivits i tre band, där det första behandlar slovenerna i Europa, Australien och Asien och de andra tvä behandlar alla övriga delar av världen där slovenerna en gäng bosatt sig. Jag har fätt kartlägga Sverige-slovenernas kulturyttringar och deras litterära verk. I min undersökning använde jag mig av flera tidskrifter och tidningar bäde i Sverige och i Slovenien, utkomna e^er 1970-talet och fram till vära dagar. Tonvikten har lagts pä artiklar som behandlar frägor kring slovenerna i Sverige. Arbetet publicerades pä slovenska med titeln: "Slovenska izseljenska književnost"; i Ljubljana (Slovenien) 1999, med underrubriken: Slovenski izseljenci v v Evropi po letu 1945: Švedska ("Slovenska utvandrares litterära produktion"; Slovenska utvandrare i Europa efter 1945: Sverige). En informativ monografi pä slovenska om SLOVENER I SVERIGE har ocksä publicerats av Augustina Budja, 2005. De slovenskspräkiga läsarna hänvisas till dessa monografier. För att kunna förstä slovenernas historia och slovenska invandrares situation i Sverige, bör läsaren fä en kort presentation av de sydslaviska folkens historia. Sydslaverna eller ex-jugoslaverna var en av 60- och 70-talens stora arbetskra^sinvandrare i Sverige. Alla - slovener, kroater, bosnier, montenegriner, serber, makedonier och Kosovoalbaner kallades i Sverige förenklat "jugoslaver". Traditioner har visat sig vara svära att bryta i Sverige, därför behövs det mera data om de olika grupperna av människor som en gäng invandrat till Sverige. Pä senare är har en stor del av detta sydslaviska folk drabbats av en nygammal ideologi - nationalismen. Resultatet har blivit hat, folkmord och etnisk rensning. En hel del har sökt sig till Sverige som flyktingar. Numera kallar sig ingen längre jugoslav, därför bör man lämpligen respektera detta även frän svenskt häll. Människorna förändras ständigt i samspel med omgivningen. I denna undersökning har jag kommit pä att det inte finns nägra vattentäta skott mellan subjekt och objekt och att forskningsobjektet skapas av det forskande subjektet. Vi är selektiva i vär uppfattning av verkligheten. Vi ser och registrerar det som passar oss och stämmer överens med vära intressen. Som läsare gör du rätt i att inte generalisera utifrän de intryck som jag söker förmedla pä följande sidor. Nägra av oss upplever en massa märkligheter redan i en enda liten händelse, andra kan flänga runt över hela kontinenter utan att uppleva nägot särskilt. Om detta arbete om slovener i Sverige inte blir den upplevelse som läsaren har väntat sig, sä är det kanske inte bara jag och det valda ämnet som bär skulden. Hittar du däremot nägot intressant i min framställning, sä har du kanske dig själv mest att tacka för det. Syfte och metod Syftet med mitt arbete har varit att formedla forstaelse, genom insikt i andra manniskors tankande och sattet att vara samt att formedla nya kunskaper om den slovenska 9 minoritetsgruppen "invandrare" i Sverige. Tanken har varit att sanning är förstäelse. Man kan dock ifrägasätta om alla "sanningar" överensstämmer med verkligheten. Allting är relativt; jag vill dels förstä och tolka slovenernas globala situation, knuten till sitt tids - och rumsammanhang, dels vill jag - genom att studera slovener i Sverige - göra en narrativ framställning av materialet. Sy^et var ocksâ att belysa frâgan om identiteten och den dubbla tillhörigheten hos slovener. När Sverige blev ett bland invandrarländer, började ocksâ invandrardebatten och detta ledde till bâde positiva och negativa inställningar. De "utvalda" arbetskrafts-invandrarna som kom under 1950- talet och i början av 1960- talet blev väl mottagna. Men sâ växte invandringen och därmed blev debatten livligare. Det var en debatt om assimilering, om hur de skulle smälta in i det svenska samhället och bli "de nya svenskarna". Barnen till arbetskra^sinvandrarna blev fler, de växte upp och det uppstod konflikter och problem. Man började fôrstâ att det inte var sâ lätt att byta kultur och att sprâket har med individens identitet, utveckling och trygghet att göra. Är 1975 växte ur allt denna invandrarpolitiks tre huvudmâl fram: samverkan, jämlikhet och valfrihet. Dessa mâl innebar en rad viktiga saker som till exempel att invandrare och flyktingar ska ha rätt till sitt sprâk och sin kultur. Invandrare- och flyktingbarn ska ha rätt till undervisning bâde i och pâ sitt eget sprâk. Tolk med god utbildning bör anlitas för invandrarnas samhällsservice och rättssäkerhet (Heyman, 1983: 17-18). Svenskar med invandrarbakgrund - även om de är födda och uppvuxna i Sverige - kallas fortfarande för invandrare. Andra generationens invandrare har vuxit upp i Sverige, med värderingar och normer som skiljer sig frân föräldrarnas, men är de svenskar? När det blev dags att välja uppsatsämne föll det sig naturligt för mig att med hjälp av en litteraturstudie undersöka hur slovener upplever sin identitet och sin situation i den omgivning de befinner sig i. 1981 räknade man att ca 10 procent av eleverna i den svenska skolan har ett annat förstaspräk än svenska. Prognoser pekade pâ att antalet elever som kommer frân en tvâ-eller flersprâkig miljö kommer att öka mycket snabbt. Man räknade med att âr 2000 skulle vart tredje barn i Sverige tillhöra denna kategori. Är 1999 fanns det ca 1,8 miljoner personer i Sverige som helt eller delvis hade utländsk bakgrund. Av dessa fanns det 800 000 personer, som var födda i Sverige och hade minst en förälder som var född i ett annat land (SCB, 2005). Oavsett vilken omfattning och karaktär invandringen far i framtiden kommer Sverige aldrig att bli ett ensprâkigt eller ett homogent land igen. Under 1980-talet gällde det att Sverige mâste inrätta sig för att bli ett mângsprâkigt och mângkulturellt samhälle och skapa sâdana livsbetingelser att invandrade grupper kan behâlla och utveckla sina förstasprâk och sin kulturella identitet. Enligt Gunnar Tingbjörn (Invandrarbarnen och tväspräkigheten. Skolöverstyrelsen, 1981) skulle invandrare utöver att kunna vörda sitt förstasprâk ocksâ fâ bästa möjliga undervisning i svenska, eftersom detta är nödvändigt för att uppnâ en aktiv tvâsprâkighet, som i sin tur är en förutsättning för en fullvärdig tillvaro som minoritetsindivider i ett majoritetssamhälle. Hur blev det dâ med dessa och andra framtidsvisioner bland slovener i Sverige? Undersökningens problemomrâden kan sammanfattas i följande övergripande punkter: * Slovenien och slovenerna - vilka är de historiskt sett? * Hur mânga, när och varför kom slovener till Sverige? * Hur ser Sverige-sloveners globala situation ut idag? * Etnisk registrering och integrationspolitiken. * Hur upplever slovener sin egen identitet i Sverige? * Slovenernas framtidsvision i Sverige Själv tycker jag att intervjumetoden är den bästa metoden för att fa information om hur en person uppfattar och känner inför intervjufragorna. De fa intervjuer med slovener som jag har valt att inkludera är delvis strukturerade utan nagra fasta svarsalternativ. En av intervjuerna är utförd av min dotter Anne-Marie Budja, en annan av mig själv och resten av olika journalister och andra personer. Det ska kännas som ett samtal och inte som en utfragning. Intervjuerna är utförda av olika intervjuare vid olika tillfällen. De andra undersökningsmetoder som använts var dels deskriptiva (beskrivande, resultat, statistik) samt dels induktiva, där jag med utgangspunkt av empiriska iakttagelser har arbetat mig fram till mer generella föreställningar om slovenernas situation i Sverige. Undersökningen kunde ha gjorts pa annat sätt ocksa, men jag har valt att halla mig inom dessa ramar. Angaende vissa statistiska data om slovener har jag sökt samarbete med SCB (2001), dock gjordes en stor del av undersökningen pa egen hand för att uppna de sökta svaren. Jag reflekterade kring vissa fragor med tanke pa förutsättningarna kring mitt eget tänkande -varför gör jag det, var star jag själv och vad vill jag uppna med undersökningen? Man ska inte glömma att min förförstaelse präglas av mina egna uppfattningar om undersökningsobjektet. Genom den induktiva (generaliserande) och den deskriptiva metoden har jag sökt rättfärdiga mina tolkningar i fragor som rör aktuella problem-omraden. För att kunna genomföra undersökningen har material hämtats fran en del svenska studier samt nagra studier som publicerats i Slovenien. Vidare har materialet inhämtats fran olika svenska och slovenska tidskrifter och broschyrer samt via IT. Mitt eget slovenska invandrarperspektiv har ocksa hjälpt mig att studera ämnet SLOVENER I SVERIGE och Internet har varit mig till stor hjälp Dilemman för bade första och andra generationens invandrare kan vara svara att upptäcka och beskriva konkret för den som inte har vuxit upp och levt med tva olika kulturer. Därför har det varit en fördel att jag är uppvuxen i en tvasprakig och tvakulturell miljö och har därmed egna sociala erfarenheter om hur det är att vara invandrare i Sverige. I vetenskapliga diskussioner är det omstritt om det är möjligt eller ens eftersträvansvärt att uppna objektivitet inom samhällsvetenskaplig forskning. Jag e^ersträvar dock största möjliga saklighet och försöker vara sa objektiv som det är möjligt. Jag har valt att tillämpa ett begränsat notsystem och har istället refererat direkt till vissa specifika arbeten ur vilka jag hämtat kunskap och information eller direkt använt delar ur dessa arbeten. I sa fall har detta angivits. Anledningen till att jag valt att göra sa är för att undvika att ange källor till olika uppgi^er som framförts under samtal och intervjuer. Jag är medveten om att detta innebär ett visst avsteg fran en god vetenskaplig praxis, men jag valde att kompromissa med objektiviteten för att fa fram de uppgi^er som var relevanta för undersökningen. Avgransningar Enligt olika forskare gár identitetsbildningen under ungdomstiden ut pá att definiera sig sjalv som en unik varelse och att utveckla en identitet. Det sker dels genom att foga 11 samman de tidigare bamidentitetema, dels genom att skapa en ny vuxenidentitet. Sökandet efter en identitet är ett grundläggande mänskligt behov, ett behov som är lika viktigt som mat, säkerhet och sexuell tillfredställelse. Identiteten har bade objektiva och subjektiva aspekter. Den objektiva sidan kan förenklat ses som kännetecken fastställda av andra. Dessa kännetecken sy^ar inte bara pa yttre attribut (kön, alder, etniskt ursprung o.s.v.), de innehaller även hypoteser eller tillskrivningar av inre egenskaper, sasom karaktär, personlighetsegenskaper och handlingsmotiv. Den subjektiva sidan av identiteten är en inre scen där bade jag själv, "de andra" och världen framträder. Denna sida sy^ar pa individens självuppfattning och självbild, d.v.s. identiteten inför sig själv. Föremalet för undersökningen har Sverige-slovenerna varit. Slovenernas identitetskänsla, föreningsliv, familjeliv, andligt liv, ekonomiska förhallanden och andra sociala fragor har jag ansett som mest relevanta att undersöka. En tidigare undersökning om antalet slovener i Sverige har ocksa lagts till i nagot uppdaterad form. Nagra omraden som kan belysa olika aspekter av slovenernas situation i Sverige är följande: Social situation inklusive nätverk/fritid Organisationslivet/Föreningsaktiviteter Demokratidelaktighet/Slovenernas subjektiva upplevelse av sin delaktighet Rent intuitivt antog jag att det skulle finnas en del tillgänglig litteratur pa svenska som belyser slovenernas situation i Sverige. Slovenerna är en av de tidigare invandrade grupperna som nu har funnits i Sverige i drygt fyra decennier och da förväntar man sig att det finns en del skrivet om denna minoritetsgrupp; i synnerhet om dess nuvarande situation och eventuellt nagot om utvecklingen sedan ankomsten. Mitt eget slovenska ursprung gör att jag med hjälp av en/eller min tolkningsteori försöker beskriva hur slovenernas verklighet i Sverige uppfattas av mig. Som stöd i mina förehavanden har jag använt en del tillgänglig litteratur - bland annat det Slovenska Förbundets tidskri^ pa slovenska, vidare har jag hela tiden ha^ tillgang till informationsmaterial som förbundet använt internt. Det har dock funnits flera svagheter i materialet, det bör papekas. Att använda tidskri^er som källor kan vara problematiskt. Det är inte helt säkert att tidskri^ens asikter alltid överensstämmer med förbundets och slovenernas asikter i vissa fragor. Bokens omfattning har dock i denna man även fatt styra valet av material. Nagra intervjuer och reportage användes. I huvudsak har jag valt att studera en del fragor i ett globalt perspektiv. För analysens skull och som bakgrundsfakta till SLOVENER I SVERIGE och för att väcka läsarens intresse, diskuterar jag migrationspolitiken i Sverige efter 1975. Jag anser att min egen förförstaelse i invandringsfragor - min egen erfarenhet - utgör en viktig del av empirin sa som jag uppfattar verkligheten med mina sinnen. Tidigare kunskapsproduktion Som underlag för undersökningen har tidigare genomförda undersökningar av intresse studerats, det lilla som har dokumenterats. Frân utlandet har bl.a. kunskap hämtats rörande Situationen för slovener, bosatta utanför Sloveniens gränser, främst slovener i Sverige. Pâ det historiska omrâdet har den tvâsprâkiga boken Slovenien frän urtid till nutid (Rado Omota, Stockholm, 1991) varit betydande jämte inhämtat material frân Internet. Pâ invandraromradet har ett antal arbeten studerats av vilka följande har varit av störst betydelse: Slovensk tidskrift Naš glas (Stockholm, olika nummer 1974-2002)), Informationsbladet (utgivare Slovenska Riksförbundet i Sverige, Landskrona, olika nummer 2003--), Naša luč (Klagenfurt och Ljubljana, olika nummer 1954-2005), Uppsatsen Slovener i Sverige (Augustina Budja, Malmö högskola, 2001) Slovenci na Švedskem (Augustina Budja, Landskrona, 2005), Ko tujina postane dom (= När utlandet blir ett hem. Marina Lukšič - Hacin, Ljubljana, 1995), The confrontation between myth and reality on the arrival of the emigrants to a new land (Ljubljana, 1995), Zgodbe in pričevanaja (= Händelser och berättelser. Marina Lukšič - Hacin, Ljubljana, 2001), samt Invandringens psykologi fElsie Söderlindh, Natur och kultur, 1992). Tommy Holm har 1984 i boken Det mangkulturella Sverige uppmärksammat slovenerna i Sverige. Vissa särdrag i svenska och slovenska har behandlats i Švedska slovnica za Slovence (Augustina Budja. 2002. Svensk grammatik för slovener. Ljubljana, 2002), Svensk-slovensk ordguide (Augustina Budja. 2003/04. Slovensk-svensk ordguide, Landskrona, 2003/04) samt Švedsko - Slovenski slovar (Lena Holmqvist. 2004. Ljubljana, 2004) har ocksa använts. Dessa arbeten plus nagra bidrag fran enskilda personer/slovener i Sverige bidrar alla pa sitt sätt till att fa en bättre bild pa förändringsprocessen bland slovener i Sverige. Bokens uppläggning I första kapitlet tar jag upp en kort framställning om Slovenien samt bokens syfte och metod. För att läsaren ska fa en bättre bild av ex-jugoslaver, vilka etniska grupper det handlar om, har jag gjort en kort presentation av dessa i andra kapitlet. För migrationspolitiken i Sverige redogör jag i kapitel tre, där det ocksá diskuteras om begreppen kring invandrare och om sprákets betydelse. I kapitel fyra presenteras Slovenien och nágra mer eller mindre kända slovener i Sverige och i kapitel fem presenteras de viktigaste slovenska organisationerna i Sverige i korta drag. I kapitel sex genomförs en mindre statistisk undersökning om antalet slovener i Sverige. Undersökningen bygger pá delar av min korrespondens vid den grundläggande bearbetningen och sammanställningen av statistisk data i samarbete med SCB. Hela tiden har jag varit medveten om att alla referenser till empirin är ett resultat av tolkningen. Det är omöjligt att beskriva hur det verkligen är, man kan endast redogöra för sin tolkning av verkligheten. I Kapitel sju diskuterar jag slutligen mina tolkningar av resultat och iakttagelser av báde den genomförda statistiska analysen samt litteraturstudien som ligger till grund för min diskussion. Avslutningsvis följer ett appendix och en litteratur- och källförteckning. De största invandrargrupperna kring 1970 Ären 1969-1970 nadde invandringen fran Finland rekordniva. I Sverige radde högkonjunktur samtidigt som det finska jordbruket genomgick omfattande strukturförändringar, vilket resulterade i stor arbetslöshet. Trots att invandringen av utomnordiska medborgare var reglerad sedan 1967 var även inflyttningen fran f.d. Jugoslavien stor. Tillsammans utgjorde dessa tva grupper nästan 70 procent av invandrama 1970. Toppen pa invandringskurvan ca tio är senare beror även pa det höga antalet invandrare frän Norge och Danmark (Statistiska Centralbyrän, 2005). Tabeli 1 SCB, 2005 Slovener, andra sydslaviska folkgrupper med flera I Sverige klumpar man ihop alla invandrare, oavsett var de kommer ifrän och vilka orsaker de hade för att komma till Sverige. Rasismen har mänga ansikten. Den kommer brutalt och direkt till uttryck genom etnisk rensning, men den kommer mera i smyg genom de etablerade samhällsinstitutionernas och massmediernas attityder och handlingar. De vanliga samtal som förs om "de andra" är kanske en av de mera förtäckta formerna och är svärare att tyda, komma ät och bekämpa. Olika effekter förgrenas av den osäkerhet som välfärdsstatens sönderfall, den kollektiva identitetens försvagning, ekonomiska kriser samt det som universalismens svikna lö^en lett till. I spären av övernationell integration och maktkoncentration, rädsla för anonymisering av kontroll, skapas förutsättningar för identitetsmässig osäkerhet lite varstans i Europa (Rasismens varp och trasor; Statens Invandrarverk, 1995). Detta ätföljs av en ny sorts etnicisering i olika länder, regioner och lokala omräden, en blandning av gamla identiteter putsas upp och visas fram. I Sverige hör försvenskningen till dessa processer. Detta ätföljs vanligen av intolerans och uteslutande av människor som definieras som annorlunda, som "de andra". Invandrarskap utvecklas till ett dilemma som förenar den moderna världen, tider med platser, Europa med Amerika; detta formas till en rasism utan ras. Invandrarskap har blivit till ett permanent tillständ av kulturell underordning och socialt utanförskap. Det är bara en sak som alla invandrare i Sverige och i andra länder säkert har gemensamt, att de har lämnat sitt land och bosatt sig i ett annat, till exempel Sverige. De avgörande individuella orsakerna skiljer sig helt. En invandrare är ocksä en utvandrare, en individ med sin nationella, kulturella, religiösa och politiska bakgrund. Här nedan följer en del fakta om de största folkgrupperna i Exjugoslavien, detta i syfte att lättare kunna förstä sambandet mellan sydslaver och andra folkgrupper däromkring. Serber De flesta serber som bor i Sverige kom som arbetskra^ under 60-talet. Pä den tiden kallades de aldrig nägot annat än "jugoslaver". Serberna är kristna ortodoxa och talar serbiska (serbokroatiska). Även serbiska grupper, speciellt frän delar av Kroatien, Bosnien och Kosovo, har drabbats av etnisk rensning under senare är pä grund av Milosevics krigsförda politik. Men serberna har i stort sett flytt till omräden inom Exjugoslavien samt ett mindre antal till avlägsna länder sásom Sverige. (I väntan pá sin rättegáng i fängelset i Haag avled Slobodan Milosevic den 11 mars 2006, dödsorsaken är vid skrivandets stund okänd). Montenegriner Montenegriner har i árhundraden ansett sig vara ett eget folk, som dock är närstáende serberna. En del montenegriner finns i Sverige. De kom nästan uteslutande pá 60-talet som en del av den "jugoslaviska" arbetskra^sinvandringen. Montenegriner är ortodoxt kristna men det finns även en del muslimer som talar serbokroatiska. Serber har i allmänhet haft svárt att fá montenegrinerna att ställa sig bakom serbisk nationalism. Kroater En hel del kroater kom som arbetskra^sinvandrare pá 60-talet. Nágra tusen har kommit som flyktingar under senare ár. Kroater är katoliker och talar kroatiska. Slovener Slovener räknas i Sverige till de "jugoslaviska" invandrarna. Först under 1990-talet började en slovensk identifikation för slovener äga rum i Sverige. Slovener stod utanför inbördeskriget i Exjugoslavien. Därför finns det inga slovenska flyktingar. Majoriteten av slovener är katoliker och talar ett eget sprák - slovenska. Makedonier De flesta av makedonier kom till Sverige som "jugoslaver" pá 60-talet. Den nya staten Makedonien (ibland kallad Skopje eller "den före detta jugoslaviska provinsen Makedonien") höll sig utanför inbördeskriget i Exjugoslavien. Makedonier är kristna ortodoxa och talar makedonska, men det finns ocksá en hel del som talar albanska, muslimer och romer (zigenare). Bosniska muslimer/bosniaker Bosniska muslimer fanns med i den "jugoslaviska" invandringen. En mycket stor muslimsk flyktingström kom under det jugoslaviska inbördeskriget där Bosnien drabbats mycket hárt av krig och etniska rensningar. En del bosniska muslimer med tillfälliga kroatiska pass väntar fortfarande pá utvisning. Bosnierna är sunnimuslimer, o^ast mycket sekulariserade. Rusiner Detta är en liten folkgrupp som bor i den serbiska provinsen Vojvodina. De talar ett sprák som är närmast släkt med slovenska eller möjligen ukrainska (uppgi^erna varierar). De är ortodoxa kristna. Nágra rusiner kom till Sverige med den "jugoslaviska" invandringen. Däremot har rusinerna inte utsatts för nágon etnisk rensning i klass med andra ickeserbiska folk i omrádet. Sanzakmuslimer Denna muslimska grupp anser sig för att etniskt vara serber. De utsattes för etnisk diskriminering i sina traditionella omráden pá gränsen mellan Serbien och Montenegro. En grupp försökte fá politisk asyl i Sverige för ca 10 till 15 ár sedan, men fá fick stanna. Kosovoalbaner Redan pä 60-talet kom nägra fä Kosovoalbaner till Sverige, de flesta kom som flyktingar pä 90-talet, men mänga skickades tillbaka till misär och förtryck i sitt hemland, Kosovoprovinsen. I Kosovo ansägs de vara andra klassens människor och deras spräk och kultur undertrycktes härt. Ca 4 000 personer med albanska som modersmäl fick stanna i Sverige. Kosovoalbaner talar ett annat albanskt spräk är de flesta albaner i Albanien. I Albanien talar majoriteten toskiska. I Kosovo talas ghegiska. Fler Kosovoflyktingar har kommit till Sverige e^er kriget mellan Jugoslavien och Nato, men de flesta av dem som kom sist verkar ha ätervänt till Kosovo. Men det finns fortfarande flyktingar i Sverige som väntar pä besked. Albaner frän Makedonien Albaner frän Makedonien anser sig etniskt diskriminerade av Makedoniens slaviska majoritet. En gerillarörelse är just nu igäng i norra Makedonien. Nägra av de albanska makedonier kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare pä 60-talet. Ungrare frän Exjugoslavien Det finns en ganska stor ungersk minoritet i Vojvodina. En del ungersktalande "jugoslaver" kom frän detta omräde till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Invandringen De flesta serber, kroater, slovener, bosniaker och andra frän Exjugoslavien som finns i Sverige kom redan pä 60- och 70-talen. Här registrerades de som jugoslaver, e^ersom man inte tog hänsyn till den etniska bakgrunden utan bara till den nationella. Dessa kom frän länder som Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina med flera. Man kan jämföra Ex-sovjet och dess olika etniska folkgrupper. Tillsammans med greker och finländare var dessa viktiga rekryteringsgrupper för den svenska industrin, som hade brist pä arbetskraft. Denna första invandringsväg kallades aldrig nägot annat än "jugoslaver" av svenskarna. Om det fanns nägra motsättningar mellan exempelvis serber och kroater sä märkte svenskarna inget av det. Den svenska invandrarpolitiken med sina kulturpolitiska mäl om jämlikhet, valfrihet och samverkan -gick ut pä att sä mänga av dessa invandrare som möjligt skulle stanna för gott i Sverige. En andra väg har kommit som flyktingar undan kriget under 1990-talet. Fortfarande kommer enstaka flyktingar till Sverige. Oftast är det människor frän etniskt rensade omräden, människor som är oskyldiga men drabbade. Den svenska flyktingpolitiken har gätt ut pä att sä fort som möjligt skicka tillbaka dem till hemlandet. Bara rent krig i hemlandet har lett till att en del av flyktingarna har fätt politisk asyl, permanent eller tillfällig, i Sverige. Skillnaden mellan de äldre "jugoslaviska" invandrarna och de nya flyktingarna är stor. Inte minst beror det pä att 60-talsinvandringen till stor del bestod av människor i blandade äktenskap och att de tidigare invandrarna har jobb och har etablerat sig i Sverige. Antal ex-jugoslaver i Sverige i dag Det kan vara sá mánga som 120 000 människor i Sverige som är 1:a, 2:a och 3:e generationens "jugoslaver". Av dem talar 60 000 serbiska, kroatiska eller bosniska (serbokroatiska). Mánga, speciellt de yngre, talar svenska som modersmál. 45 000 har kommit som flyktingar frán Bosnien pá 90-talet, varav en hel del blev utvisade eller väntar pá utvisning. Bland dessa människor frán Exjugoslavien finns ocksá en del judar samt romer. Frán Ex-jugoslaviska delstaten Makedonien kom en del albansksprákiga. Även de kallades ofta jugoslaver i statistiken. Flera tusen flyktingar kom till Sverige som asylsökande frán Serbien, Kosovo eller de bosniska omrádena under 2001. De var den näst största asylsökande gruppen (efter irakierna). Mánga har ocksá átervant sedan dess. (Mats Adolfsson. Invandrarna - vára förfäder. It, 2005). Begreppet jugoslaver är inte sá enkelt att definiera, e^ersom det omfattar mánga skilda folk, med skilda kultur, etnicitet, sprák, religion och skri^. Och - dessa folk präglas av skilda historiska processer. Man máste se bakát för att kunna gá framát En invandrare är alltid - eller snarare först och främst - ocksá en utvandrare. Enligt mánga forskares övertygelser máste man se bakát för att kunna gá framát. Mánga intressanta invandrarpolitiska mál lagfästes under 1970-talet som hade kunnat ge invandrarna en viktig roll i det svenska samhället om de hade fatt tillfälle att fortsätta. Det beklagliga hände vid mitten av 1980-talet, dá flyktingpolitiken förlamade hela invandrarpolitiken. Den förstörde en hel del av vad som redan var en etablerad eller var pá väg att bli en lyckad integration. Man vet att integrationen inte kan pátvingas, den máste ske pá frivillig basis. Nu har báde Sverige och Slovenien blivit medlemmar i EU, sá det gäller att anpassa sig till nya förhällanden och se fram emot en europeisk identitet. Dock kan man säga att en människa som inte kan páverka sin situation förblir en människa utan identitet. E^er 30-, 40- eller 50 ár i Sverige kan slovenerna o^a uppleva att de stár utanför beslutsapparaten mer än nágonsin. Varje grupp máste kunna utveckla sin egen kultur och sitt eget sprák med utgángspunkt i den egna traditionen. Det räcker inte alltid att säga att individen själv fár välja. Först máste det till en del kollektiva lösningar, för att det ska finnas nágra alternativ att välja mellan. Pá vägen fram till en gemensam europeisk identitet försöker minoriteter och människor inom de marginaliserade grupperna i samhällen stärka sin individuella identitet för att motverka faran att bli ett med den gráa massan, som invandrare förpassats till. Människor kommer inte frán ingenstans, de har levt i nágot land innan de under en eller annan form invandrat till ett annat. Med i bagaget har de tagit sina tidigare upplevelser och kulturyttringar. Spráket är bara en av barriärerna när man möter det okända som migrationen för med sig. Och precis som slovenernas historia sá bestár även svenskarnas historia av en láng rad invandringar och utvandringar genom historiens gáng. Folk och kulturer har alltid blandats i Europa och i andra länder och kontinenter. Ingenting varar för evigt och vár kultur är inte pá lángt háll nágot som förblir statiskt. Det är snarare undantag än regel att befolkningen i ett land förblir helt homogen. Folks och nationers vagga ligger främst i historieböckernas omslag. Det var nationalromantiska historiker som under 1800-talet skapade nationen och nationalstaten. I 17 detta nationsbyggande spelade skriftsprâket en viktig roll trots att detta var en konstruktion som var sammanfogad av de för tillfället dominerande dialekterna. Sprâket föregick sâledes inte nationen utan nationen föregick sprâket. Nationalstaten skapade sitt nationella sprâk för att legitimera sig. Enligt en klassisk definition ligger skillnaden mellan en dialekt och ett sprâk i att sprâket har en regering och en armé„ vilket dialekten saknar. Erik Hobsbawn talar om en massproduktion av nationer under 1B00-talet, där kulturella kännemärken skapades för att sedan presenteras som autentiska och urâldriga. Det "äkta" behövde det "falska och främmande" för att kunna profilera sig, de proklamerade nationella identiteterna var dock svaga och behövde en polarisering för att kunna slâ rot (Rasismens varp och trasor. 1995). Ibland är nationalism positivt och kan skapa en gemenskap mellan människor men den kan ocksâ utvecklas till nâgot negativt och hotfullt.  ena sidan kanske den skapar en lyckokänsla för människor som känner samhörighet.  andra sidan kan nationalism skapa intolerans, fiendeskap och distans. Nationalismen bygger pâ en stark "vi-känsla", vi är bättre än de, vâr livsstil är bättre - de är sämre, vi kan vinna och sâ vidare. Vid en punkt kan nationalism övergâ till ett revirtänkande som kan bli farligt. En sak är att försvara sitt land mot angrepp men att "försvara" sitt land mot flyktingar och invandrare kan leda till vâld och diskriminering samt skada samhällets demokratiska grundvalar. En grupp i samhället kan fastna i en mental blockering. Man föreställer sig att "motparten" pâ ett eller annat sätt är annorlunda, tror annorlunda, tänker pâ ett annat sätt och för den skull är "mindre värd" än jag själv och den grupp jag tillhör. Vi bör lära av historien och se bakât för att kunna gâ framât. Invandrare är heterogena folkgrupper Människan är i underläge utan ett sprâk, att sakna ord är tufft. Men det betyder inte att om man inte kan svenska (eller kan det dâligt) att man ocksâ saknar sitt eget sprâk. Till vänster illustreras nâgra större sprâkgrupper i världen, men det finns ytterligare tusentals sprâk, genom vilka människor tänker, talar och formas. I Sverige har vi idag âtskilliga minoriteter och immigranter. Man fâr aldrig dra alla invandrare över en kam, de är en heterogen grupp. Skillnaden mellan en etnisk grupp och andra etniska grupper har numera varit pâtaglig. Det är bara Sverige som fristad som fungerar som den gemensamma sammankopplingen bland invandrare. Speciellt, när det gäller de orientaliska grupper som fortfarande hyser förhoppningar om ett självständigt land. Det betyder i klartext: minoriteter som (assyrier/syrianer, kurder, armenier etc.) som bekämpar totalitära regimer för nationens självständighet, frihet, identitet och rättvisa. "VI och DE-tänkandet" blev konsekvensen av den förda integrationspolitiken efter mer än ett halvt sekel. Man vet ocksä att segregationens konsekvenser tyvärr har infiltrerat invandrarnas andra generation och till slut hamnat pä idrottsläktarna. I det avseendet är svenska politiker skyldiga att ge nägon trovärdig förklaring till fenomenet och skyndsamt börja förändra den traditionella kartan som stänger ute varje kreativ immigrant. Politikerna mäste sluta bläsa upp den policy som expanderar eller skapar nya segregerade omräden. Istället bör de stimulera ett tänkande som kan omöjliggöra dessa märkliga fenomen. Man har behov av en strategi som kan infria medborgarnas förväntningar om ett gemensamt liv och en tryggare framtid. Tabell 2, (SCB, 2005) Invardring efter födel sei and 1998-2004. Antal invandrare Fodelseland 1SS9 MÖO 2001 2002 2003 2004 Swei'ig& 11 50a 13 011 797 13 26ft 12 533 11 467 Danmark 1 090 1 240 1 ei6 2 969 3 226 3 203 Finland 2 999 3 266 a 3 262 3 151 2 716 läländ 279 301 360 S52 402 416 355 N0f3& 1 606 1 964 seei a 104 3 44a 3 163 2 573 17 432 7S2 222S7 2a 05¡0 23 ^42 22 549 20 314 StQftirltanmen öcrt Nöidlfland 9M 1 066 1 314 1 ^33 1 +19 1 252 1 229 Tyskland 1 1 235 1 É22 1 Me 1 333 1 993 2010 EU 15 ulutn Morden 4 52^ 4 466 sesi 6 114 5 970 5 591 5 749 Polerl 707 764 TS7 &M 1 195 1 143 2 552 EulD 1 4ae 1 SS5 1 T02 1 905 2 42a 2 213 4 102 r.d. JLigosiavieri 2 Ol s 1 264 2 T45 1 aie 2 HO 1 600 413 Sosmen- Mercegovina 1 901 S65 1 oes 1 0?? 1 137 1 405 975 Tüikiel 070 SS6 TÖ1 934 1 373 1 314 Üvnga Europa 6 as9 S 174 7 267 6 546 6 955 7 411 7 004 Etiopien 297 260 2^3 236 361 Sonnalla 766 443 955 1 361 1 159 A/rika 2 733 2 450 2 72^ 3 156 3 541 4 401 4 723 USA 1 091 1 140 1 247 1 25ÍI 1 245 1 161 1 174 Nordamerika 1 766 1 S17 1 SS5 1 912 1 91-1 1 906 1 667 Chile 435 4SI ses &2A 57^ 570 567 Sy. Genom Gustaf Baner härstammade han ock frän Bjelkar, Tottar och frän de gamla medeltidssläkterna med vapnen »Tillbakaseende Ulf» och »Tvä Sparrar». Kristina Sture äter var dotter till Svante Sture och dennes maka Märta Leijonhu^ud, den berömda »Kung Märta», och Svante Sture var son av ingen ringare än riksföreständaren Sten Sture den yngre, Snoilskys ättefader i ättonde led, och dennes gemäl den ädla fru Kristina Gyllenstierna, Stockholms försvararinna. Fru Kristina äter var dottersonsdotter till konung Karl Knutsson Bonde, som alltsä är Snoilskys ättefader i el^e led. Genom »Kung Märta» härstammade han frän den herr Erik Abrahamson (Leijonhufvud), som lät sitt liv i Stockholms blodbad, och som var gi^ med Ebba Eriksdotter Vase, Gustaf Vasas fränka och moder till Margareta Leijonhufvud, hans andra gemäl. Men han härstammade ock frän herr Eriks morfar, Mäns Bengtsson Natt och Dag, Engelbrekts baneman. Genom Hebbla Fleming, som var mor till Snoilskys morfars farfar, ledde han sina anor till den myndige herr Klas Fleming -- »Sotnäsan», hertig Karls farligaste motständare i Finland -- och genom dennes maka, den av Edelfelts pensel framställda fru Ebba Stenbock, frän hennes far, Dackens bekämpare stäthällaren Gustaf Olsson Stenbock, som även var far till Gustaf Vasas tredje gemäl. Tre andra stammödrar, hans morfars farfars mor: Ulrika Wellingk, hans morfars farmor: Hedvig Ribbing och hans morfars mor: Lovisa Cronhielm föra likaledes upp till berömda släkter och män; till den bekante statsmannen frän Frihetstiden Mauritz Wellingk, till riksrädet Lindorm Ribbing, en av hertig Karls män i Stängebro slag, till riksrädet Konrad Falkenberg, till drottning Kristinas förmyndare riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna, kusin till den store Axel, till den Robert Douglas, som ättlingen besjungit i »Vapenbröderna», till den store lagsti^aren Gustaf Cronhielm, den främste mannen i 1734 ärs lagarbete, till den bekante statsmannen och vetenskapsmannen, Rudbeckianen Gustaf Bonde. Och i deras ättelängd möter vi för övrigt namn som Soop, Kagg, Tre Rosor, Horn, Brahe, von Leuven och Wrangel. Det är sälunda en lysande rad af »Svenska bilder», som uppenbarar sig i Carl Snoilskys stamträd. Det skjuter sina rötter djupt ned i den svenska medeltidens och nydaningstidens främsta ätter. Flöt än slaviskt blod i hans ädror, sä försvann det nära nog i det »bläa blodet» af hans svenska anor. Intet under, att den svenska historien med dess rika minnen ägde första hemortsrätt i hans diktning, och att han -- fjärran frän Sverige -kunde tillropa sin Krayner-släkts hembygd: Fast haf och fjällen skilja, Där har jag min rot, är hemma mer än mängen, som sätter där sin fot. Carl Snoilskys far Nils Snoilsky var för övrigt en utpräglat konservativ man och räknades till Riddarhusets mest avgjorda aristokrater. Under de första ären af konung Oscar I:s regering tillhörde han den mot regeringen fronderande högern. Han var ett av de tvä justitieräd, vilka i konseljen 1845 pä det kraftigaste, om än förgäves, avstyrkte bifall till den lika arvsrätten och som här i till och med säg ett ingrepp i adelns privilegier. Vid 1847--48 ärens riksdag intog han en ytterst fientlig hällning mot den moderat-liberala Posseska regeringen och fällde de starkaste ord om dess ledamöter Jmfr Chr. Stenhammar, Bilder ur Riksdags- och huvudstadslivet, III: 188. Först är 1840 den 15 september -- vid 48 ärs älder -- ingick han äktenskap med den 27-äriga Sigrid Fredrika Juliana Baner, dotter av överstelöjtnanten J. G. Baner och Marianne Louise von Both. Bruden hade likaledes en olycklig kärlek att glömma. I detta äktenskap föddes den 8 september 1841 greve Carl Johan Gustaf Snoilsky„ parets enda barn. Snoilskys moder skildras av dem, som känt henne, säsom en ä huvudets och hjärtats vägnar rikt begävad personlighet, med artistiska anlag. Hennes ritstift har tecknat det första porträttet af Carl Snoilsky som barn, det porträtt, hvilket han en gäng förärade Christian Winthers maka och som, sent omsider, mot slutet av hans liv äter blev hans egendom. Den sköne gossen med de drömmande, djupa ögonen -- ett fädernearv -- och de rika lockarna var moderns avgud. Behandlade fadern honom strängt och kärvt, sä var modern till gengäld i sällsynt grad eftergiven. Hvem är hon med stämman den veka, Som ville, men nänns inte neka, Som ville, men kan ej bli sträng? Snoilskys barndomshem var beläget i Klara, där nu Centraltryckeriet ligger. Huset var omgivet av en stor trädgärd, och i den diktsamling, som 1881 trycktes ä »den g amla tomten», sjunger skalden sin hemtrakt. Huset och trädgärden vid Klara Strandgata var dock ej Snoilskys enda barndomshem. Modern var statsfru hos änkedrottning Desideria och vistades som sädan en god del av äret ä Rosersberg, därvid sonen var henne följaktig. Även denna »kära barndomsvärld» har han besjungit i en dikt frän 1877. Den gustavianska tidens skalder Den 30 augusti 1850 inskrevs den nioärige Snoilsky i Klara högre lärdomsskola, där han stannade i sju är. Här lär han grundligen ha vantrivts. I den stätliga dikten »Rebell» (frän 1880-talet) -- om den käcke frieleven, som ej ville göra avbön och taga stut -- ger Snoilsky följande interiör frän skolan: Därinne sitta gossar, bänk vid bänk, Orörlige som i en magisk länk, Och likt ett asplöf darrar hvarje hjärta. Frän svarta taflan med förfärlig ton Förhör magistern i konjugation. Vid sina frägor plägar han förunna En liten hemsk sekund, dä en och hvar Skall göra färdigt sitt latinska svar. Sä repas upp ett namn. Dä skall man kunna. En syndare, som träffad af ett skott Frän bänken flyger upp, men stammar blott, En lugg, ett tjut -- och grannen frägan ärfver. Sä gär det pä i samma exercis; Af allt jag kan ha lärt pä detta vis, En sak är viss: jag vet, att jag har nerver. Är 1856 blev Snoilsky moderlös; den 19 augusti detta är avled grevinnan Sigrid Snoilsky i kolera, vid endast 43 ärs älder. Pastor Bernhard Wadström antecknar i sin dagbok för 21 augusti d. ä.: B. Wadström: Ur minnet och dagboken, II: 277. »Man beklagar mycket hennes make och unge son, vid hvilken hon varit särdeles fästad. Denne unge grefve Carl Snoilsky känner jag, sedan han i fjol köpte min sigillsamling. Under de samtal jag da hade med honom lade han i dagen mycken belefvenhet och nobless. Man säger, att han vid sitt läroverk skall visa prof pa mer än vanlig begafning.» Nägon ersättning för den moderliga omvärdnad, han gätt miste om, fann Carl Snoilsky hos moderns systrar, grevinnorna Manderström och Trolle-Bonde. I ett bref till den förra --Ludvig Manderströms maka -- frän 1881 hembär Snoilsky grevinnan Manderström ett tack och uttrycker sin glädje öfver att »fortfarande äga samma milda, ömma vän i min älskade moster, sedan barndomen kär som min andra mor». Och stundom gästade han den andra mostern ä Vibyholm, det Bondeska fideikommisset i Södermanland, vilket han i ett brev frän 1888 betecknar säsom »det i mitt tycke naturskönast belägna gods i Sverige, vid hvilket jag är fäst af mänga minnen». Snoilskys väsende var redan dä, som under hela hans liv, i allmänhet stillsamt, fäordigt och tillbakadraget; och det var endast vid särskilda tillfällen, dä samtalet rörde sig om nägot som särskilt intresserade eller eggade honom, som den gömda elden i hans lynne bröt fram, och han kunde dä bli lidelsefull, ivrig och vältalig. Men med detta tillbakadragna väsende kunde förena sig en enkel vänlighet i sättet, som verkade obeskrivligt fängslande.» Sä skildras Carl Snoilsky som gosse. Sä förblev han hela sitt liv. Den medfödda förnämheten och tillbakadragenheten i hans skaplynne var icke uttryck för nägon inre kyla, den var ofta endas en lava, under hvilken det glödde. Och denna glöd gav sig under ungdomsären luft i dikter, som förtjuste kamraterna i den litterära skolklubben: Fratres Amicitix Vera, för vilken Snoilsky, ännu sedan decennier förflutit, bevarade sin ungdomstids sympati. Med en dylik varm sympati mindes han ocksä läraren frän ungdomsären, vilken ofta var som en äldre broder i ynglingamas förbund, mannen av ära och tro, den gamle Bohman. Han var en förtjusande uppenbarelse, som vann envar med vem han kom i beröring. Kamratkretsen beundrade tidigt Snoilskys poetiska försök, och ryktet om dem spred sig även till de redan till Uppsala avgängne lyceisterna. Själve Bohman skulle ha spätt, att »Snoilsky blir en stor skald». Själv var han fast övertygad om sin skaldegäva. I den vittra skolklubben tälde han gärna kritiker, men han hade känslan av att gömma en skald inombords, och han kunde i ett obevakat ögonblick med naiv entusiasm utbrista till en förtrolig vän: »Jag vill bli Sveriges Lord Byron. Som avslutning pa Carl Snoilskys utdrag ur Liv och diktning kommer hans dikt om Ljubljana, Leibach i sin helhet: Laibach (Ljubljana) Carl Snoilsky Och nord hvarann' ga mot? Bsdeker lärdt upplater Tva läppar af högröd cloth: Den älskades hufvud Emot min axel stödt, I knä't den lille gossen, Som slumrat in sa sött, Jo, staden heter Laibach, Och Terglou denna alp ... Alldeles! Tack orakel, Som mig pa traden halp! Sa har jag suttit länge I järnvägskupen Alltse'n Triest i morse Vid dagens första sken. Ha, Laibach -- om den staden Mig syns jag nagot vet. En nedrig kongress jag minnes Dock det var inte det. Vid viken den vinbla Jag sett Miramar: Bland klippor af dolomit Nu iltaget far. Det rör mig helt personligt, Det minne Laibach väckt -Fran Laibach ha utgatt Mitt namn och min släkt. Oss italienskan lämnat Vid sista station. Nu äro vi i Krain Bland slaviskt sprak och ton. Utur papistisk träldom, Allsköns förtryck och vald En man kom lyckligt undan I blagul fanas sold. Där ser jag i dalen En täck liten stad, Längst borta en snötopp Bland berg i dimbla rad. En dosis sydlandssol Till reskost han tog; Där Terglou visar vägen Mot nordens snö han drog. Slovenska flickor, En vacker solbrun svärm, Med mörkröd duk om pannan Och uppvikt lintygsärm, Nu, leende vackra Laibach, Du öppnar din famn, Som ville du aterbörda Mitt krainer-namn. Pa rika ängar räfsa Det doftande hö -I dalen sydländsk färgglöd, Vid horisonten snö! Ditt sydliga arf kanhända Hos mig gar igen ibland, Men, tro mig, intet rycker Mig fran mitt svenska land. Hvem är du, stad, där söder 57 Fast haf och fjällar skilja, Där har jag min rot; Är hemma mera än mangen Som sätter där sin fot. Det land, där en lärka höres, Det kallar hon för sitt, Ma andra pa marken tvista Om mitt eller ditt! Lat mangen pa egen torfva Fritt göra sig bred! Trots alla gärdsgardar, klingar Ur rymden sangen ditned, Min tanke och min sang Ga pa svensk melodi; Till Sverge är jag bunden, Fastän som lärkan fri. Din blir jag icke, Laibach! Du hörde mitt skäl. Med dina gröna luckor Och hvita hus, farväl! — Men bäst jag fantiserar Här i min fönstervra, Nu uppsla sina ögon De älskade tva. Och fran min gosses läppar Nu morgonfriskt sprang Mitt sprak, mitt eget sprak Med segrande klang. Carl Snoilsky, ursvensk med slovenska rötter Fa svenskar känner till att en av var litteraturs mest svenska poeter, Carl Snoilsky (1841 -1903) som skildras i förra kapitlet, ibland till och med kallad Sveriges nationalskald, hade sina släktrötter i Slovenien. Snoilskys diktning utmärktes tematiskt av internationellt och socialt engagemang, till formen av fulländning. Han var starkt paverkad av storheter som Byron och Heine. Snoilsky själv brukade skämta om att han var osäker pa hur hans efternamn skulle uttalas, om det var tva- eller trestavigt. Släkten Snoilsky kom fran den slovenska staden Ljubljana som pa tyska heter Laibach, Slovenien var vid denna tid en del av Österrike-Ungern och tyska var det ledande spraket. Släkten hette Snoilshik men troligtvis skrevs namnet ursprungligen Znoilšek även om den svenska slovenienexperten Lena [Petrič] Holmqvist har funnit inte mindre an ett tiotal olika stavningar. Antagligen stammade familjen fran orten Znojile i Krain. Ätten utvandrade pa 1600-talet under forföljelsen mot protestanterna. Troligtvis under polskt inflytande ändrades namnformen till Snoilsky. Att nagon förfader varit verksam i Polen kan förklara varför Carl Snoilsky engagerade sig i Polens sak - kanske mer än nagon annan svensk författare. Men om Carl Snoilsky var osäker pa uttalet av sitt efternamn var han däremot starkt medveten om sitt ursprung. Sa lyckas den svenske poeten sla en brygga mellan sitt nordiska hemland och dessa avlägsna trakter och erkänner en viss sydländsk impulsivitet i sitt temperament. Författaren slits mellan lojaliteten mot sina förfäders Slovenien och det egna fosterlandet. De blagula känslorna tar dock överhanden i denna emotionella brottningsmatch.: Ditt sydliga arv kanhända hos mig gar igen ibland, men, tro mig, intet rycker mig fran mitt svenska land. Med hänvisning till religiös förföljelse, tillägnade den store slovenske skalden Anton Aškerc Snoilsky en dikt pa dennes 60-arsdag den 8 september 1901. Alfred Jensen, som tillsammans med Aškerc hade tolkat Snoilskys dikt till slovenska, översatte nu Aškercs hyllningsdikt till Snoilsky till svenska. Den som i kamp ej sträckte vapen och icke genast gav sig, feg, var nödd att lämna fosterjorden och maste ga fran hem och teg. Sa ock din stamfar rycktes hädan: mot norden gick hans tunga färd, till kylig nord, där frihet glöder och där han fann sin nya härd. Även om stilen för en modern läsare framstar som bombastisk, ja svulstig, sa handlar dessa rader om nagot oerhört viktigt som jämt och ständigt maste hallas i atanke. Det gäller inte minst när vi nu, i början av ett nytt millennium bygger det nya Europa. Vad diktraderna paminner om är att vi aldrig kan tvingas acceptera nagon form av vald, förtryck eller intolerans. En människa ska aldrig behöva lämna sin kära hembygd för att hon hyser en annan religiös uppfattning, politisk asikt eller tillhör en annan etnisk grupp än majoritetsbefolkningen. Artiklarna och dikten - Laibach - om och av Carl Snoilsky (Samlade dikter/2) är nägot modifierade och hämtade ur projekt Runeberg http://runebera.ora/ Fast hav och fjällen skilja... Det är lángt avstánd mellan Sverige och Slovenien. Längt frán Östersjöns bräckta vatten till Adriatiska havets saltstänkta stränder. Ändá saknas inte släktskap. Den svenska fjällvärlden och det slovenska alpina landskapet skapar samhörighet. Sloveniens högsta berg Triglav, som betyder den trehövdade, är 2 864 meter högt, att jämföras med Kebnekaise pá 2 111 meter. Kanske finns det ocksá en mental släktskap i svenskars och sloveners sätt att tänka. Mánga i Sverige inbillar sig gärna att endast svenskar har ordet lagom, att det är ett folk präglat av máttfullhet. Men ordet lagom finns faktiskt ocksá pá slovenska, zmerno. Ordet har precis samma betydelse, även om etymologin är annorlunda. Ocksá folkloristiskt finns intressanta likheter. I de báda länderna dansas mycket, gärna vals och polka men ocksá schottis som pá slovenska stavas šotiš. Sloveniens Alper och Sveriges fjäll har skapat nationer där skidsporten stár högt i kurs. Det finns skäl till páminnelsen om att idrottsmannen Ingemar Stenmark länge dominerade internationell slalomsport med det slovenska skidmärket Elan. Det finns ytterligare nágot som förenar vára stater. Vi brukar o^a blandas ihop med andra länder: Slovenien med Slovakien och Sverige med Schweiz. En sádan okunskap hör naturligtvis inte hemma i dagens värld. Jensen var en mycket aktad och uppskattad person i den slaviska världen. Han var en trevlig sällskapsmänniska, entusiastisk, receptiv, kreativ och intresserad av allting som rörde sig i den delen av världen. Men framför allt förmedlade han sina intryck och erfarenheter till den läsande allmänheten. Källa: IT, 2006 Sportprofiler Stenmark och Križaj Bojan Križaj (slalom) och Ingemar Stenmark Foto: Björn Elgstrand Som alltid skapas kontakter, relationer, band - och^ ^ därmed historia - av enskilda personer. Mänga svenskar har under ärens lopp semestrat i Slovenien. Fä svenskar, endast en handfull, är dock permanent bosatta i Slovenien. I Sverige bor däremot mellan 5- 6 000 slovener av den första generationen (födda i Slovenien), de flesta bor i Göteborg, Landskrona och Malmö. Slovenska kulturförenin gar eller slovensksvenska vänskapsföreningar finns i en rad städer: Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Köping, Landskrona, Malmö, Olofström och Stockholm. Jag skulle vilja päminna läsarna om nägra slovener i Sverige som har profilerat sig inom sporten. Minns ni friidrottaren Miro Zalar och boxaren Armand Kranjc? Bäda härstammar frän Slovenien. Och om man tittar tillbaka till skidäkningen och kungarna Ingemar Stenmark och Bojan Križaj, där Bojan är sloven (foton ovan). Armand Kranjc, boxare Armand Kranjc, 2004 Fôraldrama Vinko och Štefania Kranjc kom till Sverige under 1960- och 1970-talen. Utôver Armand har de fâtt en son till. Bâda ar fôdda i Landskrona dar familjen ocksâ bor. Tidningsurklipp: Armand Kranjc har fâtt en sista chans i karriaren. Kranjc fâr chansen att den 27 mars môta den tyske varldsmastaren Sven Ottke i en titelmatch om IBF och WBA-titlen. Den 36-ârige Ottke som ar stor hjalte i Tyskland har fôrsvarat sin titel inte mindre an 20 gânger. Kranjc ar laddad och ser fram emot titelfajten. - Det ar en stor kansla, att det ska handa igen, sager Armand till SVT Sport och syftar pâ fôrra gângen han erôvrade VM-titlen. - Det har ar en stor match, men jag gâr inte i ringen om jag inte kan slâ honom, fortsatter Kranjc. Han vet ocksâ vad som kravs fôr att erôvra titlen i Tyskland. - Jag hoppas att det tar slut innan full tid, Ottke är snudd pa nationalhelgon i Tyskland. Närmast aker Kranjc till Miami för att fa bra sparring. Det är det som behövs finslipas innan han aker till Tyskland. Och sparringpartnern är av högsta klass och ska ge Kranjc det han behöver för att komma i matchform. - Han är en världsboxare, rankad topp-fem i mellanvikt i världen. En tuff sparring helt enkelt. Jag far halla tummarna att det inte blir nagon skada pa öga eller hand. Saker som helt enkelt inte far hända. lur Armand ska komma ät den omöjlige Ottke är nagot Isom svensken och hans tränare redan funderat över. 20 [stycken har redan försökt och misslyckats men Kranjc tror sig veta hur man ska fälla den tyske mästaren. Ta honom pa sidorna och inte jaga efter när han spriner int i ringen. När han kommer in mot mig ska jag kontra, len som sagt inte springa e^er honom för han är iöskicklig själv pä att kontra. Det här är sista chansen för iArmand Kranjc, för vid en förlust sä lägger han av. - Ja, jag har sagt det förut, men blir det förlust är det slut. Källa: IT, 2005 Miro Zalar, friidrott Miro Zalar med slovenska rötter, kom till Sverige som 7-áring. Ny degerforsambassadör "Äntligen ett bra skäl att bära fotbollströja!" Miro Zalar utnämns officiellt till ambassador för Degerfors av kommunalrädet Robert Mörk. -Nu har jag äntligen fátt ett legitimt skäl för att som snart 50-áring gá omkring i fotbollströja! Miro Zalar, idag radiokommentator och tränare för stavhopparen Patrik Kristiansson, var nöjd när han drog pá sig Degerfors IF:s matchtröja. Platsen var Valsverkets nöjeslokal i Degerfors och Miro hade precis blivit den senaste i raden av ambassadörer för Degerfors. Fastän Miro Zalar bara bodde i Degerfors frän sju árs álder upp till de tidiga tonáren sá har Degerfors en stor plats i hans hjärta. - Det var till Degerfors familjen flyttade frán Slovenien och det var här jag fick min nya identitet. Det var i Degerfors jag spelade fotboll och det var här jag kände ett sá oerhört stort idrottsligt engagemang, om hur stor fotbollen var och att jag som pojklagsspelare omfattades av det totala fotbollsengagemanget. Familjens flyttlass gick till Karlskrona och därmed blev det en helt annan idrottskarriär. - I Degerfors var jag málvakt, och trots att jag var relativt kort lyckades jag hävda mig bra i málvaktsspelet. Förklaringen ligger i den spänst jag hade. - Jag hade inga som helst planer pá att sluta med fotbollen bara för att familjen flyttade till Blekinge. Jag började ocksá med fotboll i Lyckeby, men det kändes inte bra. Engagemanget var inte alls det samma som i Degerfors, där ju alla levde med fotbollen och där man ibland fick spela pojklagsmatch direkt efter idolerna i A-laget. Sä Miro bytte inriktning, började med friidrott och gjorde en lysande karriär som stavhoppare, där han drog nytta av sin naturliga spänst. "Bäst i världen" Efter den aktiva karriären har han fortsatt som tränare och tränar nu bl.a. Patrik Kristiansson. Dessutom är han expertkommentator för sportradion. Han utnämns som ambassadör för Degerfors i samband med en föreläsning pä Valsverket. Miro är i Degerfors dels som instruktör pä en fortbildning för idrottslärare som arrangeras av Fotbollsakademin i Degerfors och dels för att föreläsa pä temat "Att bli bäst i världen". -Nägon som jag i och för sig inte blev själv men som tränare hoppas jag fä lotsa fram en idrottare till världsetta. Glad och överraskad Tröjan är din! Säger Degerfors IF:s ordförande Leif Rosén (t.h.) till Miro Zalar -Jag blev överraskad med samtidigt väldigt glad när jag fick förfrägan om Ambassadörsuppdraget och som ambassadör kommer jag genom mina kanaler att sprida kunskap om Degerfors. Jag har fätt ett bra informationsmaterial frän kommunen sä jag kommer att ha bra koll pä var Degerfors stär idag. Kontakten med fotbollen i Degerfors har han inte släppt. -Även om jag dessvärre sällan har möjligheter att äka till Stora Valla sä följer jag laget. Perfekt är det de gänger Degerfors IF:s matcher sänds i TV, sä nägra TV-sända matcher har jag sett i är. Men jag följer ocksä regelbundet föreningens hemsida. En av de andra degerforsambassadörerna, Postens VD Erik Olsson, spelade pojkfotboll i samma lag som Miro. Tack vare talangfullhet fick han möjlighet att flytta upp tvä ärsklasser, men upplevde att steget var för stort och tröttnade. Om du med din länga tränarerfarenhet haft en talang som hamnat i samma situation: Vad hade du gett för räd? - Jag skulle absolut ha stöttat ett beslut att fortsätta pä den högre nivän och berättat om vilka mycket stora fördelar spelaren kunnat fä i sin utveckling. I de här lägena kan man, med lite tälamod, fä en kanonutveckling, avslutar Miro. Miro Zalar ny degerforsambassadör; "Ett hedrande uppdrag"! - Ett hedrande uppdrag! Konstaterade Miro Zalar sedan han blivit utnämnd till en i raden av ambassadörer för Degerfors. Den förre världsstjärnan i stavhopp, och numera radiokommentatorn och friidrottstränaren, växte upp i Degerfors. -När jag var sju är flyttade min familj frän Slovenien (Exjugoslavien) till Degerfors och det var i Degerfors jag fick min identitet i Sverige. Som mänga andra pojkar i Degerfors spelade Miro fotboll. Han var mälvakt, dock ganska liten i växten men levde pá sin fina spänst. -När jag var 13 ár och min familj flyttat till Karlskrona gjorde jag ett försök att fortsätta med fotbollen, men det var inte alls pá samma sätt som jag var van frán Degerfors, berättar han. Sá han slutade med fotbollen, satsade pá friidrott istället och tog sig till den absoluta världseliten. Källa: Miro Zalar ny degerforsambassadör"Äntligen ett bra skäl att bära ... Helena Brglez, konstákning Klass Seniore A Damer l( Annelie Servin Malmö KK 2 1 Halmstad KK 2 Silvija Szabo 1 2 Landskrona GFI 3 Helena Brglez 3 3 IFK Helsingborg 4 Maria Mäki 4 4 Landskrona GFI 5 Vibeke Nielsen 5 5 Trelleborgs KK 6 Li Bäckdal 6 6 Fjarde fr v: Helena Brglez (/2003) Helena Brglezs foraldrar, Ljubica och Milan Brglez kommer ursprungligen frán Sloveninen. Helena och hennes bror Peter Brglez ar dock báda fodda i Sverige, narmare bestamt i Landskrona. Helena Brglez ar sedan flera ár tillbaka med i Holliday on Ice. GF Idrotts konstákning: Det finns inga genvagar till framgáng, det vet GF Idrotts unga konstákare som stundtals borjar dagen med ett traningspass innan det ar dags for annat arbete. GF idrotts konstákningssektion bildades 1958 och redan 1962 stod klubben som vard for SM. Dar tog hemmaákarna Gunilla Lindberg och Gunnar de Sharengrad guld i parákning. I damsammanhang har Britt Marie Stridh, Anne Svard och Bodil Olsson vunnit SM och Bodil Olsson fick dessutom representera Sverige vid báde VM och EM 1980. Kalla: IT, Helena Brglez, 2006 Forskning Jure Piškur PIONERERNE Det är inte bara kulturen som är identitetskapande för människan, det finns även forskare inom olika vetenskapgrenar samt andra - som till exempel smaföretagare och läkare som har sitt ursprung i Slovenien. Här följer en artikel pa danska som har blivit publicerat i Danmark och som handlar om en slovensk forskare, prof, doktor Jure Piškur fran Lund. Enzymer; Bananflue-enzym Bananflue-enzym til kemikalier og genterapi. Mange perspektivrige, videnskabelige opdagelser sker ved tilfœldighedemes spil. Penicillin blev for eksempel opdaget, da en glasskâl blev glemt, og en forsker undrede sig over, at bakterierne ikke forrâdnede de dele af indholdet, der var gâet svamp i. Samme undren over et uventet resultat er baggrunden for det, der i dag er Jubile Kinase ApS, stiftet af professor Jure Piškur, Lunds Universitet, professor Birgitte Munch-Petersen, Roskilde Universitetscenter, og professor Leif S0ndergaard, K0benhavns Universitet. Det er dog ikke et nyt penicillin, som er grundlag for virksomheden, men et nyt enzym, som det i midten af 90'erne lykkedes forskerholdet at identificere fra bananfluen. Dette unikke enzym har vist sig anvendeligt til bâde fremstilling af finkemikalier og genterapi. Roche pä banen Enzymer er proteiner, hvis funktion er at fâ biokemiske stoffer til at reagere uden selv at blive forbrugt. Bananflue enzym, DmdNK, er i cellen centralt for genbrug af genetisk materiale - byggesten, men kan ultrahurtigt aktivere mange antivirale og anti-krœ^ stoffer. Opdagelsen blev prœsenteret pâ forskellige videnskabelige konferencer og en représentant fra et af verdens st0rste biotekfirmaer Roche "spottede" den. De tre opfindere indledte et samarbejde med Roche om enzymet, og med hjœlp fra Opfindelser & Kreativitet pâ Teknologisk Institut blev der i l996 indgâet en licensa^ale mellem Roche og de tre forskere pâ den patentans0gning, der var blevet indleveret pâ det videreudviklede enzym. - Selv om det er grundforskningen og den videnskabelige nysgerrighed, som driver vœrket, er vi glade for at se resultaterne anvendt erhvervsmœssigt, siger Jure Piškur. Flere anvendelsesmuligheder blev overvejet, og en oplagt mulighed syntes at vœre genterapi. Teknologisk Institut pegede pâ NsGene A/S, et datterselskab til Neurosearch, som potentiel samarbejdspartner. NsGene udvikler genterapi mod forskellige hjernelidelser. Da henvendelsen kom var NsGene netop pâ udkig e^er et "selvmordsgen", det vil sige en mekanisme, som g0r, at man specifikt kan slâ de celler ihjel, som man har sat ind i patientens vœv, hvis noget gâr galt. NsGene sâ straks mulighederne i det nyopdagede bananflueenzym, og en licensaftale blev med bistand fra Teknologisk Institut forhandlet pâ plads. Patentans0gning Det frugtbare samarbejde f0rte i 1999 til indlevering af en patentans0gning pâ nye varianter af enzymet til brug i netop genterapi. Denne gang var opfinderne Wolfgang Knecht, Birgitte Munch-Petersen og Jure Piškur. Samtidig gik en af Jure Piskurs ansatte, Zoran Gojkovic, med lysten til at starte egen virksomhed. Jure Piskur pegede pâ netop brug af det unikke enzym som muligt forretningsgrundlag for en ny virksomhed. Sammen med en partner deltog Zoran Gojkovic i forretningsplanskonkurrencen Venture Cup og vandt i 2001 f0rsteprisen for en forretningsplan baseret pâ anvendelsen af bananflueenzymet og lignende enzymer fra planter til genterapi. I 2001 blev ZGene A/S sti^et af blandt andet professor Jure Piškur, Birgitte Munch- Petersen, Wolfgang Knecht, NsGene og Neurosearch. NsGene, som havde de eksklusive rettigheder til bananflueenzymet var kun interesseret i et begrœnset omrâde og sublicenserede de 0vrige medicinske omräder til det nye selskab, der i dag bl.a. arbejder pä anvendelse af teknologien mod cancer i hjernen. Det skal kunne bruges - Som forsker har man ikke bare en forpligtelse til at skabe ny viden, men ogsä medvirke til at resultaterne udnyttes kommercielt, siger professor Jure Piskur. - Det er bestemt ikke sidste gang, jeg er med til at starte en ny virksomhed, og her i Lund er der gode muligheder for det, slutter professor Jure Piškur. Fra grundforskning til virksomhedsstart - Selv om det er grundforskningen og den videnskabelige nysgerrighed, som driver v^rket, er vi glade for at se resultaterne anvendt erhvervsm^ssigt, siger professor Jure Piškur. Denne artikel er lavet i samarbejde med Erhvervsservicecenter for K0benhavns Amt, Teknologisk Institut, og Center for Opfindelser & Kreativitet pä Teknologisk Institut. Center for Opfindelser & Kreativitet arbejder med ideer - udvikling af ideer, bearbejdning af ideer og realisering af ideer. Vi rädgiver opfindere, iv^rks^ttere og etablerede virksomheder i alle faser af innovationsprocessen fra ide til färdigt produkt. Den indledende gratis rädgivning er hj^lp-til-selvhjslp, f.eks. i forbindendelse med vurdering af ideens nyhedsv^rdi og markedsmuligheder. Den videre kommercielle rädgivning omfatter virksomhedskontakt, presentation af ideen, forhandlinger om salg og licensaftaler. L^s mere pä hjemmesiden for opfindere: I dag /Industries Dagblad www.opfind.teknologisk. dk eller ring pä tlf.: 7220 2750. Af Katrine Nygaard Hansen; Tre forskeres undren over et uventet resultat er baggrunden for det, der i dag er Jubile Kinase ApS. Professor Jure Piškur är knuten till Institutionen för cell- och organismbiologi och vill utveckla nya modellorganismer som gör det lättare att förstä jästsvamparnas genetik och evolutionära historia. Det finns redan nägra sädana väl undersökta modellorga-nismer, men professor Piškur hoppas kunna utveckla en grupp av mer ovanliga jästsvampar till redskap i laboratoriet. Detta ser han som ett led i byggandet av ett nytt högklassigt laboratorium för forskning inom molekylär genetik. Hur uppkommer nya gener? Om genduplikationers betydelse vid omsättningen av DNA och RNA Populärvetenskaplig forskningsbeskrivning Bilden visar den tredimensionella strukturen av ett deoxiribonukleosidkinas som vi har karakteriserat och isolerat. Detta enzym finns hos bananflugan, Drosophila melanogaster och det katalyserar ett reaktionssteg i DNA-syntesen. Enzymet hos Drosophila är unikt genom att det är utomordentligt snabbt och genom att det kan verka pä en läng rad olika utgängsmolekyler. Enzymet har en rad intressanta egenskaper som lett till medicinska och biotekniska tillämpningar. Pä bilden ser man att kinaset är en sä kallad dimer bestäende av tvä aminosyrekedjor, den ena blägrön och den andra violett. Komplicerade organismer, som människor, tenderar att ha fler gener än enkelt byggda organismer, som jästsvampar och bakterier. Varför är det sä? De olika genernas DNA-koder bestämmer strukturen och funktionen hos olika proteiner. Proteinerna, i sin tur, bestämmer cellernas struktur och funktioner. De komplicerade organismerna är utrustade med en rad olika specialiserade celltyper och de har därför fler funktioner än enkelt byggda organismer. Under evolutionens gäng skaffar sig de flesta organismer dessutom nya funktioner. Det är därför inte överraskande, att komplicerade organismer har fler gener. Men detta mäste innebära att nya gener som kodar för nya funktioner ständigt uppkommer under evolutionens gäng. Hur uppkommer sädana nya gener? Det finns fyra möjliga sätt genom vilka nya gener kan ha uppkommit under evolutionen: Existerande gener kan kopieras sá att det uppträder tvá kopior av samma gen. De tvá kopiorna utvecklas sedan i olika riktning. Detta kallas duplikation. • Delar av tvá olika gener kombineras till en ny gen. Detta underlättas av att högre organismers gener vanligen är splittrade i flera kodande DNA-avsnitt átskilda av icke kodande DNA-bitar (sá kallade introner). • En helt ny gen kan uppstä i ett DNA-avsnitt som tidigare inte kodat för ett protein. Förvänande nog sá finns det hos de flesta organismer lánga DNA-avsnitt som inte kodar för proteiner. • Gener kan överföras mellan olika arter genom sä kallad horisontell genöverföring. Det finns till och med exempel pá att bakteriegener överförts till svampar och till djur. Professor dr Jure Piškur med hustrun Judita, ärsavslutning vidLunds universitet; 2005-12-02 Alla dessa fyra sätt att bilda nya gener har visat sig förekomma i organismvärlden. Men det utan tvekan vanligaste sättet är duplikation av gener. Duplikationer äger ständigt rum under levande organismers evolution, antingen av hela genuppsättningar (genom), av kromosomer, av bitar av kromosomer eller av enskilda gener. Ett par duplicerade gener kallas paraloger. Paraloger kan gá olika öden till mötes. Den ena paralogen kan försvinna eller upphöra att fungera som en aktiv gen. Alternativt kan de báda paralogerna, under inflytande av det naturliga urvalet, utvecklas till tvá nya gener med olika funktioner. I det senare fallet kan den gamla genens funktioner fördelas pá de báda paralogerna. Dá uppkommer tvá specialiserade gener i stället för en gen med mánga funktioner. Alternativt, sá kan den ena paralogen behálla alla den gamla genens funktioner, medan den andra utvecklar helt nya funktioner. Vi fortsätter nu studierna av deoxiribonukleosidkinaserna och av de pyrimidinned -brytande enzymerna. Vi vill ná en djupare kunskap om enzymgenernas evolution och om de förändringar i enzymernas struktur och funktion som skett under evolutionens lopp. Vi hoppas att detta dessutom kan leda till nya medicinska och biotekniska tillämpningar. Källa: Cell- och organismbiologi: Populärt Lund handplockade professor i hett ämne; enzymforskaren Jure Piškur med rötter i Slovenien tror att landets EU-inträde innebär ett stort lyft för forskningen LUND. "De första aren i EU-gemenskapen kommer att bli goda och viktiga ar för den demokratiska utvecklingen i Slovenien". Det tror enzymforskaren Jure Piškur om framtiden för sitt forna hemland. Huvuddelen av sin grundutbildning har han fran ett av landets tva universitet, det som grundades i huvudstaden Ljubljana 1919. landets andra ligger i näst största staden Maribor. Jure Piškur säger att den basala grundutbildningen alltid varit av god kvalitet i Slovenien. "Däremot har den högre utbildningen hämmats av gamla politik- och forskningsstrukturer som jag hoppas kommer att brytas ner under de kommande aren", säger han och menar att Slovenien behöver friskt forskarblod och mer konkurrens fran övriga EU-länder och resten av världen. Men det är inte bara nytt blod som behövs. Avancerad forskning maste ocksa kunna finansieras. Ser man till Slovenien sa är det den nya EU-medlem som satsar mest pa forskning sett till andelen av bruttonationalprodukten. Den ligger strax under EU-genomsnittet pa 1,98 procent. "Däremot finns det i Slovenien inte allas samma system med privata donatorer so i Sverige", säger Jure Piškur, som tillsammans med professor Lars Rönnestrand fran Malmö nyligen genom Kungliga fysiografiska sällskapet fick pengar till laboratorieutrustning ur Per-Eric och Ulla Schybergs stiftelse. "I Slovenien är det mer populärt att satsa pengar till exempel ett fotbolls- eller handbollslag. Sadana ska ju ocksa byggas upp". Det är en brokig karriär som Jure Piškur har bakom sig innan han handplockades till Lunds universitet för att bland annat bygga upp den allt hetare postgenomiska forskningen i Lund. Han har tidigare jobbat pa Arrheniuslaboratoriet vid Stockholms universitet, forskat i Australien. De senaste 15-16 aren har han haft Köpenhamn och bland annat Danmarks tekniska universitet som bas för sin forskning. Jure Piškur har ocksa varit med och startat tre bioteknikfirmor. "Men jag har redan börjat bygga upp laboratoriet pa institutionen för cell- och organismbiologi. Jag hoppas kunna skapa en stark forskargrupp som kan arbeta med andra grupper vid Universitetet. Dessutom vill jag bidra med friskt blod i undervisningen av studenter". Och det är verkligt hett omrade som Jure Piškur är verksam inom. I takt med att allt större delar av sammansättningen i växters, bakteriers och djurs arvsmassa avslöjas här intresset för hur enzymer och enzymsystem paverkar cellens funktioner, speciellt uppbyggning och nedbrytning av de "legoklossar" som bygger upp arvsmassans DNA. "För varje dag vet vi mer om de här processerna, säger han. Men jag skulle uppskatta att hälften av alla gen- och enzymsystem fortfarande är helt okända". Jure Piškurs specialitet är att studera enzymer i manga vitt skilda organismer, fran bakterier till människa. "Pa det sättet kan man öka kunskaperna om hur den biologiska utvecklingen gatt till under atskilliga armiljoner. Kunskaper som ocksa kan avslöja hur gener och enzymer fungerade för tva miljoner ar sedan". Och inom sitt omrade har Jure Piškur kontakter med forskare i en rad länder. "Jag vill speciellt nämna Slovakien och Ukraina. Det är viktigt att samarbeta ocksa med "fattiga" länder", säger han. Sen aterstar att se hur stort utbytet blir mellan EU:s 116 000 nya forskare och deras kollegor i de femton ursprungsländerna. Stig Larsen, Sydsvenskan; ma 17 maj 2004 (avskrift A. Budja) Jure Piskur, naturvetenskapliga fakulteten, professor i eukaryot molekylär genetik fr o m 1 augusti 2004. Edvard Pišler Edvard Pišler föddes 1928 i Vrhnika, nära Ljubljana. Han avslutade gymnasial utbildning i Ljubljana där han ocksä diplomerade som elingenjör vid universitetet i Ljubljana. Via sin dävarande professor kom Pišler genom sitt intresseomräde om atmosfärisk elektricitet i kontakt med Sverige och svenskarna. Han blev 1965 inbjuden till Uppsala universitet, men han kom till Sverige först 1966. I Sverige skulle han stanna under ett är. Vid sidan av sitt ordinarie arbete som forskare fortsatte Pišler att läsa vidare. Redan 1969 fick han examen som fil lic och 1971 som fil doktor. Han blev 1972 docent inom elektroteknik och började ägna sig ät forskning kring atmosfärisk elektricitet - eläskan och annat som beträffar väderlek. 1979 lyckades han fullfölja sin uppfinning om hur man kan följa väderleksförändringar med hjälp av ett datorsystem. I samband med detta har han publicerat över 70 vetenskapliga rapporter i alla möjliga vetenskapliga tidskri^er i världen. För sitt vetenskapliga systemarbete mottog han 1989 stipendiet frän ASEA, ur Gunnar Engströms fond. Han publicerade sina vetenskapliga artiklar pä slovenska, engelska och svenska. Fram till sin död 2001 samarbetade han även med elektroinstitutet i Ljubljana. Foto; Edvard Pišler Äskmolnet Ett äskmoln uppstär dä varm fuktig lu^ tvingas stiga, t.ex. genom lokal uppvärmning en varm sommardag eller dä en kallfront kommer in och lyfter den varma lu^en. I uppströmmen sj unker temperaturen, vattenänga kondenseras. När temperaturen gär under 0 grader fryser en del av de mycket smä vattendropparna och formar smä iskristaller. En del droppar förblir i form av vatten även under 0 grader. Man kallar dem underkylda vattendroppar. Nägra av de underkylda vattendropparna kolliderar med smä iskristaller och fryser direkt fast pä dessa. Pä sä sätt kan iskristallerna växa i storlek. De kallas för graupelpartiklar. När graupel-partiklarna ökar i storlek och blir tyngre, orkar inte den stigande lu^strömmen längre förflytta dem uppät. De fallande stora partiklarna kolliderar med smä iskristaller och underkylda vattendroppar, som är pä väg uppät. Det är dessa kollisioner som forskare tror orsakar den elektriska uppladdningen i molnet. Vid kollisionerna antar de stora graupel-partiklarna negativ laddning och de smä iskristallerna studsar tillbaka med positiv laddning. De smä iskristallerna vilka är lättare följer därmed uppätvindarna till molnets topp, vilket blir positivt laddat. Graupel-partiklarna som faller ner pga av sin tyngd, ger molnets nedre del negativ laddning. Laddningen ökar tills lumens elektriska hällfasthet uppnäs. Dä uppstär blixtar, antingen inne i molnet eller frän moln till moln eller frän moln mot mark. Molnet bildas pä 30-60 minuter och är aktivt under ungefär samma tid om det rör sig om en enstaka äskcell. Cellen tar in kall luft frän omgivningen, vilket bromsar uppladdningen. Det är ej ovanligt att flera celler sluter sig samman och bildar ett "cluster" vilket kan fä en livslängd pä flera timmar. Längs en äskfront kan celler bildas och försvinna när fronten rör sig framät. De enskilda äskvädren kan följas pä en blixtkarta frän ett system för blixtlokalisering/registrering, t.ex. Svenska Kraftnäts och SMHIs BLS-system. Ett äskväder är farligt nära om äskbullret kan höras mindre än 10 sekunder efter det att man har uppfattat blixten med ögat. Höga punkter och föremäl i terrängen löper större risk att bli träffade av blixten. Elektriska ledningar och metallstängsel kan leda blixtströmmen länga sträckor. Inte sällan gräver dessutom blixten "diken" i marken med upp till nägot 100-tal meters längd. Dessa stannar ofta vid en byggnad med el- eller teleinstallationer. Undvik därför att stä nära föremäl som är avsevärt högre än omgivningen samt länga horisontella metallstrukturer. Källa: Slovenci na Švedskem (2005), EdvardPišlers eget bidrag Jaro Ankerst, läkare; Jaro Ankerst, universitetslektor, Medicinska fakulteten, Lunds universitet, kommer usrsprungligen frän Slovenien. Källa: IT - Jaro Ankerst Lojze Hribar, jurist; Juridisk byrä, Tyresö; Källa: IT, 2006 Edit Novak, jurist; Landskrona - Ljubljana Linné och Scopoli Den store svenske vetenskapsmannen Carl von Linné (1707-1778) träffade aldrig Ipersonligen sin slovenske kollega Johannes Antonius ¡(Giovani Antonio) Scopoli (1723-1788). Men de bäda Ivetenskapsmännen korresponderade med varandra frän 1760 |till 1775 i ämnen som botanik, zoologi och mineralogi. Korrespondensen - naturligtvis pä latin - började med latt Scopoli skickade sin bok Flora Camiolica (1760) om Iväxtlivet i provinsen Krain i nordvästra Slovenien tili Linné. Ißoken innehöll beskrivningar av mänga växter och djur som [vid denna tid var okända för vetenskapen, och mänga gänger •behöll Scopoli de folkliga namnen pä slovenska. Boken kom ut i en andra, utvidgad upplaga 1771-72, som ocksä sändes jtill Linné. I sitt tackbrev, daterai Uppsala den 17 mars 1773, 'skriver Linné: "Jag förmadde inte lägga ifrän mig Din bok som jag hastigt läste igenom. Jag skall läsa den äterigen i avskildhet, när jag ätervänt till min gärd där jag förvarar mina botaniska samlingar."" I ett brev av den 5 januari 1765 beklagar Linné "det mycket lánga avstándet som skiljer oss át och som gör att jag under inga omständigheter kan resa till Dig för att njuta av Din närvaro och berika mig själv". Den bevarade korrespondensen mellan de báda botanikerna omfattar sjutton av Scopolis och tretton av Linnés brev. Är 1995 gav översättaren Darinka Soban i Ljubljana ut boken Linnéjeva pisma Scopoliju 1761-1773 (Linnés brev till Scopoli 1761-1773) pá slovenska och engelska. Citaten ovan är översättningar frán den engelska versionen. Konst Franko Luin, typograf Jen mi. Okazis iam, ke fotisto volis, ke mi starigu tiel, ke mi similas al litero. Mi ne scias, kiun literon li celis. Eble O. Au, se mi iom movetus unu kruron, literon Q. Mi mem ne opinias min t-i-i-i-om dika (esperanto). Franko Luin (1941 - 2005), svensk typsnittstecknare. Franko föddes i Trieste, Italien, och var av slovenskt ursprung. Under Frankos första levnadsár var det krig i Europa, och Trieste lág i en av skärningspunkterna. Han upplevde att hans pappa fördes bort till koncentrationsläger och tog sig hem igen efter krigsslutet. Pappans syskon hjälpte familjen med livsmedel under den perioden. Under 1950-talet bodde familjen pá högplatán utanför Trieste i den slovenska byn Repnic. Byn hamnade senare i Italien e^ersom gränserna förändrades efter kriget. Luins släkt bodde pá báda sidor om gränsen. Motsättningarna mellan den italienska majoriteten och den slovenska minoriteten i Trieste var hárda. Som 15-áring lärde sig Franko esperanto, och var med vid olika ungdomsarrangemang pá esperanto i Exjugoslavien. Han var intresserad av esperanto báde pá grund av sitt genuina sprákintresse, och för att esperanto är tänkt att fungera som en brygga mellan olika folk och nationer. Han pábörjade tolkstudier vid universitetet i Trieste, men beslöt sig för att lämna Italien och flyttade till Sverige 1961, när svenska företag sökte e^er arbetskra^ utomlands. Genom esperantointresset träffade han ocksá hustrun Ulla och mánga andra som skulle bli hans vänner. Han arbetade en tid i Lund och i Malmö, kom in vid Grafiska Institutet i Stockholm 1967, där han diplomerades. E^er studierna fick han anställning som grafisk formgivare pá Ericsson (1967 - 1989). Sedan 1989 drev han eget företag - Omnibus Typografi med grafiska produkter: trycksaker och senare även hemsidor. Franko Luin började teckna bokstäver för datorbruk, och blev känd för sina typsnitt bland grafiker i hela världen. Som en utveckling av typsnitten lade han upp hela böcker i elektronisk miljö. Han intresserade sig särskilt för äldre böcker som inte längre finns att fá tag i, t ex svenska författare frán 1800-talet, men ocksá böcker pá esperanto och pá slovenska, däribland även nyare litteratur och i nágot fall böcker som inte alls getts ut i pappersform, Franko hade kontakt med flera nutida slovenska författare. Han hade ett särskilt intresse för tidskri^er, som redan i ungdomen yttrade sig sá att han använde en del av mat- och busspengarna till att köpa tidskri^er, när han ákte till skolan. Pá 1990-talet, när Internet började användas, lade han upp en samling pá 15000 länkar till tidskri^er världen över, som han kallade "Kiosken". Detta blev gründen till ett bibliotekssystem. Frankos intresse för esperanto gick som en röd trád genom hans liv. 1969 var han med och organiserade en internationell ungdomskongress pá Tyresö. Han översatte sángtexter till esperanto, och skrev själv poesi pá spráket. Han var med i Svenska Esperantoförbundets styrelse, bl.a. som ordförande och som redaktör för medlemstidningen. Han var ocksá med i det internationella esperantoförbundets representantskap under en period. Hans grafiska kunskaper och hans kunskaper i data gjorde honom till en föregángare i Internetfrágor pá esperanto. Efter flytten till Sverige under 1960-talet blev det tydligt för Franko, att han máste underhálla sitt slovenska modersmál, för att inte förlora kontakten med sitt ursprung. Han skaffade sig en vana att läsa en slovensk dagstidning, först i form av prenumeration, senare via Internet. Han deltog ocksá i en sommarkurs för utvandrade slovener. Släkttraditionen i hans hemtrakter är stark, och släkten har sett till att hálla kontakten med honom. I Sverige höll Franko kontakt med slovener genom att vara med i den Svensk -slovenska vänskapsföreningens styrelse. De vackra slovenska sángerna, som han lärt sig i ungdomen, sjöng han när han deltog i den slovenska sánggruppen. Under sina mer än fyrtio ár i Sverige lärde han sig perfekt svenska. Känslomässigt var han alltid sloven, trots att han aldrig varit slovensk medborgare. Källa: Franko Luin, IT, 2006 Ester Ušaj Andersen Köpenhamn, Danmark Ibland händer det att jag frágar mig själv om vem jag är och hur jag känner, var jag tillhör. Svaren är inte sá enkla. Páverkan och prägel frán olika ställen av mina livsrum är flera. Alla har lämnat sin stämpel. Sverige, för att där växte jag upp, Danmark för att här har jag studerat och för att här ha funnit mitt hem för tvá decennier sedan_ Samtidigt berättar jag gärna varje gáng att jag är född i Slovenien, där jag har haft min tidigaste barndomstid. Där i Kustlandet -Primorska har mina föräldrar fortfarande sitt barndomshem och när jag fár tillfället, gör jag själv eller tillsammans med familjen ett besök dit, berättar Ester Ušaj Andersen till Maja Kres, publicerad i tidningen Moja Slovenija, januari 2006, árgáng 1, nummer 1. (Artikeln har lánats och översatts av bokens författare). Ester Ušaj Andesen Om sanningen ska fram sä fanns det inte sä mänga tillfällen att besöka Slovenien. Som ung arkitekt har hon ha^ mänga förpliktelser, som medarbetare i en känd dansk byrä, och dessa har inte varit ringa. När hon tillsammans med maken Fleming, ocksä en känd arkitekt, blivit självständig och öppnat en egen atelje, blev omfattningen av arbetsuppgifterna inte mindre. Dock har hon och hennes livskamrat Fleming övervägt, vad de ska prioritera, hur mycket av arbetet de ska ta pä sig, för att familjelivet inte ska bli alltför lidande. Och vilka var orsakerna till att hon, eller rättare sagt hennes familj, lämnade det soliga Kustlandet i Slovenien? Precis som vanligt - en tillfällighet. Hennes pappa, som undervisade vid Tekniska skolan i Koper, bjöds av en vän till att besöka honom i Sverige. Här fick han snart kontakter och erbjudande om en intressant möjlighet för honom pä det tekniska planet, vilket fick honom att stanna. Snart flyttade hela familjen till Sverige (Landskrona). För Ester och hennes syster började en ny tid i grundskolan, där undervisningen bedrevs pä svenska, vilket frän början var ett helt främmande spräk för dem. Sedan fortsatte Ester sina studier i Danmark, Köpenhamn erbjöd utmärkta tillfällen för studier. Den största utmaningen pä detta omräde var en del världsberömda namn inom arkitekturen och formgivningen. Som arkitekt ägnar Ester sig mest av allt ät olika ljusstudier. Tillsammans med sin man och nägra medarbetare utifrän ägnar hon stor uppmärksamhet till just ljuselementet. Paret har en son som är 16 är och heter Jakob. Han läser pä gymnasiet och sysselsätter sig gärna med musik, är intresserad av naturorienterande ämnen och är framgängsrik inom sporten. Han tävlar inom segling. Han är med i en grupp som visade sig vara duktig inom VM. Under sin uppväxt använder han säledes sin fritid pä ett mycket rationellt sätt, dels med att vara med och segla, dels att spela piano, gitarr och ägna sig ät solosäng. Familjen bor dryga tio km frän Köpenhamns centrum, sä Jakob kunde välja en gymnasieskola, där han kan vid sidan om alla andra ämnen ägna sig ät musik och säng. Men som det ser ut nu kommer han troligen att välja naturvetenskap. Föräldrarna kommer att stödja honom i hans val. De för o^a samtal om Jakobs framtid. Alla tre har ett gemensamt intresse - segling, därför unnar de sig segling sä o^a det bara gär. De har en egen mindre segelbät. Ibland följer Ester och Fleming med sin son pä tävlingar. Jakob har börjat tänka i banor om att skriva in sig pä ett sommarläger i Slovenien för att läsa slovenska spräket. Sädana möjligheter erbjuds vid universitetet i Koper (Capodistria). Ester och Fleming skattar sig lyckliga, dä de för nägra är sedan hittade ett drömhus och köpte det. Ester menar inte att huset är en lyxvilla, hon bedömer det med ögon av en arkitekt. Det planerades och byggdes pä ett bedärande vackert ställe, som fick huset at t smälta samman med omgivningen, och med en utsikt över en romantisk vik, tog de bäda huset direkt till sitt hjärta. Av Maja Kres (Översättning av författaren; AB) Karlo Pesjak, naturfotograf Árets fotograf gastar Perslund; Naturfotograf visar Faroarna. Vid en berattarafton den 30 november pá Lisas Café i Hastveda, visar Karlo Pesjak bilder och berattar under rubriken "Faroarna och dess manniskor". 08/03-2005; ÁSTORP Karlo Pesjak, som förra áret utságs till árets fotograf av tidningen Aktuell fotografi, gästar i kväll, tisdag, hembygdsgárden Perslund med ett naturprogram som samtidigt är en hyllning till författaren Harry Martinson. Bildprogrammet är framtaget i samband med 100-ársjubileet av Harry Martinsons födelse. Till bilderna läser Karlo Pesjak naturlyrik och prosatexter av Harry Martinson, en natur- och miljömedveten författare vars intensiva närvaro i naturen och dess livsformer säkert präglades av hans hárda uppväxt i Blekinge. Karlo Pesjak - flerfaldigt prisbelönt fotograf frán Hässleholm -besöker Studiefrämjandet med sitt vackra program om vár nobel-pristagare - den självlärde mannen som i ord beskriver báde kosmos och daggdroppar. Karlo Pesjak är en av Sveriges främsta naturfotografer, ursprungligen frán Slovenien och numera boende i Hässleholm. Denna gáng visar han bilder frán Färöarna med dess unika natur och människor. Pä bilden ovan Hässleholmsfotografen Karlo Pesjak som berättade om sina fägelupplevelser i hemkommunen. © Jan-Michael Breider Senast ändrad: 29. November 2004 01:15 Utskriftfrän: w^^.ystadsallehanda.se Källa: Pressen Bild, Karlo Pesjak Källa: IT, 2006 Jože Stražar Kiyohara - Konstnär Jože Stražar Kiyohara, född 1940 och uppvuxen i Škocjan i Slovenien. Utbildning: Yrkesutbildning i Ljubljana, Slovenien; Studier hos konstnären Keg Haber, Södertälje (1973-77); St Eriks Folkhögskola, Stockholm (1978-79); Konstskolan Idun Loven, Stockholm (197981); Vidareutbildning; pâ Konstfackskolan, Stockholm; Konstakademien, Ljubljana, Slovenien; Kungliga Konsthögskolan, Stockholm (2005). Konstnärligt verksam och bosatt i Stockholm sedan 1965. Stipendier: Konstskolan Idun Loven (1981); Enskede-Ârsta kulturstipendium (1983); Ârsta Stadsdelskulturnämnd (1998); Gunnar Ekströms Stiftelse för Numismatisk Forskning (2004). mm A • ^ Foto: Gabriel Hildebrand, Kungl. Myntkabinettet Utställningar: Sörmlandssalongen, Södertälje och Eskilstuna (1980, 1983); Vandringsutställningen Idrotten i konsten genom Sverige, (1982); Die Abend galleri, Osnabruk, Tyskland (1983); Kulturcentrum Ivan Cankar, Ljubljana, Slovenien (1985, 1988, 1989); Rydal Konstmuseum, Rydal (1990); Sommarutställning Hagaparken, Stockholm (1994); Vintersalong, Nynäshamn (1994); Värsalong Visby Konsthall, Upplands VŠsby (1998); XIII Artes Biennal (Olimpico International), Barcelona, Spanien (1999); Nordisk Akvarell Biennal: Amos Andersons Konstmuseum, St. Michel Konstmuseum och Museum i Vasa, Finland (2000); City Art Museum, Ljubljana Slovenien, (2000); International exhibition OArt on paperO, Ljubljana, Slovenien (2002); Visby Konsthall 30 x 30, Upplands Väsby (2002); Grafik triennal, Stockholm, (2003); Galleri ZDSLU, Ljubljana, Slovenien (2005); Internationella medaljkongressen F. I. D. E. M. (London, England 1992; Budapest, Ungern 1994; Weimar, Tyskland 2000; Paris, Frankrike 2002; Seixal, Portugal 2004); Internationell medaljbiennal (Seixal, Portugal 2001). Som 25-äring, tog Joze Strazar chansen att fä se nägot nytt. Hans hemland Slovenien "släppte pä tyglarna" och det blev tillätet samt mycket lättare att äka pä semester utomlands. 1965 tog han tjänstledig frän sitt arbete i Ljubljana och reste till Sverige. Det enda han visste om landet var att det hade det bästa skyddet mot atombomben, en väl utvecklad bilindustri och ett bra jordbruk. Nu vet han desto mer. Joze Strazar är efter övertalning, fortfarande pä semester. Som ung konstnär reste han pä studieresor genom Skandinavien, Europa, Asien och Karibien. Märkliga, framförallt intressanta är konstnärens vägar. Bland konstnärer fanns ocksä sädana som var tvungna att vandra ut i världen, för att pä nytt upptäcka att det är bara ät konsten de ska ägna hela sitt liv, för att pä "egendomlig början" utvecklas till mogna och unika konstskapare. Till dessa hör ocksä Joze Strazar, som efter mänga är kom till hemlandet med sina konstverk skapade i fjärran Sverige, för att presentera sig inte bara för oss som känner hans konstverk sedan länge, utan ocksä för den bredare kretsen pä hemorten. I början bestämde han sig för den skulpturala konsten som sä smäningom övergick till olika grafik och mälartekniker. Sina kunskaper använder han inte bara för egen konstverksamhet, han vill ocksä lära ut och föra vidare kunskapen till andra. Mänga av sina skulpturer ägnade Joze ät handikappade, deras kamp, deras vilja till livet och medverkan i sporttävlingar. Detta inspirerade honom att skapa fram skulpturer som "Bägskytt", "Racer" och "Förhindrad slalomäkare". Bronsskulpturer bär egendomliga egenskaper som vi sällan kommer i kontakt med. I de karaktäristiska expressionistiska kraftfulla uttryck i Jozes bronsskulpturer märks den handikappades innersta längtan, livets kraft och deras kamp till "existens" och rättigheter till social gemenskap. - Jag har ett starkt intresse för sport, säger J Strazar. -med det menas bl a bâgskytte och backhoppning. Sportintresset med dess rörelse och fart fâr ett efter-kommande motiv i verken. Jože Stražar, ateljén För mer än fyrtio âr sedan lämnade jag tryggheten till det efterlängtade konstnärskapandet. Genom âren har mitt mâleri och skulpterande utvecklats mot en allt större förenkling. Samtidigt leder min konstnärliga mângsidighet in pâ olika vägar. Jag skulpterar i lera samt modellerar medaljer, ofta sportmotiv i olika skepnader och sammanhang. Sedan ett antal âr tillbaka gjuter jag mestadels mina skulpturer och medaljer i brons. Det är arbetsamt. Det är tungt. Det är varmt. Kanske skulle jag kunna hitta ett rakare spâr till de former jag skapar. Men säkert skulle klangen och resonansen dâ bli en annan. Medaljer började han arbeta med i samband med sina sportintressen. Aktiv backhoppare och bâgskytt pâ tävlingar i Sverige och övriga Europa fick han uppleva att uppskatta medaljens värde. Han har genom âren skapat mânga pokaler och medaljer för sporttävlingar. Medaljens värdering i pengar är inte hög för omgivningen, men för individen, ägaren, är pokalen och medaljen en ovärderlig skatt som bör förvaras i bankfack. Joze Strazar strävar inte e^er perfektionism, inte heller efter det estetiskt vackra. Han vill fánga rörelsen, kragen - berättelsen bakom rörelsen. Egentligen är hans mál att fánga skuggan av rörelsen, säger Strazar. Joze Strazar (Jože Stražar) Kiyohara, Tallkrogsvägen 107, 12260 Enskede (Stockholm) e-mail:j.strazar@telia.com, htttp:///www.js.skulptorforbundet.se Sumiko Kiyohara - Konstnärer i Farsta Sumiko Kiyohara Akvarellcollage Bilden: Onigiriyama / Picknickberget, 2001 Tulpanorkestern; Kiyohara Stazar Sumiko Sumiko Kiyohara, gift med Jože Stražar Kiyohara, är född 1951 i Nagano i Japan. Bildkonstnär, framförallt akvarell; Född 1951 i Nagano, Japan. Bosatt i Sverige sedan 1974. Efter gymnasiet i hemorten flyttade hon till Tokyo för att studera sociologi vid Meiji Gakuin Universitetet. 1974 kom hon till Sverige, dá tog hon upp máleriet som hon hade ägnat sig át under hela gymnasietiden. Samtidigt läste hon pa fritidspedagoglinjen och efter studierna arbetade hon i olika skolor. Kombinerat med fritidspedagogarbetet lyckades hon ända etablera sig i sitt konstnärskap. Hittills har Sumiko ha^ ett 80-tal utställningar bade inom Sverige och utomlands. Hennes vatt i vatt teknik i akvarellmalningar, akvarellcollage och papperstrycksteknik är nagra saker som hon behärskar och som ger ett _slarkt intryck av modern akvarell. Varje ar aker Sumiko till Slovenien för att ställa ut sin konst tillsammans med sin make. Det senaste aret har hon skrivit om händelser och sina iakttagelser om landet och folkliv i Slovenien, som hon hoppas pa nagongang ska bli en bok av. Skogsbrand; Sumiko Kiyohara Stažar Galleri Olivia - nytt galleri i Solna har öppnats. Galleriet hade vernissage lördagen, den 13 dec. Just nu visas akvareller av Sumiko Kiyohara och skulpturer av Joze Kiyohara Strazar. Källa: IT 2006, Jože Stražar Kiyohara Darinka Berginc - bildkonstnär Darinka Berginc, Foto: Ilko Stopinšek, 2004 Darinka Berginc kommer ursprungligen frän Slovenien. Hon är en välskapande konst-närinna, född 1951 i Slovenien, men bor sedan flera är tillbaka i Sveriges vackra stad Helsingborg. Darinkas konstnärliga intresse väcktes redan i de tidiga tonären. Hon lyckades, genom ären, skapa över hundra olika motiv i synnerhet genom att mäla med olja, pastell och akvarell. Hon hämtar sin inspiration genom realistisk betraktelse. I själva verket är Darinka självlärd frän början men har dock, under de tre senaste ären, varit pä mälerikurser utomlands. I samband med detta har Darinka vid ett par tillfällen, via Nationella kulturförbundet i Slovenien, mottagit den konstnärliga utmärkelsen. Hennes fyra mentorer är kända konstnärer, samtliga med internationell akademisk utbildning bl. a. i Milano, Florens, Sydney samt Ljubljana. Härmed har Darinkas konstnärliga skapande tagit fart pä riktigt. Utställningar Frankrike: Lille, den första självständiga utställningen som varade i en mänad, 1971 Helsingborg: Design Art, Hälsovägen 2002 Café Söder, under Midvinterljus 2002 Restaurang Valvet 2003 Söderpunkten 2003 Artwings, Söder 2005 Magnus Ryden Bibliotek pä Ängelholms sjukhus 2005 Munka Ljungby Bibliotek, Galleri Elva 2005 S:t Mikael kyrka i Ängelholm 2005 Planika, Sovensk kultur förening 2004 Slovenien, via Nationella Kultur Förbundet 2001 Slovenien, " " 2002 Slovenien, " " 2003 Slovenien " " 2004 Slovenien " " 2005 Slovenien, Kulturhuset 2005 Darinka Berginc har mälat sedan barndomen, det vill säga i över 30 är. Under de senare ären har hon intensifierat sin oljemälning pä duk. Hennes mälningar är av olika storlekar, hon utför även mälningar pä beställning. Darinka mälar olika motiv, till exempel blommor, stilleben, fäglar, andra djurmotiv, porträttmälningar, med mera. Darinka Berginc har vid flera tillfällen medverkat vid olika konst- och mälarseminarier i Slovenien. Hon har ocksä haft flera utställningar i Helsingborg. Är 2004 ställde Darinka ut nägra av sina mälningar vid den traditionella slovenska pingstträffen i Vadstena, samt skänkte en av mälningarna som högsta pris till lotteriet för att stödja Slovenska katolska missionen i Sverige, som just dä firade 40-ärs jubileum. Darinka Bergincs málningar beundrades i Vadstena och överallt av mánga slovenska besökare och nágra av dem har visat stort intresset för hennes verk. Källan: Hemsida - Darinka Berginc (utförd av Waldemar Schvartz) Tanja Tuomainen, ung konstnär i Asmundtorp Tanja är född 1990. Hennes föräldrar är Dora och Hannu Tuomainen. Doras föräldrar kommer frán Slovenien och Hannus frán Finland. Tanja har ocksá en storebror som heter Elias som ska snart fylla 18 ár. Han läser redan pá gymnasiet. Elias Tuomainen Tanja gár i nionde klass och máste snarast bestämma sig för hur hon ska välja vidare inför sin framtida gymnasiala utbildning. Hennes stora fritidsintresse är sáng och hästar. Hon spelar piano ocksá och är duktig. Allt sedan Tanja var liten har hon och brodern Elias varit med i en sángkör som heter Orfeum. Tillsammans med sina vuxna släktingar har kören spelat in en del CD-skivor under senare ár. Körmedlemmarna bestár mest av familjemedlemmar som sjunger báde pá svenska och pá slovenska. Tanja har ocksá uppträtt med kören offentligt vid flera tillfällen och hon tycker att det är roligt att sjunga. Det stimulerar och inspirerar henne sá att hon vill gá vidare pá den banan. Just nu gár Tanja och övar solosáng. Hennes mamma sjunger och spelar i en sánggrupp och det smittar av sig även pá Tanja. Utöver hästar, sáng och musik har Tanja även andra konstnärliga intressen. Hon skriver och málar. Nágra av hennes alster kan vi se kopior pá här. Tanja Tuomainen, 2005 Lejonhuvud, 2005 Tanja Tuomainen, 16 är Tanja Tuomainen vill utveckla sina medfödda talanger. Hon är glad över att ha mánga olika fritidsintressen och hinner aldrig ha trákigt. Slovensk litteratur i Sverige Översättningar Den nationella Kulturdagen i Slovenien firas den 8 februari och är en officiell helgdag. Samtidigt firar man den största slovenska skaldens France Prešerens födelse (1800-1848). Kultur tycks spela en viktig roll i slovenernas liv, även om landet inte längre toppar världsstatistiken över flest publicerade böcker per capita. Även Sverige ligger högt vad gäller bokläsande sá här borde finnas en potential för ett ökat litteraturutbyte. France Prešeren (1800-1848). Källan: IT 2006 Ett imponerande stort antal svenska författare finns i slovensk översättning, det gäller saväl prosa som dramatik August Strindberg är den svenske författare som ständigt översätts, spelas och tolkas, det slovenska intresset för den svenske giganten är stort. Strindbergs pjäs Fordringsägare översattes till slovenska 1913, alltsa redan aret efter hans död och hela tiden publiceras nya och fler översättningar av Strindbergs verk. Av Selma Lagerlöfs böcker känner man igen titlar som Kristusove legende, Gösta Berling och Prstan Löwensköldov. Även titlar som Karlinci av Verner von Heidenstam, Kungsgatan - kraljeva ulica av Ivar Lo-Johansson och Ponedeljki s Fanny av Per Gunnar Evander kan säkert identifieras. Jag talar naturligtvis om Karolinerna, Kungsgatan och Mandagarna med Fanny. Enstaka böcker av författare som Sven Delblanc, Maria Gripe, Torgny Lindgren och Rune Pär Olofsson finns i slovensk sprakdräkt - samt naturligtvis nästan allt av barnboks-litteraturens mästarinna Astrid Lindgren. Sammantaget är det imponerande. Sedan 1975 har mer än 50 svenska skönlitterära verk översatts till slovenska. I Finland finns Kari Klemelä som översätter slovensk litteratur till finska. Milan Smolej översätter till flera sprak, även till finska och slovenska. Martin Krpan fran Vrh (2004), efter original illustration, Tone Kralj I den andra riktningen är översättningstrafiken av slovensk litteratur inte lika stor. Kultur-och översättningsgiganten Alfred Jensen översatte en del av vad som i dag är klassiker men dessa böcker gar endast att finna pa antikvariat. Fran det senaste kvartsseklet finns endast en handfull böcker i svensk översättning: Drängen Jernej (1982) av Ivan Cankar, Lippizanerhästar (1983) av Edvard Kocbek, De lottösa (1990) av Prežihov Voranc, diktantologin Regnbagens sanger (1990), med bidrag fran hela Exjugoslavien, Är änglar gröna? (1992) av Tomaž Šalamun och Trädet och vinden (1995) av Dane Zajc. En del dikter är översatta av författaren Jon Miloš. Martin Krpan fran Vrh (2004) av Fran Levstik, översattes av Torsten Sjöfors (Nydea förlag). Ärtalet inom parentes är det svenska utgivningsaret. Utmärkande är att de alla givits ut pa mindre kända förlag och i sma upplagor. Böcker och skrifter pá slovenska Den äldsta bevarade texten pä slovenska upptäcktes är 1807 i München bland latinska manuskript förda dit frän bayerska staden Freising. Därav skriftens namn: de freisinska monumenten (Brižinski spomeniki). De är troligen nedtecknade mot slutet av 900-talet som avskrift av äldre original. Första sidan av det andra freisiska monumentet pa slovenska (900-talet) Äldsta slovenska boken i Sverige frän 1567 (30 mars 2003). Den äldsta boken pä slovenska i Sverige är troligen Primoz Trubars "Catechismus" frän 1567. Den första slovenska boken utkom är 1550 i Tübingen, Tyskland, med samma titel. Av den är bara ett exemplar känt. Den här är tydligen en senare utgäva av samma bok. Boken finns enligt LIBRIS (www.libris.kb.se) pä Kungliga biblioteket. Uppgi^en om boken finns pä adress: . Primoz Trubars "Catechismus" SLOfax 1675 Tvä slovenska filosofer som väckt stor uppmärksamhet, och vars artiklar dä och dä äterfinns pä svenska kultursidor, är de bäda tänkarna inom den sä kallade Ljubljanaskolan Renata Salecl och Slavoj Žižek. Pä svenska finns Slavoj Žižeks Njutandets förvandlingar, sex essäer om kvinnan, kulturen och makten (1996) samt hans och Renata Salecls essäsamling En liten bok om kärlek (1997). För utveckling av de kulturella kontakterna, t.ex. översättning av skönlitteratur är det viktigt med goda spräkkunskaper. Det kan läta som en truism, men spräkkunskaper är själva fundamentet i det kulturella brobyggandet. Vid universitetet i Ljubljana undervisas det pä svenska, mänga studenter har haft svenska lektorer som Mats Hjortfors och Lena Holmqvist. Den senare blev genom sin entusiasm och länga erfarenhet - hon började 1971 och slutade 1995 - en legendarisk svensk lektor och även auktoriserad översättare frän slovenska. Är 2004 utkom Lena Holmqvist med en sedan länge efterlängtad Švedsko - slovenski slovar, Ljubljana 2004 (Svensk-slovensk ordbok i juni 2004). Förlaget ZRC, som ägs av Slovenska vetenskaps- och konstakademin, har aviserat utgivningen av en Svensk-slovensk ordbok (ISBN 961-6500-24-4), utarbetad av Lena Holmkvist. Ordboken gavs ut i samarbete med flera svenska akademier. Den är pä 302 sidor och innehäller 23 000 uppslagsord. Pä webbadressen finns mera information om boken pä slovenska. 82 Slovenska tidskrifter i Sverige förr och nu I N F 0 R M A T 1 O N S B L A D E T ^\ovenska zveza na Švedskem, ISSN 1651-8292 Informativno GLASILO INFORMATIONSBLADET Slovenska riksforbundet i Sverige Jesen/Höst 2005 Št./Nr 12 Letnik/Ärgäng 4 \ N O Informativno GLASILO / INFORMATIONSBLADET Št. / Nr 12 Letnik / Árgáng 4 Izdajatelj / Utgivare: Slovenska zveza na Švedskem Slovenska riksforbundet i Sverige Naslovna slika / Uppslagsbild: Švedska princesa Victoria na uradnem obisku v Landskroni, 29. 4. 2005 Vir: Foto A. Budja VSEBINA INNEHÁLL 3 Uvodna beseda 4 Slovenska zveza 11 Novice iz društev 21 Vaša pisma 25 Reportaže 38 Dobro je vedeti 42 Humor 46 Arhiv 48 Naslovi Inledningsord Slovenska riksforbundet Foreningsnytt Era brev Reportage Bra att veta Humor Arkiv Adresser Glavni in odgovorni urednik/izdajatelj - Huvudredaktor/ansvarig utgivare: Augustina Budja (Stina) Člana redakcije - Redaktionsmedlemmar Jožef Ficko / Ciril M. Stopar Tehnični urednik/Tekniker: Zvonko Bencek Naslov uredništva: Augustina Budja Hantverkargatan 50 261 52 LANDSKRONA Tel. 0418- 269 26 Elektronska pošta/E-post: budja @bredband.net Prispevke pošljite na zgornji naslov do 15. novembra, 2005 Skicka era bidrag till Informationsbladet senast den 15 november 2005 Informativno GLASILO Informationsbladet Izdajatelj / Utgivare: Slovenska zveZa I Slovenska riksförbundet i Sverige Box 237, 261 23 LANDSKRONA Telefax: 0457-771 85 I 031-52 82 96 _Predsednik/Ordför: Ciril M Stopar, Tajnik/Sekr: Marjana Ratajc_ KK SLOVENIJA c/o Rudolf Uršič Norregata 9, 633 46 Eskilstuna Preds.: Rudolf Uršič, 016-14 45 49 SKD FRANCE PREŠEREN Box 5271 402 25 Göteborg Ladislav Lomšek, 031-46 26 87 SD IVAN CANKAR CIO Jenko N Lânggatan 93 330 30 Smâlandsstenar Preds.: Branko Jenko, 0371-303 15 SKD PLANIKA V:a Hindbyvägen 18 214 58 Malmö Ivanka Franceus, 040-49 43 85 SD SIMON GREGORČIČ Scheelegatan 7 731 32 Köping Preds.: Alojz Macuh, 0221-185 44 SD LIPA BOX 649 261 25 Landskrona Lazukič Andrej, 042-702 69 KD SLOVENIJA Vallmovägen 10 293 34 Olofström Preds.: Ciril M. Stopar, 0457-771 85 SLOVENSKO DRUŠTVO STHLM BOX 832 101 36 Stockholm Pavel Zavrel, GB-B5 72 59. SLOVENSKI DOM Parkgatan 14 411 38 Göteborg Preds.: Jože Zupančič, 031-98 19 37 PEVSKO DRUŠTVO ORFEUM cIo Bencek-Budja, Hantverkarg 50 261 52 Landskrona Augustina Budja, 0418-269 26 SLOV./ŠVEDSKO DRUŠTVO c/o Barač, Pâarpsv 37 256 69 Helsingborg Preds.: Milka Barač, 042-29 74 92 SLOVENSKA KATOL. MISIJA Parkgatan 14 411 38 Göteborg Zvone Podvinski, 031-711 54 21 Veleposlaništvo Rep. Slovenije Styrmansgatan 4 114 54 Stockholm telefon ÜB 545 65 885/6 faks Ü8 662 92 74 e-pošta vst@mzz-dkp.gov.si VELEPOSL. KRALJ. SVEDSKE Ajdovščina 4/8 SI - 1000 Ljubljana, Slovenija (+386) 01-300 02 70 Tisk/Tryckeri: Tryckhuset; COMAR-PRINT AB, Landskrona Ovan är en presentation av Informationsbladets första, andra och sista sida. Tidskriften utgâr med 48 sidor 4 ggr/âr och är den enda slovenska tidskriften i Sverige. Redaktioner för slovenska tidskrifter Naš glas och Informativno GLASILO, Slovenska riksförbundet i Sverige - Informationsbladet (2002--) Redaktionsmöte 1981; foto: Sten Öfors Sten och Alja Öfors har redan frän början varit ledande medlemmar i redaktionen för Naš glas (1973-2001) Alja har även varit direktör för förlaget SVEJUG i Stockholm. Här har vi ocksä den f d ansvarige utgivaren Adi Golčman och vidare Rada Pišler, Mihaela Barišič Hojnik och Lojze Hribar, Stockholm. Utan Pavel Udirs fotokamera hade slovener i Sverige inte fätt samma bild av hur deras liv gestaltar sig konkret. Pavel har med sina fotografier förevigat mänga stora slovenska manifestationer och sammankomster. Frukter av hans arbete kom slovenerna till pass mest genom publiceringar i tidskri^en Naš glas. Redaktionsmöte 1983; foto Pavel Udir Övriga redaktionsmedlemmar: Tone Jakše, Marjan Kramaršič, Lojze Hribar, Nina Kranjc, Mihaela Barišič, Rada Pišler, Rado Omota, Edvard Pišler och Vesna Jakše. Dessa och nägra andra har utöver Alja och Sten Öfors samt Pavel Udir utan tvivel spelat en viktig roll för att tidskriften Naš glas har kunnat leva och överleva i Sverige i 28 ar. Tack! Under december 2001 utkom det sista 170:e numret av tidsskri^en NAŠ GLAS -ISSN 0281-7772 - (se nedan) som startade 1973. Under vären 2002 började slovenerna utge en ny tidsskrift med titeln INFORMATIVNO GLASILO (INFORMATIONSBLADET) ISSN 1651-8292. Utgivaren är nu, precis som förr, Slovenska riksförbundet i Sverige respektive slovenska föreningar i Sverige; huvudredaktör och ansvarig utgivare under 2002 var Jožef Ficko. Frän och med nr 3 (vÄREN 2003) är huvudredaktör och ansvarig utgivare Augustina (Avguština) Budja. Augustina Budja och Zvonko Bencek Jožef Ficko Ciril M. Stopar Naš Glas (Var röst), som startades 1973, var de slovenska föreningarnas sprakrör i Sverige. Den utkom med sex nummer med en upplaga pa 800 exemplar och med stöd fran Statens Kulturrad. Tidningen ville bevaka slovenernas liv i Sverige samt bidra till att varda det slovenska spraket. Den utkom för sista gangen med nr 170 i december 2001. Svobodna Misel (Den Fria tanken) var en kulturtidskrift för slovener och svenskar som startades sa sent som 1984. Som namnet anger var det en helt fristaende tidskri^ som ville föra en kritisk diskussion i kulturella fragor. (Utgiv-ningen upphörde under 1980-talet). Fran början av 1970-talet och fram till 1991 kunde slovener i Sverige publicera sina bidrag även i den gemensamma Jugoslovenski list som utgavs av davarande Jugoslaviska riksförbundet i Sverige. Tidskriften Naš glas, 1973-2001 Litterär Produktion pa slovenska i Sverige Om man undrar varför det finns sa fa böcker i Sverige översatta till svenska, da kan man undra ännu mer varför det är ännu färre böcker som är skrivna av slovener i Sverige. Det finns allt som allt endast en handfull utgivna böcker pa slovenska i Sverige. Den första publicerade boken pa slovenska i Sverige är en antologi, en diktsamling med fyra slovenska poeter i Sverige representerade (Marija Hriberšek, Augustina /Avguština/ Budja, Tone Jakše och Jan Zavodlov, psevd). Den fick titeln Štiri pota in razpotja (Fyra vägar och korsningar), den utgavs 1979 av Svejug, Stockholm. Under senare ar har dock Augustina Budja i mer eller mindre egen regi utkommit med nagra böcker pa slovenska. Pa följande sidor presenteras det som finns publicerat i Sverige pa slovenska, av slovener för slovener i litteraturvägen. Det är bade svart och spännande samtidigt att kunna lyckas med att skapa sitt eget sprak och att fa en röst till att kanalisera sina upplevelser i Sverige. Augustina Budja Född den 28 maj 1945 i Slovenien. Kom till Sverige 1964. Hon har studerat pä kulturvetarlinjen vid universitetet i Lund. Augustina Budja har hittills publicerat en hel del slovensk litteratur, utgiven i Sverige. Egna verk: Prosa och lyrik: 1993. Lipa: 1968-1993. - Slovenska Bistrica : Red. Zvonko Potočnik, 2001. Slovener i Sverige i ett globalt perspektiv. - Malmö : Högskola. Magisteruppsats lärarutbildning. Även pä internet: _ http://www.immi.se/alfa/budia.doc 2002. Švedska slovnica za Slovence: priročnik za kontrastivni študij švedskega jezika po slovensko. - Ljubljana : Založba Družina, 2002. -259 s. - ISBN: 961-222-409-9 (Svensk grammatik för slovener) 2003. 1: utgäva; Svensk-slovensk ordguide. - Landskrona: samozaložba. ISBN: 91-974694-0-8 Svensk- slovensk ordguide för resor och vid samtal med slovener. 2004. 2:a utgäva: Slovensko- švedski besedni vodnik na potovanjih in pri pogovorih s Švedi. Svensk - slovensk ordguide. Bearb. uppl. -Landskrona: Självförl. 54, 58 s. - ISBN: 91- 974694-1-6. 2005. Slovenci na Švedskem. Okvirno zgodovinski pregled : monografija = Slovener i Sverige i ett globalhistoriskt perspektiv : monografi. -Landskrona : Augustina Budja, - 536 s. : ill. - ISBN: 91-974694-2-4. Slovensk text. 2005. Letni časi /Arstider. Pesmi / Dikter. 2005. Landskrona: självförlag. ISBN 91- 974694-3-2. Slovenska och svenska dikter/texter. 2006. Slovener i Sverige och integrationspolitiken. (Denna bok) 2006. SLOVENSKA MATRÄTTER. Receptboken; Självförlag, Landskrona 2006. 192 sidor, svensk text; ISBN 978-91-974694-5-9. Slovenske jedi. 2008. Slovenska informationsbladet - Slovensko (informativno) GLASILO, Samlingsvolym, del I. Ca 500 s. ISSN 978 91-974694-7-0. Landskrona, Självförlag. 2008. Slovenska informationsbladet - Slovensko (informativno) GLASILO, Samlingsvolym, del II. Ca 500 s. ISSN 978 91-974694-7-0. 2011. Autobiografi. Družinske podobe. 316 sidor. Landskrona, självförlag. ISBN 978-91-6-7. 2012. Slovenska informationsbladet - Slovensko (informativno) GLASILO, Samlingsvolym, del III. Ca 480 s. ISSN 978 91-974694-7-0. Landskrona, Självförlag. ISBN 978 91-974694-7-0. 2012. Slovenska informationsbladet - Slovensko (informativno) GLASILO, Samlingsvolym, del IV. Ca 460 s. ISSN 978 91-974694-7-0. Landskrona, Självförlag. ISBN 978 91-974694-8-7. Medverkat i: Štiri pota in razpotja. - Stockholm: Svejug, 1979. Šesti festival poezije in proze. - Västeräs: Radnik, 1983. Sedmi festival poezije in proze. - Västeräs: Radnik, 1984. Ett öppet fönster : översikt över jugoslavisk poesi i Sverige / i urval av Jon Milos ; [Nenad Andrejevic ... har själva översatt sina dikter ...]. - Stockholm : Stehag: Symposion, 1990. - 47 s. : ill. - ISBN: 91-7868-286-X Slovenska izseljenska književnost. - Ljubljana, 1999. (De slovenska utvandrarnas litterära produktion). I tre delar: 1: Slovenski izseljenci v Evropi po letu 1945: Svedska. (Slovenska utvandrare i Europa efter 1945: Sverige). En separat sammanfattning pä engelska Slovenes in Sweden i: Dve domovini = Two homelands. - Ljubljana, 7 (1996), s. 219-240. Slovenci na Svedskem: kratka statisticna obravnava (2001). (Slovenes in Sweden: a short processing of statostocal Data/2001/). I: Dve domovini = Two homelands : Razprave o izseljenstvu - Migration Studies. - Ljubljana: Institut za slovensko izseljenstvo ZRC SAZU, 2001. - ISSN 0353-6777. - S. 165-183 Redaktör för: Sedan 7 mars, 2003 huvudredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften INFORMATIVNO GLASILO, pä slovenska och svenska, som utges av Slovenska Riksförbundet i Sverige. Augustina har publicerat biografier, debattartiklar, dikter, m.m. i olika tidskrifter och monografier i hemlandet och i Sverige: Naš glas, Informationsbladet, Slovenski koledar, Rodna gruda, Slovenija.svet, Naš delavec (Naša Slovenija), Naša luč, med flera. Hon är även sängtextförfattare och skriver poesi. En dikt av Augustina Budja följer här nedan. Dikten Letni Časi - Arstider är frän början skriven pä svenska och sedan översatt till slovenska. Olga Budja har gjort en melodi till texten och systrarna Budja har spelat in den svenska varianten pä CD:n Otorci zemlje (Jordens barn) är 2000. Bäda texterna finns publicerade i A Budjas diktsamling med samma namn - Letni časi /Ärstider, 2005. AB LETNI ČASI - Arstider Av Augustina Budja Tak užitek! Bosih nog hodeč po pesku; V zraku vonj cvetic, srce je polno nad! Svet se koplje v sončnem, živobarvnem lesku, Na obalo ga prinesla je pomlad! Ptice polete na jug. Pri nas dežuje; Vse spomine splakne preč. Jesen je že. Na obisk, otroci, pride bel božiček, Obdari vse pridne. Zunaj pa sneži. Sonce zmore vziti le še nad gozdiček; Čas je za počitek. Zima nas pesti. Dan za dnem odhaja, nikdar se ne vrne! V duhu letnih časov zemlja se vrti: Za jesenjo zima se v pomlad obrne, Da poletje z novim cvetjem prebudi! Šole se zapro. Poletje nam prinaša čas počitnic, kar otroke razvedri! Trs zori. Uvelo cvetje z jas vzdihuje; Črn oblak nemir zaseje mi v srce! Očarljivo petje v zborih se oglaša: »Barčica po morju plava..«, iz grl doni. Vilken känsla, att barfota röra sanden! Träden blommar, luften surrar, hjärtan slar^ Tidig söndagsmorgon gar man ner till stranden; Lat oss njuta i naturen. Det är var! Det är härligt varje gang att höra sangen Om »Den blomstertid nu kommer..«, i en kör! Skolan stänger sina portar för säsongen. Det är sommar; barnen leker utanför! Skördar mognar, vissnar blommorna pa ängar. Molnen samlas, vemod trycker i mitt bröst! Faglar flyger söderut, här hemma regnar; Sommarminnen sköljes bort. Nu är det höst. Vi far kärt besök till jul av snälla tomten; Barnen öppnar sina klappar. Snön tar vid. Solen orkar knappast lämna horisonten; Lat oss vila ut i mörka vintertid. Aren gar; sa ta din chans, häng med pa sparen, Njut av sommarminnen. Tiden star ej still! Efter hösten rasar vintern ut mot varen; Sommaren med blomsterängar kommer hit! Källor: Tone Jakše, "Antologiji na pot". Štiri pota in razpotja, Svejug, 1979, Stockholm. Annamaria Lundberg, "Štiri pota in razpotja", Naš glas, marec 1980/37:13-14, Stockholm. Alja Öfors, "KULTURA. Žene - matere - priseljenke. Avguština Budja". Jugoslovanski list, 8/31982:6. Stockholm. Mihaela Barišič, "Pa še o "jugoslovanščini" ", Naš glas, februar 1982, št. 61:12. Stockholm. Marija Hriberšek, "Pesem kot izpoved", Jugoslovanski list, 3.12.1985. Stockholm. Ivan Cimerman, "Od Bučkovec do Landskrone. Družina Budja povezana s Švedsko", Rodna gruda, 8-9/1989:38-39, Ljubljana. Branko Žunec, "Portreti iz diaspore. Med Malo Nedeljo in severnim sijem", 25/1-1990, Vestnik, Murska Sobota. "Far och dotter reser till kriget". KVÄLLSPOSTEN, i DAG, 2.7.1991:6-7. "Fick träffa sina barn i Slovenien". KVÄLLSPOSTEN, i DAG, 6.7.1991:10. Marjeta Novak K. "Zaradi ustvarjanja zaprto. Slovenka na Švedskem", Delo, 21/3-1996, Ljubljana. Janko Moder, Recenzija: Urad za Slovence po svetu, MZZ, marec 2004. Ljubljana. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Mihaela Barišič - Hojnik Mihaela Barišič - Hojnik är född 1946 i Slovenska Bistrica i Slovenien. Efter sin pedagogiska utbildning i Maribor undervisade hon i Zgornja Kungota i 13 ar, ända fram till 1978, da hon flyttade till Sverige. Fran 1980 var hon hemsprakslärare i slovenska i Stockholm med omnejd. Under samma tid blev hon även en av reaktionsmedlemmarna för den slovenska kulturtidningen Naš glas (Stockholm). Mihaela har hela tiden varit medlem i slovenska föreningen i Stockholm. Mihaela Barišič - Hojniks litterära produktion är följande: Lyrik: Ett öppet fönster (antologija: Överblick över jugoslavernas poesi i Sverige i urval av Jon Miloš. Slovenski del: Mihaela Barišič, Augustina Budja.). Stockholm, Symposion, 1990. Mihaela Hojnik: JEMLJE SE MI (Locutio 15) Prva slovenska literarna on-line revija ISSN 1580-4151 julij 2002 Mihaela Hojnik: zGodBE IZ NARAVE (Locutio 18) Prva slovenska literarna on-line revija ISSN1580-4151 april 2003 Mihaela Hojnik: Slovenska kuharica na Švedskem, (Pesmi) 1998 Källor: Adi Golčman, "KULTURA. Žene - matere - priseljenke. Mihaela Barišič". Jugoslovanski list, 8/3- 1982:6. Stockholm. Augustina Budja, Privat arkiv: o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Alja Öfors, Povzetki iz pisma A.Budja v zvezi selektorske obravnave o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem z dne 8.5.1996, Stockholm. Mihaela Hojnik, pesnica na Švedskem, Mačke; Ostudni verzi in zgodbe Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Adi Golčman Adi Golčman föddes 1941 i Dramlje, Slovenien. Han studerade i Slovenenien. Under sin studietid blev han redaktör för Tribuna och Katedra. Till Sverige kom han under andra halvan av 1960-talet och till Stockhom flyttade han senare och där bor han fortfarande. Golčman har i över 10 ar varit huvudredaktör för Naš glas (Stockholm), medlem av redaktionen var han fran 1973, da tidningen startade. Samtidigt var han ocksa redaktör för den slovenska sidan i den flersprakiga tidningen Jugoslovenski list fram till 1990. Lyrik: Štiri pota in razpotja, (antologija slovenske poezije na Švedskem: Marija Hriberšek, Avguština Budja, psev. Jan Zavodlov, Tone Jakše). Stockholm, Svejug, 1979. Källor: Tone Jakše, "Antologiji na pot". Štiri pota in razpotja, Svejug, 1979, Stockholm. Annamaria Lundberg, "Štiri pota in razpotja", Naš glas, marec 1980/37:13-14. Stockholm. Alja Öfors, Povzetki iz pisma A. Budja v zvezi selektorske obravnave o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem z dne 8.5.1996, Stockholm. Auguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Marija Hriberšek (1918 - 1993) Maria Hriberšek föddes 1918 i Šmartno, Slovenj Gradec. Hon dog 1993 i Halmstad, där hon tillsammans med maken Justin och fyra söner har bott sedan 1966. Marija älskade sitt modersmal och den slovenska kulturen och slovensk litteratur lag henne varmt om hjärtat. Mellan den frodiga Mislinja-dalen i Slovenien och den vidsträckta Halmstadsslätten hade Marijas livsöde fatt sitt fäste. Marija Hriberšeks litterära produktion omfattar allt fran journalistiken till poesi. Inom den slovenska föreningen Ivan Cankars ramar i Halmstad har hon undervisat unga slovener i litteraturkunskap och i slovensk historia. Hennes man Justin har varit hennes starka stöd, särskilt under de sista aren, da Marija blev allt sjukare. Marija Hriberšeks publikationer: Lyrik: Štiri pota in razpotja, (antologija slovenske poezije na Švedskem: Marija Hriberšek, Avguština Budja, Jan Zavodlov, Tone Jakše). Stockholm, Svejug, 1979. Šesti festial poezije i proze (antologija. Slovenski del Avguština Budja, Marija Hriberšek). Samozaložba: Jugoslovensko udruženje "Radnik" Vaesteraos, 12.3.1983. Sedmi festival poezije i proze (antologija. Slovenski del Avguština Budja, Marija Hriberšek). Samozaložba: Jugoslovensko udruženje "Radnik" Vaesteraos, 5.5.1984. Utripi let, (zbirka pesmi, ur. Silva Sašel, Vera Mrdavšič in Janez Mrdavšič), Ravne na Koroškem. Tisk Grafika Prevalje, 1985. Prosa: Preko trnja, Dramsko delo objavljeno v Sloveniji pred letom 1966. Uroki, Celovečerno dramsko delo, objavljeno v Sloveniji pred letom 1966. Njena zemlja, Celovečerno dramsko delo, objavljeno v Sloveniji pred letom 1966. Tri enodejanke, Dramsko delo, objavljeno v Sloveniji pred letom 1966. Bibliografija NOB, Knjiga o Prežihovem Vorancu, (zbornik) , Slovenija. Källor: Tone Jakše, "Antologiji na pot". Štiri pota in razpotja, Svejug, 1979, Stockholm. Annamaria Lindberg, "Štiri pota in razpotja". Naš glas, marec 1980, št. 37, Stockholm. Janez Mrdavšič, "Marija Hriberšek: Utripi let". Utripi let, 1985, Grafika Prevalje. Vito Sternen, "Portret rojakinje", Jugoslovanski list, 26.11.1985:9, Stockholm. Adi Golčman, "Odmevi časa", Naš glas, december 1985, št.72:10-11. Stockholm. Alja Oefors, "Marija Hriberšek", Jugoslovanski list, 8.3.1982:6, Stockholm. Avguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Tone Jakše Tone Jakše föddes 1944 i Škrjanče vid Novo mesto. Gymnasialutbildningen avslutade han i Novo mesto. Här valdes han under tva ar till redaktör för skoltidningen Stezice. Han fortsatte senare till Ljubljana, där han läste bibliotekskunskap och slovenska. Efter utbildningen (1074) flyttade han till Sverige. Här skulle han egentligen bara stanna under nagra manader, men det blev 14 ar i stället. Till att börja med arbetade Tone med allt möjligt, senare fick han ett biblioteksjobb pa Stockholms stadsbibliotek. Han började även med utgivningen av föreningstidningen i Stockholm, vilket senare blev en slovensk tidskrift Naš glas (1973 -2001). Tone Jakše var en av de första slovenska reportrarna vid Sveriges Radios P2, ledare för ett program för slovener i Sverige; han samlade information och förberedde nagra program om slovener i Sverige, som sändes i svensk TV. Till Slovenien atervände han 1980 och fick en anställning vid tidningen Slovenski list. Där blev han kulturredaktör. Publikationer: Lyrik: Štiri pota in razpotja, (antologija slovenske poezije na Švedskem: Marija Hriberšek, Avguština Budja, Jan Zavodlov, Tone Jakše). Stockholm, Svejug, 1979. Prosa: Knjižni komplet Drobci iz naše preteklosti: Dolenjski obrazi, 1996. Naše korenine, 1998 Iz takih korenin, 1999 Poti iz sanj, Samozaložba Novo mesto, 2003 (Ponatis 2004 - Mestna občina Novo mesto in dr. KäHor: Tone Jakše, "Antologiji na pot. Štiri pota in razpotja, Svejug 1979, Stockholm. Annamaria Lundberg, "Štiri pota - in razpotja", Naš glas, marec 1980, št. 37:14. Stockholm. Alja Öfors, "Veš, poet, svoj dolg?" Naš glas, junij 1980, št. 39/40:14-15. Stockholm. Avguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Alja Öfors, Povzetki iz pisma A. Budja v zvezi selektorske obravnave slovenskih literarnih ustvarjalcev na Švedskem z dne 8.5.1996, Stockholm. Tone Jakše, Poti iz sanj, Samozaložba Novo mesto, 2003 (Ponatis - Mestna občina Novo mesto in drugi, 2004) Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Branislav Kalčevič Branislav Kalčevič, född 1954 i Postojna, Slovenien. Studier 1973-78 vid Filosofiska fakulteten, universitetet i Ljubljana. Brane Kalčevil är gift med Ingela Sellin Kalčevič. De har tre barn: Mirjam, Kornelija och Simon. Kalčevič kom till Sverige 1984 och var dä professor i filosofi och psykologi. Dä hade han ocksä läst svenska vid universitetet i Ljubljana för lektor Lena Holmqvist. Han fick arbete pä Institutet för Bibelöversättning i Stockholm där han fortfarande är verksam. De arbetar med bibelutgävor pä minoritetsspräk i Ryssland, Kaukasien och Centralasien. Hittills har Institutet översatt och publicerat biblar, nya testamenten och enstaka bibelböcker pä över 60 spräk. I Sverige bedrev Kalčevič studier vid Institutionen för slaviska och baltiska spräk, Stockholms universitet, han blev fil.mag. i slaviska spräk med uppsatsen "Kyrkslaviska Psaltaren 1658. Mellan Ostrogbibeln och Elisabets Bibel. Jämförande text- och spräkanalys". Han forskar främst i texto-logiska och grammatikaliska revisioner av kyrkslaviska Bibeln. Skriver artiklar i olika tidskrifter. Förutom i Sverige har han studerat och arbetat i England, Finland, Israel och Ryssland. Familjen Kalčevič: Ingela och Branislav samt barnen Mirjam, Kornelija och Simon Medverkat i: -Jag fruktar för dig, mänsklighet. Invandrarnas kulturcentrum. Stockholm, 1987. -Bulletin Nr 1/2001. Stockholm, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien. -Bulletin Nr 1/2002. Spräken i Ryssland 1870 och 2000. Stockholm, dito -Bulletin Nr 1-2/2005 Fran Levstik: Martin Krpan frän Vrh. Stockholm, dito Svensk MissionsTidskri^ Nr 4. Svenska Institutet för Missionsforskning, Uppsala, 2003. -Naš glas, slovenska föreningarnas tidskri^ i Sverige. -Informativno Glasilo, slovenska föreningarnas tidskri^ i Sverige. Källa: Branislav Kalčevič, 2006 Gabrijela Karlin Gabrijela Karlin föddes 1936 i byn Godemarci i Slovenien. Gabrijelas far var kyrkomusiker och mor körsängerska. Allt detta präglade Gabrijelas uppväxt i Slovenien. Till Sverige kom Gabrijela pä släktbesök tillsammans med sin make Leopold Karlin och sonen Leopold 1966. Sonen var dä 3 är gammal. Frän början var det meningen att familjen skulle stanna i Sverige under ett eller tvä är. Snart kom det tvä barn till - Robert och Simon - och familjen Karlin stannade i Sverige för gott. Gabrijelas man gick bort 1989 och hon bor fortfarande kvar i Landskrona. Under 1960-talet var det lätt att fä arbete och tillgängen pä lägenheter var stor, sä det kändes helt naturligt att bli kvar I Sverige. Publikation; medverkat i: Slovenska katoliška misija 40 let (1962-2002). Broschyren i samarbete med Augustina Budja och Zvone Podvinski. Kronologisk historisk översikt, tiden frän 1962 do 2002. Utgivare: Slovenska katolska missionen i Sverige, Göteborg 2002. Källor: Auguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Rado Omota Rado Omota foddes 1938 i Ljubljana. Redan i Slovenien och senare i Sverige publicerades han ofta under pseudonym Tone Žvrglja. All publicering - fran oversattningar, satirer och andra artiklar samt boken Slovenien fran forntid till nutid - ar bara en hobby for Omota. Rado Omota har under manga ar varit teknisk redaktor for slovenska tidskriften Naš glas, Stockholm. Omotas publikation: Prosa: Slovenija od pradavnine do današnjih dni, Slovenien frän urtid till nutid, Izdalo glasilo slovenskih društev na Švedskem Naš glas, Tiskarna: Reklam-specialisten, Stockholm 1991. Källor: Rado Omota, Förord, Slovenija od pradavnine do današnjih dni, Sundbyberg, oktober 1991. Avguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Rado Omota Zvone Podvinski Zvone Podvinski föddes 1956 i Brežice i Slovenien. Under sin barndom levde han i församlingen Pišece. Gymnasie-utbildningen gjorde han i Maribor. Sedan fortsatte Podvinski sina studier vid Teologiska institutionen i Ljubljana och de sista tre aren avslutade han i Maribor. Han prästvigdes 1982 i Svete gore nad St Peter pod St. gorami. Han fick sin första tjänst i Slovenska Bistrica (1982-84). Senare flyttades han till Trbovlje (1984-87) och slutligen kom han som kyrkoherde i St. Lovrenc na Pohorju (198793). Till Sverige kom Zvone Podvinski den 13 augusti 1993. Han tog över den slovenska själavarden e^er slovenske prästen Jože Drolc som bodde och tjänstgjorde bland slovenerna i Sverige under 17 ar. Den Slovenska katolska missionens säte finns sedan länge i Göteborg och där blev Podvinski stationerad som rektor för Slovenska katolska missionen i Sverige. Podvinski besöker varje manad flertalet städer och orter i Sverige, där det bor slovener i större omfattning. Detta utgör 1000-tals km bilkörning per ar. Ibland besöker han även slovener i Norge och Danmark. Hans uppgi^ i Sverige är främst att halla gudstjänst pa slovenska, men han förrättar även dop, bröllop och begravningar bland slovener i Sverige. Vadstena med den heliga Birgittas kloster och kyrka har blivit slovenernas kulturella centrum i Sverige. Under slovenska prästens försorg träffas slovenerna (pilgrimer) fran hela Sverige arligen i Vadstena under Pingsthelgen för en gemensam gudstjänst som avslutas med ett kulturprogram och fest sedan 32 ar tillbaka (1974 - 2006). Zvone Podvinski introducerar och stödjer slovensk litteratur i Sverige. Den slovenska katolska missionen i Sverige bildades 1962. I samband med detta firande utgav man ar 2002 i Slovenien vid förlaget DRUŽINA i Ljubljana en slovensk lärobok som ska hjälpa slovenerna i Sverige att med egna studier bättre behärska det svenska spraket. Boken heter ŠVEDSKA SLOVNICA ZA SLOVENCE, Priročnik za kontrastivni švedskega jezika po slovensko (i svensk översättning SVENSK GRAMMATIK FÖR SLOVENER, en handbok för kontrastiva studier av det svenska spraket pa slovenska). Boken har 260 sidor och är mycket lätt överskadlig. Zvone Podvinskis publikationer: Prosa: Sveti Lovrenc na Pohorju skozi stoletja. 1091-1991. (Zbornik. Uredniški odbor dr. Jože Mlinarič, zgodovinar; g. Anton Ožinger, škofijski arhivar; g. Zvone Podvinski, župnik pri Sv. Lovrencu na Pohorju). Založba Krajevna skupnost Sv. Lovrenc na Pohorju. Tisk G. Z. P. Mariborski tisk, Maribor, 1991. Dve domovini. Inštitut za slovensko izseljenstvo. Razprave in članki. Folklorno življenje med Slovenci na Švedskem (The folklor life among Slovenes in Sweden). ZRC SaZU Ljubljana 2001/14. SLOVENSKA KATOLIŠKA MISIJA NA ŠVEDSKEM 40 LET; Kronološko zgodovinski pregled od leta 1962-2002, Folklorno življenje med Slovenci na Švedskem. Izbor in zapisi Augustina Budja in Gabrijela Karlin, založba Slovenska katoliška misija na Švedskem -Zvone Podvinski, s pomočjo ID Slovenija v svetu in Ministrstva ZZ - Urada RS za Slovence v zamejstvu in po svetu. Göteborg 2002. KäHor: Zvone Podvinski, Avtentični podatki podani avtorici tega članka Avguštini Budja v Landskroni, dne 1. 9. 1996. Avguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva o slovenskih literarnih ustvarjalcih na Švedskem v povojnih letih. 1995/96, Landskrona, Švedska. Avguština Budja, Povzetek iz privatnega arhiva; Dve domovini 2001. Augustina Budja, SLOVENCI NA ŠVEDSKEM, Landskrona, 2005. Övriga kulturarbetare, musiker och författare Det finns ett stort antal artikelförfattare och kulturarbetare bland slovener i Sverige. I flera slovenska tidskrifter som publiceras bäde i Slovenien och i Sverige finns det mänga bidrag publicerade genom ären. Det kan röra sig om reportage, kronologier, dikter, rapporter om föreningens arbete, nyheter, diskussionsartiklar med mera. Min ambition var att fänga det mesta som gäller artiklar frän slovener i Sverige, dock saknas det säkert en hel del pä dessa sidor eftersom jag av olika skäl inte har kunnat samla ett fullständigt material till skriven. Jag har gätt igenom Naš glas, Informationsbladet, Naš delavec, Rodna gruda, Naša luč, Svobodna misel, Slovenija.svet, med flera och plockat ut olika författares namn. I de fall där jag hade tillgäng till foto är även dessa bifogade. OBS. Samtliga foton är tagna ur författarens eget bildarkiv. Kvaliteten kan variera och urvalet framstä som ofullkomligt pä grund av luckor i datotteket. Marija Augustina Mihaela Hriberšek Budja Barišič Rada Adi Alja Ciril Suzana Pišler Golčman Öfors Stopar Seč-Pucko Tomi Vitanc Olga Budja Jože Stražar Angela Budja August Budja Ilko Stopinšek Zvonko Bencek Rado Omota Ferdinand Urbančič Zvone Podvinski Viktorl Semprimožnik Štefanija Edvard Bergh (Lešnik) Pišler Marija Laznik Jerko Bajt Jožef Peter Bergoč Bernardi Branko Jenko Alojz Milan Macuh Starc Štefan Zrinski Janez Zbašnik Janez Budja Štefanija Budja Janez Bajt Alojz Hedvika Rozalija Suzana Ana Hribar Bencek Knez, umetnica Macuh Kokol Marjan Anne-Marie Gabrijela Tanja Therese Robert Ivanka Pavel Kramaršič Budja_Karlin Tuomainen Budja Laudon Karlin_Franseus_Zavrel Lotta Karlin Bernardka Budja Dora Tuomainen Lenka Molin Dominika Matej Ivan Kostanjevec Bencek_Likar Leonida Kerstin Leopold Inger Simon Marjeta Kembro_Karlin_Karlin_Bencek_Karlin Pagon Darinka Berginc, umetnica Franc Franseus Jože Myndel Andrej Pagon Jožef Ficko Silvana Stopar Nada Žigon Danni Stražar Justin Hvala Janez Andreas Marjana Rampre_Holmersson Ratajc Slovenska kuturfestivalen i Stockholm, 1986; en gemensam lat: "Pojo naj ljudje!" = Lat människor sjunga! Utöver dessa slovenska och svenska skribenter, diktare, musiker, sangare och kulturarbetare ovan finns det manga fler som har skrivit, publicerat, komponerat, sjungit och spelat i Sverige, bade pa slovenska, svenska och pa andra sprak. En fullständigare översikt finns att tillga i slovensk monografi Slovenci na Švedskem (A Budja, 2005). Therese Budja Laudon - Dikter och teckningar Therese Budja Laudon är en av 4:e generationens slovenska. Mormorsmor Angela Budja, mormor Augustina och mor Anne-Marie är Thereses förfäder. Mormorsmor och mormor kom tili Sverige "^{/^[^¡fiffi^fjf , mamma Anne-Marie och Therese ar loaaa i verige. Therese har nu själv hunnit bli mor. Den 9 januari 2006 födde hon en son som ska heta Isak. När Therese var fyra ár följde hon med sin mormor Augustina till Slovenien. Äret var 1991. Just under den tiden förklarade Slovenien sin självständighet den 25 juni och den 26 juni bröt kriget i Slovenien ut. Hon minns hur skärrade människorna var under det 10-dagar lánga kriget, fast hon ännu var sá liten än. Tillsammans med sin gammelmormor Angela Budja och dá 10-árige morbror Matej Bencek tillbringade de flera timmar om dagen i gammelmormors källare i Mala Nedelja för att skydda sig för eventuellt bombanfall. Under kriget i Slovenien (juni/juli 1991)1; fr v: tva svenska journalister fran Aftonbladet, en med da 4-arigaTherese Budja Laudon i famnen, mellan dem star mormorsmor Angela Budja samt mor Anne-Marie och morfar Zvonko. Foto: mormor Augustina Budja. Faran var dock över efter ett 10-dagar lángt krig, dá mamma Anne-Marie och morfar Zvonko kom till undsättning frán Sverige. Rädslan och ovissheten under dessa dagar kommer Therese aldrig att kunna glömma, de kommer alltid att bli kvar i hennes minne. Therese skriver dikter och är duktig pá att teckna. Hästar är hennes favoritmotiv. Hon var 16 ár när hon skrev dikten som följer. Thereses dop 1987, med bada föräldrar Anne-Marie Budja och Magnus Laudon Kvinnor ska vara stöpta I samma form. Min mamma uppmuntrade mig Till att vara mig själv. Jag hungrar efter livet Och letar efter sanningar. Men idag kan jag inte göra Nägot ät det. Sä jag längtar lite till. Fast att jag blir förkrympt och grä. Jag längtar^ För att det är sä det ska vara. SJALVBIOGRAFI Av Therese Budja Laudon Jag lever ett lugnt liv Pä Maskrosvägen 8 pä dagarna. Gär ut med hundarna, Skyfflar hästskit och rider. Jag lever ett lugnt liv I närheten av en gödselstack. Jag är häljarpare. Jag har hört bomberna falla I ett avlägset land, När jag satt i min mormors Lugnande famn. Jag har inga vingar, Men är ett orkanöga, Jag stormar och bär mig ät. Fast inuti är jag lugn och fridfull. Jag lever ett lugnt liv Med ständiga päminnelser Om mina förpliktelser. Jag är som en plockad gäs, Där vattnet ständigt rinner Av min nakna hud. Fyra generationer i familjen Laudon: pappa Magnus, gammelfarmor Hilpi och farfar Äke. I Hilpis famn lilla Therese Laudon. Äret var 1987. Matej Bencek, Landskrona Landskrona D/rekt Lokala Nyheter Lordag - 29 Nov Foretagsrocken rullar vidare Trángt, svettigt och ett harligt tryck var det nar andra omgángen av íBretagsrock avgjordes pá Tages igár. 2003-11-28. Igár avgjordes andra omgángen av Foretagsrocken. Det var betydligt mer folk pá Tages denna omgáng och nar Vaskshopen antrade scenen som sista band for kvallen var det fullt os pá dansgolvet. - Det har ar riktigt bra. Hade det inte varit sa att mina arbetskamraterpa Sandakerskolan hade spelat sa hade det varit solklart vem jag hade rostat pa, sa slojdlararen Per-Magnus Svensson. - Vaskshopen har egentligen inte har att gora idag. Dom ska ju spela pa fredagar och lordagar, sa en annan. Och visst var dom duktiga. Matej Bencek med sin nevös Thereses Nyfödde son Isak, januari 2006 Rockgruppen Väskshopen, 2003 Källa: IT, Landskronadirekt Matej Bencek till höger, pä orgel; Landskrona, Tages Och sä var det dags igen att tävla pä Företagsrocken under november och december, är 2004. Den duktiga Väskshopen vann äntligen första pris och de kommer att fä en gratis inspelning av en CD, vilket de kommer att göra under nägra omgängar. Äret har nu hunnit bli 2005 och 2006, rockgruppen har nu hunnit spela in nägra lätar, men jobbar fortfarande pä att författa, komponera och spela in flera. Matej Bencek är en av medlemmarna i gruppen Väskshopen, han spelar piano och orgel. Ibland hjälper han med vokalen ocksä. Matejs bäda föräldrar kom till Sverige under 1960-talet frän Slovenien, själv är han född i Sverige 1981. Matej älskar all slags musik och att spela själv - piano, orgel - och att umgäs med flickvännen Frida och kompisarna är det bästa han vet att syssla med pä sin fritid. Alenka Černec - en europe Alenka Černec studerade vid Skandinaviska Ledarhögskolan, Landskrona Under Triglav; Alenka medverkade för utvandrarnas vinterskola i Slovenien, där man laste slovenska spräket Pä bilden fr v; tvä üovenska europeer -lenka Černec med ^enkollega Irena Simonie - Kralj frän Sindelfmgen vid Stuttgart, Tyskland (2003). ogel som centrum för umgänget. Alenka Černec frän Landskrona kom till Vogel i Slovenien frän Tyskland. I mer än tre är arbetade Alenka i Stuttgart pä ett större dataföretag. "Jag känner mig som europe!" har hon sagt till en tidning Rodna gruda i Slovenien. Alenkas föräldrar Milena och Alojz samt hennes bror Matjaž bor i Sverige, där Alenka föddes. Efter gymnasial utbildning i Landskrona begav hon sig till USA för att läsa vidare. Hon har studerat i USA, Storbritannien och i Spanien och hon arbetade i Tyskland i tre är. Överallt har hon lämnat kvar en del av sig själv och överallt kände hon sig hemmastad. Alenka har nu slutligen bestämt sig för att stanna kvar i Europa. Hon talar flytande svenska, slovenska, amerikansk engelska, spanska, tyska och lite serbokroatiska. Det vill säga att Alenka är sexspräkig. Nu fortsätter Alenka att studera vidare i Sverige vid Lunds universitet. Multikulturella Alenka Černec är utan tvivel ett bra exempel pä hur unga slovener utomlands kan skaffa sig en bättre utgängspunkt i livet, genom att satsa pä spräkkunskaper och bli flerspräkiga. I sin tjänst kommunicerar Alenka dagligen med företrädare i alla dessa länder vilkas spräk hon behärskar. Detta borde unga generationen ta till sig mera pätagligt var de än kommer ifrän eller var de än lever i världen. Helt klart! Den Europeiska Unionen e^ersträvar just att unga människor som har modet i behäll för att ta vara pä sina etniska rötter och utnyttja dessa till sin egen och andras nytta. Slogan multikulturell hörs o^a och överallt i Europa - i Sverige, Tyskland, Slovenien, med flera länder, men det är inte mycket som görs för att i praktiken uppnä ett multikulturellt samhälle i respektive länder. Begreppet multikultur innebär ju att människor har ett brett perspektiv, förstäelse och tolerans mot det annorlunda, mot andra som har olika syn och omvärldsuppfattning runt om, vilket är en konsekvens av deras egen och andras annorlunda etniska och kulturella bakgrund. Text och foto: Ivan Merljak, Ljubljana Alexander Westerlund, 16 âr Alexander föddes 1990. Han har en lillebror Andre Westerlund, 14 är och en lillasyster Amanda Molin, som nylligen fyllt 9 är. T v: Alexander och hans mor Helena Molin, 2005 T h: kusin Charlie Solve, nästkusiner David och Daniel Kembro samt Alexanders lillebror Andre, 2006 Alexanders mamma Helena är född i Sverige av slovenska föräldrar Augustina och Martin Prevolnik som invandrade under 1960-talet fran Slovenien. Vid 15-arsalder fick Alexander en moped. Tyvärr gick det snett med mopeden, sa han blev utan den under en tid. Han gar fortfarande i nionde klass pa en grundskola i närheten av där han bor. Eleverna har redan fatt välja vilken linje de vill läsa pa gymnasiet. Svaren pa sin ansökan kommer de att fa först under sommaren. Fr h: Alexander, farfar Willy och far Tommy Westerlund, pä Alexanders konfirmationsdag, 2005 Alexander eller Alex som han brukar kallas har manga kompisar i Häljarp. Hans föräldrar Helena och Tommy Westerlund separerade när han fortfarande var liten, men de umgas när de firar nagot eller om de behöver samtala om barnen med varandra. Alexander bor med sin mor, hennes man Peter och syskon i ett litet samhälle utanför Landskrona. När han ska börja läsa pa gymnasiet, maste han resa till Landskrona, e^ersom det inte finns nagon gymnasieskola i Häljarp. Han funderar pa att flytta till sin pappa i stan för att fa närmare till skolan. Det kanske inte blir sa, han vet inte än. Men i vilket fall som helst kommer han förr eller senare att flytta hemifran. Precis som hans mamma och pappa gjorde en gang. Farföräldrarna Ella och Willy Westerlund samt mormor Augustina Budja och morfar Zvonko Bencek, konfirmations-dagen, 2005 För Alexander gäller det främst att ga ut ur grundskolan med goda betyg för att kunna komma in pa gymnasie-utbildningens val i förstahand. Det är mycket roligare om man kan läsa det som man tycker om och inte om det som andra har bestämt. Det har han beslutat sig för att uppna, ett förstahandsval. Sa, det är bara att önska honom lycka till! Alexanders kusiner, nästkusiner och kompisar pä efterfesten av Konfirmationen, 2005 Danni Stražar - en slovenska med hjärtat i Sverige När författaren till den här boken om Slovener i Sverige bad mig skriva en artikel om mig själv, vägrade jag först. Det finns ju sä mänga som är viktigare än jag och dessutom är jag troligen bara en av mänga som upplevt samma sak. Vad är det jag egentligen vill berätta för alla, eller för dem, som delar samma öde? Jag är bara en tjej född i Sverige, som bodde här med mina föräldrar tills jag var sex är gammal. Sedan flyttade min mamma med mig och mina syskon till Slovenien, som är mina föräldrars hemland. När jag säger mina föräldrars land betyder det att detta land under alla dessa är förblev mina föräldrars land och att jag själv hela tiden längtade e^er mitt födelseland. Det betyder inte att jag inte tycker om Slovenien, jag har ju bott där i nästan 26 är, men som jag sa nägon gäng: »Om jag skulle bo i Sverige, skulle jag vara mer sloven än svensk, men eftersom jag nu bor i Slovenien, är det precis tvärtom. I Slovenien känner jag nämligen mig som en svensk.« En sak mäste jag päpeka: under alla de 26 är, sedan vi flyttade till Slovenien, har min pappa och min farbror bott kvar i Sverige, sä jag kom ganska o^a pä besök under mina sommarlov. Det är troligen en av orsakerna varför jag inte har förlorat kontakten med Sverige. Pappa visste att jag hela tiden pratat om att ätervända till Sverige. Visst sa han samtidigt att det finns ju inget för mig i Sverige och att det inte är nägot speciellt med Sverige. Men hjärtat är ju en sädan sak som man inte riktigt kan styra över och därför började jag plugga vid Lunds Universitet i september 2004. Jag började med kursen Svenska för utländska studerande, men numera studerar jag Svenska med spräklig inriktning. Det känns helt fantastiskt att vara här igen. Jag är äldre nu och kan bedöma saker och ting i Sverige pä ett mognare sätt, men trots det stär en sak klar: mitt hjärta tillhör fortfarande bäda dessa länder, Sverige och Slovenien. Sverige är ett land där jag känner mig trygg och lugn, där jag känner mig hemma, och Slovenien är mitt andra land där det finns jättemänga vänner och allt som jag gjort under mitt liv innan jag flyttade till Sverige igen för att börja studera. Jag har vänner i bada länder och det är det som är viktigast för mig. Varje gang jag atervänder till respektive land, finns där personer som är glada att jag kommer. Samtidigt är just detta o^a orsaken att jag saknar det ena eller det andra landet. Under mina ar i Slovenien har jag alltid velat ha ett yrke som pa nagot sätt skulle ha samband med Sverige. Idag vet jag att jag har valt det rätta jobbet: under de senaste tva aren har jag arbetat som översättare för ett svensk företag. I mitt jobb använder jag det som jag kanske är bäst pa: att använda de tva sprak som jag vuxit upp med. Det ena - slovenska - som talas i landet jag bodde i och det andra -svenska - som talas i det land jag alltid velat atervända till. Dessutom ger just detta översättningsjobb mig möjligheter att kunna resa upp och ner inom Europa, d v s upp till Sverige och ner till Slovenien. Att ha sitt hjärta delat mellan tva länder är inte alls lätt men samtidigt försöker jag se detta som en fördel och inte som en nackdel. Jag är bade sloven och svensk och jag är stolt över bada länderna. Trots att det ibland är svart att vara förälskad i tva länder samtidigt, skulle jag aldrig vilja byta det mot nagot annat. Det kanske är det som utmärker mig och i sa fall är jag glad för den sakens skull. Danni Intervjuer och reportage Vi lever i en tid, da en större öppenhet med nya och fler kontakter i Europa eftersträvas. Är 2004 blev Slovenien medlem i EU, det är dock ofattbart, att slovenska spraket inte längre undervisas i Sverige. Lunds universitet var den sista slovenska kunskapsbastionen och tyvärr har ocksa den fallit. Ocksa Sveriges radios sändningar pa slovenska, riktade till den slovenska minoriteten i Sverige, har upphört (2000). Det känns oerhört viktigt att med hjälp av nagra intervjuer och reportage bevara en del autentiska berättelser om slovener i Sverige för att vara efterkommande ska kunna fa svar pa eventuella fragor om sitt eget ursprung. I backspegeln ser jag det ständiga utanförskapet i skolan, pa arbetsplatsen, studierna pa högre niva och fran det övriga samhället, som pa grund av bristfälliga sprakkunskaper gjorde mig svag och oförmögen att kommunicera pa ett tillfedställande sätt. Jag tror att manga slovener delar min känsla av utanförskapet pa grund av sprakbarriärer och annat som invandraskapet medförde. I hemlandet har de flesta inte behövt känna sig underlägsna vid en diskussion, medan i Sverige o^a hamnar i ett ordlöst underläge. Anne- Marie intervjuar sin mormor Angela Budja (2003) Barndom Angela foddes den 28 april 1916 pá en bondgárd i en liten by Godemarci i Slovenien. Hon var aldst av tio syskon (fem systrar och fem broder). Egentligen hade de varit tolv barn frán borjan, men tvá av hennes broder dog som barn. Hon vet inte varfor de dog, det var vanligt pá den tiden. Hennes far och mor var religiosa och de tillhorde katolska kyrkan. De hade en mycket god relation till varandra. Nar Angela foddes hade hennes far varit med i kriget och dar fátt en kula i huvudet, men overlevt. Han opererades aldrig utan hade kvar kulan till sin dod 1966. Atta av tio syskon Bohanec: fr v Toni, Alojz, Marija, Alojzija, Terezija, Ljudmila, Stanko och Angela. August och Franc är inte med. Foto: Augustina Budja; Mala Nedelja 1988. Till historien och Angelas uppväxt hör till att det efter 1:a världskriget 1918 bildades ett gemensamt sydslaviskt kungarike med namnet: KUNGARIKET SHS av Serber Kroater och Slovener (SHS = S = Srbi /serber/ H = Hrvati /kroater/ S = Slovenci /slovener/). Först 1929 blev namnet och författningen för kungariket SKS ändrad till Kungariket Jugoslavien för att efter 2:a världskriget 1945 ändras fran monarkin till Federativa folkrepubliken Jugoslavien (FLRJ). Det centralistiska regimet införde snart ett panchayattstyre, ett enpartisystem. Detta system inspirerade datidens Egypts, Pakistans och senare även Nepals regimer. Det fungerade pa sa sätt att varje by en gang om aret valde ett lokalt rad, vars medlemmar valde ett nationellt rad. (Illustrerad Vetenskap. Nr 18/2005, s 61) Som barn hjälpte Angela till pa garden med att valla kor och att passa sina smasyskon. Det var vanligt att syskonen tog hand om varandra medan föräldrarna arbetade. Som barn pa den tiden fanns där inte tillfälle att leka. I alla fall inte för henne. Hon och de andra syskonen som var större var tvungna att hjälpa till med arbetet hemma. De fick rensa ogräs pä äkern bäde hemma och hos grannarna. Allting gjordes för hand. Däremot de yngre barnen lekte, ville hon minnas. Men det var sä det var pä den tiden. Det var inget konstigt med barnarbete. Angelas far Vincenc Bohanec efter modern Alojzijas död och nio av de tio syskonen; Terezija har gätt i kloster och blivit nunna. Angela i skolan När hon var liten var det ovanligt att flickor gick i skolan. Men hon var en av de lyckligt lottade som fick gä i skolan. Hon var 7 är gammal frän det att hon började och gick sedan i sex är. Att vara barn var inte det lättaste för henne. Hon var sä klart tvungen att utföra morgonsysslor tidigt pä morgonen. Klockan 5 pä morgonen steg hon upp och gick ut och vallade korna. Detta gjorde hon varje dag pä sommaren och i alla väder. Det spelade ingen roll ifall det regnade sä att hon blev alldeles genomblöt. Hon gick snällt iväg till skolan. Hon fick tidigt reumatisk värk och hon tror att det berodde pä det härda arbetet pä gärden. Anledningen till att man vallade korna var att familjen bodde i en bergstrakt där det var omöjligt att ha inhägnade betesmarker. Man var tvungen att gä en bra bit frän hemmet med korna till betesmarkerna. Fast pä vintern fick korna hö som man torkat och skördat pä sommaren. Angela och August Budja, 1935 Angelas ungdom Hon sjöng i kyrkokören och det var där hon träffade sin blivande make August. Han var 11 är äldre och sjöng även han i kyrkokören. De tillhörde det katolska trossamfundet (som alla andra pä den tiden) och detta har präglat bäde deras och barnens liv pä ett speciellt sätt. Augusts mor hade dött ett är tidigare, det vill säga är 1934 och Angela har ett tydligt minne av just den dagen. Hur man i byn denna dag ringde i kyrkoklockorna, fast egentligen var det pä grund av att Kung Aleksander dog samma dag, sä det var för den saken man egentligen ringde i klockorna. (Den dävarande jugoslaviska kungen Aleksander var av serbiskt ursprung, han mördades i Marseille i oktober 1934.) Den 3 mars 1935 gifte de sig och hon flyttade hem till honom, hon var bara 19 är gammal och pä den tiden ansägs det vara tidigt att gifta sig. Men anledningen till att dom gifte sig trots hennes unga älder var att August bodde ensam i sitt föräldrahem och hon brukade gá hem till honom för att hjälpa till med hushállssysslor. Hon hjälpte honom mycket, hennes mamma ville det och hon tryckte pá för att dom skulle gifta sig. Fram till dess att hon gifte sig passade hon sina smásyskon. Bröllopsfoto: Angela och August Budja, den 3 mars 1935 Angela som förälder Den 10 oktober föddes deras första barn. Hon fick heta Gabrijela, men blev kallad för Jelka. Den 26 januari 1938 födde hon sitt andra barn -en son som fick heta Janez (Johannes). Medan hon väntade sitt tredje barn dog hennes mor endast 45 ár gammal den 10 maj 1939 av cancer i livmodern. Pá den tiden bodde hon hos sin make, en timmes gángväg frán sin födelseby. A) Foto till v: Angela och August med sonen Janez (1 är) och Gabrijela(3 är) i förgrunden, 1939. B) Till h: Gabrijela 19, Olga 5 och Augustina 10 är (1955). Hon gick hem varje dag och tog hand om sin sjuka mor och sina syskon. När modern dog blev hennes far ensam med alla barnen, sá hon fortsatte att hjälpa honom med hushállet. Hennes yngsta syskon var lika gammalt som hennes äldsta barn, född samma ár. Dagligen gick hon mellan dessa tvá byar bärande pá ett barn och var gravid. Ibland fick hon hjälp av nágon granne till att passa det minsta barnet. Den 6 juni 1939 föddes tredje barnet. Han fick namnet Slavko. En dag när Slavko var liten och syskonen passade honom, medan hon och maken var pá ákern och arbetade, hände nágot tragiskt. Hon kom he m och lille Slavko grät förtvivlat för att han hade ont i armen. Han kändes febrig och hon ordnade skjuts av grannen med häst och vagn. De ákte till doktorn och doktorn skällde pá henne för att hon inte hade kommit dit tidigare med pojken. Sonen dog där pá sjukhuset och hon fick aldrig veta varför. Angela tror att det kan ha varit att han hade fátt blodförgi^ning, doktorn förklarade aldrig. Barnet begravdes där. De fick inte hem honom igen. I mars 1941 födde hon en son som fick heta Milan. När han var tre mánader gammal dog han i en barnsjukdom. Vilken sjukdom det var kan hon inte komma ihág längre. Den 28 maj 1945 fick hon en flicka som fick heta Augustina. Och slutligen är 1950 föddes deras sjätte och sista barn. En flicka som fick namnet Olga. Angelas tvä äldsta barn fick hjälpa till med arbetet i hemmet. Där fanns inte tid till lek för deras del. Deras skolgäng blev heller inte fullständig, vilket berodde pä oroligheter kring Hitler och sviterna efter 2:a världskriget. De tvä yngsta döttrarna lekte mycket mer. Det fanns inte leksaker att köpa, utan de tillverkade man själv. De hittade pä sina egna lekar; egna spräk, visor och mycket annat pähitt. Angela och August Budja, Landskrona, 3 mars 1985, 50:e bröllopsdag Angelas levnadsförhällanden som vuxen Maken led av kärlkramp och kunde därför inte utföra nägot tyngre arbete pä gärden, han tog inte nägot eget initiativ till att utöva tungt arbete utan gjorde det som han var tvungen till. Vid tungt arbete fick han huvudvärk och blev o^a illamäende och kräktes, sä hon utförde mycket av det tunga arbetet som krävdes när man bor pä en gärd med djur och jordbruk. Som ett exempel, för att beskriva levnadsförhällandena pä den tiden, berättade hon hur man bedrev byteshandel. Hon kunde köpa sig en gris och som betalning fick hon arbeta av grisen pä säljarens gärd i tio dagar. Det var hela arbetsdagar, sä hon hann inte med arbetet pä den egna gärden. Folk med häst kom och hjälpte henne och det var dyrt att fä hjälp av hästar. För en dags hjälp betalade hon sju arbetsdagar tillbaka. Alla tjänster hon fick jobbade hon av. De första ären i Slovenien dä sängkören under ledning av August Budja bildades (ca 1956) Angela trivdes aldrig i sin makes hemby, för grannarna var inte snälla mot henne. Hon var en främling i byn och man brukade se konstigt pä alla inflyttade. Hon var ledsen mänga gänger när hon gick hem till sin far. Hon tyckte inte att hennes make stöttade henne tillräckligt heller. Därför flyttade de runt mycket frän hus till hus, sammanlagt 13 gänger, men de hade ändä makens hem kvar. Det säldes inte förrän längt senare, dä de skulle köpa ett nytt ställe i en annan by, Moravci (1954). Till sist hamnade de i en större ort som heter "Mala Nedelja", pä svenska betyder det "Liten söndag". Där stannade de kvar resten av sin tid med undantaget av att de köpte ett hus och flyttade närmare kyrkan i byn eftersom maken arbetade som kantor och kyrkvaktmästare där. Dagligen steg han upp tidigt pä morgonen för att ringa i kyrkklockan bäde morgon och middag. Likasä ingick städning i kyrkan till stora helgdagar ocksä i arbetsuppgiften. Var det sä att Angelas make August inte kunde nägon gäng, sä fick hon rycka in. Barnen fick ocksä hjälpa till med att städa kyrkan. Darfor ville hon bo alldeles i narheten av kyrkan sá att de skulle fá mindre avstánd till den. Huset de flyttade till behovde renoveras. Hennes slaktingar hjalpte dem mycket med renoveringen. 30 juni 1965; kyrkokören i Mala Nedelja, invigning av en ny kyrkklocka, ledare August Budja (i mitten), Angela, tvaa i vitt till höger, framme dotter Olga, trea frän vänster Angelas första yrkesarbete Mot slutet av 1940-talet flyttade familjen tillfälligt till Maribor. Maken var anställd som undersköterska pa ett sjukhus i staden Maribor. Det var pa Stalins tid. De var religiösa katoliker och maken som var kyrkomusiker blev av den anledningen politiskt förföljd. Det radde stridigheter mellan kommunismen och katolicismen. Äret var 1948 och maken hamnade i fängelse misstänkt för konspiration mot regeringen. Han var fänglsad i ett halvar. Under tiden bodde hon i staden Maribor där hon arbetade som hushallerska och försörjde sig och sina tre barn pa det viset. Sedan när maken släpptes ut fran fängelset igen bodde de kvar i staden ytterligare nagra ar. Sa smaningom flyttade de av politiska skäl till en mindre stad, Ormož. August fortsatte som undersköterska pa en tuberkulosavdelning i denna lilla stad. Angela minns hur maken vardade tre svart Tbc-sjuka kvinnor. Hon arbetade pa samma sjukhus, fast i köket pa lasarettet. Därifran fick de mat med sig hem. De hade det förhallandevis bra ställt pa det viset. Deras yngsta barn Olga föddes där (1950). Manga olika konflikter med oliktänkande har färgat deras hemby ända fram tills nu. Kyrkokören bildas 1952 flyttade de tillbaka till hembyn Grabšinci. Den davarande organisten i Mala Nedelja, som var församlingen där de gick i kyrkan, hade avlidit och maken tog över kantoryrket. Det var första gangen som han spelade i kyrkan som kantor och hon sjöng i kyrkokören. Sa smaningom bildades en ny kyrkokör under ledning av hennes man. För henne kom det att innebära trevligt umgänge med väldigt manga nya och trevliga vänskapsrelationer. Hon har mycket trevliga minnen ifran den här tiden. Att sjunga har alltid varit hennes glädje i livet. Barnen blir vuxna De tvä äldsta barnen, Gabriella och Janez flyttade hemifrän tidigt. De flyttade till andra städer och skaffade sig arbete där. Augustina kämpade med att fä ett stipendium för att kunna gä pä lärarhögskolan, men förgäves. Hon nekades stipendiet pä grund av konflikten mellan katolikerna och kommunisterna. Hennes far var kyrkomusiker och det gillade man inte. Man ville inte läta hans barn utbilda sig till lärare. Hon kom istället in pä restaurangskolan. Där trivdes hon inte alls utan hoppade av utbildningen. Sä smäningom fick hon jobb pä en fabrik. Yngsta barnet, Olga gick som lärling i en härsalong och blev sä smäningom färdig härfrisörska i Škofja Loka (1968). A) Angela och August Budja, 1970 B) Paret Budjas guldbröllop, 13 juli, Mala Nedelja 1985, vid August star hans nevö Slavko Budja. C) Dä Angelas far Vincenc Bohanec (pä bilden) gick bort 1966, reste hon och maken för att besökal sin dotter och son i Sverige. Besöket blev inte som de hade tänkt sig, de blev kvar i Sverige. D) En grupp egna barnbarn och andras barn som Angela tog hand om i börja av sin vistelse i Sverige; E) August och Janez Budja, 1970-talet ^ 'V,- ä^ ^ Flytten till Sverige 1964 äkte Augustina till Sverige. Hon hade träffat sin man redan i Slovenien. Hon blev gravid och de var tvungna att gifta sig. Maken som ocksä var av slovenskt ursprung hade äkt till Sverige pä besök till sina tvä syskon, som flyttat till Sverige nägra är tidigare. Augustina, Angelas dotter, skulle äka till Sverige pä besök till honom, men blev kvar i Sverige där hon födde sitt första barn. Detta skulle bli en början pä en ny historia i ett nytt land. Sonen Janez flyttade efter med sin fru (1965) och bodde hos sin syster i hennes lägenhet i Landskrona till en början. De fick ocksä ett barn, sitt andra. Det dröjde inte länge förrän Augustinas föräldrar Angela och August samt äldsta systern Gabriella, som 1962 hade gi^ sig och fätt en son, flyttade tillsammans med sin man Leopold e^er de andra. Dä hade Augustina redan fätt sitt andra barn som dä var tvä mänader gammalt. Föräldrarna hjälpte till i början med att 112 passa alla bambamen. Yngsta system Olga var fortfarande kvar pá sin utbildning i Slovenien. Men sá smáningom kom hon ocksá och bosatte sig hos sina föräldrar 1968. Under nágra mánader bodde nästan alla i samma lägenhet pá tvá rum och kök med kallt vatten och gasspis tills de flyttade till var sin lägenhet i Landskrona. Arbeten i Sverige Angela var 50 ár gammal och August var 61 ár när de kom till Sverige 1966. Angelas far i Slovenien hade dött samma ár. När hon kom till Sverige fick hon sá smáningom behandling mot sin reumatiska värk i händerna. Angela blev bättre i sina händer. Hon arbetade som kommunal dagmamma i Sverige till en början, hon passade barn med samma etniska ursprung. Men sá smáningom krävdes det utbildning för att fa arbeta som dagmamma. Hon var inte intresserad av att sätta sig i en skolbänk. Istället började hon som städerska pá Weibulls och Parajett. Hennes man arbetade pá Öresundsvarvet i Landskrona. Under tiden renoverade hennes syskon deras hus i Slovenien. 1968 bildade hennes make och son en slovensk förening. Maken spelade orgel i katolska församlingen i Landskrona. En sángkör bildades i den slovenska föreningen. August ledde kören och Janez ledde föreningen. När Angela och August sedan blev pensionärer ákte de till Slovenien pá semester med jämna mellanrum. I Slovenien hade Angela kvar nästan alla sina syskon (tvá av dem bodde i Tyskland respektive i Amerika). Här i Sverige passade hon sina barnbarn och bekantas barn. Hon har alltid tyckt om barn och det gjorde inte henne nágonting att hon fick passa andras barn hela tiden. Maken och hon hade alltid kommit bra överens och de hade ett bra äktenskap. De hjälptes át med hushállsarbetet. August var väldigt social och var inte alls rädd för att prata svenska. Han träffade svenskar pá sin arbetsplats och fick använda spráket där. Angela kunde tycka att det var hemskt pinsamt att träffa pá nágon grannfru i trappan. Hon tyckte att hon borde säga nágot till dem, men hon kunde inte prata svenska e^ersom hon mestadels hade arbetat hemma eller pá folktomma arbetsplatser. De hade en stor umgängeskrets, men saknade vänner i sin egen álder. Men trots det sá trivdes de väldigt bra i sitt nya land. 1987 blev Angela änka. Hon trodde aldrig att hon skulle átervända till Slovenien, men efter att August dog och hon blev ensam sá längtade hon tillbaka till syskonen och vännerna. Barnen i Sverige kunde inte helt ersätta samvaron med hennes jämnáriga i Slovenien. Nu bor hon en stor del av tiden i Slovenien men kommer ofta pá besök till Sverige och stannar här en längre tid ibland. I Slovenien odlar Angela sitt eget vin frán sin egen vindruvsodling. Hon är en självgáende person i Slovenien. Hon kan göra sig förstádd och hon anlitar folk för att utföra sysslor át henne. Hon känner empati med människor som har det svárt och försöker hjälpa dem sá mycket hon kan. Hon tycker att hon har upplevt mycket intressant i sitt liv, mycket som var bra och även mindre trevliga saker. Hon har upplevt mycket positivt under sin tid i Sverige och hennes tre döttrar med deras familjer bor fortfarande kvar här. Dock tycker Angela att hon är mera beroende av andra i Sverige än i Slovenien. Där betraktar hon sig själv som en självständig och väldigt aktiv individ vilket inte är fallet för hennes del i Sverige. Kanske är det spräkbarriärer eller att hon saknar kontakter med sina jämnáriga, det är svárt att säga bestämt varför det käns sá. Anne-Maries egna funderingar efter samtalet Jag är stum av beundran för denna kvinna som är min mormor. Hon vistas inte hela tiden i Sverige längre. Men hennes barn och barnbarn bor kvar och det är för deras skull hon kommer till Sverige. Mitt modersmál är slovenska, mitt första sprák om än lite begränsat, och mormor kan inte svenska, sá vi möttes pá halva vägen vid intervjun. Jag själv är född i Sverige, e^ersom mina föräldrar flyttade hit pá sextiotalet som välkomnad arbetskra^. Med hjälp av den här intervjun dök vi ända ner pá djupet och jag fick en helt annan bild av personen som satt framför mig, min kära mormor. När hon inte är i Sverige, bor hon i en mindre ort och där bor alla hennes jämnáriga vänner och syskon. Där är nästan alla religiösa och gár till kyrkan sá o^a de kan. De hjälper varandra och utbyter tjänster. Familjen Budja i Landskrona ar 1971. Fotot är taget inför föreningens konsert. Fr v: Augustina, Gabrijela, föräldrarna Angela och August samt Olga och Janez Budja Hon har ett stort socialt nätverk omkring sig. Det utgörs av de goda grannarna samt hennes syskon som inte bor sá lángt ifrán henne. Hon känner omgivningen väl och kan ta sig fram utan svárighet. När vi pratade om hur det skulle ha varit för henne om hon hela tiden hade bott i Sverige, sá tyckte hon att, fast att hon hade sina barn och barnbarn här och att de gärna hjälpte henne med allting sá var det inte samma sak som när hon kan klara sig själv. Det här är en kvinna som vigt hela sitt liv át att ta hand om andra. Hon vet inte hur det är att själv bli omhändertagen. Detta är hennes styrka. Jag vet att det kändes väldigt meningsfullt för báde henne och mig att sitta och prata om henne. Hon ville väldigt gärna berätta om sitt liv. Människan är ända till slutet av sitt liv i behov av att andra ser henne som den hon har varit och fortfarande är. E^ersom jag just nu läser till arbetsterapeut vid Lunds universitet men tidigare arbetat inom várden, sá är det lätt att jämföra mormors situation med andra personer i hennes álder. Till exempel sá är min mormor en kvinna som har upplevt tvá världskrig och hon har blivit förföljd pá grund av sin kristna tro. Den äldres lagrade erfarenheter under ett lángt liv i ett ständigt förändrat samhälle gör henne till en värdefull resurs för yngre. Ett ömsesidigt utbyte av tankar och känslor kan bli livsviktigt och ge mening át alla áldrar. Det tycker jag verkligen att jag fátt i gengäld. När jag ska tillämpa en áldrandeteori pá denna fantastiska kvinna väljer jag aktivitetsteorin - en övertygelse om att den áldrande individen fortsätter att ha samma behov och önskningar som man hade som medelálders. Därför borde det ocksá vara viktigt att vara sá aktiv i social samvaro med andra människor och att ersätta den förlorade yrkesrollen med nya roller i familjeliv, föreningar och samhällsliv, för att bibehálla en positiv uppfattning av sig själv som en värdefull och behövd människa. Eftersom áldrandet ofta átföljs av en rad förluster av olika slag, gäller det att motverka dessa genom att hálla sig sá aktiv som möjligt. Angelas liv har präglats av det hárda arbetet, religionen och körsángen. Báde hon och hennes make var djupt engagerade i kyrkan hela livet. Att sjunga har alltid varit hennes passion i livet och trots att vissa körmedlemmar har fallit ifrán pá grund av dödsfall eller sjukdom sá är det fortfarande ett gäng gamla barndomsvänner kvar. Aktiviteten kyrkosáng rymmer för henne alla de tre värdedimensionerna. Det konkreta värdet e^ersom hon är religiös och faktiskt tror att hon fár sin lön när hon kommer till himmelen. Dagligen gár hon till sin kyrka. Det ger henne ett självbelönande värde eftersom religionen för henne är en livsstil. E^ersom hela hennes liv har kretsat kring sángen och kyrkan, fár det ett symboliskt värde för henne. Det är en av de fá aktiviteterna i hennes aktivitetsrepertoar där lek och rekreation ingár. De andra aktiviteterna som hon berättade om till exempel; arbeta för hand pá ákern, valla kor, hushállsarbete och barnpassning upplevdes av henne som arbete och skötsel. Vindruveodlingen ger henne ocksá ett konkret, självbelönande och symboliskt värde. Man har odlat vin i mánga generationer och det är ett utmärkt exempel pá hur man odlar och sköter om sin trädgárd för att slutligen fá belöningen i form av skörd. Min mormor är en sjalvgáende person i Slovenien. Hon kan göra sig förstádd och hon anlitar folk för att utföra sysslor át henne. Fast när hon har varit i Sverige sá har hon fátt hjälp även där. Men hon tycker inte om att vara beroende av andra. Det ger hennes liv ett högre värde sá länge hon fár sköta om sitt eget hem. Slovenien är omgivet av en underbart vacker natur och omgivning. Landet är inte platt som södra Sverige, utan rikt pá skog, berg och dalar. Det är väldigt likt det Österrikiska landskapet. Det existerar ett samband mellan människans välbefinnande och hälsa och den omgivningen hon befinner sig i. Den skönaste och därmed hälsosammaste platsen att bo pá är där det finns gott om friskt vatten och där det finns utsikt över gröna skogar, ákrar och ängar. Jag kan undra lite om inte det har med hennes välbefinnande att göra. Hon är 87 ár och visst har áldern satt sina spár i henne. Hon har lite hjärtproblem, hon hör och ser sämre men allt detta tillhör det normala áldrandet. När Angela är i Sverige blir hon väldigt inaktiv. Det kan fá en förödande effekt pá henne i längden och det är hon väldigt medveten om. Hon har en stark hemlängtan och hon sitter och räknar dagarna för sin hemfärd. Jag är glad över att ha en sádan mormor, en mycket intressant kvinna. Genom att fá reda pá hennes levnadshistoria har jag lärt mig mer om min egen bakgrund. Landskrona, i oktober 2003 Anne-Marie Budja Släkten är bäst När man som vuxen flyttar till ett nytt land dä tänker man inte pâ att ens hela sociala nät plötsligt är borta. Oftast är det ensamstäende och unga par som emigrerar, först senare kommer kanske nägon vuxen släkting efter. 4-generationer: I bakgrunden häller Augustina sitt första barnbarnsbarn Isak, 2 v; fr v dotterdotter Therese och dotter AnneMarie. Foto: G Karlin, 2006 Slovener i Sverige har vistats i Sverige mellan 40 och 50 är. Frän början har man kompenserat det sociala nätet som släktingarna annars utgör med föreningslivet. Där i den slovenska föreningen har man kunnat bli sig själv, man har kunnat tala sitt modersmäl, som är lättast att uttrycka sig pä och man har haft gemensamma aktiviteter. Den andra, tredje och fjärde generationen har nu redan kommit. Slovener som är födda i Sverige har inte samma behov av att engagera sig i slovenska föreningar. De har integrerats i det svenska samhället och är ofta anslutna till svenska föreningar. De gillar att umgäs med släkten, som nu har hunnit växa, helg som vardag. Precis som oftast svenskar gör. Det är klart att det finns mänga olika viljor som ibland drar ät olika häll, men till slut häller man ändä samman inom släkten. När det gäller familjer som härstammar frän Angela och August Budja sä händer det att man är oense i olika situationer och det är inget konstigt med det. Man accepterar att man tycker olika och man läter bli att lägga sig i utan alla sköter sitt. Man har funnit en medelväg mellan det gemensamma och det privata. Janez Budjas familj, Šentjur, Slovenien, fr v: fru Štefanija, sönerna Andre och Jani, barnbarnen Simon, Tomi samt i bakgrunden fr v svärsonen Mitja, dottern Bernarda, far Janez och svärdottern Tatjana (2006) och nedan lille Patrick. Det känns tryggt att ha mänga nära relationer och det finns alltid hjälp om nägon behöver det. Samtidigt är det okej om man vill vara i fred. Angela och August Budjas familj i Sverige har vuxit till tre döttrar, nio barnbarn (med respektive), och tjugo barnbarnsbarn. Ett av barnbarnen har ocksä hunnit bli förälder, det är Therese, snart 19 är. Det handlar om 33 personer som härstammar direkt frän Angela och August. - Vi är som vilken svensk familj som helst eftersom vi har blivit mänga och vär släkt har brett ut sig sä. Samtliga barnbarn har svenska partners och det känns bra. Janez familj bodde ocksä i Sverige i tolv är, först under 1970-talet flyttade de tillbaka till Slovenien för gott. Där finns det tre barn och tre barnbarn hittills. Nedan presenteras systrarna Budjas familjer. Augustinas familjer: Dora och hennes familj, fr v: maken Hannu, sonen Elias, Dora och dottern Tanja Tuomainen (julen 2005) Helenas familj, fr v: Maken Peter, barnen Andre, Amanda och Alexander och i bakgrunden Helena Molin, julen 2005 Anne-Marie Budja med sin familj: Therese t v om henne, t h Charlie, Rebecka och sambon Niklas Solve samt tomten i bakgrunden; Häljarp, (Julen 2004.) Nedan till v: Augustina och Zvonkos son Matej Bencek, 2006. Till h: Augustinas sambo Zvonko Bencek med hans dotter Inger samt sonen Matej, 5 är. (1986) Rebecka och Charlie Solve Rebecka är född 27 februari 1995 och hennes lillebror Charlie 21 augusti 1996. De har en storasyster, som heter Therese. Hon blir 19 ar i ar. Alla tre barnen är med och sjunger i familjekören Orfeum, när kören är i gang. För med körens aktiviteter är det ibland kortare eller längre pauser. Rebecka och Charlie har börjat spela pâ Kulturskolan i Landskrona. Rebecka spelar blockflöjt och Charlie trumpet. Här kommer nâgra foton frân familjealbumet: A) Rebecka och Charlie med mor AnneMarie och far Niklas Solve, julen 2004; B) Hela raden - Kulturskolans konsert 06-0216; C) Kusiner Alex och Andre Westerlund, Elias Tuomainen samt nästkusinerna Andreas och Victor Karlin, 2005; D) Storasyster Therese Laudon med pojkvännen Manuel samt kusinen Tanja Tuomainen, 2005; E) Far Niklas och Charlie, jul 2005; F) Kusin Amanda Molin och nästkusiner Isabelle Kembro och Sofia Karlin, 200S; G) Farföräldrar Brita och Lars Solve, julen 2004. Anne-Marie Budjas föräldrar kommer frân Slovenien, själv är hon född i Sverige. Hon har just utexaminerats som arbetsterapeut. Hennes första yrke var undersköterska. Niklas blev för nâgra âr sedan egen företagare. Anne- Marie är Thereses, Rebeckas och Charlies mor och mormor till lille Isak (06-01-09). Andre Westerlund och Amanda Molin A) Hela familjen pä semester i Slovenien - Peter och Helena Molin (Helena kallas även Lenka), Amanda Molin och Andre och Alexander Westerlund, 2005, T h: Amanda och Andre hos "lipizaner-hästarna", Slovenien, 2005; B) Peter Molin; Amanda med nästkusinen Annie Karlin, 2005, Andre Westerlund; mamma Lenka och Amanda, som visar mamma sina ritningar. C) En del av sängkören Orfeum, här uppträder de i katolsk kyrka i Lanskrona (10-ärs jubileum av kyrk-byggnaden) i mars 2005. D) Slovenien-semestern 2005 - Lenka med hennes kusiner Leopold Karlin och Leonida Kembro. Andre Westerlund är född den 17 januari 1992. Han hade en tvillingbror, Anton, som dog samma dag han föddes. Amanda Molin är född 19 dec 1996. De har en storebror, som heter Alexander Westerlund, han är 16 ár. Mamma Helenas föräldrar kommer 1964 ursprungligen frán Slovenien, hon själv är född i Sverige. Helena har först utbildat sig till undersköterska och har sedan läst vidare till grundskollärare, det vill säga att hon läste pá Lärarhögskolan som vuxen. Helenas man Peter Molin är utbildad elektriker och arbetar inom elektronik. Andre spelar fotboll och han är duktig pá att spela piano, som barnen har fátt i julklapp 2004 av sin mormor. Amanda spelar piano pá ABF och hon är ocksá duktig pá att rita och mála. Hennes hobby är även hästar. Barnen är glada att áka till Slovenien pá semester till gammelmormor Angela Budja. Dora Tuomainen samt syskonen Prevolnik och Budja Syskonen Dora Tuomainen, Andreja och Rosando Prevolnik, Helena Molin och Anne-Marie Budja, 2004 Helena, Andreja och Doras och Hannus dotter Tanja Tuomainen samt Hannu, Rosando och hans dotter. Syskonen Prevolnik frän Slovenien och Budja frän Sverige träffades hemma hos Tuomainen i Asmund-torp, äret var 2004. Doras bäda föräldrar Gusti och Tinko härstammar frän Slovenien. Till Sverige kom de 1964. Dora arbetar som it-samordnare inom sjukvärden i Skäne och i Lanskrona. Flashback Sängerskan Dora Tuomainen i blommig klänning; (Pä bilden syns även Anette Lindvall och Anki Nilsson m fl) I get by with a little help from my friends, en mäktig och passande finallät pä stödgalan Musik för livet. Flashback visade sina stämkryddade arrangemang och fick igäng publiken med 70-tals "You 're the one that I want" frän musikalen Grease. Landskrona, 2005-03-24. Presentation av Gabrijela Karlins kärnfamilj Fr v: A) Leopold, Simon, Gabrijela (50 ar), maken Leopold och Robert Karlin (1986) B) Gabrijelas son Leopolds familj, fr v: Victor, fru Kerstin, Andreas, Leopold och dottern Annie. Sloveniesemestern (Julij 2005.) C) Roberts familj, fr v: gudmor och lille Erik, som just döptes, tvillingarna Linnea och Lukas samt föräldrarna Lotta och Robert i bakgrunden (Härslöv 2004) D) Till h: Simons familj: August, mamma Ann, Sofia och pappa Simon Karlin (Härslöv, 2004) Angela Budjas slakt har ett sommarstalle, Budjas ursprungliga hem i Slovenien, dit alla barn och barnbarn samt deras familjer reser varje eller vartannat ar. Pä bilden har tre av tolv barnbarn med familjer samlats, det blev 15 personer. Alla dessa var pä semester sommaren 2005 i Mala Nedelja hos mamika, som Angela kallas av sina barnbarn. Andreas, Victor och Annie Karlin Andreas föddes 26 januari 1990, Victor 1992 och Annie den 31 juli 1995, som tredje barnet i familjen Karlin i Asmundtorp. Barnen Karlin, tillsammans med sin pappa Leo, sjunger ocksá med i familjekören Orfeum i Landskrona. Kören har tillsammans med systrarna Budja spelat in flera CD- skivor genom áren. Kanske blir det fler inspelningar i framtiden. Annies fritids-intresse är hästar, hon brukar áka till ett häststall i Viarp, där hon sköter om sin häst och rider. A) Andreas, Victor och Annie, 2004/05; B) Annie pä semester i Slovenien 2005, tillsammans med nästkusinerna Amanda Molin och Isabelle Kembro; C) syskonen Victor och Andreas samt nästkusinerna David och Andre Westerlund, 2005; D) Annie med mor och far, 2004; E) Pappa Leo Karlin; F) Mor Kerstin medpappas moster Olga Budja, bäde Kerstin och Olga arbetar som socialsekreterare; G) Storebror Victor och Andreas; H) Födelsedagsfest, med kusiner och nästkusiner, m fl, 2005; I) Farmor Gabrijela Karlin, 2005. Leopold Karlin föddes i Slovenien 1963 och kom till Sverige med sina föräldrar Gabrijela och Leopold Karlin 1966. Leopold kallas ocksá Leo. Han är arbetsledare pá en firma i Landskrona. Annies mamma Kerstin (Oskarsson, gi^ Karlin) är svenska. Hon är socialsekreterare i Skáne. Andreas gár sista áret i grundskolan och kommer att fortsätta sina studier pá gymnasiet. Victor är mellanbarnet som har mánga kompisar och mánga järn i elden. Farmor Gabrijela, Jelka, som hon ocksá kallas, köpte för nágra ár sedan en elorgel till Annie. Alla barnen tycker om att spela. Málbrottet är för närvarande ett litet hinder för 122 Vi pojkarna, men Annie sjunger fortfarande. Musiken är ett sätt att kommunicera pâ, det har vâra familjer erfarit, säger farmor Gabrijela. När man ser tillbaka pâ hur det har gâtt, mâste man hâlla med henne. Nedan följer ett litet utdrag ur den slovens ka sânghistorien i Landskrona. A) Âret var 1978, de slovenska barnen i Landskrona fär presenter av St Nikolaus (6 dec), en katolsk sed sedan gammalt. De flesta av dessa barn sjöng med i en slovensk barnkör med namnet Valovi (Vägorna). När de blev vuxna, fortsatte de flesta med sin sängtradition, vilket överfördes även till deras egna barn^ B) Andra och tredje generationen: Barnens första skiv- / Cd-inspelning, i Gula Studion i Malmö, CD Julpärlor; Tedeum, 1999. Fr v: Tanja Tuomainen, körledare Olga Budja, Therese Budja Laudon, Elias Tuomainen, Annie Karlin i mitten, Alexander och Andre Westerlund samt Andreas och Victor Karlin. C) Fyra är senare: inspelning i studion MVV, Helsingborg, CD:n heter Večernice (Aftonsänger, 2004). Olga Budja, Alex, Andreas, Lukas, Victor, Charlie, David, Isabelle, Amanda, Daniel, Andre, Linnea, Rebecka, Annie och Marek Vogel, ägaren av studion. Robert Karlin med familj: Lotta och barnen Linnea, Lukas och Erik Robert Karlin är född 1966 i Sverige av slovenska föräldrar Gabrijela och Leopold Karlin. Bada kommer fran Slovenien, till Sverige kom de nagra manader innan Robert föddes. Robert är gift med Lotta och de har tre barn: Linnea och Lukas är tvillingar, födda i februari 1997. Den 9 oktober 2004 föddes lille Erik. A) Eriks dop pa fotot till vänster, 15 jan 2005; B) Linnea och Lucas samt mamma Lotta. C) Robert och Lotta öppnar Eriks presenter; D) Linnea med kusinen Annie Karlin pa sin 7 födelsedag; E) Robert med sin mamma Gabrijela och minstingen Erik, 2005. F) Gammelmormor Angela budja vid inspelningen i studio MVV, 2003, laten var Oče naš (Fader var); G) Systrarna Budja med lille Erik pa dopdagen; H) Fyra nästkusiner: Daniel och David Kembro, Andre Westerlund och Charlie Solve (2003) Robert är en försäljare pa en firma Byggis.se Bygg Informations System som säljer verktyg för byggbranschen. Lotta arbetar som laboratorieassistent. Barnen Linnea och Lukas sjunger i kören Orfeum liksom pappa Robert. Mamma Lotta har andra hobbys. Robert är tillsammans med sina syskon även en stor supporter för det lokala fotbollslaget BolS i Landskrona. Familjen Karlin Simon A) Familjen Karlin: August, mamma Ann Persson samt pappa Simon och Sofia Karlin, 2004. B) Karlin August i mamma Anns famn, Sofia i pappa Simons famn samt farmor Gabrijela och gammelmormor Angela Budja, 2003. Simon är yngst i familjen Karlin frän Landskrona. Hans bäda föräldrar Leopold (1937—1989) och Gabrijela Karlin kommer ursprungligen frän Slovenien, 1966. Simon och hans storebror Robert är födda i Sverige och äldsta brodern Leopold i Slovenien. Nu bor Simons unga familj i Staffanstorp. Barnen August och Sofia är fortfarande smä och gär pä dagis. Bäde Simon och hans sambo Ann har bra arbeten i Malmö. Det blir mycket resande i tjänsten för Simon, sä han har varit pä mänga intressanta ställen i världen. Nu när barnen är smä, skulle han vilja vara mer hemma i Sverige och han försöker ordna sä att det blir sä lite resor som möjligt. Familjen Karlin umgäs med den stora släkten sä o^a det gär, vid alla högtider och helger. Det är en stor familj, sä det blir mänga sammankomster under ären. Simon har frän början sjungit i kören Orfeum och innan dess i andra sänggrupper, men nu räcker tiden inte längre till. C) Simon Karlins mor Gabrijela, svägerska Kerstin Karlin, moster Augustina Budja samt svägerska Lotta Karlin, 2004; D) Slovenien, moster Olga, mormor Angela, mor Gabrijela, moster Augustina och morbror Janez, 2001. En fotopresentation av Olga Budjas familj Leonidas och Dominikas mor Olga och sambo Ilko Stopinšek; A) Leonidas familj; fr v: Daniel, David och lillasyster Isabelle med föräldrarna Leonida och Peter Kembro; B) Dominikas familj: Dominika, P-O och deras nyfödda dotter Johanna. Jul- och nyärshelg, Helsingborg och Hofterup, 2005/06. Kembro - David, Daniel och Isabelle Fam Kembro, 2005 A) Leonida med sin kusin Matej Bencek (1981) och hans flickvän Frida, 2005; B) Leonida med sin nevö Johanna och sin dotter Isabelle, 2006); C) Barnen Kembro - David, Isabelle och Daniel, L-a, 2005. D) Fotot är taget i Maribor, 1996, fr v: moster Dominika Kostanjevec, mormor Olga, gammelmormor Angela Budja, lille David Kembro (1 är), farfarsfar Franc Kostanjevec samt mor och far Kembro. E) Mor och mormor Olga med systrarna Budja och Poldi Karlin i studio, under inspelning av en lät, 2003. Barnen Kembro -David (1995), Daniel (1996) och Isabelle (200) är alla tre födda i Sverige, dock har de som smâ fâtt följa med föräldrarna Peter och Leonida till USA, där pappa fick ett kontraktjobb pâ ett âr. Nu bor familjen i Hofterup. Leonida har en lillasyster, som heter Dominika (1976). Dominika har just fâtt en dotter, Johanna (2005). Bâde Leonida och Dominika är födda i Sverige. Leonidas första yrke var fritidspedagog, nu har hon utbildat sig till grundskollärare (examen 2005). Leonidas föräldrar Drago Kostanjevec och Olga Budja kommer ursprungligen bâda frân Slovenien (1968). Alla i familjen Kembro, utom pappa Peter, sjunger med i kören Orfeum i Landskrona. David spelar ocksâ piano och Daniel är duktig pâ att spela schack. on Dominika Kostanjevec Dominika Kostanjevec föddes 197606-06 i Landskrona. Hennes báda föräldrar kommer frán ett landskap Štajerska i nordöstra Slovenien, Olga frán Mala Nedelja och Drago frán Maribor. Dominika har en storasyster Leonida, som ocksá föddes i Landskrona. Dominikas föräldrar Drago och Olga gifte sig 1969 i Helsingborg. E^er drygt 10 ár som gi^a gick de skilda vägar. Pappa gifte om sig och mamma blev sambo med Ilko Stopinšek, en sloven som kom till Sverige efter att ha bott i Tyskland i ca tjugo ár. Dominika har just fátt en dotter Johanna och hon tycker att det är underbart att bli mamma. Storasyster Leonida har redan tre barn och är gi^ med Peter Kembro, deras äldsta barn är född 1995 och heter David. Daniel är ett ár yngre, född 1996 och de har en flicka som är född ár 2000 och heter Isabelle. Nu har de fátt en kusin i Dominikas nyfödda dotter Johanna. Sá som mánga andra flickor är ocksá Dominika ensamstáende förälder. Dominikas hobby är att spela piano och att sjunga med i sángkören Orfeum i Landskrona. Nu blir det kanske lite mindre tid till fritidsaktiviteter, eftersom barnet kräver sitt. Pá bilden här till vänster syns Dominikas familj, fr v: Leonida, Dominika, föräldrarna Olga och Drago med mammas morbror Toni frán Tyskland längs bak. Äret, dä fotot pä familjen Kostanjevec togs, var 1983. Det geografiska avstándet Systrarna Budja; Olga, Augustina och Gabrijela (2004) I Sverige är det geografiska avstándet mellan slovener den vanligaste orsaken att man inte umgás med hela släkten sá o^a som man skulle vilja. Nu är familjen Budja splittrad mellan Slovenien och Sverige, det geo-grafiska avstándet är dá 150 mil tur/retur. Trots detta försöker de hálla kontakt via Internet samt träffas varje gáng när tillfället ges. Majoriteten av barnen och barnfamiljerna bor ju i Sverige inom en radie av ca 4 mil. Det blir mánga 128 födelsedagar och andra högtidligheter som jul och päsk under äret, sä släkten träffas o^a. Vid större celebriteter hyr de en lokal, där alla kan vistas i. Nästa stora släkt- och kompisträff planerar familjen i samband med dopen av de bäda barnen - Johanna och Isak. Johanna ska döpas den 12 mars i katolska kyrkan i Helsingborg. Dopförrättare blir den slovenska prästen Zvone Podvinski frän Göteborg. Isak ska döpas den 18 mars i katolska kyrkan i Landskrona. Dopförrättare blir den polske prästen Roman Konkel i Landskrona. I april fyller mamika Angela Budja 90 är den 28 april 2006. Alla barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen med flera gratulerar henne hjärtligt: Ja, mä hon leva i hundrade är! Liknande situation som för Budjas gäller ocksä för andra slovener i Sverige, som har delar av sina familjer kvar i Slovenien eller annanstans i välden. Man försöker behälla goda kontakter sä gott det gär. Resor med egen bil genom Europa blir allt jobbigare därför flyger man ofta numera eller tar bussen eller samäker med nägon. Det är allt viktigare att möjliggöra kontakterna mellan föräldrarnas hemland och barnen, som är födda i Sverige. Med ären har det visat sig att de själva önskar att resa tätare mellan länderna när tillfälle ges. Spräkbarriärer gör att föräldrarna mäste vara med. Med engelska kommer man längt, sä det ordnar sig o^a pä nägot sätt, när det gäller kontakter och kommunikation mellan unga slovener. Republiken Slovenien erbjuder sommarkurser i slovenska för unga slovener, som bor utomlands. Kurserna är mycket uppskattade och mänga utnyttjar möjligheten att lära sig slovenska spräket i Slovenien. Dessa kurser har blivit kontinuerliga och det finns hopp om att unga utlandsslovener kommer att söka sig till sina förfäders hemland Slovenien, landet pä den soliga sidan av Alperna. Musik och annat Fältstudie i musiketnologi; Vokalgruppen "Systrarna Budja" Utifrän nedanstäende har vi valt att intervjua en av systrarna Budja, Augustina Budja. Hon kommer ursprungligen frän Slovenien, där hon föddes precis efter andra världskrigets slut. Hennes far var kyrkomusiker (organist) och hennes mor sopransängerska. Fadern dog 1987, men modern lever fortfarande och är nu 90 är. Omslaget av CD:n Spoznanje (Insikten) som är den första CD:n av systrarna, gjort 1998. Frän sin tidiga barndom minns hon att ett tjugotal körmedlemmar, som fadern var körledare för och som modern var medlem i, övade hemma i deras stora vardagsrum. Den blandade kören sjöng mest kyrkliga sänger, framförallt sänger kring päsk och jul, men även sänger om jungfru Maria. Dessa sänger har legat till grund för hennes och hennes systrars musikaliska inspirationskälla som kom att utvecklas i Sverige. AVSKRIFT: Vokaltrion Systrarna Budja har med egna texter och egen musik under flera är berikat säng- och musiklivet i Landskrona och pä andra orter. Deltagande i projektet Musikbroar mellan Landskrona och Ribnica i Slovenien med egna melodier och texter om bland annat Landskrona visar pä en ambition, att med säng och musik skapa förstäelse för respektive lands kultur. Systrarna Budja tilldelades kulturstipendiet för uppmuntran till fortsatta kulturambitioner och skapande av kulturbroar. Landskrona i december 2000 För Landskrona kommuns kulturstipendiedelegation Gösta Nilsson Leif Borg Kommunfullmäktiges ordförande / Kommundirektör Under andra halvan av 1960-talet kom hela hennes familj till Sverige. Familjen bosatte sig först hemma hos Augustina i hennes tvärumslägenhet pä Suellsgatan i Landskrona. Sä smäningom - redan 1968 - bildade hennes far och bror en slovensk kulturförening som hette Triglav och som för tankarna till Sloveniens högsta berg. Triglav blev den första slovenska föreningen i Sverige. Föreningens bas var körsängen och till denna bjöds slovener in som ville och kunde sjunga i stämmor. Kören tog över föreningens namn. Detta namn ändrades senare till Lipa för att slutligen döpas till Orfeum, för att följa föreningens utveckling. Dä fadern, August Budja, gick bort togs ledningen av kören över av Augustinas syster Olga Budja. I samband med att föreningen och kören bildades, bildades även en sängtrio, Systrarna Budja, Gabrijela, Augustina och Olga. Svalorna, 1974, fr v: Augustina Budja, Drago Kostanjevec, Ulf H., Olga Budja; framme Paul Blagojevič och Peter Bernardi. Foto: Sandgren & Petersson, Landskrona Fadern August Budja var den som gjorde körens olika arrangemang och anpassade dessa till dess kapacitet. I Slovenien var det framför allt kyrkomusik men i Sverige togs det ocksä upp svenska och andra slovenska visor. Vid starten 1968 samlades de hemma hos föräldrarna i Landskrona minst en gang i veckan för att öva och senare samlades de i föreningslokalen. 1971 bildade Augustina tillsammans med sin syster Olga och tre slovener en orkester som fick heta Lastovke (Svalorna). I denna fanns det även tva svenska musiker med. Precis som Svalorna ser systrarna sig själv som hemmahörande bade i norr och i söder. Svalorna gick in under genren slovenskt dansband. I början framträdde de med slovenska latar som andra skrivit men senare började de ocksa sjunga svenska latar och manga latar skrev de själva. Efter ett tag började de komponera själv och det var da oftast olga som gjorde melodin medan Augustina skrev texten. Omslaget till CD:n Otroci zemlje (Jordens barn) av systrarna Bujdja och kören Orfeum, inspelat ar 2000 i Ängstudio, Helsingborg Sestre Budia E^er hand som de började behärska det svenska spraket började Augustina ocksa översätta bade fran slovenska till svenska och fran svenska till slovenska. De var ute och sjöng och spelade varje veckoslut för olika slovenska föreningar i Sverige, idag finns det nio stycken, och de har ocksa uppträtt flera ganger i tv och radio bade i Sverige och i Danmark. Svalorna upplöstes 1995 da de utkonkurrerades av nytillkomna landsmän fran Slovenien. Bade vokaltrion Systrarna Budja och sangkören har hela tiden verkat parallellt med Svalorna och existerar fortfarande. Omslaget till CD:n Tedeum, Julsanger pa slovenska, inspelad av systrarna Budja och familjekören Orfeum i Helsingborg, ar 1999. Augustina Budja säger: Människan är en kulturvarelse, men människans kultur är inte statisk. Den förändras hela tiden. Man uppfostras till en kultur, men samtidigt päverkas man och tar till sig det som passar en själv och det som man möter av sin omgivning. Sä är det även med mitt slovenska kulturarv. Jag häller pä att bli tväkulturell och det upplever jag som mycket berikande och positivt. Därför känner jag glädje och tacksamhet för att jag har fätt gävan och kan - inte minst genom musiklivet - hitta olika uttryckssätt för att lättare finna vägen till människorna i min omgivning, var jag än befinner mig. Om att komma till ett annat land som Sverige säger hon vidare att man gärna letar efter nagot som man kan utöva och som man är bra pa. Spraket har varit den största barriären för henne precis som för manga andra som kommit till Sverige som vuxna. Folkmusiken i Slovenien är mycket influerad av gammal kyrkomusik. Den nyare V« rt f ^ TEDEUM slovenska folkmusiken är o^ast polka och vals och kan jämföras med österrikisk, italiensk, tysk, polsk och schweizisk folkmusik där dragspel är huvudinstrumentet. I alla dessa länder utom i Polen finns även vissa landomráden som historiskt sett tillhört den forna slovenska provinsen innan stormakternas delning under mellankrigstiden. Även i Sverige förekommer polka och vals i folkmusiken och det är samma takt som i den slovenska men den rytmiska betoningen skiljer sig nágot. För Augustina är sángen viktig. Genom den fár hon uttrycka sig fritt och genom texterna kan hon forma sina tankar, upplevelser och känslor. Tillsammans med kören Orfeum och systrarna lägger de o^a till en slovensk text till en svensk melodi och vice versa. Detta är ett sätt att dels bevara sitt slovenska arv och dels komma närmare sin nya omgivning. Ribnica-besöket i Landskrona, i april 2005. Pä bilden - sju borgmästare, inkl Landskrona borgmästaren Gösta Nilsson, samt slovenernas ledsagare Olga Budja och Augustina Budja, m fl. Foto: SayedKhatib I slutet av 1970-talet spelade de in en singel med gruppen Lastovke och tvá ár senare ytterligare en till- dels med samma kör, dels med barnkören Valovi (vágorna). Majoriteten av barnen i barnkören var deras egna och tillhör idag vuxenkören Orfeum. 1998 spelade systrarna Budja in en CD i Slovenien, den heter Spoznanje (Insikten, se föregáende sida). 1999 spelade de in tvá julskivor Tedeum, en pá slovenska och en pá svenska. Barn, barnbarn och makar har medverkat pá inspelningarna. Sammanlagt är de 29 stycken. A) Foto: systrarna Budja samt släktingar i bakgrunden, första raden mor Angela och bror Janez, är 2000, Taget vid inspel-ningen av videon Musikbroar; läten som illustreras: Mamma, ta emot vär hälsning - Mama, sprejmi naš pozdrav! B) Omslagsfoto till CD:n AVE, 2003. Foto: Sandgren & Petersson, Landskrona Är 2000 medverkade Systrarna Budja i ett videoprojekt där en slovensk kommun, Ribnica, och en svensk kommun, Landskrona, var med som sponsorer. Producenten var Matjaž Koncilja, Ljubljana. Fem látar pá cd-skivan spelades in i Slovenien och fem i Sverige. I samarbete med ett videoprojekt, Musikbroar, spelade de in en tredje skiva som heter Otroci Zemlje (Jordens barn, se föregäende sida). Är 2002/03 kom en skiva som fick heta Ave, med övervägande Mariasánger, ett arv frán Slovenien, och 2004 kom deras senaste skiva, Vecernice (Aftonsánger). Ett sporadiskt samarbete mellan báda kommuner - Ribnica och Landskrona - har págátt sedan dess. Hela släkten Budja är mycket musikaliska och älskar all slags musik. De tre systrarna har tillsammans 20 barnbarn och alla musicerar pá ett eller annat sätt. Alla kan sjunga pá slovenska fast de egentligen inte behärskar spráket. A) Secaste CD:n av SYSTMRNA BUDJA OCH fa]^IUEKÖ:^E:N O^FE^IM: VEČERNICE (AFT^mlNG), 2004. Foto: Lotta Karlin; montage: Micke Laudon. B) Systrarna Budja - Olga, Augustina och Gabrijela - uppträder i Ribnica, september 2005. Foto. Gunnel D;ymling. Vi har lyssnat pá skivan Otroci Zemlje (Jordens barn) frán 2000 och den är en annorlunda blandning av slovenskt och svenskt. Här kan man hitta látar förknippade med till exempel Siw Malmqvist och Ulf Lundell. Även den finstämda The Rose finns med pá skivan och alla dessa har slovensk text. Fyra av 22 látar sjungs pá svenska och de handlar alla om Landskrona. Hela skivan láter som svensktoppen pá 70-talet. Detta beror till största del pá att de flesta látarna är hemmahörande i den tiden, men ocksá pá att arrangemangen av dem känns inspirerade av denna tid. De láter som Göingeflickorna fast pá slovenska! Under áren har systrarna gjort flera framträdanden i sitt gamla hemland där de uppträtt báde i tv och för livepublik. Numera blir det mest slovenska möten här i Sverige. Kyrkor, fester, jubileum och andra liknande tillställningar är alla miljöer där báde systrarna och/eller kören har tillfälle att utöva sin musikaliska gärning. Augustina har flera strängar pá sin lyra, men sángen lär hon inte släppa taget om i första taget. Källa: Jose^f^^e Lu^^igsson (modifiering a^v Augustina Budja) 133 Hon kombinerar slovenskt och svenskt Augustina Budja, ordförande i sângföreningen Orfeum. Hon har mânga strängar pâ sin lyra och numera fâr det egna skrivandet ta allt mer plats pâ sângens bekostnad. 01/02-2005 09:0S Foto: ROLAND BENGTSSON DEN EGNA HISTORIEN Augustina Budja sjunger fortfarande med sina systrar, men just nu ägnar hon mest tid ât den egna historieboken om sina landsmäns öden i det nya landet. Köket är stort och generöst, med mânga stolar runt bordet och en träsoffa därtill. Det är lätt att föreställa sig familjen samlad med maten framdukad, tallrikar i knäet, prat och skratt och barnbarnen som inte kan sitta still. Det är denna församling som utgör svensk-slovenska sângföreningen Orfeum. Kärnan är de tre systrarna Budja: Gabrijela, Augustina och Olga. Augustina Budjas och Zvonimir Benceks familj -fyra barn och ätta barnbarn med deras respektive. Zvonkos dotter Inger fattas pä bilden. Foto: Sandgren & Petersson, Landskrona, 2S maj 2005. - Det är vâra män, vâra barn och barnbarnen som är med i kören. Alla barnbarnen kan faktiskt inte sjunga rent, men när vi gjorde skivan Tedeum var alla med, 29 personer! Den cd:n spelades in pâ bâde slovenska och svenska, med sâväl Bachs "Ave Maria" som Grubers "Stilla Natt". Sedan dess har det blivit fler skivor med bâda sprâken. Just nu är Augustina Budja mest inriktad pâ att fâ ordning pâ sin senaste bok, en tjock historia pâ drygt 500 sidor, som handlar om slovener i Sverige. Det är en berättelse som börjar med arbetskraftsinvandringen pâ 60-talet och själv är hon en av alla dem som kom hit. - Jag var nitton âr och redan gift, hade ett jobb i Maribor och väntade barn. Min man bodde kvar hos sina föräldrar och det gjorde hans tvâ syskon ocksâ, och jag delade lägenhet med tvâ väninnor. Sâ reste han till Sverige för att hälsa pâ sin bror. Här kunde han fâ lägenhet inom en vecka! Det var faktiskt det som gjorde att vi flyttade hit. När vi sâ bosatte oss i Landskrona kom först min bror pâ besök (1965) och stannade kvar, sedan hans fru och därefter vâra föräldrar (1966). Till sist var hela familjen - ytterligare tvâ syskon, Gabrijela (1966) och Olga (1968) - samlad i det nya landet. Och Augustina Budjas föräldrar förde med sig familjetraditionerna av sâng och musik frân hemmet pâ den lilla bondgârden. - Min pappa var organist och här i Landskrona bildade han och min bror Janez slovenska kulturföreningen Triglav, som betyder trehuvuden och stâr för Sloveniens högsta berg. Det var 1968 och jag var 23 dâ âr och hade tre döttrar, Dora (1965), Helena (1966) och Anne-Marie (1968). A) Systrarna Budja, fr v: Olga, Augustina och Gabrijela. Foto: Ilko Stopinsek, 1/1-1999. Sestre s severa Sestre BncQa so imi iz Velike Nedelje, že (kilge pa živi}o na Švedskem Belil Hu^i, CtKtiii. InOJitiu SO ■-izn% u HmiIi , < af It i 9¿«úrieamt. MilM vi . 1 •tr'T 't ^^liß M) M Od J'Jbá saUariKU VCh »atrt toxM Knn» »>J0l tn? lort m MtsioMk 0Mc<> h (TiMIip àtptti) "il r*» L.-v^ariUl sru-TV 3« I ' : - ; ïr*jf. [<4W tv a »m IT stAm t i3iL<9râ»àTi jtMU OrtMn Pniktit u> r« ./Ui ivi*j uuM itJXf set^«-)») ^ IVi- (iiui M ji) irt iK!!« «4i- »h oyi hsanM >(la |lt II Av b:; I" tt«r fXt. im, liMtitd iKf 4't PnNJib s tr 0 rjm-»»»I, in»»« . V rMlkbii i* Hi '/.yiJTJ l»"" .n rrvt^a^K iroi iki. Nl ZtMf^i 5 ttWjn. Ifr* iHilltil« I»uhl> i»i r«»i« It«r III. fVtMtttC«! iUvdjeti :> r<* ixvn OUiai îs- lit^; ^^IML'liittUTiII äa«»>i Bit^a ib ¡tviitrUi OW.i?"'; I ».Nat« pi in: a&'iarrat^aiM vr'r^ ! p« i kr.Wf I !• Evrqsi. ■ ■' ino r ' OOr:«iri»»rtu wir- psvtiT-^;. Samx it IIC'V. ■ ...•.cni»r>: » ilTM-i««^ (1 a> 4T.; .-•■ po»»«i. • U(* "«1« U'if Aj>it;ili'ltti:i StfttT^T;-' pOJki V If^h 19X6-2002 in H* l*!»- , -I? »rlfnjjflga " /IM.t-lh !•?<«)-?iW.v»-Ikn p-aj» .-»la « imhrín - n»tH IWUTWMirJ, tê kA |ff 11. >jfi W Ú SkMsQMvn iîid.«' nitn fU 5*t:»1 MTM -.isMAe t« ii' itj!imil «jci V SiC.dl' Vv-iitrr |t !—'t. tl w r v. i.iiti,- !f v^rr Uult^ .»» »lan u l» 'loerííS-'ií f (Ii (TM Unt (Večernice - Aftonsàng), 2004. Foto: Lotta Karlin, 2003 Att sjunga tillsammans var bara en av alla de aktiviteter som fanns och fortfarande finns till viss del i föreningen. Men till skillnad frân matlagning, sport och sprâkcirklar behövde sângen aldrig nâgon konstgjord andning för att leva vidare och till sist fanns bara kören kvar. Som om inte det räckte sjöng hon och lillasyster Olga i ett slovenskt dansband, Svalorna. — Där var svenska musiker ocksâ, bland annat Bjarne Bertelsen och Thomas Knutsson, som nu bâda är musiklärare pâ Gullstrandskolan i Landskrona. Ett av mina barnbarn, Therese, läser musik för dem där. I 25 âr arbetade de bâda systrarna i dansbandet, sedan blev de utkonkurrerade - av nytillkomna landsmän som började gästa 135 Sverige när Slovenien blev självständigt 1991. Vid sidan om sängen och musiken växte familjen, hon skilde sig och träffade e^er en tid Zvonko Bencek (1977), som sedan mänga är även sjunger i kören Divertimento i Landskrona. De har senare fätt en son tillsammans, Matej (1981). Systrarna Budja med tre andra sjungande systrar fran föreningen Frälsningsarmen, efter att ha uppträtt hos dem. Landskrona, 2003. Jobb var lätt att fä tag i pä den tiden. - I början städade jag och var köksbiträde pä Dana Scarlett under tvä är. Dä gick bätarna till Köpenhamn varje timme, tillägger hon nostalgiskt. Rederiet gick i konkurs 1993. Redan 1966 gick Augustina en yrkesskola pä Landskverket i Landskrona, där hon blev svarvare. Med detta arbetade hon sedan i tvä är. 1976 blev Augustina Budja hemspräkslärare i slovenska, dock utan att ha utbildning. Efter att ha fätt sonen Matej började Augustina 1982 läsa pä Komvux i Landskrona för att först fä erforderliga betyg i svenska, matte och engelska och senare fortsatte hon pä universitetet i Lund, där hon läste till kulturvetare. Augustina fortsatte med studier i svenska som andra spräk, e^ersom hon fätt en sädan lärartjänst pä Komvux. Nu är det ocksä historia. Sedan ett par är tillbaka har hon inte kunnat arbeta pä grund av kronisk inflammation i axlarna. - Synd pä sä mycket utbildning! Istället har hon skrivit läroböcker. Den första var en svensk grammatik för slovener, utgiven i Slovenien. - Den är för slovener som ätervänt och för dem som är födda i Sverige och flyttat dit. Och för människor som är intresserade av Sverige. Det finns en svensk avdelning pä filosofiska fakultetet pä universitetet i Ljubljana. Nästa bok blev en svensk-slovensk/slovensk-svensk ordguide "Pä resor och vid samtal med slovener". Den skrevs med tanke pä sviktande AUGUSTINA Bl'DJA Mfjmfk'rati/u SLOVENCI NA ŠVEDSKEM OA ymy o zaommwsK/ PKKGLf.n Hn nuHtogrudpi *k»rn-Jni om SLOVENER I SVERIGE spräkkunskaper när släktingar träffas och för turister. - Vära ungdomar här i Landskrona har i de flesta fall svenska partners, som inte kan slovenska. Bäde Orfeum och systrarna underhäller fortfarande pä fester, i kyrkor, pä jubileum och andra tillställningar. Är 2000 blev de utsedda till kommunens kulturstipendiater och tvä är tidigare var de inbjudna till slovensk television för att sjunga. De har gjort mänga turer till hemlandet under ärens lopp, men nu blir det mest slovenska möten pä hemmaplan. — Det finns elva föreningar i Sverige och sä har vi riksförbundet. Det firade 30-ärsjubileum i Malmö i november 2004 och en förening i Olofström den 30 oktober samma är. Katolska kyrkan här i Landskrona firar alltid sitt jubileum första veckan i mars och 136 1995 har det varit tioarsjubileum. Sen har vi privata tillställningar och olika svenska föreningar som ocksa bjuder in oss för att sjunga för dem. Samtidigt har hon boken om sina landsmäns öden och äventyr i Sverige. Den skulle egentligen varit klar före jul. -Men jag maste möblera om i den, för manuset stämmer inte kronologiskt. Det är ju en bok man ska kunna vara stolt över. Anne Henricson Källa: HD, Anne Henricson anne.henricson@hd.se Texten ovan är nägot modifierad. Under tiden blev boken SLOVENCI NA ŠVEDSKEM klar - skriven och tryckt (april 2005). I december 2005 utkom även A Budjas diktsamling - LETNI ČASI/ÄRSTIDER. AB En intervju i ett annat samband Augustina Budja kom till Sverige fran Slovenien i oktober 1964 med en resvaska. Hon skulle bara stanna nagra dagar och halsa pa makens syskon i Sverige. Nu, 42 ar senare, bor hon fortfarande kvar och trivs bra. - Vi fick lagenhet direkt vilket var otankbart i Slovenien. Sedan kom resten av familjen i olika omgangar. Till slut var vi alla har och min pappa bildade den forsta slovenska foreningen i Sverige 1968, sager Augustina Budja. Slovenien ar viktigt, liksom Sverige for Augustina Budja. Jugoslavien ar inte alls viktigt och har aldrig varit det for henne. Hon gav med gladje upp sitt jugoslaviska medborgarskap for att fa ett svenskt 1975. For nagra ar sedan andrades dock reglerna for dubbelt medborgarskap sa nu har hon ett slovenskt ocksa. Nar Slovenien blev sjalvstandigt ville jag uttrycka min gladje over det. Jag har ingen sarskild nytta av att vara slovensk medborgare utan det ar rent kanslomassigt, sager hon. Nar Augustina Budja kom till Sverige som nygift och gravid 19-aring borjade hon arbeta som nattstaderska pa farjorna mellan Landskrona och Kopenhamn. Hon och maken turades om att passa barnen. E^er ett tag fick hon en utbildning via arbetsformedlingen till svarvare, men den typen av jobb var for tungt, sa hon borjade packa agg i stallet. I mitten av 1970-talet kom sprakreformen. Alla barn hade ratt till hemspraks-undervisning och jag blev hemsprakslarare, sager Augustina Budja. Vid den har tiden hade Augustina Budja tre dottrar och hon och maken hade gatt skilda vagar. Hon traffade Zvonko Bencek 1977 pa en pilgrimsfard till Vadstena. - Jag ar katolik och vi brukade ordna bussfarder till Vadstena varje ar. Vi fyllde de sista platserna i Jonkoping och dar klev han pa, berattar Augustina Budja. Zvonko Bencek har ocksa en dotter, Inger, fran ett tidigare aktenskap och han och Augustina Budja har tillsammans sonen Matej, sa i familjen finns det fem barn tillsammans. Vadstena, slovensk gudstjanst, 2003. F v: Msgr Pucelj och Jurkovic samt Zvone Podvinski. Foto: Arkiv A Budja - Nar jag var mammaledig med Matej kande jag att jag inte ville tillbaka till hemspraksundervisningen. Mina elever var barn i alla aldrar som ofta pratade slovenska hemma. De hade ofta problem i de vanliga skolämnena och ville ha hjälp av mig pa sitt eget sprak. Jag hade inte gatt i skola här i Sverige och hade ingen kunskap i de olika ämnena, sa jag fick sitta och läsa in mig pa dem. Det blev för jobbigt till slut, säger Augustina Budja. I stället läste hon in högstadiet pa komvux för att fa betyg i svenska och engelska. Sedan blev det samhällsvetenskapliga och humanistiska studier pa gymnasieniva och vidare till kulturvetarlinjen i Lund där hon 1991 tog en fil kand. - Jag akte ocksa som utbytesstudent till Slovenien och läste slovensk och sydslavisk historia under ett ar och Matej följde med mig. Han var sju ar gammal och gick första skolaret i Slovenien, säger hon. - Det skulle jag vilja unna alla slovenska barn i Sverige -att fa ga minst ett ar i skolan i föräldrarnas hemland Slovenien. Det betyder mycket för en persons identitetskänsla senare i livet. När hon hade läst färdigt sa fanns det inte sa manga slovenska barn kvar i grundskolan och tredje generationen var pa väg. Hemspraksundervisningen bedrevs vid sidan av jobbet som lärare i svenska 2. Augustina fick anställning pa Komvux i Landskrona. Samtidigt började hon ocksa studera vuxenpedagogik och 60 poäng svenska vid universitetet i Lund (Nordiska sprak) för att fa behörighet till tjänsten. - Jag har dubbeljobbat i manga ar. Det var samtidigt den bästa tid jag ha^. Men det kunde bli ganska stressigt. När jag hade jobbat färdigt i Landskrona skulle jag i väg till Lund eller Malmö eftersom en del kurser var förlagda där. Det kunde hända att jag befann mig mitt pa motorvägen och undrade vart jag skulle, säger Augustina Budja. Trots jobb och studier har hon ocksa ha^ tid för sitt stora fritidsintresse - musik. Familjen har en egen kör som bestar av Augustina Budja, hennes tva systrar och alla tre systrarnas familjer. Systrarna och kören har sammanlagt spelat in sex cd-skivor som har givits ut i Slovenien. En av skivorna har ocksa kommit ut i Sverige. Under ca 25 ar har Augustina Budja och hennes lillasyster Olga ocksa haft en orkester, Svalorna, som spelade slovensk och svensk dansmusik och folkmusik och ibland har alla tre systrarna uppträtt som sangtrio. Vid flera tillfällen fick de även hjälp av sina livskamrater - sambon Ilko och Zvonko. Omslaget pä den första singelskivan med orkester Lastovke = Svalorna, 1979, vokaler Augustina och Olga Budja. Sid.A: "Lastovke" Sid.B: "Na Dopust" - Kören sjunger mycket kyrklig musik i frikyrkorna _ och mest i den katolska kyrkan, säger Augustina Budja. Det andra stora intresset är att skriva böcker. Augustina Budja har bland annat skrivit en bok med svensk grammatik för slovener och en bok om slovener i Sverige (se ovan). - Jag förlägger det mesta själv och en hel del av böckerna ger jag bort. Men det händer att människor köper dem ocksä, säger hon. Hon har alltsä mycket att göra trots att hon sedan fem är tillbaka officiellt är pensionär. 60-ärsdagen har redan firats med en hejdundrande fest som hon hade ihop med äldsta barnbarnet Therese som fyllde 18 är. - Men vi ska fira med den närmaste familjen den 28 maj när jag fyller är. Först ska vi ta ett kort pä hela familjen och sedan ska vi gä ut och äta allihop, sa Augustina Budja. Josefine Sjöqvist 138 josefine.sjoqvist@hd.se Internationella biblioteket - Intervju med A Budja Hur kom du till Sverige? Berätta din historia! Till Sverige kom jag med sy^e att besöka min (f d) man och hans släktingar som redan bodde här sedan nágra ár tillbaka. Pá den tiden var det väldigt ont om lägenheter i Slovenien, vilket visade sig inte vara nágot problem i Sverige. Jag fick en tvárums lägenhet i Landskrona inom en vecka när jag kom hit, ett jobb var inte heller svárt att fá och detta avgjorde mitt val att stanna i Sverige. Du skriver dikter, varfÖr pa slovenska? Vad skriver du om? Vilka läser dem? Jag skriver dikter och annat, mest pá slovenska e^ersom det är mitt modersmál. Det är mycket lättare att uttrycka sig pá sitt modersmál än pá sitt andrasprák, trots att jag har bott i Sverige i över 40 ár. Frán början blev det inte tal om att läsa svenska, senare blev det nágra kvällskurser, där jag kom pá att jag lärde mig fel grammatik och att jag egentligen inte kan svenska tillräckligt bra för att skriva pá svenska. Särskilt dikterna kräver goda sprákkunskaper e^ersom det bygger pá känslan och kärleken till spráket. För en vuxen person som flyttar till ett annat land är det absolut det viktigaste att redan frán början fá grunderna i det nya spráket att bygga vidare pá. Sá blev inte fallet för oss "arbetskraftsinvandrare" som kom till Sverige under 1960- och 1970-talen. Dikterna skrev jag redan i hemlandet Slovenien som barn och senare som tonáring. Detta fortsatte jag med även i Sverige. Nágra ár efter det att jag kom till Sverige, kom hela min familj hit ocksá. Även de skulle bara komma pá besök till mig, men blev sedan kvar i Sverige. 1968 bildade min far och min bror den första slovenska föreningen i Sverige, med namnet TRIGLAV. Min far var kyrkomusiker i Slovenien, detta har präglad oss alla i familjen, pá sá viss att vi alla har en förkärlek till sáng och musik. Inom föreningens ramar kunde vi fortsätta och utveckla várt slovenska kulturarv genom just sáng och musik. Man bildade en sängkör, en sángtrio Systrarna Budja (jag och mina tvá systrar) samt en orkester Svalorna. Inom denna musik- och sánggrupper övade vi slovenska látar och sá smáningom började vi att öva in látarna pá svenska ocksá. Detta fortsatte vi med. Under de senaste átta áren har systrarna Budja och sángkören övat och spelat in över 100 látar pá olika CD -skivor. Mánga av dessa, báde text och musik, är skrivna av mig och Olga. Augustina stár för texter och ibland även för musiken, men det är lillasyster Olga som o^ast stár för musiken. Vi sjunger trestämmigt, storasyster Gabrijela sjunger sopran, jag sjunger alt och Olga sjunger andra alt eller tredjestämman. Brodern Janez Budja med sin familj flyttade tillbaka till Slovenien ár 1976. När det gäller körmedlemmarna, de bestár av systrarnas makar, barn och barnbarn. Ibland är även deras mamma (Angela Budja, född 1916) med och sjunger. Angela fyller 90 ár i april i ár. Far August Budja gick bort 1987. Sedan dess har lillasyster Olga varit körledare. Du har blivit chefredaktör för Slovenska Riksförbundet i Sveriges tvasprakiga tidskrift. Vad skriver "Informativo Glasilo" om? Informativno GLASILO/INFORMATIONSBLADET skriver om allt som händer inom de slovenska föreningarna i Sverige. Det finns 11 föreningar som samordnas av Slovenska riksförbundet i Sverige. Man publicerar reportage, intervjuer, vad som händer i föreningarna, aktuella frágor i Sverige och i Slovenien, om politiska, kulturella och andra aktualiteter med mera. Informationsbladet är en kulturtidsskri^. Det gár bra att skriva pá slovenska och svenska, e^ersom slovenerna i Sverige är tvasprakiga. Den första generationen har lättare att skriva pa slovenska, och den andra generationen pa svenska. Du skriver Sverigeslovenernas historia * när kommer den ut? Boken - SLOVENER I SVERIGE, Var framtid hänger pa forntid - kommer ut under januari eller februari 2006. Jag haller pa och filar samt möblerar om lite i manuset, annars är det nästan klart. Boken blir pa svenska. Dess föregangare SLOVENCI NA ŠVEDSKEM utkom pa slovenska under 2005. Hur manga slovener finns i Sverige * när kom de hit? Enligt min undersökning ar 2001 fanns den 31 december 1999 fanns det 5098 i Slovenien födda personer bosatta i Sverige. De är första generationens slovener enligt min definition. De flesta kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare under 1960-talet, nagra även under 1970-talet. Känner vi sverigeslovenerna? Finns det större slovenska organisationer, kända personer bland oss? Sverigeslovenerna är inte nämnvärd kända för svenskarna. Det har inte varit nagra nämnvärda problem med slovener i Sverige, de har anpassat sig och integrerat i det svenska samhället bra. När de kom hit fanns det gott om arbeten av alla de slag, slovenerna kände sig välkomna. Ett av de större problemen med slovenerna i Sverige är att svenskarna fortfarande räknar dem till jugoslaver, eftersom slovenerna kom till Sverige fran Exjugoslavien. Man har frangatt etnisk registrering vilket försvarar situationen ytterligare. Man klumpar hellre ihop alla invandrare till en gra massa för att lättare distansera dem och behandla dem med VI och DE. Pa det sättet cementerar man slovenernas invandrarskap oavsett vad de själva anser om detta e^er fyra decennier i landet. Intervjuperson Augustina Budja, jrägorna: toma.gergely@kultur.stockholm.se Text till den slovenska nationalsangen pa engelska och pa svenska (slovensk onginaltext skriven av France Prešeren (1844) "God's blessing on all nations, Who long and work for that bright day, When o'er earth's habitation No war, no strife shall hold its sway; Who long to see That all man free No more shall foes, but neighbours be. Inskickad av Olga Budja Zdravica (En skäl, Ett leve) Ett leve för nationer som längtar efter fredens dag, Attfejder under solen fördrivs och fred blir världens sak, fienden blir en vän, i sämja grannar bor igen! Översatt av Augustina Budja (2010) JUSTIN HVALA, Intervju För nâgot âr sedan intervjuades en sloven, Justin Hvala frân Landskrona, en bekant och författarens goda vän sedan länge. I hela 29 âr av sitt liv har han bott i Stockholm. Hemma i Ponikve, som Justin härstammar ifrân, kallar de honom Tine. I Sverige kallas han Justin. Justin Hvala har berättat att han kom till Sverige den 2 juli 1967. till en början fick han finna sig till rätta pâ ett flyktingläger i en liten stad som heter Kisa. Redan den 19 augusti samma âr fick han ett skomakarjobb och en tillfällig bostad i Stockholm. Han har sedan jobbat med sitt arbete som skomakare ända fram till sin pensionering. Bröderna Hvala - Rajko, Jože och Justin med mor Marija nära barndomshemmet. á Justins ungdom Innan man bestämmer sig för ett sä stort steg som detta att lämna hemlandet för att utvandra, mäste man samla mycket mod och god vilja för att klara detta. Detta förstär bara de som själv en gäng har provat pä att utvandra och sedan invandra i ett annat land. Nägra har funnit sin lycka utomlands, andra inte. Vissa kämpar fortfarande och brottas med en evig hemlängtan. Nägra har bestämt sig för att stanna i Sverige, andra tvekar mellan alternativen - att stanna för gott eller att ätervända till ursprungslandet Slovenien, med ären blir dock även det främmande landet som ett hem för alla, även för en invandrare. De som en gäng har beslutat sig för att utvandra har plötsligt funnit ett nytt hem - sä de har tvä hemländer och det känns bra! PONIKVE, där Justin föddes 1930. Bilden pa den vackra vyn skickade Justins far Leopold till flyktinglägret i Italien 1967. Justin Hvala är född den 12 april 1930 som andra barnet av fem i familjen Hvala -föräldrarna Marija & Leopold - bodde i byn Ponikve, Tolminsko. Justins bror Jože är ett âr äldre än Justin. Efter Justin föddes systrarna Marica och Anica och slutligen den yngste brodern Rajko. I familjen Hvala föddes säledes fem barn inom en tid av elva är. Justin har vuxit upp under den svära tiden, dä Europa drabbades av den svära depressionen före 2:a världskrigets utbrott. Den allmänna krissituationen präglade även livet hos familjen Hvala. Det offentliga livet blev ocksä ett problem, eftersom Italien ockuperade delar av Slovenien ända bort till huvudstaden Ljubljana. Ponikve drabbades ocksâ av ockupationen. Detta betydde allvarliga svârigheter för barnen i skolan, man blev tvingad till att använda italienska sprâket, oavsett om man behärskade det eller ej. Och Justin behärskade inte italienskan. Men Justin hade tur ändâ. Under kriget fick han tillfället att hos en bekant som lärling utbilda sig till skomakaryrket. Detta gick till sâ att Justin och hans förman förtjänade sitt levebröd genom att de arbetade med skomakarjobbet frân dörr till dörr. 1946 blev Justin Hvala utbildad skomakare. Han var dâ 16 âr gammal. Justin fick strax däre^er en anställning i staden Tolmin, där han arbetade som skomakare pâ en skofabrik som hette Jelen. Han bodde hemma hos sina föräldrar ett tag till, men sâ smâningom flyttade han till staden Tolmin. Där tillverkades det mest kängor till ett företag i Österrike. Med tiden fick Justin en bättre anställning pâ en ortopedisk avdelning i staden Izola. Lönen var dock mycket mager, den räckte knappast till att kunna livnära sig pâ. Det var svârt att förbättra sin situation om man inte gick med i kommunistpartiet, vilket Justin inte ville. A) Justin Hvala under uppväxttiden, tonàren B) Lumpen avtjänade Justin Hvala i Prizren, pà bilden -Justin i mitten mellan tvà andra soldater (1952) Flytten frân Slovenien Justin blev tvungen att se sig om efter ett bättre avlönat arbete. En bekant râdde honom att pröva lyckan utomlands. Justin hade under en längre tid funderat kring denna möjlighet innan han bestämde sig för att ta saken i egna händer. Den V februari 196 V gick han över gränsen i Škofije nära Trieste för att komma till Italien. I Trieste sökte han strax e^er ankomsten upp polisen för att anmäla sig som flykting. Justin berättar att han tillsammans med flera andra sökande inkvarterades i en flyktingförläggning pâ orten Kazerta, Kapna i Italien. Här stannade Justin kvar tillsammans med nâgra andra slovener och kroater under nâgra mânader. Föräldrarnas bröllopsfoto: Marija och Leopold Hvala, 1928 Redan den 2 juli 196V hände det att en kommission frân Sverige kom till flyktinglägret för att se sig om bland människor och handplocka dem för att sedan föra dem till Sverige som arbetskra^. I den svenska kommissionen ingick tolv personer - allt frân läkare till vanliga tjänstemän. Där valde de ut 33 slovener och kroater, bland dessa fanns även Justin Hvala. Dessa utvalda togs snart till Sverige. För att komma till Sverige, gick Justins väg sâledes frân Slovenien via Italien. Ankomsten till Sverige När man är ung betyder nya städer, nya omrâden och nya människor o^ast ett lärorikt äventyr. Justin smälte snabbt in i den nya omgivningen. Frân början hade han inte en egen lägenhet sâ han övernattade under nâgra veckor pâ ett studentrum i förorten Norrbacka (i närheten av Stockholm). Efterât fick han hyra ett privatrum pâ orten Spânga och Justin kunde börja hoppas pâ att allt skulle ordna sig till hans fördel. Dâvarande lön för en skomakare som arbetade pâ ackord var 1 400 SEK mân/netto. För rummet som han hyrde fick han betala 300 kronor av sin lön, minns Justin. Situationen började snart utvecklas till Justins fördel. Redan före jul 1967 flyttade han till en vänlig svensk familj, där han sedan bodde under dryga tre âr. Därifrän har Justin bara trevliga minnen. Ingrid Arbonius, Hvala Familjen och karriären Under tiden träffade Justin även sin livskamrat, Ingrid Arbonius, som han senare gi^e sig med. Snart flyttade han in hos henne, hon hade nämligen en stor lägenhet dâ. När de bestämt sig för att leva tillsammans, flyttade de till Hegelund i Solna, en förort till Stockholm. Strax efter köpte de ett hus i Haninge, i närheten av deras gemensamma arbetsplats i Solna. Bâde Ingrid och Justin har nämligen - fram till sin pensionering - varit anställda vid Karolinska sjukhuset i Stockholms förort Solna. Universitetssjukhuset i Sona, Stockholm där paret Hvala/Arbonius arbetade Angâende sprâket och att göra sig förstâdd avse-ende svenskkunskaperna, har invandrare i Sverige ofta problem under en lâng tid. Under 1960- och 70-talet, dâ det kom som mest människor till Sverige som arbetskraft, fanns det inte nâgon som helst organiserad svenskundervisning för utlänningar att tillgâ. Först senare ändrades detta genom sprâkreformen samt genom en ny kulturpolitik i Sverige. Under senare delen av 1970-talet började en organiserad svenskundervisning för invandrare att komma igâng. Men det blev aldrig en allmän rättighet, arbetsgivaren fick avgöra om den anställde var i behov av svenskundervisningen eller ej, e^ersom den pâgick pâ betald arbetstid. Pâ grund av detta fick Justin aldrig tillfälle till att lära sig svenska sprâket ordentligt och inhämta nödvändiga formella sprâkkunskaper. Arbetsgivaren tyckte att Justin kunde kommunicera tillräckligt bra pâ sin arbetsplats och behövde därför inte läsa svenska. Justin minns att han under en längre tid kommunicerade med hjälp av att gestikulera med händerna och fötterna. Oavsett bristerna i Justins sprâkkunskaper sâ utgjorde de aldrig ett allvarligt hinder i hans yrkesutövning. Justin Hvala i skomakareverkstaden Frân början var arbetstiden mellan kl 07.00 och 16.00 under vardagarna. Paus för lunch och kafferast räknades inte in i arbetstiden. Först senare skulle veckoarbetstiden bli 40 timmar. Denna arbetstid har man än idag i Sverige utom i vissa undantagsfall, där arbetsveckan är nâgot kortare. När Justin träffade sin Ingrid, började hon hjälpa honom med att lära sig svenska. Ingrid Arbonius och Justin Hvala gifte sig den 30 januari 1976. Justin förblev trogen sitt skomakaryrke. En gâng blev han erbjuden en bättre befattning inom yrket av sin chef, han skulle bli förman pâ avdelningen. Men Justin avböjde detta, han trivdes nämligen bäst pâ sin skomakarstol, som han satt pâ i 24 âr, detta under hela sin yrkestid i Sverige, ända fram till pensioneringen. Arbetsplatsen, som Justin ägnade ^ma bästa är Pä ortopediska skomakar-avdelningen pä sjukhuset i Solna producerade man mest ortopediska skor efter beställningar efter olika patientbehov. »Senare, nägra är före min pensionering, flyttade vär avdelning till Jacobsberg. Här löpte organisationen inte pä bästa sättet mänga blev dä^ör avskedade« säger Justin. Precis som i de flestas liv har det ibland dykt upp olika svarigheter även i Justins liv. Det kändes svart, när hans arbetskamrater avskedades. Han själv fick behalla sin anställning fram till pensioneringen. Justins fru Ingrid Arbonius var anställd vid Karolinska sjukhuset i Solna. Hon arbetade pa kemiska laboratoriet som ekonomiadministratör. Bland annat diarieförde och katalogiserade hon patienternas diagnoser. Kontakter i slovenska föreningen i Stockholm Justin har skaffat sig manga vänner och bekanta under sin tid i Sverige. Är 1973 bildades i Stockolm Slovenska föreningen med säte i Farsta. Fran början engagerade han sig inte mycket. Senare blev Justin en mycket aktiv medlem, han har ställt upp och hjälpt till vid föreningens olika behov. Under nagra ar var han även en av styrelsemedlemmarna. Genom sitt yrke fick Justin mânga närmare kontakter med andra skomakare. Även bland slovener i Sverige fanns det flera verksamma skomakare, med vilka Justin fortfarande hâller sporadiska kontakter levande. Justins mor och far - vid ett av mänga besök genom ären i barndomshemmet i Ponikve Pensioneringen och flyttningen till Landskrona Justins hustru Ingrid kommer ursprungligen frân Landskrona i södra Sverige. Till släktingarna i Ingrids barndomsstad Landskrona ätervände hon gärna under alla âr som hon bodde i Stockholm. Justin följde regelbundet med henne varje gâng hon skulle dit. Han upprättade under tiden kontakter med olika människor i Landskrona, bâde svenskar och slovener. Strax e^er pensioneringen sâlde äkta paret Hvala/Arbonius sitt hus i Solna, letade upp en trevlig lägenhet i Landskrona och flyttade dit. Den 15 augusti, 1996 flyttade Justin och Ingrid till Landskrona. Här besökte Justin strax den lokala slovenska föreningen Lipa och blev medlem där. Bâde Justin och Ingrid är fortfarande medlemmar i föreningen Lipa och hedersmedlemmar i sângföreningen Orfeum. Justin och Ingrid sponsrar ârligen föreningen Orfeums olika aktiviteter, sâsom inspelningen av CD-skivor och utgivning av A Budjas böcker. A) I början av 1980-talet gästade dävarande slovenske skidkungen Bojan Križaj Sverige. Han besökte även slovenska föreningen i Farsta, Stockholm. B) I Slovenska föreningens lokal i Stockholm; foto: bland andra äkta paret Alojz och Karin Hribar Under alla âr i Landskrona har Justin tagit hand och skött om en sommarstuga som först ägdes av hans svägerska Evy och som han senare köpte av henne. Där odlade han bland annat frukt, lök, potatis, jordgubbar och blommor, massvis med blommor, helt enligt slovenska seder. Den lilla jordtäppan pâminde honom om hans barndomshem och trädgârdarna där. Pâ vâren 2004 trillade Justin sâ olyckligt sâ att han bröt sin högra hö^. Detta gjorde att han inte längre kunde ägna sig ât trädgârdsarbete vid kolonistugan. Efter operationen tillfrisknade han förvisso, men han tyckte, att det blev för besvärligt med trädgârdssysslor, sâ han var tvungen att sälja den lilla stugan med trädgârden, som var honom mycket kär, där han tillbringade âtskilliga timmar och dagar pâ sommaren. Efter flytt till Landskrona träffade Justin en del bekanta och vänner, familjer som blev hans nära vänner och som hjälper och ställer upp för honom i vâtt och torrt. En av dessa familjer är Štefan Matičičs familj, där Justin finner tidsfördriv bland annat med att titta pâ TV, slovenska program över sattelit. Särskilt underhâllande anser han är programmet om söndagarna »Vsakdanjik in praznik«. Syskonen Hvala - Jože, Rajko, Justin, Marica och Anica, framför barndomshemmet i Ponikve. Hos familjen Bencek/Budja känner Justin sig som hemma. I en källarlokal i Benceks hus i närheten av sin lägenhet har han inrett en liten verkstadslokal till sig, där han har monterat upp en del av sina skomakarmaskiner för att kunna utföra lite enklare skomakartjänster. Han trivs fortfarande pâ sin gamla skomakarstol, som tjänat honom i över 24 âr under tjänstgöringen i Stockholm. Här har han en känsla av att människor fortfarande behöver hans tjänster. Han tycker fortfarande om sina skomakarsysslor. Justin Hvala pä en strand i närheten av Trieste (i början av 1980-talet) Justin älskar att laga mat, han tillreder olika läckerheter, som han minns att han har ätit i hemlandet Slovenien. Men han har med âren fâtt smak för mânga svenska maträtter ocksâ. Med andra ord - Justin tycker om att laga god mat. Det gläder Justin mycket att Slovenien den förste maj 2004 trädde in som fullvärdig medlem i EU. Samtidigt hoppas han, att Slovenien nu blir mera igenkänligt i Sverige och överallt i världen. Jugoslaviskhet har länge hâllit slovenerna fängslade i ett järngrepp, svenskarna har svârt att se skillnader mellan olika etniska grupper i Sverige, därför mâste slovenerna fortfarande kämpa med att bevisa sin etniska identitet. Justins lillasyster Anica och fru Ingrid Släktingar och besök i Slovenien Justin Hvala trivs väldigt bra i Sverige. Det var för länge sedan han bestämde sig för att stanna i Sverige för gott. Detta beslut har hjälpt honom att bli av med den eviga hemlängtan och den eviga obeslutsamheten - stanna eller âtervända. Justin vet vad han vill och han vet varför han vill det. Justin känner dock ett behov av att âka pâ besök till Slovenien ibland. Där väntar hans bröder i deras barndomshem. Justins lillebror bor i en stad i närheten. Storebror Jožes tvâ barn, Gabrijel och Florian med familjer, bor hemma hos sin far Jože, de har byggt ut det gamla huset och har det ekonomiskt bra ställt. Justin och Ingrid har aldrig fâtt egna barn, därför älskar Justin alla sina nio syskonbarn lika mycket. En av dem förolyckades för nâgra âr sedan pâ motorcykel i Slovenien och det gjorde Justin väldigt ledsen. Familjen Hvala, ett samlingsfoto som minne frän Rajkos bröllopsdag tillsammans med föräldrarna Med sin lillebror Rajko, som bor nâgra mil frân Hvalas barndomshem, har Justin inte sâ täta kontakter. Bâda föräldrarna gick bort för mânga âr sedan och systrarna Anica och Marica dog för inte sâ länge sedan. I sitt barndomshem har Justin ärvt rättigheter till ett rum som han kan bo i under sin besökstid hos släktingarna i Slovenien. Justin Hvala med sin maka Ingrid, 75 àr, i Landskrona, 2003 Efter varje besok i Slovenien âtervander Justin Hvala tillbaka till Sverige igen med lângtan och gladje. Hâr vântar hustrun Ingrid och de trivs vâldigt bra tillsammans. Justin âlskar Slovenien, men han âlskar sitt andra hemland Sverige ocksâ. Justin Hvala trivs for ovrigt bra med sitt liv. Han âr bâde stolt och nojd med att kunna anvânda sina slovenska kunskaper inom skomakaryrket i sin yrkes-utovning i Sverige. Avslutningsord Hjärtligt tack till min samtalspartner skomakaren Justin Hvala. Tack för allt tâlamod och tillmötesgäende, när jag bad honom om att i korta drag berätta om sitt liv. Han gjorde det mer än gärna och han letade upp och la fram flera intressanta fotografier frän sitt album för att bättre illustrera sin berättelse. När Justin och jag i en avslappnad miljö samtalade vid frukostbordet och han äterigen fick uppliva sina barn- och ungdomsminnen och det som präglade hans liv hittills, kunde han inte läta bli att uttrycka sin djupa tacksamhet över att livet varit honom nädigt och att han sluppit ifrân nâgra större kriser. Med Ingrid vid sin sida fann han en trogen livskamrat, han har skaffat sig en hel del vänner och bekanta, han trivs med att prata med godhjärtade människor, som känner ungefär som han själv. Om han hade fâtt leva om sitt liv, hade han förmodligen velat leva om en hel del igen, men han hade ocksâ velat förändra en hel del. Med dessa ord frân Justin Hvala avslutades vârt samtal. Källa: Informativno GLASILO Slovenske zveze; Jesen, 2004, št. 8, letnik 3 (Övriga foton: Justin Hvala, hemarhiv) Foto: Z Bencek. Samtal: Augustina Budja (2004) Zvonko, Zvonimir Bencek Zvonimirs barndom Zvonko Bencek, född 23 oktober 1942 i Zagreb, Kroatien. Zvonko eller Zvonimir som han döptes till, föddes under 2:a världskriget. Hans v mor Irma frän Cernelavci, en förort till Murska Sobota i Slovenien, träffade sin blivande man Matija Bencek frän byn Bedenec, nära slovenska gränsen i Kroatien, pä en resa till Serbien. Irma arbetade senare som konduktör i Zagreb. Zvonko är det första av familjen Benceks tvä barn, hans bror Bruno föddes 1944. Föräldrarna gick skilda vägar redan efter nägra är, dä barnen fortfarande var smä. Syskonen Zvonko och Bruno flyttade till morföräldrarna i Cernelavci, Slovenien. Där växte de upp och gick grundskolan i Murska Sobota. Kontakten med föräldrarna var sporadisk, särskilt med pappa Matija, Mato - som han kallades. Irma (Kumin) (1920-0S-0S—19SS) Bencek (1907-02-1S—19S6) och Mato I Slovenien hade man fram till för nägra är sedan en 8-ärig grundskola. Först kring är 2000 införde man en 9-ärig grundskola. Zvonimir gick i slovensk grundskola eftersom han bodde hos morföräldrarna i Slovenien. Sedan var det dags för en yrkesutbildning. Han flyttade till Zagreb igen för att bli lärling pä en bussfirma och utbildade sig till bilelektriker. Under tiden bodde han hos sin mamma Irma. Här träffade han en ungdomsvän Marjan Žokalj, som ocksä var lärling och de häller kontakten än idag. Zvonko Bencek med barndomsvännen Marjan Žokalj, Landskrona, 2004; foto Ilko Stopinšek. Ungdomstid Efter utbildningen i Zagreb fick Zvonko sin första anställning i Murska Sobota. Sä han flyttade tillbaka till Slovenien. "Det var svärt med spräkombytet, frän kroatiska till slovenska och viceversa", minns han. När han steg av Zagreb-täget i Murska Sobota, som ligger nära österrikiska gränsen, iakttogs Zvonko av en polis pá stationen. Pá den tiden flydde unga människor o^a frán dávarande jugoslaviska regimen och polisen trodde att Zvonko var pá väg att fly till Österrike. När polisen började samtala med Zvonko, kunde han inte fá fram ett ord pá slovenska och det tyckte polismannen var skumt. Till slut fick Zvonko fram att han va pá väg till sin mormor för att bo hos henne. Polisen trodde honom inte, sá han följde med frán stationen, ca 2 km, fram till mormors dörr i Černelavci. När Zvonko sedan hälsade och kramade om sin mormor, vände polisen om utan nágon kommentar och försvann frán platsen. Zvonko började arbeta pá en firma i Murska Sobota som bilelektriker. Men han trivdes inte där och han kände sig främmande i sin nya omgivning, som han hade lämnat efter grundskolan för sin yrkesutbildning i Zagreb. Sá han bestämde sig snart för att fly utomlands. Nágot pass var det inte att tänka pá, 1961 fick inga vanliga medborgare i Exjugoslavien, dit även republiken Slovenien tillhörde, möjlighet att fá resedokument utfärdat. Det gällde särskilt unga pojkar med värnplikt. Om man ville komma bort och se sig om i världen var man tvungen att ta till flyktvägen. Flykten frán Slovenien Omkring julhelgen 1960 bestämde sig Zvonko Bencek för att pröva sina vingar. Han flydde till Österrike. Där bodde han pá en flyktingförläggning under nágra mánader, tills det bjöds ett tillfälle att flytta vidare till Sverige. Svenska företagare sökte folk som arbetskraft i Sverige. Han ville prova lyckan och bestämde sig för just Sverige. Flytten till Sverige I juli 1961 flyttade Zvonko Bencek frän Österrike via Salzburg till Sverige. Först hamnade han i Malmö. Sedan flyttade han till Göteborg, där han började arbeta pä SKF Göteborg och därefter pä en galonfabrik. 1963 flyttade han till Huskvarna i Smäland. Här träffade han sin blivande fru Hedvika Belec. Hedvika hade en son, Mladen 3 är frän ett tidigare förhällande i Slovenien, innan hon kom till Sverige pä besök till sin kusin Marija Laznik. Nedan: Zvonko Bencek med sin dotter Inger Maria, 1966 Giftermäl Zvonko och Hedvika gi^e sig 1964. Paret Bencek fick 31 december 1964 en dotter, som fick heta Inger Maria. Under tiden arbetade Zvonko vid Munksjö-fabriken. Under tiden kom Hedvikas släktingar pä besök till Sverige - bror Milan, syster Sonja och lillebror Silvo. Alla stannade kvar i Sverige. Även Hedvikas föräldrar bodde under en tid i Sverige, tills de dog och begravdes i Jönköping. Zvonkos lillebror Bruno dog plötsligt i Slovenen bara 28 är gammal. Zvonko blev nu ensamt barn och han hade inga släktingar i Sverige. Han skaffade sig dock mänga vänner och bekanta i Smäland, där han bodde. Som mänga moderna äktenskap sä skiljdes även paret Bencek. De skildes e^er att ha varit gi^a i nágra ár och gick skilda vägar. De fick gemensam várdnad om sin dotter Inger, dock bodde Inger hos sin mamma. Men trots att Hedvika och Zvonko levde i var sin lägenhet i Jönköping, förblev de vänner och samarbetade när det gällde dotterns fostran och uppväxt. Z Bencek längst bak till höger, bland släktingar och vänner i Huskvarna, 1969 Skáne 1977 hände det att Zvonko följde med pá en bussresa eller pilgrimsfärd till Vadstena. Slovener i Sverige samlas varje pingsthelg sedan 1974 i Vadstena, där man först närvarar vid mässan och sedan vid kulturprogrammet och pá festen i en av lokalerna i närheten av den heliga Birgittakyrkan. Bussresorna anordnades av den slovenska föreningen i Landskrona som brukade samla upp resande slovener för att fylla överblivna platser pá bussen för att göra resan billigare. Slovener i Jönköping brukade följa med pá dessa resor. Zvonko Bencek var bland passagerarna frán Jönköping och Huskvarna med omnejd även pá pilgrimsfärden 1977. I Vadstena träffades och samtalades slovener frán alla háll och kanter och pá bussen umgicks man under en längre tid, sá man hade tid prata om báde ditt och datt. Zvonko blev särskilt intresserad av att prata med en slovenska frán Landskrona, Augustina Budja. Augustinas tre döttrar frán tidigare äktenskap var ocksá med pá bussen. De hade väldigt trevligt tillsammans. Zvonko och Augustina, Gusti - som hon kallas, bytte sina telefonnummer med varandra och sedan vid ankomsten hem glömdes det bort. Augustina Budja, 1999; Foto: Ilko Stopinšek Men nágra veckor e^er pilgrimsresa i Vadstena ringde Zvonko Gusti i Landskrona. De talade länge och sá blev det under nágra veckor - täta telefonsamtal och höga telefonräkningar till följd. Gusti föreslog dá att de skulle träffas i Landskrona i stället. Sá Zvonko beställde i juni 1977 en tágresa till Skáne och Gusti hämtade honom med bilen pá stationen i Helsingborg. Flytten till Skáne Zvonko bodde hos Gusti och hennes familj under hela den där helgen. De fick chansen att lära känna varandra lite närmare. Snart sa det "klick" mellan de báda. Dá var Zvonko 35 och Gusti 32 ár gamla. De började planera och diskutera om att Zvonko skulle flytta till Landskrona. Han sa upp sig frán sitt jobb i Smáland och i augusti 1977 flyttade han till Landskrona. En av styrelserna för slovenska föreningen Lipa i Landskrona, ordföranden dä var Zvonko Bencek (1980). Frän början hade Zvonko en egen lägenhet. Han fick snart en anställning pä Bergsjö i Landskrona. Det är en fabrik som bland annat bearbetar gamla bilbatterier genom att smälta och fördela dess material i stora ugnar. Luften är relativt ohälsosam, sä man bör inte stanna pä fabriken under en längre tid. Zvonko letade vidare och fick efter nägot är anställning vid dävarande Järnkonst AB i Landskrona. Sä smäningom blev han arbetsledare och sedan teknisk programmerare pä Järnkonst. Han gick även en högskoleutbildning vid Lunds Tekniska Institution för sin ställning som arbetsledare. Dä var det fortfarande lätt att fä och byta jobb i Sverige. A) Svägerska Gabrijela Karlin (i mitten) fyller är, i Landskrona, 1996 B) Dotter Inger, mor Irma och Zvonko, i Černelavci, 1987 Ett barn till Bäde Zvonko och Gusti med familj är och har varit aktiva i den slovenska föreningen i Landskrona som bildades redan 1968. Zvonko blev föreningens ordförande redan 1977, under första äret efter sin ankomst till Landskrona. Föreningen hade redan frän början mest säng och musik i sitt program. Man hade en blandad sängkör, där Zvonko medverkade med sin djupa basstämma, utöver detta hade man flera säng- och musikgrupper där mänga slovener i Landskrona med omnejd medverkade, sä ocksä Gusti. A) Zvonko med sin nyfödde son Matej, Helsingborgs BB B) Hela dävarande släkt i Landskrona samlades vid Matejs dop i augusti 1981. Sedan dess kom familjen att bli större. Zvonkos flickvän Gusti hade tre döttrar - Teodora, född 31/01-1965, Helena, 07/03-1966 och Anne-Marie, född 15/071968. Flickorna föddes i ett tidigare äktenskap med Martin Prevolnik (1964). De gick skilda vägar 1971. Martin gi^e om sig och Gusti hade nágra kortare förhállanden tills hon träffade Bencek. Detta förhállande resulterade 1981 i att de fick ett gemensamt barn, sonen Matej, född 23/06-1981. A) Halvsyskonskara: Mladen, Inger och Matej Bencek, i Tenhult, 1996. B) Pä ett av besöken hos faster Bara och farbror Slavko med dottern Štefka och dotterdottern Ivanka; Bedenec i Kroatien. C) Z Bencek tillsammans med systrarna Budja, gruppen sjunger fyrstämmigt, Halmstad 1986 Under början av 1990-talet började Zvonko att sjunga i en svensk blandad kör Divertimento i Landskrona. Kören har regel-bundna övningar och relativt mánga konserter och uppträden. Eftersom detta tar mycket tid i ansprák kan det hända att han máste avstá frán mycket annat för att kunna vara med i sángkören Divertimento. Umgänget Zvonkos dotter Inger kommer pá besök till Landskrona nágra gánger om áret ända sedan barndomen. Hon var 12 ár när pappa Zvonko flyttade till Skáne. Det relativt stora geografiska avstándet (t/r ca 56 mil) utgör huvudorsaken till de alltmer sporadiska mötena mellan far och dotter. Zvonko ákte ibland och besökte henne i Jönköping. Han och Gusti behöll goda kontakter med Ingers släktingar och Zvonkos tidigare vänner i Jönköping och Huskvarna. De besöker varandra ibland än idag. Zvonko skaffade mánga vänner och bekanta under sina 29 ár i Landskrona. Under de första áren hade han mycket att stá i inom föreningslivet sá det blev inte sá mycket resor till Jönköping. Sedan sonen Matej föddes 1981, ville man hálla kontakten mer levande med storasyster Inger. Sá barnen träffas dels i Jönköping (Norrahammar), i Landskrona eller ocksá i Slovenien, där föräldrarna kommer ifrán. Zvonko och Gusti köpte ett hus tillsammans 1995 och där umgás hela familjen vid olika högtider och även till vardag, vid traditioner och fester. Báde Zvonko och Gusti är förtidspensionerade pá grund av arbets-skador och andra kroniska besvär. 152 Utöver sin stora släkt i Sverige har Zvonko ocksa hand om sitt barndomshem i Slovenien, e^er att hans mor gick bort 1988 och fadern i Kroatien 1986. Han ärvde hemgarden. Huset i Černelavci star tomt aret om utom under de korta veckorna, da han eller nagot av barnen befinner sig pa semester i Slovenien. A) Matej (i mitten) sjunger hos Gosskören i Landskrona, 1990. B) Dotter Inger med sin far Zvonko, Smaland, 2003 Zvonko brukar hälsa pâ nâgra av de närmaste släktingar pâ sin pappas sida i Kroatien. Det är egentligen bara de som är hans närmaste släktingar utanför Sverige. Däremot har Zvonko fâtt en stor familj pâ köpet när han flyttade till Landskrona och det är aldrig lângt mellan familjesammankomsterna. I Köpenhamn finns ett ungt par - Martin, son till Marjan Žokalj och hans danska fru Astrid; Martin har blivit som Zvonkos eget barn, nära och kärt. Alla - släktingar och vänner - tycker om Zvonko, för att han är hjälpsam och snäll, och han tycker att det är ömsesidigt. Nyärs konsert med kören Divertimento, i januari 2006; Landskrona, Zvonko 3.a frän höger; Zvonko Bencek ar en av redaktorema for Informationsbladet (2002-), han ansvarar for den tekniska delen. Han hjalper sin sambo Augustina med korrekturen och oversattningar samt oversatter en del sjalv, slovenska, kroatiska och svenska ar hans oversattningssprak. Detta ar Zvonkos liv i korta drag; han trivs med det. AB Vi vaknade ca halv 9 den 26 docember, Vi tog dot lugnt pä värat rum en stund, packade vära ryggsäckar och var redo för forsta dagon pä stranden med vära vännor (som ocksä är frän Jönköping). Vi lämnade hotGllet och vinkade tili Mike, hoTellägare, och gick sedan ner mot strandgatan, Klockan var dä ca halv tio pä morgonen, Vi hade inte mycket kontant kvar, sä vi hade bGstämt oss att ta ut pengar, sä vi klarar oss ett tag, Vi hade med Hans plänbok och jag hade bara tagit ut mitt visakort frän plänboken och la sedan tillbaka den i saftyboxen pä hotellet. Vi gick först tili visaavtomaten, som fanns mitt pä beachgatan, och tog ut 10.000 bath vardera. Sedan var vi pä väg över gatan för att träffa vära vänner, vi skulle träffas nedanför Mc Donalds, Men vi bestämde oss för att äta Ute frukost först. Vi satte oss pä en Ilten restaurang en tvärgata in frän strandgatan ca 5 meter in. Vi beställde var sin omGlett och kaffe och vatten, vattnet och kaffet fick vi in och väntade pä maten, Dä började vi höra massa skrik frän strandgatan, jag restG pä mig och tittade ut, mon säg ingot särskilt, sä jag satte mig igGn. Men skriken blev bara högro och starkarG. Min sambo Hans gick dä ut och gick fram tili strandgatan och jag ställe mig utanför rGstaurangGn GftGrsom vi hade vära ryggsäckar och midjeväskan pä bordet. Vi horde bara att folk skrGk men säg intG varför. Vi var säkra pä att dGt var en tGrroristattack nägon stars men säg inget. Folk sprang fram och tillbaka pä strandgatan och skrek, Dä kom det fram en thaiare och knackar Hans pä axeln och Säger mister look ooean\ Dä tittar vi upp och fä se en passagerarbät uppe i palm topparna. Min första tankG var att bäten förlist, men sen kom tanken pä att vad gör den uppe i palmtopparna? När jag dä tittade ät sidorna säg vi bara en svart hög mur. Hans var dGn som först reagerade om att nägot var fei, jag stod bara och gapade och tittade. Hans började skrika ät mig att jag skulle springs och vi sprang, men jag stannade flera gänger och tittade bakät. När vattnet slog Gmot vägbrytarna som fanns vid strandon, sä var det som om det stannadG upp Gtt par sekunder, SGn bara kokadG det och ljudet gär inte att förklara dGt bara dänade. Sen bröt hGlvetet lös, det bara kom vatten i mängder, mens vi sprang och vände oss om, säg vi bilar, bätar, människor, mopodGr, möbiGr, ja allt kom med i vattnGt och rulladG i dGtta vatten som iGksaker ellGr smä tändsticksaskar. Vi sprang och Hans skrek hela tiden, sä att man fick loss mig frän min chock. Denna tvärgata var mellan 200 - 300 metGr läng och där var det dGad end, Hans var först av oss, och när han kom fram tili slutet av gatan, tittadG han ät höger, där fanns inget. Sodan tittadG han ät vänster och säg en blä trappa och bara skrek pä oss alla som kom efter honom att springa. Jag kom upp pä trappan ca halva vägen upp och dä bara small det i husväggen, dä kom allt som vattnet hade med sig. Vi kom in i receptionen och bara skakade, vi visste ju inte vad som hade hänt. Vi tog oss upp tili ca trGdjG väningon och väntadG lite, Sodan gick vi ner igGn och skulle försöka ta oss tili platsen, där vi satt för att hitta vära väskor, men dä bara skrek folk igen och vi sprang upp pä femtG väningGn, sä högt som dGt var pä hotGllet, Där stod vi en bra stund och skulle sedan göra ett nytt försök, mon dä vräadG folk igen och dä kom tredjG vägGn och dGn var sä stark att vi trodda att hotellGt skuIlG rasa, sä vi sprang ännu längre upp pä en vinds väning, där thaiflickorna bodde och stirra ut genom fönstret. Där träffadG vi sedan Gn man frän Canada som visstG litG om jordbävningar och tsunamis. Han sa att man ska vänta minst en timme efter den sista vägen, dä kan man vara nägot säker, Detta gjordG vi naturligtvis, efter ca en och en halv timme vägade vi gä ner igen. Vi kunde intG ta oss ut den vägen vi kom in, för den var helt blockerad av allt detta jag sa att vattnet hade med sig. Sä VI fick klättra över en mur pä ca 3 motor och hala oss nor och vada i vatton som näddG oss tili lären. DgI gick väldigt sakta för det var smutsigt vatten och mycket glas och piät och allt annat i vattnGt. Vi tog oss tili gatan där vi satt i hopp om att hitta vära sakor. När vi kom fram tili restaurangen vi satt pä, fanns det en tavia kvar pä väg gen, ALLT var borta, vi vadadG runt en stund och försöktG hitta vära väskor vilkGt var omöjligt. När vi förstod att vi mäste ta oss tillbaka tili hotGllet sä vadadG vi vidarG sakta men säkort och livrädda om dot skuIlG komma fler vägor, Pä väg tili värt hotell säg vi 2 lik vid tvä olika tillfallon mitt framför vära föttGr som folk dragit fram, en kvinna drog dGm fram en halv meter frän mig. Hon hade bara bikinis överdGl pä sig, trosorna var borta och hon var död. Efter yttorligarG nägra metGr kom nästa och sedan den tredje döda kroppen. Vi kom tillbaka tili värt hotGll som klarst sig, förutom att det var vatten i receptionen. Alla var glada när vi dök upp för vi var de Gnda som saknades pä hotGllet. Vi grät och pratade och undrade vad vi skulle göra nu, MikG, ägaren sa att dGt är upp tili var och Gn att avgöra mGn min fru och jag stannar, Han hann inte mer än säga dessa ord förrän en polis kom springande och skrek go mountain, big wave comming. MikG tog sin fru i handGn och sprang, Hans och jag sprang GftGr, vi visstG ju inte vägen tili borgon, Eftor nägra hundra moter snubbladG jag och läg rak läng pä väg9n, Hans vändü om och fick upp mig, Den dagen stannade vi i bergen och bara väntade och tittade pá tv, Vi träffade ett par svenskar som vi fick läna lite pengar av och de bjöd oss pá mat och dryck. Vid haiv tolv tiden pá natten vägade vi oss ner igen. Vi resonerade som sä, att vi bor pá femte váningen sá det bör inte vara nágon fara om det kommer en ny vág. När vi kom till hotellet hade vi varken el eller vatten. Mike och hans fru satt och vaktade hotellet mot plundrare, Eftersom vi hade vára pass och biljetter i saftyboxen, var vi oroliga att bli av med dem, sá vi satt med dem hela natten sá det inte blev inbrott. Dagen efter satt vi lite längre bort frán stranden och skulle äta lunch, dá kom det hundratals människor och skrek om att det kommer en játtevág igen, Det finns inga ord att förklara den skräcken vi kände dá, vi sprang som galna och en kvinna framför oss fick stopp pá en pickup. Folk bara slängde sig upp pá den, Hans kom upp men jag blev bortknuffad, sá jag sprang efter och bilen började köra. Hans lutade sig ut och folk höll i honom sá han fick tag i mina händer och släpade mig upp i bilen. Efter detta har jag haft hemskt ont i ryggen och nacken, det har bara blivit värre och värre, Detta var dá ett falskt larm, det kom säkert en väg men inte sä stor, Vi var kvar i bergen ca 5 timmar innan vi vágade oss ner igen, Heia denna dag har vi försökt att nä visa i Stockholm men linjerna var upptagna sä vi kom inte fram, vi kunde heller inte komma ät vára pass eftersom jag hade nyckeln i min midjeväska som försvann, Detta var den 27 december, När vi vágade oss ner igen sä sa vi tili Mike att han fär bryta upp skäpet imorgon om han inte hittar en lássmed och det lovade han. Aven denna natt som förra natten satt vi pä balkongen och vaktade havet, det gick inte att sova och ingen el eller vatten. Personalen pä hotellet hade flytt, sá det var ingen som städade rummen eller fyllde pä kylen med vatten. Fredag den 28 sa Mike att vi kunde gä tili ett hoteil och duscha, det hade man helt glömt bort eftersom vi inte hade vatten. Vi gick dit och sen át vi en bit mat och kom tillbaka till hotellet, dá var jag helt slut och ville bara lämna Phuket och sa att nu fär han bryta upp láset sä vi kommer ät pass och biljetter, När vi kom tillbaka hade han hittat en nyckel, vi blev jätteglada. Vi tog oss till banken och började ringa visa igen, vi kom fram men det bröts hela tiden, men efter mánga samtal fick vi dessa nummer vi behövde för att fá ut pengar, När vi hade pengarna gick vi ner till strandgatan och tittade hur det säg ut. De hade fátt bort en del bilar sá att man kunde gá och köra pá strandgatan, men det var mycket, mycket kvar, Annu en gáng fick vi se lik, jag stod bredvid en grupp Thaiare och en man puttade pá mig och sa titta..., Jag tittade och säg en hand framför mig, det var en kropp begraven under massor av piät och dylikt. Jag orkade inte mer och sa till Hans vi gár till hotellet och en resebyrá, nu när vi har pengar och pass, vill jag bort, Pá vägen till hotellet fick vi se fler lik. Det var droppen för mig, jag bara grät och ville dárifrán. Vi hade ocksá pratat om att vi inte skulle ta oss till konsulat et, eftersom vi hade vára kläder kvar, det var bara pengar och pass och biljetterna vi inte kom át, men visste att vi skulle fá tillbaka dem. Vi tyckte att andra som behövde mer hjälp skulle fä den, vi reder oss. Jag har varit i Thailand 5 gänger och vet att Thaiarna hjälper tili och ställer upp, vilket de verkligen har gjort. Vi gick tili resebyrán och jag ville ha första flyg tili Koh Samui, men det första skulle gá den 1 januari. Jag vägrade att stanna sä länge, och dä sa expediten att vi kan äka buss och bät, vilket vi bokade. Pá kvällen tick vi bäda diare, och fick springa pä toaletten hela tiden, Det gär ju inte att resa med diare, sä vi gick tili apoteket och köpte imodium, Dagen efter kom de och hämtade oss klockan nio pá morgonen för att köra oss tili bussen, Hans hade dá hög feber och frossa, Imodium hade vi ätit dubbia doser sä vi skulle klara bussresan, I bäten över somnade Hans av febern och jag satt och vaktade honom, När vi kom i land i Kho Samui kunde Hans inte gá, jag fixade bil och vi kom till hotellet dar vi somnade báda tvá, Detta var den 29 december. Den andra janusri by1te vi hoteli [ en vgn som bor í Bangkok hade hjä|p1 oss med bokning av hotGllVi tog en dubbel dos imodium ígon, sä vi kunde förflytta oss til! nästa hoteli. Där vi hala dan dagsn ocksá. Först dan 3 januari kunde vi gá och tirsöka tá i oss en bit mat. Vi kunda ata Iít9 soppa men del rann raki iganoin oss och del gjorde det oa lia dagar efter del. Eftsrsom vi inte ^ills tillbaka lill Phuket försökle jag boka om flygbiljelten sá att ^i skulle fivaa IrAn Kho Samui_ men det aidt inte_ sä fick ui köoa nva llvabilieHer for att fivaa hem_ 5. SLOVENSKA ORGANISATIONER I SVERIGE Slovenska Katolska Missionen och själavardare i Sverige 4 Jože Flis (1963-1972); Janez Sodja, den resande slovenska prästen fran Tyskland (1973- 77); Jože Drolc (1976-1993); J Stane Cikanek; Jože Bratkovič; Zvone Podvinski (1993—) Slovenska Katolska Missionen i Sverige bildades 1962. 2002 firade slovener i Sverige 40-ärs jubileum i Vadstena, bl a utgav man en lärobok - Svensk grammatik pä slovenska -Švedska slovnica za Slovence (A Budja), Ljubljana, 2002. Slovenska själavärdare i Sverige har under e^erkrigstiden varit följande: Jože Flis (Frankrike), Ignacij Kunstel (Engladn), Janez Sodja (Tyskland), Jože Drolc (Slovenien), Janez Denša (Tyskland), Ludvik Rot (Amerika), Jože Bratkovič (Malmö), Stane Cikanek (England) och nuvarande slovenska prästen, rektor för Slovenska Katolska Missionen i Göteborg, Zvone Podvinski (1993--). Slovenska präster i Sverige har regelbundet publicerat kronologier och annan viktig information om slovener i Sverige och utomlands. Prästerna pubicerade me st i tidskri^er Naša luč, Naš glas och nu ocksä i Informationsbladet, veckobladet Družina, med flera (Länderna inom parantes betyder fast destination för respektive präst, i Sverige bodde och verkade de under en begränsad tid). Samtliga slovenska präster och själavärdare i Sverige har haft en viktig roll för slovener i Sverige i bäde kulturell och andlig bemärkelse. Genom att distribuera slovensk press och litteratur, bäde den som skrevs i Slovenien och i Sverige, har ocksä varit ett stöd för slovener i deras identitetsprocess, bäde nationellt och internationellt. Ärkebiskop Alojzij Šuštar pä besök samt slovener frän Lanskrona, Bjuv, Helsingborg och frän andra delar av södra Sverige, i Malmö pä trappan av den första katolska kyrkan i Malmö, 1984 Slovenska riksförbundet i Sverige och Slovenska kommittens roll Slovenska riksförbundet i Sverige bildades den 23 februari 1991 i Ädelfors vid det sista arsmötet för den Slovenska samordningskommitten i Sverige (1973-1991). Där beslutades att dess roll som samordningsorgan för slovenska föreningar i Sverige skulle upphöra. Slovenerna i Sverige hade sina föraningar om de förestaende politiska omvälvningarna senare under samma ar i Slovenien, da landet blev självständigt. Beslutet om att träda ur davarande Jugoslaviska riksförbundet, där Slovenska samordningskommitten blev ansluten, blev dock inte helt enhetligt. Nagra slovenska delegater fran Stockholm röstade emot och protesterade med olika argument. Majoriteten blev dock positiv till förslaget och det antogs där. Hur manga slovener finns det i Sverige överhuvudtaget? Uppgifterna nedan ger ett av svaren som gäller personer med slovenskt ursprung och som var enligt SCB folkbokförda i Sverige den 31/12 2003. Kön och alder för personer som har invandrat fran Slovenien t o m 2003 Invandrat före 1968 19681977 1978-1987 19881997 19982003 Total Man 0- 19 20 15 35 20- 64 124 59 26 42 33 284 65+ 65 8 73 Total 189 67 26 42 33 357 Kvinna 0- 19 18 9 27 20- 64 77 80 19 62 48 286 65+ 40 6 - 12 58 Total 117 86 19 92 57 371 Total 0- 19 38 24 62 20- 64 201 139 45 104 81 570 65+ 105 14 12 131 Total 306 153 45 154 105 763 Tabell 3 och 4 Källa; Marie.Bladh@integrationsverket.se Stockholms län Skane län Västra Götalands län Övriga län Total Bostadens län 03 för personer, Befolkning 2003, Slovenien 102 200 172 291 765 Tabellerna pá föregáende sida visar, vilka data om slovener i Sverige SCB förfogar över. Än idag - ár 2006 - har majoriteten av slovener i Sverige inte lyckats fá sin slovenska etniska tillhörighet bekrä^ad i Sverige, paradoxalt nog räknas de nu som att de härstammar frán Serbien och Montenegro, e^ersom Jugoslavien inte längre finns. För att kunna uppmana slovener att gá till lokala Skattemyndighetens kontor och be att fá ordning pá sin etniska tillhörighet, detta borde ligga i báde den enskilda slovenens, i Slovenska Ambassadens och i det Slovenska riksförbundets intresse. Vi har i föregáende avsnitt redan berört frágan om etnicitet och identitetskänslan hos en nation och kommit fram till att den rádande filosofin i ett land spelar st or roll vid báda dessa begreppsuppfattningar. Även ledande slovener i Slovenien har inom ramar av det andra Jugoslaviens koncept börjat tappa sin identitetskänsla pá bekostnad av teorin om en klasskamp. Mánga slovener utomlands, även i Sverige, innehade rollen som Jugoslaviens förlängda arm och var i princip emot att slovenerna särskilt skulle betona sin etnicitet, nationalitetstillhörighet. De verkade för en slovensk identitet bara pá ytan, i verkligheten kämpade de för ett nytt samhällskoncept, socialismen, som hade sin grund i jugoslaviska kommunistiska idéer. Kommunisterna har genom begreppet klasskamp försökt styra bort begreppet nationalitet sá att den slovenska identitetskänslan skulle urvattnas hos befolkningen. E^er decennier av sádana värdelösa politiska koncept har Slovenien efter sin självständighetsförklaring 1991 äntligen börjat andas ut igen. Slovenerna har slutat betraktas som en grámassa tillhörande en viljelös arbetarklass, styrd med hjälp av en kodad myt om kommunistpartiets högsta sanning. Även i Sverige märkte man en sádan utveckling bland slovener och andra sydslaver, i synnerhet bland serber. De slovener som pá nágot sätt fick sitt mandat för att sedan, pá ett legitimt sätt, fá nágot att säga till om - har alltid lyckats komma i ledande ställningar även i Sverige och därmed lyckats fá saker dit de ville. Ledningen för den Slovenska samordningskommittén i Sverige har i stort sätt ha^ en viktig roll i det jugoslaviska politiska spelet bland slovener utomlands, sá även i Sverige. Detta framgick tydligt pá olika sätt, bland annat av olika publikationer, till exempel Svobodna misel (1980-talet), en slovensk tidskri^ under nágra ár i Sverige, utkommande som motvikt till Naš glas, vilken inte accepterade all kritik av de rádande förhállandena i Exjugoslavien. Slovenska föreningar i Sverige I Sverige finns idag elva (11) slovenska föreningar. De har etablerat sig i södra delen av landet, där det finns mest industrier, vilket sedan invandringen fatt slovenerna att bosätta sig kring. I Landskrona finns idag tvâ föreningar som bâda härstammar frân den första föreningen TRIGLAV (1968). Pâverkan frân Sloveniens förlängda arm genom dâvarande politikföring splittrade den första föreningen sâ man har haft olika turer i Landskrona kring detta och nu är slovenerna delade mellan föreningen Lipa (1977) och Orfeum (1999). I Malmö finns den slovenska föreningen Planika (1974), i Olofström finns föreningen Slovenija (1974), i Halmstad finns föreningen Ivan Cankar (1977), i Eskilstuna finns föreningen Slovenija (1970), i Göteborg är slovenerna uppdelade i föreningar France Prešeren (1973) och i Slovenski dom (1998), i Köping har man föreningen Simon Gregorčič (1973), i Stockholm finns föreningen Slovensko društvo (1972) och i Helsingborg finns föreningen Švedsko/slovensko društvo (1991). Under senare är pä 1970-talet och i början av 1980-talet fanns det en slovensk förening, Savinja, även i Jönköping. Den slovenska gruppen i Smäland är inte tillräcklig stor för att kunna verka i organiserad form, därför upphörde föreningen efter nägra ärs verksamhet. I Stockholm finns det ocksä en svensk-slovensk vänskapsförening (1991) och i Ljubljana en motsvarande slovensk-svensk förening (1991). Sammanlagd finns det ca 1150 betalande medlemmar i dessa slovenska föreningar i Sverige, vilka i sin tur utgör basen för det Slovenska riksförbundet. Orfeum - konstitutionsmöte och stadgar Svensk/Slovenska sâng- och kulturföreningen Orfeum bildades 1999 som en förlängning frân föreningen Triglav (1968) och Lipa (1977), Orfeums föregängare. Som illustration till en förenings bildande följer nedan ett protokoll frân konstitutionsmöte för föreningen Orfeum i Landskrona. KONSTITUTIONSMÖTE LANDSKRONA, den 15 maj 1999 Svensk/Slovenska SÄNGFÖRENINGEN O R F E U M ADRESS: C/O Budja/Bencek, Hantverkargatan 50, 261 52 LANDSKRONA, telefax 0418-269 26 Förklaring: Föreningens huvudmâl: Att vârda förfädernas kulturarv: • Sâng • Musik • Sprâk och kultur Protokoll Närvarande vid konstitutionsmöte. 1. Robert Karlin 2. Lotta Karlin 3. Olga Budja 4. Gabrijela Karlin 5. Dominika Kostanj evec 6. Jonas Jönsson 7. Angela Budja 8. Helena Budja 9. Peter Mohlin 10. Matej Bencek 11. Martin Drwiega 12. Marielle Eilts 13. Simon Karlin 14. Dora Tuomainen 15. Hannu Tuomainen 16. Leonida Kostanjevec - Kembro 17. Peter Kembro 18. Anne - Marie Budja 19. Niklas Solve Styrelsemedlemmar: Robert Karlin, ordförande Leonida Kostanjevec - Kembro, kassör Dora Tuomainen, sekreterare Matej Bencek, vicesekreterare Dominika Kostanjevec, ungdomssektion Olga Budja, sang Gabrijela Karlin, kultur Augustina Budja, kontakter, cirkelverksamhet Revisorer. Jonas Jönsson och Helena Budja Medlemsavgift: 100 kr / âr per familj 70 kr / âr per ensam medlem Firmatecknare: ordförande, kassör och kontaktman var för sig 20. Poldi Karlin 21. Kerstin Karlin Registrering: organisationsnr 844001-2303 22. Augustina Budja Postgiro: 10 15 53-6 23. Matej Bencek 24. Zvonimir Bencek Förslag till Stadgar: Antas vid konstitutionsmötet 25. Therese Laudon 26. Rebecka Solve VIDIMERAS: 27. Charlie Solve Angela Budja och Zvonimir Bencek 28. Alexander Westerlund 29. Andre Westerlund 30. Amanda Molin _ 31. Elias Tuomainen 32. Tanja Tuomainen 33. Andreas Karlin _ 34. Victor Karlin 35. Annie Karlin 36. Linnea Karlin 37. Lukas Karlin 38. David Kembro Vid protokollet: Augustina Budja 39. Daniel Kembro STADGAR_1999-05-15 SVENS / SLOVENSKA SANGFÖRENINGEN O R F E U M , LANDSKRONA &1 SVENSK/SLOVENSKA SÄNGFÖRENINGEN O R F E U M - namnet kan förkortas till initialbokstäverna: SOL (SOL = Sangföreningen ORFEUM, Landskrona) för att underlätta utskriften. &2 SOL bildades den 15 maj 1999 i Landskrona. Föreningens främsta syfte och huvudmal är att varda och utveckla förfädernas kulturarv bland vara medlemmar. 63 Föreningen SOL är en lokalförening som innesluter medlemmar med intressen som motsvarar föreningens huvudmal. 64 Föreningen SOL är politiskt, religiöst och nationellt obunden och har rätt att suveränt bestämma i interna angelegenheter. 65 Adressen till föreningen är för tillfälligt följande: SVENSK/SLOVENSKA SÄNGFÖRENINGEN ORFEUM, C/o Budja/Bencek, Hantverkargatan 50, 261 52 LANDSKRONA, Telefax: 0418-269 26 66 SOL söker underlätta medlemmarnas fritidsintressen när det gäller sang, musik, sprak och kulturutövningar pa olika omraden. Styrelsen söker samordna medlemmarnas aktiviteter, utveckla deras effektivitet inom ovanstaende omraden samt representera medlemmarna i fragor som rör kultur, sprak, integration, informationsarbete, humanitär och social verksamhet; i vilka gemensamt uppträdande överenskommit inom ramar för dessa Stadgar. Utöver svenska myndigheter samarbetar föreningen SOL även med olika minoritetsföreningar samt med slovenska myndigheter pa de omraden som faller inom dessa Stadgar. Medlemmarna ska med sin verksamhet bidra till en bättre förstaelse och solidaritet med alla samhällsgrupper i Sverige. Föreningen SOL kan söka medlemskap i nâgot Riksförbund i Sverige, till exempel Slovenska Riksförbundet, enligt ärsmötets beslut. 68 SOL:s högsta organ är huvudmöte, som väljer ordförande och styrelse. Styrelsen väljer inom sig verkställande utskott. Huvudmötet väljer även revisionsutskott. &9 Huvudmöte bestâr av minst 1/4 av samtliga medlemmar. Styrelsen bestâr av minst tre medlemmar och revisionsutskott av minst tvâ medlemmar. Mandatperioden bestäms vid huvudmötet. Huvudmötet sammankallas av styrelsen minst 15 dagar i förväg. Om minst 1/3 medlemmar begär det kan styrelsen sammankalla extraordinarie möte. &10 Huvudmötets uppgifter bestâr i: Granskning av Stadgar Val av styrelsen Antar budgetplanering Verksamhetsplanering Att godkänna slutliga räkenskaper. Styrelsens uppgifter är att Initiera och leda verksamheten enligt huvudmötets riktlinjer Verkställande utskott handhar föreningens löpande ärenden enligt styrelsens direktiv. Till verkställande utskott kan väljas endast av huvudmötet vald styrelseledamot. Styrelsen kan bilda särskilda eller permanenta kommittéer, lokala eller regionala samarbetsnämnder och dyl. Revisionsutskott har att Granska den ekonomiska redovisningen Lämna en redogörelse därom till huvudmötet Kan figurera som valberedningskommitté &11 Huvudmötets och styrelsens beslutsunderlag baseras pâ enkel majoritet av rösterna. &12 Om vem som ska bli firmatecknare beslutas vid huvudmötet. 613 Föreningens utgifter finansieras med medlemsavgifter, bidrag; individuella och organisationsbidrag samt inkomster av egen verksamhet. 614 Föreningen bestâr sâ länge det finns minst tvâ aktiva medlemmar. Om föreningens existens upphör tillfaller alla kvarvarande medel och inventarier dess medlemmar. 615 Dessa Stadgar har godkänts och antagits av konstitutionsmötet i Landskrona den 15 maj 1999. Vid utskriften av Stadgar: Augustina Budja Godkänt och vidimerat: Zvonimir Bencek Dora Tuomainen Ovan är ett exempel som visar stadgar för en av slovenska föreningar i Sverige. Nágra illustrationer/foton frán föreningsaktiviteter i Sverige TRIGLAV: (1964-1977); LIPA (1977--); ORFEUM (1999--), Landskrona A) Slovenska föreningen Triglav, Landskrona, de ursprungliga medlemmarna, 1968/69; B) Barnkören Valovi = Vagorna, uppträder vid den första slovenska träffen, Festival i Jönköping, 1975. A) Triglav: Orkester Svalorna (Lastovke), Landskrona 1976; B) Lipa: Orkester Svalorna (Lastovke), 1979; C) Lipa: Manskör med sangtrion Systrarna Budja, 1978 D) LIPA: pilgrimsresa till Vadstena, 1984; E) LIPA: Manskören Lipa, Landskrona, 1980. A) och B) ORFEUM: familjekören Orfeum, MMV-studio Helsingborg, inspelning av CD:n AVE, 2003/04 SLOVENIJA, Olofström, (1973--) Slovensk orkester VIKIS, Hästveda, 2003; Foto C Stopar Katolska församlingen i Olofström med prästen Zvone Podvinski, 2003 Malmö: Slovenska gäster frän Olofström, Planikas 30-ärs jubileum, 2004 166 SLOVENIJA, (1970--), Eskilstuna Slovenska föreningen Slovenija, Eskilstuna, 2003 PLANIKA, (1974--): Malmö A) Planikas sängkör firar föreningens 30-ärs jubileum, november 2004 B) Slovenska gäster pä jubileumsfesten frän när och fjärran Malmö: Gäster frän föreningarna Lipa, Landskrona och Slovenija, Olofström i bakgrunden, 2004 Nedan: Planika-medlemmar, Vadstena 2005 SLOVENSKI DOM, Göteborg (1998--) Slovenska föreningen Slovenski Dom i Göteborg organiserade en utflykt till Slovenien, i trakterna där man odlar vindruvor. De har degusterat olika viner och varit med om, hur man förbereder och fär vin av slovenska vindruvor. Marija Kolar och Marija Perovič har skrivit mänga reportage frän resor, möten och annat. Fotografiet är taget i Slovenien, framför ingängen till Škocijangrottorna, 2003. Hjälpsamma slovener frän Göteborg brukar alltid ställa upp och hjälpa till vid högtidligheterna i Vadstena, 2005 Vadstena, samlingsplats för slovener frän hela Sverige, även gästerna frän Slovenien brukar närvara. Här ses slovener frän Malmö, Köping, Stockholm och frän andra orter, 2005. VADSTENA, (1974--) Vadstena, processionen, 1991 A) och B) Vadstena, Pingsthelgen 2003 A) Under gudstjänsten i klosterkyrkan (den heliga Birgitta). Slovenska pilgrimer i Vadstena, Pingsthelgen, 2005. B) Slovener pä Klostergärden i Vadstena efter mässan pä slovenska, där birgittesystrarna bjuder slovenerna pä varm soppa och kaffe FRANCE PREŠEREN, Göteborg, 1973-- Slovenska föreningen France Prešeren i Göteborg firade sitt 30-ärs jubileum 2003. Bland annat delade man ut diplom till aktiva medlemmar genom alla är av föreningens aktiviteter. Tvä ordföranden: Ladislav Lomšek. F. Prešeren och Jožef Župančič, föreningen Slovenski Dom. Till vänster: förenings-medlemmar kunde njuta i den vackra naturen och med god mat efter allt stahej kring händelserna som var förknippade med 30-ärs jubileum. JÖNKÖPING Jönköping /Huskvarna, nägra slovener med släkten och vänner, 1970 Föreningen Simon Gregorčič, Köping, 1972— SLOVENSKA FÖRENINGEN, Stockholm, 1972-- Slovenska föreningen i Stockholm: Ar 2003 anordnade man en utställning som invigdes av den slovenska ambassadören Darja Bavdaž Kuret och av en borgmästare i Stockholm. Pä bilden tillsammans med Slovenska föreningens ordförande Pavel Zavrel i Stockholm. Slovensk orkestertrio - Jože Štefanič, Marinka Stražar och Pavel Udir, Stockholm, 1985. Svensk-slovenska vänskapsföreningen, Stockholm, 1991 — Föreningen SSVF bildades 1991-09-16 och är en religiöst- och partipolitiskt obunden ideell organisation med syfte att sprida kunskap och förstaelse om Slovenien och Sverige i respektive länder. Detta kan nas och främjas bland annat genom att initiera informationsverksamhet, förmedla kontakter mellan enskilda och organisationer, främja kunskap om kultur och samhällsförhallanden samt initiera resor till Slovenien och Sverige för att uppna bättre förstaelse och kännedom om förhallandena i bada länder. Medlemskapet i föreningen är frivilligt och öppet oberoende av medborgarskap, nationalitet eller religiös och politisk tillhörighet. Första ordförande: Bert Ekengren (1991-09-16 till 1997-04-10) Andra ordförande: Kjell Sjöström (1997-04-10 till 2005-04-03) Tredje ordförande: Stanislava Gillgren (2005-04-03 till --) Utställningen 2001 SSVF har idag ca 100 medlemmar av dem är ca 40 % med svensk eller annan nationalitet. SSVF:s viktigaste aktiviteter: - SSVF har i samverkan med sina svenska vänner bidragit till Sveriges tidiga erkännande av Slovenien som självständig stat - av det Kungliga radet redan den 19 december 1991 och av regeringen i februari 1992. - I samarbete med systerföreningen i Slovenien arrangerades 1998 i Ljubljana en utställning under namnet "Kulturella förbindelser mellan Slovenien och Sverige" -2001 arrangerade SSVF utställning "Slovensk litteratur pa svenska" i Stockholm - I samverkan med systerföreningen i Slovenien uppkallades ar 2004 en gata i Ljubljana efter den första panslavisten i Sverige Alfred Jensen (1859-1921) svensk författare, översättare, publicist samt sann vän av Slovenien. - SSVF arrangerade 2005 utställning om slovensk konstnärs Maksim Gasparis vykort och julkrubba samt tva föreläsningar om den slovenska landsbygden och Astrid Lindgren och slovenska beundran över Pippi Längstrump. - Olika konserter, evenemang, sammankomster, stadsvandringar och utflykter till sevärdheter inom Sverige och Slovenien. Uppgiftslämnare Stanislava Gillgren och Lojze Hribar, februari 2006 174 SLOVENSKA RIKSFÖRBUNDET I SVERIGE OCH ANNAT Ordinarie möte och seminarium, i Malmö, 2004/05 A) Branko Jenko, den förste ordföranden för Slovenska riksförbundet i Sverige (!991-98) B) Ciril Stopar, nuvarande ordförande för Slovenska riksförbundet i Sverige (1998—) C) Picknick i Olofström, Slovenija, 2003: g. Zvone, Viktor, Ciril och Luciano Malmo, 30-ars jubileum av foreningen Planika, 2004; Olofstrom, 30-ars jubileum av foreningen Slovenija, 2003 Orfeum: Andra och tredje generationen unga slovener fran Sverige pa vag till mormor och Sloveniensemestern, 2004. Resan slutade dock med en bilolycka, sa de fick atervanda; som tur var - alla helskinnade och oskadda. Man kan saga att de hade anglavakt med sig. Föreningen Slovenija, Olofström; A) utflykt - 1980-tal B), C), och D), Slovenija, Olofström i samband med 30-ärs jubileum, 2003 6. EN MINDRE STATISTISK UNDERSÖKNING OM ANTALET SLOVENER I SVERIGE Hur man ljuger med Statistiken Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik. Disraeli (Darrell Huff, 1971. Hur man ljuger med statistik) I kapitel 5 visas tvä tabeller om antal slovener i Sverige. Uppgi^erna är tagna ur nuvarande Befolkningsregister hos SCB och är grundade pä basis av vad slovenerna själv har angivit vid ankomsten till Sverige. Vi vet att Slovenien ända fram till 1991 ingick som en delstat till Exjugoslavien och att den jugoslaviska politiken gick ut pä att alla befolkningsgrupper, nationella grupper, skulle betrakta sig som jugoslaver. Detta gällde offentligt i Sverige, en sloven som skulle bosätta sig i Sverige var tvungen att uppge jugoslaviskt medborgarskap och o^a även nationalitet/etnisk tillhörighet, för att bli accepterad i Sverige. E^er Exjugoslaviens sammanbrott (1991) gick dessa delrepubliker egna vägar, Slovenien blev självständigt 1991 och internationellt erkänt 1992. Kroatien gick samma väg under samma tid som Slovenien. Bosnien och Hercegovina samt Makedonien som pä grund av det längdragna kriget kom med sin självständighetsförklaring nägra är senare. Sist blev det i Serbien och Montenegro - Statsförbundet Serbien och Montenegro bildades vären 2003. Statsbildningen ersatte dä den tidigare Förbundsrepubliken Jugoslavien. Det är en lös union av de tvä republikerna Serbien och Montenegro som genom gemensamma strukturer pä statsnivä samarbetar med det uttalade mälet att bli EU-medlemsstat. Till dess har dessa tvä burit det konstitutionella namnet Jugoslavien. Detta i sin tur päverkade läget för de ex-jugoslaviska utvandrarna utomlands, det vill säga även i Sverige. Samtliga -oavsett deras etniska tillhörighet - räknades fortfarande som jugoslaver trots att Jugoslavien som land har upphört att existera. Nu har det gätt 15 är, det finns inga tillförlitliga uppgi^er om antalet slovener, kroater, makedonier etc. i Sveriges statistik. Myndigheterna räknar dem som jugoslaver och detta är hämmande för individernas identitetsutveckling. Nu blir det tydligt och klart att statistikbrist hindrar olika insatser i samhället. Sy^et med statistiken är att genom kunskap komma ät orättvisor och diskriminering, och därigenom bygga ätgärder som minskar klyftor och river hinder. Dessa satser förefaller som vackra men är dock inget annat än tomma, när de inte följer de föreskrivna linjerna. Statistiskt sett finns det sä och sä mänga "jugoslaver" i Sverige, men i verkligheten är det sä och sä mänga slovener, kroater, etc. SCB:s uppgifter är missvisande, de ljuger. Det mäste finnas ett sätt att kunna undersöka hur mänga slovener som invandrat till Sverige, det gäller bara att hitta vägar till hur man gör. Nedan följer beskrivningen frän kontakterna och tillvägagängssättet, hur man kan uppnä vissa mäl genom att vara ihärdig och inte ge sig i första taget. Med undersökningen lyckades jag att komma fram till vissa resultat, men hur jag ska lyckas att förankra dessa resultat i svensk statistik är en annan fräga. Kontakter med SCB; ett sätt att göra statistik För att frágan om slovener i Sverige inte skulle förbli ett oskrivet blad, hade jag e^er en längre fundering beslutat mig för att börja mitt undersökningsarbete frán början. Jag tog kontakt med en tjänsteman pá Demografiavdelningen vid SCB via Internet och bad om hjälp. Jag skrev följande: Hej, jag undrar om det finns nágon statistik om slovener i Sverige. Slovenerna har invandrat till Sverige e^er 2.a världskriget; hur mánga som invandrade, hur mánga utvandrade, män/kvinnor, barn, hur mánga slovener har fötts i Sverige och hur mánga har avlidit i landet. Deras utbildning, arbets- och sociala situation samt den kulturella bilden och föreningslivet är ytterligare punkter som intresserar mig som magisterstuderande i Malmö. I väntan pá svar Med vänlig hälsning (AB) Augustina Budja). Svaret som följde var följande: Hej Budja! Beklagar - men Du har valt ett land som det finns mycket litet statistik om. Din handledare borde veta det. Statistiken bygger pá uppgi^er om medborgarskap och födelseland. Det är väldigt fá som har utvandrat frán Slovenien till Sverige sedan Slovenien blev självständigt. En del personer som kom till Sverige innan Slovenien blev självständigt har kontaktat sina lokala skattekontor och ändrat födelselandet frán Jugoslavien till Slovenien. Det kan Du se av bifogad tabell. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med mer uppgi^er. Hälsningar NÄ (Äke Nilsson). Jag skrev omedelbart tillbaka för att behálla kontakten: Tack för det snabba ingreppet. Ditt svar bekrä^ar vad jag hade trott om statistiken över den slovenska gruppen i Sverige. Mitt ursprung är slovenskt (jag kom till Sverige 1964) och därför har jag särskilt intresse för att förändra denna situation. Du kanske kan hjälpa mig med vissa rád om hur jag ska gá till väga för att kunna komma át de verkliga fakta - enligt mina inofficiella källor sá ska det finnas mellan 12-15 000 slovener i Sverige idag, inklusive den andra generationen. Hjälp mig om du kan och tack för det som du redan har gjort för mig. Hälsningar AB. Svaret som kom innehöll följande: Det finns nágra metoder för att justera gränsförändringar. Den ena är att alla personer som kommer frán länder där gränserna ändras kontaktar det lokala befolkningsregistret för att fá sitt födelseland korrigerat i befolkningsregistret. (Antagligen omöjligt!) Den andra är att vi med hjälp av uppgi^en om födelseorten kodar om födelselandet. Det är mycket omfattande arbete som jag inte har nágon möjlighet att utlova att SCB kan göra. Det berör ju inte bara personer födda i forna Jugoslavien utan flera länder som Sovjet, Tjeckoslovakien. Hälsningar ÄN. Toppen! Tänkte jag. Det finns möjligheter i alla fall att fá fram dessa uppgi^er. Jag funderade lite och skrev tillbaka: Tack för att du svarar. Jag undrar om det finns möjlighet till att fá uppgi^er om varifrán alla personer frán forna Jugoslavien kommer - jag menar vilken ort, stad eller sá! Jag känner för att jag skulle kunna granska detaljerna själv om jag fick tillgäng till uppgifterna kring hela "sortimentet" efter 2:a världskriget till idag. Alla personer som invandrat (utvandrat) till Sverige frän forna Jugoslavien. Finns det möjlighet till att fä inblick i ett sädant register och om det finns nägot sädant alls. Med hjälp av kartor och andra hjälpmedel skulle jag kunna fä ut vissa svar pä mina frägor och frägor som eventuella efterkommande forskning kommer att ställa en gäng. Kan du hjälpa mig med att se efter om det finns nägon möjlighet att komma närmare problemlösningen? Du sitter ju trots allt närmare källor än vad jag gör. I väntan pä svar och MVH AB. Svaret kom: Hej Augustina! Jag kan inte ge Dig nägot sädant tillständ. Anna Wilen är chef för befolkningsregistret. Hon fär en kopia av detta brev. Det är Anna som fär ta ställning till din förfrägan. Det finns ca 18 000 olika födelseorter angivna f ö de ca 70 000 jugoslaver som finns i Sverige vid senaste ärsskiftet. Stavningarna för samma ort varierar naturligtvis sä antalet orter är mindre men hur mänga det kan röra sig om har jag ingen uppfattning. — nu har jag inget mer att erbjuda! Hälsningar ÄN. Jag skrev tillbaka: Jag har svärt att förstä detta, det var ju väldigt intressant att fä "tala" med dig och jag hoppas att vi hörs igen. Tack för allt och om du räkar fä reda pä nägot mer om slovenerna i Sverige, v g meddela mig. Hälsningar AB. Min korrespondent skrev dä följande svar: Augustina! Du kan vända dig till Anna Wilen som är chef för Befolkningsstatistiken för att höra med henne om Du kan fä ut födelseorterna för personer frän forna Jugoslavien. Hälsningar ÄN. E^er detta kom en annan person in i bilden, Margareta Larsson frän SCB skrev den 22 september 2000 följande: Hej! I Sverige bodde 581 personer med slovenskt medborgarskap 1998, därav var 559 födda i Slovenien. 309 personer med slovenskt ursprung har under 1998 "naturaliserats" till svenska medborgare. Under 1999 äterutvandrade frän Sverige 236 personer med jugoslaviskt medborgarskap. Nägon uppgift om slovener finns ej. - - Ovanstäende uppgifter är tagna ur SCB:s Befolkningsstatistik, Del 1-2 1999 tab. 1.16 samt Del 3, 1998, tab. 2.6, 2.8, 2.10. Via Anna Wilen kom sedan den 2/10-2000 ett brev frän Susanne Dahllöf pä SCB med följande innehäll: Hej Augustina, jag skickar ett utkast till offert, nedan. Om ditt universitet skall betala sä tillkommer ingen moms, vilket tillkommer om du själv ska bekosta uttaget. Hör av dig om du är intresserad av att gä vidare. Meddela mig ocksä vem/vilken universitet/högskola och institution som ska bekosta uttaget samt dess adress. Jag har nu antagit att det räcker om du fär reda pä hur mänga slovener (enlig t din definition grundad pä födelseorter) som fanns bokförda i Sverige 1999-12-31, alltsä ingär inte de som har invandrat till Sverige frän Slovenien och som utvandrat eller avlidit före 1999-12-31. Hälsningar Susanne. Avtalet Slovener i Sverige (Programmet för befolkningsstatistik) Med hänvisning till Er förfrägning och förda diskussioner har SCB härmed nöjet att lämna offert pä framställning av underlag om antalet personer i Sverige som är födda i Slovenien. SCB:s ätagande: För Er räkning gör SCB ett uttag frän Registret över totalbefolkningen (RTB) över personer som den 31 december 1999 fanns bokförda i Sverige och som hade Jugoslavien som födelseland. För dessa personer skapas en fil som innehäller uppgi^ i klartext om födelseort i hemlandet. Det fortsatta arbetet föresläs ske i tvä steg: Steg 1: SCB levererar en Exellfil som innehäller alla de förekommande födelseorterna för de 70 464 personer med födelseland Jugoslavien. Filen innehäller 18 666 ortsangivelser. Ca 400 personer saknar uppgift om födelseort. Pä Er ankommer det att reducera innehället sä att endast de födelseorter som kan föras till Slovenien äterstär och vidare att i kolumn B bredvid de levererade födelseorterna notera rätt stavning för varje förekommande variant av stavning. Exempel pä filutseende finns i en av bilagorna. Steg 2. Den kompletterade Exellfilen ätersändes till SCB:s kontaktperson. Vi kompletterar filen med antalsuppgi^er per födelseort i aggregerad form samt summerar antal födda i Slovenien. Leverans: Leverans av Exelfilen med de olika födelseorterna kan göras omedelbart e^er accept. Leveransen av aggregerade data görs fyra arbetsdagar e^er det att den kompletterade filen frän Er kommit till SCB:s kontaktperson. Pris och betalningsvillkor: SCB:s fasta pris för detta uppdrag är 5000 kronor. Mervärdeskatt tillkommer ej. Fakturering sker med hela beloppet e^er leveransen. Betalning ska göras mot faktura inom 30 dagar frän fakturadatum. Sedan följde datum, kontaktpersoner och en underskri^ av Anna Wilen. Jag beslutade att bekosta utgi^erna själv. När jag redan accepterade offerten, kom det ett besked frän sängföreningen Orfeum i min stad, där jag själv ocksä är medlem, om att föreningen stöder mig ekonomiskt i samband med undersökningsarbetet om slovener i Sverige. Det kändes uppmuntrande att det fanns fler slovener som var intresserade av slovenernas frägor i Sverige. Jag tackade ja till sängföreningens hjälpande hand. Exellfilen anlände strax frän SCB som avtalat. Den innehöll alla slags varianter för vissa ortnamn, det kunde förekomma upp till mellan 15-20 variationer för stavningen av till exempel orten Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Det var ett omfattande uteslutningsarbete som väntade. Jag har kontaktat myndigheterna i Slovenien för att fä hjälp med ett utdrag av alla slovenska orter. Jag har även personligen varit i Slovenien och letat; till sist fick jag användning för min egen ATLAS över Slovenien, som jag ha^ hemma hos mig sedan ca 15 är tillbaka. Där förekommer alla slovenska orter pä ett mycket detaljerat sätt. Atlas Slovenije innehäller 366 sidor och är tryckt i Ljubljana 1985, under den jugoslaviska federationens tid. Som vi redan vet sa förekom det flera olika stavningar för vissa orter. Alla dessa variationer av stavningama som Exellfilen innehöll, gjorde undersökningen nagot mera komplicerad utöver det vanliga, jag fick ibland diskutera mig fram till vissa alternativ, om det kan betyda ett eller annat. Felstavningarna förmodar jag kom till sa, att människornas handstil feltolkades och skrevs sa som tjänstemännen tolkade dem. Nagra handstilar kan ha varit svarlästa och vissa ortsnamn kan ha varit felstavade fran början. Till sist blev det 1399 slovenska orter av drygt 18 000 sammanlagt; av dessa är ca 10-tal orter nagot osäkra om det verkligen handlar om slovenska orter eftersom stavningen eller likheter med andra orter (vid gränsen) gör att de kan tolkas olika. Jag diskuterade fragan med kontaktpersonen vid SCB och vi kom fram till att jag skulle besluta för dessa fatal tvivelaktiga orter, var de bör tillhöra. Det är min tolkning som gäller, jag uteslöt nagra och godkände nagra. Det blev dock 1399 orter som jag slutligen har kunnat härleda till Slovenien med hjälp av Atlas Slovenije (1985). Resultatet av undersökningen Tabeller 5, 6, 7 (Augustina Budja, Slovener i Sverige, 2001) Folkbokförda i Sverige 31/12 1999 Antal födda i Slovenien fördelat pa födelsear i 5-arsklasser, kön och invandringsar i 5-arsklasser_ Invand ringsar Män Födelsear i 5-arsklasser Totalt män 192 9 193 0-34 193 5-39 194 0-44 194 5-49 195 0-54 195 5-59 196 0-64 196 5-69 197 0-74 197 5-79 198 0-84 198 5-89 199 0-94 199 5-99 Okänt 4 4 1 14 7 4 4 5 1 1 45 -1949 1 1 2 19501959 23 26 11 2 5 3 1 71 19601964 32 57 109 144 15 14 22 10 403 19651969 47 67 162 261 87 42 51 76 32 825 19701974 10 24 28 43 91 48 19 35 29 10 337 19751979 4 10 9 18 43 10 7 7 8 5 121 19801984 3 1 2 10 17 15 13 8 4 4 5 5 87 19851989 5 2 9 14 8 11 11 25 14 4 5 6 6 120 19901994 7 5 8 10 18 36 57 64 55 30 31 43 65 33 462 19951999 2 5 2 5 5 9 15 13 24 36 20 17 16 14 1 184 Totalt 134 195 342 513 271 225 203 243 165 93 66 71 87 47 2 2657 Invand ringsar Kvin nor Födelsear i 5-arsklasser Totalt kvinnor 1929 193 0-34 193 5-39 194 0-44 194 5-49 195 0-54 195 5-59 196 0-64 196 5-69 197 0-74 197 5-79 198 0-84 198 5-89 199 0-94 199 5-99 Okänt 1 3 5 2 3 3 1 1 1 20 -1949 19501959 20 10 10 3 2 5 1 51 19601964 36 34 43 38 11 14 21 10 207 19651969 43 58 113 154 139 64 46 59 24 700 19701974 13 18 38 53 61 111 41 24 38 10 407 19751979 9 9 15 12 16 30 31 6 6 1 4 139 19801984 3 2 3 6 8 12 15 23 6 2 2 2 84 19851989 16 2 5 6 7 14 23 20 19 9 6 4 7 138 19901994 27 10 11 10 19 35 48 75 65 35 37 58 48 31 509 19951999 16 11 7 6 6 11 12 14 24 23 19 7 18 11 1 186 Totalt 183 155 248 293 271 299 241 232 183 80 68 71 74 42 1 2441 Folkbokförda i Sverige 31/12 1999_ Antal födda i Slovenien fördelat pa födelsear i 5-arsklasser, kön och invandringsar i 5-arsklasser Invandring sar Tota lt för bada könen Okänt 65 -1949 2 1950-1959 122 1960-1964 610 1965-1969 1 525 1970-1974 744 1975-1979 260 1980-1984 171 1985-1989 258 1990-1994 971 1995-1999 370 Totalt 5 098 De samlade uppgi^erna skickades nu till SCB:s kontaktperson. Nágra veckor senare kom SCB:s sammanställning enligt avtal, där det visade sig att det 31 december 1999, enligt min definition slovensk födelseort = slovenskt ursprung, fanns 5 098 slovener folkbokförda i Sverige. Pá följande sidor visas dessa tre tabeller. Tabellen visar variabler av femárs intervaller för slovenernas invandringsar till Sverige, deras födelsear och kön. Dessa uppgifter stämmer inte med SCB:ns egna uppgifter som baseras pá, vad slovenerna själva har uppgivit, när de kom till Sverige. Man tar inte hänsyn till att slovenerna fram till 1991 kom frán Jugoslavien och betraktades som jugoslaver. Detta är helt vilseledande och Sverige borde rätta till misstaget! SCB offentliga tal (se kap 6), visar 765 slovener i Sverige (2003). Vad är rätt eller fel? Det är givet att de flesta studier som görs om olika invandrargrupper i Sverige utförs av svenskar och har behavioristisk karaktär. Det är främst skillnader mellan invandrare och Sverigefödda som man mäter hela tiden. Därför är det viktigt att ha tillgáng till invandrarnas etniska data, annars klumpar man ihop dem till en grá massa och riskerar att hämma integrationen och skapa och nagla fast skillnader. Arbetskraftsinvandring I slutet av 1940-talet började en arbetskraftsinvandring. Min ursprungliga teori var, att de flesta slovener tillhörde den gruppen invandrare i Sverige. Det rádde stor brist pá arbetskraft, eftersom den svenska industrin snabbt expanderade. I första hand kom arbetskraften frán de nordiska länderna. Redan 1947 började en arbetsmarknads-kommission att rekrytera arbetskraft även i Italien, Ungern och Österrike. Under 1950-talet inriktades rekryteringen pá människorna i Västtyskland, Nederländerna och nágot senare áterigen i Italien, Österrike, Belgien och Grekland. Under 1960-talet rekryterade man arbetskra^en frán förbundsländerna i dávarande Jugoslavien, däribland även i delrepubliken Slovenien. Arbetskraftsinvandringen började enligt fackföreningsrörelsen regleras 1967. Detta innebar att icke nordbor máste ha uppehállstillstánd om de vill invandra till Sverige. De skärpta bestämmelserna gav effekten först under 1970-talet, dá arbetskra^sinvandringen helt upphörde. Numera är invandrarna i Sverige flyktingar eller anhöriga till personer som tidigare invandrat. Under 1980- och 1990-talen kom minst lika mánga invandrare frán Asien och Sydamerika som frán de nordiska länderna under e^erkrigstiden (Sveriges framtida befolkning ). Som det framgár av tabellen pá föregáende sida har det sammanlagt, fram till 1994 invandrat 67 slovener till Sverige. Mellan 1950 och 1959 invandrade 122 slovener, mellan 1960 och 1964 610 slovener och mellan 165 och 69 1525 personer. Under tiden 1970 och 1974 var det 744 slovener som invandrade och invandringen minskade pátagligt e^er denna tid, dá 260 slovener invandrade mellan 1975 och 1979 samt 171 mellan 1980 och 1984. Mellan 1985 och 1989 invandrade det hela 258 personer med slovenskt ursprung och mellan áren 1990 och 1994 hela 971 personer. Frán 1995 och fram till 1999 invandrade det 370 slovener till Sverige. Det blev sammanlagt 5 098 slovener, födda i Slovenien, som den 31/12-1999 bokfördes i Sverige. Den starkaste strömmen av slovener till Sverige var under arbetskraftsinvandringens tid som sträckte sig under hela 1960-talet. Sedan avtog ju invandringen till Sverige pátagligt. För den slovenska invandrargruppen innebar det att de kulturella banden med Slovenien bröts pä grund av det stora geografiska avständet och eftersom inga nya slovener längre anlände till Sverige. Slovenerna stagnerade i sitt modersmäl slovenska och det andra spräket svenska lärdes aldrig in formellt, och den informella, vardagliga spräkbehärskningen förblev otillräcklig för att kunna hävda sig i samhället. Hermeneutiken Svenska forskare har svärt att göra hermeneutiska undersökningar om sina folkgrupper i Sverige, e^ersom de saknar inlevelsen av att vara invandrare. Vi utgär frän att kunskap är teorier. En teori i sin tur är en samling satser som beskriver ett omräde av verkligheten. Teorier är sanna och rättfärdigade om satser och verkligheten överensstämmer med varandra. Val av metod rättfärdigar dem. Den hermeneutiska undersökningstraditionen innebär att forskaren söker nä förstäelse i andra människors livsvärld. Den hermeneutiska metoden bygger pä tolkningen - man tolkar sin förstäelse och omsätter sin tolkning till teorier som rättfärdigar undersökningen. E^ersom min undersökning kretsade kring slovener i Sverige i ett globalt perspektiv och eftersom mitt eget ursprung är slovenskt, sä kan det tyckas att dessa fakta som jag hanterar i samband med undersökningen är teoriladdade och därmed konstruerade (Alvesson och Sköldberg samt Sven Persson; anteckningarna 2001-02-13). Genom det hermeneutiska synsättet försöker jag dock förstä och tolka människornas uppfattning av verkligheten och inte förstä själva verkligheten. Jag mäste hela tiden vara medveten om min egen delaktighet i det jag undersöker. Mina problem minskar om jag själv utgör en av förutsättningarna tillsammans med de andra, som ska beaktas. Min undersökning genomför jag utifrän den jag är och tar till hjälp mina egna erfarenheter. Hermeneutiken som vetenskaplig metod har börjat intressera allt fler forskare och det är fullt möjligt att vi fär se fram emot en period av narrativ forskning (Sven Lilja, 1989). Även forskningen i individers och gruppers omedvetna, halvmedvetna och medvetna attityder leder obönhörligen in pä den hermeneutiska inlevelsen som en primär metod för förstäelse. Som bekant, kan min framställning om slovenerna i Sverige inte direkt relateras till nägon bestämd litteratur e^ersom det inte finns sä mycket att välja pä. Slovenernas situation i Sverige skiljer sig inte väsentligt frän andra samtida arbetskra^sinvandrares situation i det globala perspektivet. Sädana allmänna rapporter finns det gott om. Det finns mycket som förenar, men ocksä en del egenskaper som gör varje människa unik och som ger varje folkgrupp sin egen prägel. Annars skulle det inte vara möjligt att urskilja svenskar och invandrare om sä inte var fallet. Mitt stora intresse har varit att förstä och tolka svensk migrationspolitik (invandrarpolitik) sedan 1960-talet och att sedan kunna förstä och tolka invandrarnas och i synnerhet slovenernas nuvarande situation i Sverige. Det gär inte att beskriva hur verkligheten är, man kan endast redogöra för sin tolkning av verkligheten. De kvalitativa undersökningarna kännetecknas av att forskaren är intresserad av hur nägot är beskaffat; genom inlevelse, värdering och subjektivitet stär forskare i en inre relation till forskningsobjektet, forskaren är en del av samma verklighet som studeras (Patel & Davidsson, 1994). Jag befinner mig mitt emellan de bäda objekten som är intressanta i undersökningen - nämligen svensk politik och slovenerna i Sverige. Förväntningar av statistikföringen Att statistiskt särskilja personer efter födelseland/ursprung är vanligt förekommande i samhället. Födelseland/ursprung är, precis som kön, inte kopplade till nägot värde och därför är det inte olagligt att föra statistik utifrän detta. Däremot är det olagligt att behandla personer annorlunda och orättvist pä grund av kön eller födelseland/bakgrund. Tillförlitlig information visar att utrikes födda, i olika utsträckning, missgynnas pä arbetsmarknaden och utsätts för diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Enligt flera forskare ska statistik utifrän födelseland/ursprung därför ses som ett viktigt redskap för att uppnä jämlikhet och rättvisa. Det skulle vara svärt att, utan statis tik, uppmärksamma pä vilket sätt och hur pass stor ojämlikheten är, vilka arenor som främst behöver förändras och om reformerna är ämnade att minska ojämlikheten och i sä fall är de dä framgängsrika eller inte? Statistik utifrän födelseland/ursprung är en förutsättning för att upptäcka, uppmärksamma och förhindra diskriminering och strukturellt betingade orättvisor i samhället. Syftet med den presenterade statistiken är att belysa utvecklingen pä integrationsomrädet i Sverige. Genom statistiken kan allmänheten själv söka svar pä mänga av de frägor som Integrationsverket idag fär. Dessutom presenteras statistik över hur mänga personer som varje är tas emot och introduceras i k ommunerna. Nuvarande statistik utgär ifrän de personer som Integrationsverket har utbetalat statlig ersättning för. Arbetskra^sinvandrare räknas inte och det anser jag, med andra att det är fel, en dubbelmoral, eftersom begrepp personer med utländsk bakgrund ändä definieras med att till populationen personer med utländsk bakgrund räknas alla utrikes födda och alla inrikes födda med en eller tvä utrikes födda föräldrar Sprâkkunskaper Snart fyra decennier efter 196G- och 197G-talens etniska rennäsans, bâde i Sverige och i andra länder, har det för bâde minoriteter och ursprungsfolk varit en tid av intensivt arbete för att lyckas med sprâklig och kulturell revitalisering i de mest skiftande miljöer. Minoritetsgrupper har börjat ställa krav pâ majoritetsbefolkningar och de har börjat hävda sina mänskliga rättigheter även i form av rätten till eget sprâk och egen kultur. Kultur ses inte längre som nâgot statiskt - utan snarare som nâgot mycket dynamiskt - kulturen utvecklas i samspel med omgivningen och förändras ständigt. Sâ har det alltid varit. Minoritetsrättigheter inbegriper omrâden som majoritetsbefolkningar har svârt att tillmötesgâ - i allmänheten är just de spräkliga rättigheterna svärast att acceptera (MULTIETHNICA 26-27 (2GG1). Om vi ser tillbaka i denna skrift pâ Alfred Jensens bidrag under rubriken Reflektion av en svensk över Slovenien och slovenerna^ kan vi konstatera att det pâ hundra âr egentligen inte har förändrats sâ mycket när det gäller sprâk och minoritetsrättigheterna i Europas länder. Majoritetsbefolkningen använder sprâket som klassmärke, ett sätt att förtrycka personer födda utomlands. Kraven pâ svenskkunskaperna har varierat. Vid den slovenska invandringen till Sverige, främst under 1960-talet, fanns det inga krav alls - vare sig frân myndigheter, arbetsgivare eller frân sloveners sida. Slovenerna ämnade stanna i Sverige under nâgra âr för att sedan átervända till Slovenien igen. Det var inte mánga som tänkte pá konsekvenserna av att inte lära sig svenska trots att de eventuellt skulle stanna i Sverige för gott. Orsakerna till invandringen var o^ast inte arbetsbrist i Slovenien utan bostadsbrist. Sprákreformen i Sverige kom nágot sent och trädde i kra^ först under senare delen av 1970-talet. Mánga av arbetskra^sslovenerna ställdes utanför möjligheterna att kunna lära sig spráket formellt när ett decennium hade hunnit passera efter invandringen till Sverige. Arbetsgivarna avgjorde i frágor om vem som skulle fá lära sig svenska. Bedömning om att sprákkunskaperna hos arbetarna var goda nog (utan test) gjordes och att läsa svenska pá betald arbetstid blev inte av. Sloveners sprák fossiliserades med tiden. Denna "fossilisering" áterspeglas tydligt i spráksituationen bland slovener i Sverige idag pá ett negativt sätt - utom hos andra generationen som övervägande föddes och utbildades här. Och pga. det geografiska och kulturella avstándet till Slovenien har även utvecklingen i modersmálet avstannat. Migration Migrationen över Sveriges gränser har förekommit sedan urminnes tider. Under sen medeltid utvandrade svenskarna och koloniserade Finlands kuster. Nágra sekler senare flyttade finländare till Sverige och bosatte sig i dávarande ödemarker i Värmland och Dalarna. Man känner till den stora tyska invandringen under Hansans tid, dá mánga tyskar invandrade till kuststäderna samt vallonernas invandring under 1600-talet. 1900-talets stora inslag av invandring är sáledes inte nágot nytt (Sveriges framtida befolkning). Idag talar man om mellan 160 - 170 sprákgrupper i Sverige, 1990-talets kriser i världen stár för en stor del av mángfalden i landet e^ersom folk var tvungna att fly frán sina hemländer. Statistik över migrationsvágor finns sedan 1851. Frán mitten av 1800-tal et och fram till 1930 var Sverige ett utvandrarland. Under den tiden utvandrade inte mindre än 1,4 miljoner människor, medan 0,4 miljoner invandrade. De flesta av utvandrarna bosatte sig i Nordamerika (Sveriges framtida befolkning). Uppemot 20 % av alla män och cirka 15 % av alla kvinnor födda under senare delen av 1800-talet har blivit svenska utvandrare. Efter ár 1930 upphörde utvandringen och flera människor sökte sig till Sverige istället för därifrán. Under hela 1930-talet var det mest de hemvändande svenskamerikanerna som invandrade. Ända sedan den stora flyktinginvandringen mot slutet av andra världskriget (1944-1945) har Sverige börjat räknas som ett invandrarland. Mellan 1931 och 1983 sökte sig 1,4 miljoner människor hit och 0,8 miljoner lämnade landet (Sveriges framtida befolkning). Invandringsöverskottet uppgick till cirka 12 000 personer árligen, det vill säga - till 0,6 miljoner i antal under hela den perioden. Under de senaste decennierna har flera tiotusen utländska medborgare invandrat till Sverige och nágra tiotusen har utvandrat under samma tid. Till följd av statistiska och andra svárigheter är det omöjligt att redogöra för en exakt uppdelning av den invandrade befolkningen. Av de personer som är födda i andra länder och som idag bor i Sverige, räknas det att ca en tredjedel har kommit av politiska skäl. Ytterligare en tredjedel antas ha kommit som arbetskraftsinvandrare och en tredjedel av familjeskäl. I den senare gruppen inkluderas även nágra tiotusental barn som har adopterats av svenska familjer (Sverige, framtiden och mángfalden, 1996). Enligt prognoser över invandringen anser man att det förefaller troligt, att invandringens omfattning i Sverige även framöver kommer att vara stor, och möjligen tidvis med stark koncentration pä nägot enstaka land. Dokumentation Utvandringen frän forna Jugoslavien samt statens utvandringspolitik och utvandringens effekter har studerats av Tommy Holm (1984). Han gör en indelning av utvandringspolitikens utveckling i tre faser. Den första perioden kallar han den illegala utvandringen, som sträckte sig frän 1945 till 1961. Den andra perioden kallar Holm en accepterad och uppmuntrad utvandring som varade mellan 1962 och 1972. Den tredje perioden e^er 1973 (oljekrisen) kännetecknas enligt Holm av en äterigen mer restriktiv hällning till utvandringen (Holm, Tommy, 1984). För ett tag sedan beslutade jag mig för att göra en analys om slovenerna i Sverige. Jag utgick ifrän att det skulle finnas statistiska källor till min hjälp. Problemet kring litteraturkällor om slovener i Sverige diskuterades med min dävarande handledare, som inte heller kunde hjälpa mig med att finna tillförlitliga fakta. Vid ett tillfälle visade han mig en tabell med uppgi^er om att det finns drygt 60 slovener i Sverige. Man visste att det var bristfälliga uppgi^er, men det var de enda som fanns pä statistisk väg. Jag beslutade mig dä att sätta igäng och ändra pä det. Varför har dä uppgifterna om slovener i Sverige, sä där 15 är e^er att Slovenien blivit självständigt, fortfarande inte arbetats fram? Samordningskommittéernas roll Den slovenska gemenskapens samordningskommitté var den äldsta i sitt slag och bildades 1975 (Bäck, Henry, 1989). Henry Bäck har grundligt kartlagt föreningarnas uppkomst och utveckling. Bäck har i sin studie skrivit om jugoslaviska invandrarföreningar i Sverige bara tvä är innan Jugoslavien bröt samman. Utöver alla andra sydslaviska nationaliteter (jugo = syd, slavien = slaviska nationaliteter) figurerar även slovenerna i hans bok nägot i vissa specifika sammanhang. Man märker att Bäck inte hade förutsett, vad som väntade "jugoslaverna" inom kort. Jugoslaver som nationalitet har inte funnits och finns inte, Jugoslavien har varit en politisk konstruktion, överbyggnad (jämför Sovjetunionen). Redan före Sloveniens självständighetsförklaring i juni 1991 bildades dock Slovenska Riksförbundet i Sverige (23/02-1991) i Ädelfors vid den slovenska samordningskommitténs sista ärsmöte. Det "jugoslaviska riksförbundet" höll pä att splittras. Händelserna bland jugoslaver i Sverige följde strikt händelserna i dävarande Jugoslavien. Vid konstitutionsmötet för det Slovenska Riksförbundet i Sverige (1991), visade det sig att det fanns mänga motsättningar - personliga och politiska. Flera personer, -slovener och svenskar - som kanske hade extra goda relationer med olika jugoslaviska myndigheter i Ex-Jugoslavien och i Sverige, visade öppet sitt motständ mot det Slovenska Förbundets bildande, där det samtidigt beslutades om de slovenska föreningarnas utträde frän det jugoslaviska riksförbundet. Den grupp som tog initiativet till bildandet av det nya Slovenska Riksförbundet kände sig osäker pä grund av dessa motständ frän olika häll. Utöver vissa nyckelpersoner (slovener) i Sverige kom fiera negativa vinkar ocksä frän kommunledningarna, som hade svart att första gründen för splittringen av jugoslaviska riksförbundet. Kommunernas förvaltningar och politiker var misstänksamma mot det nya slovenska samordningsorganet - det Slovenska Riksförbundet i Sverige. Dessa kännbara motsättningar har sa smaningom ebbat ut bade när det gäller hos privatpersoner och fran kommunernas och politikernas hall. Slovenernas rädsla Inte minst pa basis av detta som sagts ovan, har det varit svart att fa stöd hos den slovenska gruppen, och även fran den offentliga sidan av Sverige. Vid ett tillfälle hamnade jag i en diskussion med nagra slovener kring framtida forskning som skulle mynna i en kartläggning av slovenernas situation i Sverige. Ämnet stämplades som nagot negativt, nästan som spionage och om eventuella forskningsresultat har man sagt att de kanske används som underlag vid beskattning av katoliker i Sverige. Man har manipulerat slovener med skrämselpropaganda (pa ideologiska grunder) för att forskningen skulle fa svarare att komma igang (Uppgifterna finns i Slovenska riksförbundets konstitutionella protokoll (mars 1991) samt ar 2000). Andra argument som kunde tydas var att forskningen skulle avslöja slovenernas politiska asikter och lyfta fram deras individuella skäl till utvandringen fran Slovenien. Utöver spraksvarigheterna bland slovener i Sverige har det funnits flera andra faktorer som försvarade etablering i samhället; bland annat dessa misstankar och andra element som har sökt splittra sammanhallningen i gruppen. Utsikterna att nagon ska vilja utsätta sig för alla patryckningar har varit minimala. Den sociala konventionen Den sociala konventionen mellan Sverige och Slovenien härstammar frán tiden, dá Slovenien fortfarande ingick i den jugoslaviska federationen. Den har slutits redan under 1970-talet, och bygger idag fortfarande pá det gamla avtalet, oavsett de stora omvälvningarna i forna federationen (A Budja, 1999). Statistiskt sett har det funnits källor om ett obetydligt litet antal slovener i Sverige (kanske nágra hundra), eftersom man inte har brytt sig om att ändra betäckningen pá deras etniska tillhörighet som ju är slovensk och inte "jugoslavisk". Mánga slovener har fötts i Sverige eller ocksá annars blivit svenska medborgare och komplicerar läget ännu mer. Assimilation har varit rádande trots senaste begreppet integration, som har svárt att rota sig fast (multiethnica 26 -27 (2000). Slovenerna vet fortfarande inte om de har rätt att vistas i Slovenien om de insjuknar allvarligt eller vill finna sig till rätta i sitt gamla hemland. Hur fungerar de svenska socialförsäkringarna för slovener i olika situationer som kan uppstá? Det är bara nágra av de existentiella frágorna som söker svar. Ärendena behandlas och besvaras av de svenska myndigheterna individuellt, e^ersom det inte finns nágra fasta linjer att gá e^er, mig vetande. Att ta reda pá dessa och andra frágor i socialförsäkringen borde vara en av uppgi^erna för det Slovenska riksförbundet. Även den slovenska Ambassaden i Stockholm skulle kunna hjälpa till med att reda ut vissa oklarheter för den slovenska gruppen i Sverige. Pangermanism och panslavism Enligt tidigare forskning kan det röra sig om en uttalad pangermanism, där den germanska kulturkretsen utgör normen och enheten och ställer sig till klar motsättning till det österländska (läs: slaviska) kulturen (Sven Lilja, 1989, s 29). När det har gällt förhällandena i den forna sydslaviska förbundsstaten sä är det känt att det har förekommit en sorts panslavism där, med sitt säte i Belgrad (Serbien). Informationen om sydslaverna i Sverige härstammar frän den federalistiska jugoslaviska tiden, det är mycket komplicerat för en utomstäende att tillgodogöra sig all den information som rör de stora politiska omvälvningarna inom den forna sydslaviska federationen. Informationsflödet frän alla häll är för intensivt för att människorna ska kunna registrera allt. Pä basis av detta hävdar jag att de smä invandrargrupperna ofta är osynliga och därför ses de som mindre viktiga att tas pä allvar. Majoriteten av slovener i Sverige stötte o^ast pä problem, när de vände sig till Skattemyndigheten eller SCB, som tar hand om dokumentation kring frägor om medborgarnas etniska tillhörighet. Mänga slovener i Sverige har pä gränsen till desperation gett upp sina försök att e^er Sloveniens självständighet fä ett skri^ligt bevis om sin etniska bakgrund utfärdat frän Skattemyndigheten som ju sörjer för bokföringen. Personalen envisades med olika krav pä slovener som o^a inte gick att uppfylla. Konsekvensen har varit att slovenerna i Sverige fortfarande förs under beteckningen jugoslaver. Skattemyndigheten, SCB och Polismyndigheten med flera är dock statliga institutioner och där tar allmänheten för givet att tjänstemän ska känna till hur det förhäller sig med landets invänare (t.ex. att den sydslaviska förbundsstaten bröt samman 1991 och att flera nygamla länder uppstod ur ruinerna; Slovenien som självständig stat erkändes internationellt 1992). Slovener som nation har funnits minst lika länge som svenskar och tyskar, detta vittnar de historiska källorna om. Syns man inte, finns man inte; bäde myndigheter och massmedierna i Sverige tycks sakna intresse för att se verkligheten hos smä grupper i samhället och i synnerhet att ägna sina tysta och skötsamma medborgare lite uppmärksamhet. Arbete, hälsa och sprâket I SCB:s undersökningar hittar man en del folkhälsorapporter, och när det gäller invandrare, sâ klumpas de i statistiken oftast ihop till en bunt när deras hälsoproblem eller nâgot annat undersökningsomrâde kartläggs. Med en förenkling blandar man flyktingar med arbetskraftsinvandrare. Till sitt försvar poängterar man att en redovisning av hälsoutvecklingen för olika etniska grupper över tiden inte är möjlig pâ grund av brist pâ rikstäckande representativa studier. De flesta studier av invandrares hälsa är lokala tvärsnittstudier (Hälsa pâ lika villkor, 1999). Det skulle vara intressant att fâ en bild om varför det är sâ fâ invandrare som gör undersökningar inom den egna folkgruppen i Sverige. Frân slutet av 1960- till mitten av 1970-talet accepterade fackföreningsrörelsen i Sverige att den industriella tillväxten och utbyggnaden av välfärden var beroende av arbetskraftstillgângen. Man tillät arbetskraftsinvandring när de inhemska resurserna sinade. Invandringen var störst under âren 1969 och 1970 (Sveriges framtida befolkning, 190 1983). Arbetskraftsinvandringen frän länder utanför Norden har praktiskt taget upphört sedan dess. Däremot har andelen flyktingar ökat liksom följdinvandringen av familjemedlemmar till tidigare invandrade personer. Äldersstruktur hos invandrarna varierar kraftigt beroende pä vilket land de kommer ifrän. Frägan om människors rörlighet över nationsgränserna är lika gammal som nationalstaten i sig. Att människor av olika skäl flyttar ifrän omräden där de är födda för att söka sig en annan framtid är däremot en företeelse lika gammal som människan själv. Arbete och hälsa är härt förknippade med mänskliga rättigheter, dit hör även spräkkunskaperna - bäde i det nya spräket men främst i modersmälet. Enligt Joshua Fishmans Reversing Language Shift (s. 72) gäller det följande: Till skillnad frän "mänskliga rättigheter", som för västerländska och västerniserade intellektuella framstär som nägot som främjar större deltagande i samhälleliga förmänligheter (societal benefits) och interaktioner, tolkas "spräkliga rättigheter" fortfarande allmänt som "regressiva" därför att de förmodligen skulle förlänga existensen av etnolingvistiska olikheter. Värdet av sädana olikheter och rätten att värdesätta sädana olikheter har ännu inte blivit allmänt erkända av det moderna västerländska rättsmedvetandet MULTIETHNICA 26 -27 (2000), S 54 Marginalisering Enligt vissa källor har Sverige numera en av industrivärldens mest segregerade arbetsmarknader, där segregeringen omfattar bäde klass, kön och etnicitet och där arbetsuppgi^er, löner och anställningsformer tilldelats efter kön, klass och etnicitet och inte efter kompetens och yrkeskunnande (Folkhemmets bakgärd, 1999). Invandrarnas ställning i arbetslivet speglar marginaliseringen och fastläsningen av arbetare med invandrarbakgrund till de lägst värderade jobben. Det verkar som om facket inte har lyckats med eller inte pä allvar försökt skapa jämlikhet i arbetsvillkoren. Kraven pä socialkompetens är oftast diffusa och snarare ett verktyg att kunna bibehälla klasskillnaderna i samhället än att hjälpa människan till rätta. Rörelseorganens sjukdomar anses huvudsakligen arbetsrelaterade och drabbar främst invandrarkvinnorna och är samtidigt vanligare sjukdom bland samtliga utlandsfödda än hos svenskfödda personer. En hög frekvens av förtidspensioneringar finns hos personer födda i Exjugoslavien, Turkiet och Grekland (Hälsa pä lika villkor, 1999, s 539). För att dela upp de sydslaviska (syd=jug -jugoslaviska) länderna i sitt rätta sammanhang handlar det om följande länder: slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Monte Negro och Serbien. Vad gäller arbetsmiljömässiga faktorer visar statistik bl. a. att fysiska belastningsproblem, stressigt och enformigt arbete är de enskilda indikatorer som visar pä de stora skillnaderna mellan utlandsfödda och svenskfödda. — könsskillnaderna mellan olika invandrargrupper visar generellt att kvinnorna frän utomnordiska länder som arbetar inom arbetaryrken, värd och omsorg och serviceyrken tenderar att arbeta i sämre arbetsmiljöer än kvinnor frän Norden som representerar arbetskraftsinvandringen. Hälsa pä lika villkor, 1999, s 540 Maktlöshet Idag arbetar minoriteter och ursprungsbefolkningen o^a tillsammans och inte längre var för sig. Det finns ett växande globalt samarbete pä flera niväer, och mycket tack vare IT-tekniken har avständen börjat krympa. Detta samarbete har inneburit att nya ideer har spridits och utvecklats kors och tvärs över jorden (multiethnica 26 -27 (2000)). Pä det litterära planet är det dock fortfarande sällsynt med publiceringar av utförliga beskrivningar och jämförelser av olika slag, till exempel pä skolomräden. Vi behöver mer mängfald pä alla niväer, samt frihet och valfrihet för att människorna ska kunna päverka sina liv. Det är en allmän uppfattning att mänga idag känner att de saknar en reell möjlighet att ta sig framät och utvecklas i livet. Detta mä vara pä grund av dälig hälsa, bristande spräkkunskaper, invandraskap, eller nägon annan orsak som sätter käppar i hjulen för individen. Mindre kollektiva lösningar pä politikernivä och mer av individuellt ansvar kanske skulle förändra situationen. Mänga vuxna har under sin barndom och senare i livet mött en skola, en arbetsplats eller en mötesplats, där de ansägs ha "fel färg, fel religion, fel spräk och fel kultur" och där lärarna och andra maktinnehavare assimilerade, det vill säga, gjorde sitt bästa att pä olika sätt utpläna allt som var annorlunda. Teknikens framfart och utbildning Ett intressant inlägg angäende den tekniska utvecklingen i relation till de humanistiska satsningarna har noterats redan 1969 av Tom Selander. Han konstaterar att tekniken kan användas till bäde gott och ont (Sverige är 2000). Tekniken har ingen moral, har Harry Martinsson en gäng uttryckt. Den springande punkten är dock hur vi brukar den. Man menar att det finns en fara att det tekniska och materiella skenar i väg med oss ännu snabbare och att människan mentalt utvecklas allt för längsamt för att hinna med. Politiker, lekmän och teknokraterna själva har börjat fräga sig vad det beror pä att vi lyckas genomföra tekniskt avancerade projekt men misslyckas allvarligt inom den samhälleliga humanismen, omräden som berör människor. Nu, dryga 30 är senare, kan man fräga sig samma sak. Mot den bakgrunden mäste framtidsstudiernas innehäll bli hur vi ska styra den tekniska utvecklingen för att förhindra att fel värderingar kommer in i planeringen och i stället maximera dess nytta. För att tillgodogöra sig en del av kompetenser som Sverige har fätt bland annat genom invandring bör man utveckla studier och praktik i internationellt samarbete. Institutioner för e^ergymnasial utbildning bör systematiskt utnyttja de former av internationell verksamhet som är förbunden med deras roll, som t ex besök av utländska lärare och studenter, yrkesmässigt samarbete mellan lärare och forskargrupper i olika länder. Studierna om de spräkliga, sociala, känslomässiga och kulturella hinder är nägra exempel pä viktig försöksverksamhet, samt olika spänningar, attityder och handlingar som päverkar studenter och värdinstitutioner. Utbildningsinstitutionerna inklusive universitetet betjänar ett växande antal människor. Mängfalden borde fä större utrymme i dessa prioriterade korridorer; utbildningsväsendet borde ha, som en av sina viktiga uppgi^er, i sitt program att i sina äterkommande utbildningar inrätta flera internationella utbildningsprogram, där all undervisning skulle inta ett globalt synsätt (Överenskommet, 1994). Majoritetsbefolkningar har i allmänhet allra svârast att acceptera just sprâkliga rättigheter och egna utbildningsformer för minoriteterna. Enligt flera forskare är det just sprâket och utbildningen som är centralt för att kunna upprätthälla kärnan i detta nationalistiska projekt, som ju har gett oss modellen för den homogena och sprâkligt uniformerade nationalstaten för mer än hundra âr sedan (MULTIETHNICA 26 -27, 2000). Det har gällt att upprätthälla modellen eller att förkasta den - det är upp till maktinnehavarna att sprâket än idag allt för ofta används som ett klassmärke. Tabell 8 - Källa: SCB, 2005 Social ekonomi, föreningar Traditionellt anses det svenska föreningslivet fungera som en skola i demokrati. Den betydelse som fran offentligt hall ofta har tillskrivits föreningarna och folkrörelserna har byggt pa detta. Konkret handlar det om att människor engagerar sig i olika fragor och skaffar sig kunskaper och medvetenhet. Det handlar ocksa om att de lär sig hur demokratiskt beslutsfattande fungerar genom egen praktisk erfarenhet. Föreningarna kan sägas öka människors möjlighet att vara medagerande i samhällslivet (Social ekonomi, 1999). Begreppet social ekonomi innefattar bland annat de mänskliga insatserna i form av allt ideellt (gratis) arbete inom föreningslivet. Idag finns det elva (11) slovenska föreningar i Sverige. Den äldsta bildades 1968 och den hittills yngsta 1999. I föreningarna är det mest de äldre slovenerna som är aktiva, de yngre nöjer sig med mera sporadiska besök och en behovsstyrd medverkan. Det Slovenska Riksförbundet i Sverige är föreningarnas paraplyorganisation som genom sin representation i form av medlemmar i det invandrarpolitiska rädet har viss möjlighet att päverka politiken. Riksförbundets ekonomi bygger pä statens organisationsbidrag som är delvis behov- och resultatstyrt. Dessa föreningar är livsviktiga oaser för slovener i Sverige. Det invandrarpolitiska riksdagsbeslutet 1975 och de möjligheterna att fä statligt stöd för invandrargruppers riksförbund, blev av betydelse för en etablering av riksförbund. Migrationsverket (tidigare SIV) utgör kontaktlänken mellan riksförbunden och regeringen och ska ärligen föreslä vilka organisationer som bör stödjas ekonomiskt. Ett viktigt krav för att erhälla statligt stöd har varit att det finns minst 1000 betalande medlemmar vid ansökningstillfället anslutna till riksförbundet. Antalet bidragsberättigande organisationer 1995 var 32. Antalet bidragsberättigande medlemmar i riksorganisationerna varierar kra^igt - 1136 för det Slovenska Riksförbundet och 29 128 medlemmar för Sverige-finska Riksförbundet, är 1995 (Sverige, framtiden och mängfalden, 1996, 55 ). Positiv särbehandling Tabeller 9, 10 - Källa: SCB, 2005 Frägor kring "positiv särbehandling" är en omstridd metod. Dess uppgift är att stödja grupper som är eller upplever sig vara diskriminerade i samhället. Enligt Erik Äsard och Harald Rundblom har man i decennier tillämpat särbehandlingsregler för kvinnor och olika minoriteter i USA (MULTIETHNICA 26-27, 2000). I Sverige har man alltsedan 1970-talet haft en distinkt offentlig politik för jämställdhetsfrägor, men det saknas fortfarande en politik för etniska minoritetsfrägor. Svensk rättspraxis skyggar ännu inför lagstadgad särbehandling pä etnisk grund, även efter 1999 ärs lagstiftning mot etnisk diskriminering. Man hävdar att inte i nägot av länderna är resultatet av den förda politiken entydigt. I Sverige frägar man sig om man ska införa liknande regler som i USA för att komma tillrätta med problemen, rörande diskriminering och segregation. Den första juli 1994 ändrade regeringen reglerna för SFI (svenska för invandrare), sä att rätten till SFI inte längre är tidsbegränsad. Det innebär att rätten till SFI kommer alla till del som är bosatta i en kommun och som saknar grundläggande kunskaper i svenska som andraspräk och som SFI avser att ge. Rätten till SFI är numera knuten till den kommun där invandraren är bosatt och är inte längre till för endast de nyanlända invandrarna. Om den allmänna ekonomiska politiken lyckas eller misslyckas har sannolikt avgörande betydelse bäde för människor, som redan har invandrat till Sverige och för dem som framdeles kommer att invandra (Sverige, framtiden och mängfalden, 1996, s 304). Dessa uppgifter är nu ca tio är gamla. Hur mycket har hunnit förankras och hur mycket blev bara tomma ord, det kommer vi att kunna läsa om nägongäng i framtiden. Med ett misslyckande ökas risken för permanent marginalisering av svaga grupper bade bland svenskar och invandrare. Att en marginalisering redan är ett faktum har man konstaterat, bland annat med hjälp av de studier som Socialstyrelsen har gjort. Stora olikheter i levnadsstandard och livssituation i övrigt leder till social oro i samhället. Den politik i Sverige som riktats till invandrare har med tiden alltmer kritiserats för att vara "omhändertagande" och att den gör invandrare till objekt och klienter. Av vikt för framtiden enligt forskarna är att man med politiska medel klargör sin standpunkt med utgangspunkten att människor som invandrat till Sverige är självständiga individer, som bade kan och vill ta ansvar för sina egna liv. Invandring som inte leder till egen försörjning leder till pafrestningar för individen, för mänskliga relationer i samhället och för stat och kommuner. Den slovenska gruppen som kom till Sverige under högkonjunkturens 1960-tal har bidragit till den ekonomiska utvecklingen i landet redan fran början av sin ankomst till Sverige. Ideerna om särbehandlingsatgärder var främmande da; idag kanske de bör utvecklas pa flera plan för att tillgodose vissa förändringar i samhället. Ljubljana, Sloveniens huvudstad; "Tre broar" av Jože Plečnik. Foto: Danni Stražar, 2005 7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION Sloveniens självständighet Slovenerna har i ärhundraden fätt anpassa sig till överheten - först under det habsburgska imperiet Österrike-Ungern, sedan inom den jugoslaviska enpartistaten. Den EU-vänliga mittenvänsterregeringen, ett samarbete mellan tre partier, har lyckats bra med landets omvandling e^er självständigheten 1991 och fick därför lätt väljarnas stöd i folkomröstningen. Slovenien sökte sig mot en marknadsanpassad ekonomi redan under den jugoslaviska eran. I dag är landet ett välfärdssamhälle med väl utbyggd hälsovärd och barnomsorg, bra skolor och en stark ekonomi. Slovenien är redan ikapp EU-länder som Grekland och Portugal, arbetslösheten pä 6,8 procent ligger under EU-genomsnittet och inflationen är nästan nere pä EU-nivä. Det gär sä bra för Slovenien, att landet snart kan tillhöra skaran av EU-medlemmar som mäste betala mer till unionens gemensamma budget än den fär tillbaka. Hellre ett utvecklat och betalande land än ett fattigt, understödstagande land, kommenterar Stojan Zitko, ledarskribent pä landets största tidning Delo. - Vi har det redan bra. Vi har ett gott samhälle, hög levnadsstandard, en välskött miljö. Varför skulle nägon vilja flytta härifrän? undrar biträdande EU-ministern Andrej Engelman och ser nästan förnärmad ut vid frägan, om mänga slovener kommer att utvandra efter landets EU-inträde. Visserligen finns det ett stort intresse bland ungdomar att söka stipendier för studier i andra EU-länder, men sannolikheten för nägon arbetskraftsutvandring är inte stor. Engelman, som organiserade det slovenska förhandlingsarbetet frän sitt kontor i Ljubljana, betonar liksom andra den pragmatiska slovenska attityden till EU. - Vär inställning var hela tiden att i princip inte begära nägra undantagsregler. Vi har velat bli fullvärdiga medlemmar sä snart som möjligt, pä samma villkor som alla andra. Kritiken En viss ovilja att släppa in utländska investerare nämns dock bland den kritik som trots allt har riktats mot Slovenien. När de "självförvaltade" ex-jugoslaviska företagen har privatiserats, har ägandet i stort sett förblivit i gamla händer. Tvä stora, tungrodda pensionsfonder kontrollerar en stor del av näringslivet och är inte intresserade av utländsk inblandning. Däremot söker sig slovenska kapitalister gärna utomlands. Mängder av företag i till exempel Bosnien har hamnat i slovenska händer de senaste ären. Pä den politiskt instabila marknaden pä Balkan, där västeuropeiska företag inte vägar sig in, gör slovenska företag goda affärer med hjälp av gamla kontakter. Till utpräglade läglöneländer pä Balkan och annat häll har ocksä en del produktion flyttats det senaste äret, när den globaliserade ekonomins aktörer tyckt att det slovenska löneläget blivit för högt. Man beter sig ungefär sä som kapitalisterna i Sverige. När landet 2007 far ansvar för en EU-gräns hart utsatt för smuggling av människor och droger, sätts Sloveniens erfarenhet av Balkan pa prov. Biträdande EU-ministern Andrej Engelman försäkrar att landet är moget för uppgi^en och att bevakningen av kroatiska gränsen redan motsvarar EU:s krav (Gert Holmertz, TT; IT 2005). Man hoppas att Kroatien kommer med som medlem i EU om nagra ar. Inrikes- och utrikespolitiken Sedan december 2004 styrs Slovenien av en koalitionsregering bestáende av högerpartiet SDS, kristdemokraterna NSi, liberalagrarerna SLS och pensionärspartiet DeSUS. Koalitionen, som leds av premiärminister Janez Janša, förfogar över 49 av 90 mandat i nationalförsamlingen. Centerhögerns seger i de allmänna valen den 3 oktober 2004 bröt en nästan oavbruten centervänsterdominans i slovensk politik sedan självständigheten 1991. E^er EU-medlemskapet har gränsdragningen mellan inrikespolitik och EU-politik suddats ut dá EU-frágorna numera berör alla inhemska politikomráden. Tvá konkreta frágor pá den inrikespolitiska dagordningen är förberedelsearbetet för att under 2007 kunna inträda i sával den ekonomiska och monetära unionen (EMU) som i Schengensamarbetet. Slovenien har ha^ tvá övergripande mál för sin utrikespolitik - medlemskap i EU och Nato alltsedan självständigheten 1991. I en folkomröstning den 23 mars 2003 röstade 89,6 % respektive 66 % ja till EU-respektive Nato-medlemskap. Under 2004 uppfylldes dessa mál, dá Slovenien den 29 mars blev medlem i Nato och den 1 maj medlem i EU. Slovenien ser sig gärna i rollen som brobyggare mellan länderna pá Västra Balkan och EU/Nato, och stödjer medlemskap för länderna i regionen i dessa tvá organisationer. Genom det "Center för EU Integration Support" som är under etablering vill Slovenien dela med sig av sina erfarenheter av medlemskapsförhandlingar till länderna pá Västra Balkan genom t.ex. stöd till administrativa reformer. Allt sedan Jugoslaviens sammanbrott störs relationerna med grannlandet Kroatien av nágra utestáende frágor. Slovenien och Kroatien har inte kunnat enas om var havsgränsen länderna emellan skall dras i Piranbukten. Inte heller har frágan om ersättning till de kroatiska och bosniska smáspararna, som har utestáende fordringar i Nova Ljubljanska Banka kunnat lösas ännu. Under 2005 innehar Slovenien ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Sloveniens nuvarande utrikesminister är Dimitrij Rupel. Ekonomi - allmänt Slovenien är medlem i EU sedan den 1 maj 2004, och medlemskapet förväntas paverka den ekonomiska aktiviteten och BNP-tillväxten positivt. Pa det ekonomiska omradet är Slovenien snabbt pa väg att komma i kapp EU. Landets köpkraft uppgar för närvarande till 75 % av genomsnittet i EU-25, vilket placerar Slovenien pa Portugals och Greklands niva men klättrar snabbt uppat. Om man ser till de nya EU-medlemmarna placerar sig Slovenien främst, följt av Tjeckien. Under 2004 översteg Sloveniens tillväxt 4 procent. Prognosen för 2005 pekar pa en nagot lägre niva (3,8 %) vilket fortfarande är relativt högt jämfört med andra EU-länder. Inflationen har sjunkit och nivan pa 3,8 % procent i november 2004 är en bedrid jämfört med föregaende ar (4,6 % 2003 och 7,2 % 2002). Den neratgaende trenden förväntas fortsätta 2005 i takt med förberedelserna för inträdet i eurozonen 2007. I juni 2004 inträdde Slovenien i växlingsmekanismen ERM 2, och förhoppningen är att kunna införa euron 2007 tillsammans med Estland och Litauen. Vid midnatt den 28 juni 2004 knöt Slovenien sin växelkurs till 239,64 SIT gentemot euron och begränsade utrymmet inom vilket kursen kan variera med maximalt 15 %. För närvarande är inflationskriteriet det enda kriterium som Slovenien ännu inte uppfyller. Det främsta malet för den slovenska ekonomiska politiken är därför att fa ned inflationen tili Maastrichtkriteriema innan euron införs i januari 2007. Handeln med varor och tjänster i Slovenien ökade under 2004. Exporten till samtliga marknader ökade, inklusive EU. Under de första tio manaderna 2004 uppgick exporten till EU länderna till 6,6 miljarder euro, en ökning med 10,5 % jämfört med samma period föregaende ar. Importen till EU uppgick för samma period till 8,8 miljarder euro, vilket motsvarar en ökning med 8,1 % fran 2003. Den totala exporten under perioden januari -oktober 2004 uppgick tili 10,3 miljarder euro, medan importen uppgick tili 11,2 miljarder euro. Den viktigaste handelspartnern för de slovenska företagen är alltjämt EU, och handeln med EU 25 uppgar till tre fjärdedelar av den totala slovenska handeln med v aror. Detta betyder dock inte att handelslänkar, vilka föregick EU-medlemskapet, har minskat i betydelse. Kroatien kvarstar som Sloveniens tredje största handelspartner och flera länder i sydöstra Europa utgör viktiga marknader för Slovenien. Efter inträdet i EU har Sloveniens handelsvillkor med länderna i sydöstra Europa försämrats jämfört med tidigare, da det för Slovenien mycket fördelaktiga bilaterala handelsavtal fick sägas upp i samband med EU-inträdet. Slovenien är en av de största utländska investerarna i regionen, särskilt i Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro, Kroatien och Bulgarien. Slovenien har även investerat i EU-länder som Polen och Luxemburg. Slovenien var en nettoexportör av direktinvesteringar ar 2003 beträffande utländska direktinvesteringar. För att attrahera utländska investerare till Slovenien antog regeringen i juli 2004 "Act on Attracting Foreign Direct Investment (FDI) and Facilitation of Company Internationalisation (FCI)". Lagen skapar ett juridiskt regelverk för främjandet av FDI i Slovenien, och ger en juridisk grund för att ge statligt stöd för att stödja utländska direktinvesteringar. En av de största utländska investeringarna i Slovenien under 2004 var ett kontrakt mellan den Renaultägda biltillverkaren Revoz och den slovenska staten pa basis av statligt stöd för produktionen av en ny Renaultmodell i Slovenien. Den slovenska staten kommer att sta för 10 % av investeringskostnaderna pa totalt 400 miljoner euro. Gradvis närmar sig den ekonomiska strukturen i Slovenien den i utvecklade industrialiserade länder i takt med att jordbruk och industrier minskar i betydelse jämfört med en växande tjänstesektor. Tjänster star för 61 % av BNP, industrin för 30 %, byggande för 6 % och jordbruk för 3 % (maj 2004). Rapport frän Utrikesdepartementet Tabell 11; Landrapport Slovenien 2005 Handläggare: Andreja Kodermac/Jessica Svärdström Officiellt namn Republiken Slovenien (Republika Slovenija) 2005-01-05 Folkmängd Huvudstad Yta Befolkning Spräk Religion Statsskick Statschef Regeringschef Utrikesminister Partier i parlamentet Regering Allmänna val Valuta BNP Arbetslöshet Inflation Tillväxt Största marknaderna 2 miljoner (98,3 inv/km^) Ljubljana (ca 300 000 invânare) 20 253 km^. Den slovenska kusten är 46,6 km läng. Slovenien gränsar till Österrike, Italien, Ungern och Kroatien. 83 % slovener, övriga främst frän de forna jugo-slaviska delrepublikerna. Den italienska minoriteten uppgär till 2258 personer och den ungerska till 6243 personer. Slovenska, i etniskt blandade omräden även italienska och ungerska Romerska katoliker 65 %, ortodoxa 2,3 %, muslimer 2,4 %, evangeliska och övriga kristna 1,6 % Republik President Janez Drnovšek (nov 2002) Premiärminister Janez Jansa (SDS) (dec 2004) Dimitrij Rupel (SDS) (dec 2004) Slovenska demokraterna, höger, SDS, 29 mandat kristdemokratiska NSi, 9 mandat, agrarliberala SLS, 7 mandat, pensionärspartiet DeSUS, 4 mandat, nationalistpartiet SNS, 6 mandat, liberaldemokratiska partiet LDS, 23 mandat, socialdemokratiska ZLSD/United List, 10 mandat, 1 representant för den italienska minoriteten och 1 representant för den ungerska minoriteten. Koalitionsregering mellan SDS, NSi, SLS och DeSUS Parlamentet har tvä kamrar, nationalförsamlingen och nationella rädet. Val till nationalförsamlingen äger rum vart fjärde är, senast i oktober 2002. Av 90 ledamöter väljs 88 väljs av samtliga väljare och 2 representerar för den italienska respektive den ungerska minoriteten väljs av minoriteterna själva. Nationella rädet, med en rädgivande funktion, bestär av 40 ledamöter vilka representerar olika samhällsintressen. Presidentval äger rum vart 5:e är, senast i november 2002. Slovensk tolar (SIT). 1000 SIT= ca 40 SEK 12,152 euro/capita (2003) 5, 9 % (dec 2004) 3, 2 % (dec 2004) 4, 5 % (dec 2004) Export: Tyskland, Italien, Kroatien och Österrike Import: Tyskland, Italien, Frankrike och Österrike Exportens värde för jan-okt 2004: 10,3 miljarder euro Importens värde för jan-okt 2004: 11,2 miljarder euro Politiskt system Parlamentarisk demokrati Källa: IT 2006 Sverige - Slovenien bilateralt De bilaterala relationerna mellan Sverige och Slovenien är mycket goda. Trots det geografiska avständet vära länder emellan har inte minst medlemskapet i EU fört oss närmare varandra. Sloveniens största handelspartner utgörs av dess grannländer. Sverige finns inte med pä listan över de största slovenska handelspartnerna. Trots detta är Sverige Sloveniens största skandinaviska handelspart. Enligt statistisk frän SCB som gäller för den första halvan för 2004, sjönk den svenska exporten till Slovenien 2004 med 5 % jämfört med siffrorna för 2003. Importen frän Slovenien ökade under samma period med 16 % jämfört med 2003. Sverige har ett litet överskott i handelsbalansen med Slovenien. Exporten till Slovenien utgörs främst av läkemedel, telefoniprodukter, stälprodukter, papper och pappersmassa, bilar och lastbilar. Importen av slovenska produkter till Sverige utgörs av trailers och semitrailers, möbler, hushällsmaskiner, containrar och gummivaror. Adria Mobil d.o.o. frän Novo Mesto, som tillverkar husvagnar och mobila hem, är i dagsläget den största slovenska exportören till Sverige. Andra slovenska företag som exporterar till Sverige är Gorenje (vitvaror), Sava Tires (däck) och Elan Marine. Tre slovenska företag finns i Sverige, Iskrameco Sverige, Paloma Nord och Droga Livsmedel. Under 2005 kommer ett representationskontor för KRKA d.d. (Sloveniens största läkemedelsbolag) att etablera sig i Sverige för att täcka den skandinaviska regionen frän Sverige. Andra slovenska företag är närvarande pä den svenska marknaden genom agenter och distributörer. I Slovenien är antalet svenska företag större. Bland dessa kan nämnas ABB, Assa Abloy, AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, IKEA, Järnforsen, Saab, Scania, SKF och Volvo. Nyligen etablerade sig även Hennes & Mauritz pä den slovenska marknaden. Den svenska närvaron syns även i nägra andra slovenska företag. En av dem är den slovenska finanstidningen Finance, delvis ägd av Dagens Industri, och företaget Cyan ImportExport, ägt av svenska Trade Match. Under 2003 kom ett nytt svenskt företag in pä den slovenska marknaden. Äkers AB köpte 80 % i det slovenska företaget Kovani valji frän Ravne na Koroskem, där rostfria stälvalsar produceras (Exporträdet 2004. Källa: IT). Pä grundval av den industriella och ekonomiska potentialen i Sverige och Slovenien har svenska ambassaden i Ljubljana valt ut följande prioriterade sektorer för ambassadens främjandearbete 2004: Miljö och ekologi, Bilindustri, Informations-teknologi, Design, Bioteknik. Ambassaden avser att fokusera sina aktiviteter pä samma sektorer även under 2005 dä kontinuiteten i projektarbetet är viktig i främjandearbetet. Möjlighet att ordna mindre projekt även utöver dessa omräden finns givetvis om intresse föreligger. Sverige öppnade sin ambassad i Ljubljana i januari 2000. I dag arbetar tre utsända svenskar och fyra lokalanställda pä ambassaden. Sedan sommaren 2004 är ambassaden samlokaliserad med de norska och finska ambassaderna. Svensk ambassadör är John HM Hagard. Kontaktinformation för ambassaden: telefon +386 1 3000 270 fax +386 1 3000 271 (Exportradet 2004. Källa: IT). Besöksutbyten 1999 besökte dävarande president Milan Kučan med fru Štefka Kučan enligt protokollet pä den högsta nivän kungen av Sverige. Statsminister Göran Persson besökte Slovenien den 21-22 mars 2002. Kulturminister Marita Ulvskog var där i oktober 2003 och i maj 2004 besökte infrastrukturminister Ulrica Messing Ljubljana för samtal med IT-minister Pavel Gantar och regionminister Zdenka Kovac. IT-minister Pavel Gantar besökte Sverige i maj 2003. I juni 2003 besökte utrikesminister Dimitrij Rupel sin kollega Anna Lindh, och statsminister Göran Persson tog i oktober 2003 emot premiärminister Anton Rop. I mars 2004 besökte Sloveniens talman Borut Pahor talman Björn von Sydow. Justitieminister Tomas Bodström tog i maj 2004 emot inrikesminister Rado Bohinc i samband med undertecknandet av ett bilateralt polissamarbetsavtal. Den 15-17 juni 2004 avlade kungaparet statsbesök i Slovenien. Nationalstat eller multinationalstat Vi bevittnar mânga samhällsförändringar, även när det gäller frâgor ur etnisk synvinkel. Samhällsforskningen inom olika ramar stâr ofta utan sökta svar i brist pâ inlevelseförmâga. Vissa staters ombildning eller nybildning bygger ofta pâ etniskt vâld och desintegration. Man kan ställa sig frâgan om en centralstyrd nationalstat som politisk formation fortfarande har sin legitimitet. Är det staten i sig eller invânarna i staten som ska stâ i centrum? Hur vill vi ha det? Vilka alternativ finns till nationalstaten egentligen? Olika antropologer har sedan länge haft etnicitetsfrâgor som utgângspunkt i sin forskning, dock utan nâgra egentliga resultat. Samhällsforskningen i världen stâr fortfarande i skymundan, eftersom resultat och erfarenhet av vissa dominerande nationalstater styr världsopinionen. I Sverige är all samhällsvetenskap i mângt och mycket pâverkad av västliga vetenskapliga traditioner (Storbritannien, Tyskland, Frankrike och senare USA). I dessa länder prioriterar man bort nationalitetsfrâgor fortfarande. Hur det förhâller sig i Slovenien med dessa frâgor, kan vi mer eller mindre bara gissa här i norra delen av Europa. Det finns otaliga samhällsfrâgor som man av en eller annan anledning inte hittar nâgra svar pâ. Förhoppningsvis kommer det att klarna nâgot i framtiden. Att ha förstâelse för ett problem betyder inte det samma som att ocksâ ha lösning pâ problemet. I sina politiska analyser har västvärlden ofta förenklade föreställningar om begreppen nationalitet och nationalstaten, med resultat att etniciteten förtrycks. Teoretisk sätt är nationalstaten en norm, men i praktiken stämmer det inte. Det borde lämpligen gälla att multinationalstater är normen och inte tvärtom. I en multinationalstat lever olika befolkningsgrupper sida vid sida och i en nationalstat inbegrips att det lever bara ett folk! (Detta skulle innebära att det lever endast en folkgrupp i det aktuella landet.) För- och nackdelar för etnisk registrering Enligt uppgifterna fran migrationsverket lades 1990 folk- och bostadsräkningen ned. Att fraga varje invanare om uppgi^er var dyrt. Man menar att bortfallet för varje räkning ökade. Alla uppgi^er fanns ju redan, insamlade och högst tillförlitliga, pa annat hall i det statistiktäta Sverige. Systematiseringen av den statistik som fanns hos olika myndigheter, kommuner, arbetsgivare med flera gjorde folk- och bostadsräkningen helt enkelt onödig, hävdade man. Här menar jag folk- och bostadsräkningens öde när jag tar del av den nagot förvirrande debatten kring ämnet som kallas "etnisk registrering". En del debattörer och riksdagsledamöter har framfört att "etnisk registrering" är nödvändig för att utveckla statistiken bl.a. över löneskillnader. Andra hävdar att "etnisk registrering" vilar pa ett tänkande som ligger till grund för raslagar. Olika forskare och journalister söker e^er statistiska grundfragor. Vid olika svar lägger man till fragan: "Hur vet man det - man registrerar ju inte härkomst?" Är slovener i Sverige slovener, jugoslaver, invandrare, utvandrare eller svenskar? Vi vet att SCB är statistikansvarig myndighet inom migrationsomradet. Integrationsverket har ett kunskapsuppdrag för integrationen och har byggt upp en egen statistisk databas, STATIV, med uppgifter bl.a. fran SCB. Manga myndigheter har därutöver ansvar att ta fram relevant statistik inom sitt omrade. I STATIV finns statistik över hela den svenska befolkningen. Utifran statistiken följer vi utvecklingen pa arbetsmarknaden, för boendet och i skolan ur ett integrationsperspektiv. Möjligheterna är stora. Här gar det exempelvis att spegla befolkningen utifran födelseland och födelseregion, vad gäller bostadsort, boende, arbete etc. Statistiken är avgörande för kunskapen om exempelvis utvecklingen pa arbetsmarknaden och därmed grundläggande för insatser. Människor i andra länder, bland annat Slovenien, är imponerade över den svenska statistiken. Den folk- och bostadsräkning, som används i manga andra länder ger inte samma möjligheter att utveckla kunskap och insatser. Statistiken rymmer bland annat uppgi^er om en självskattning av religiös och etnisk tillhörighet, d.v.s. en slags "etnisk registrering". Detta diskuteras i respektive land, men inte i samma höga tonläge som i Sverige. I Sverige är inkomst en självklar uppgi^ i statistiken, men inte längre etnicitet. I en del länder gäller det omvända. Skillnader i integrationspolitik Detta speglar ocksá skillnaderna i olika länders integrationspolitik. I olika forskningsrapporter framkommer det att politiken i mánga klassiska invandringsländer drivs utifrán en idé om att samhället bygger pá etniska minoriteter. Att spegla hur mánga invánare som själva räknar sig tillhöra en viss grupp blir viktigt för hela den politiska administrationen och för politiska insatser. Det är även viktigt för den egna gruppen, inte minst för att ange sin egen styrka i samhället. I Slovenien utövas etnisk registrering, främst i syfte att kunna tillgodose minoriteternas behov, deras mänskliga rättigheter. Dock gäller det inte i Sverige, här har man en annan politisk utgángspunkt än mángkulturalismens grupptänkande. Det är individers lika rättigheter och skyldigheter som är utgángspunkten för integrationspolitiken, inte den etniska grupptillhörigheten. Ur detta växer ett principiellt motstánd mot att öronmärka invánare efter etnicitet. Pá nágra 202 decennier har Sverige genom invandring blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mangfald. Mer än 900 000 personer är födda utomlands. Av dessa har mer än 40 procent varit bosatta i Sverige 20 ar eller mer. Ytterligare ca 700 000 är födda i Sverige och har genom atminstone den ena av sina föräldrar rötter även i ett annat land. Till den kulturella och etniska mangfalden bidrar ocksa de minoriteter som funnits i Sverige under lang tid. Däribland finns även slovener. Regeringen anser att denna mangfald bör tas som utgangspunkt för en ny, generell politisk utformning och genomförande pa alla samhällsomraden och nivaer. De kulturpolitiska malen fran 1970-talet var bara en början. Dessa mal har senare blivit urvattnade pa grund av 1980-talets flykting- och invandrarpolitik. Malen för integrationspolitiken ska vara lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mangfald som grund och en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla ska vara delaktiga i och medansvariga för. Politiska ambitioner Vad kan ambitionen bakom de politiska strömningarna vara? Alla länder har ungefär samma ambition. Syftet med statistiken är att genom kunskap komma at orättvisor och diskriminering, och därigenom bygga atgärder som minskar klyftor och river hinder. Den svenska statistiken tar en annan - och i manga fall effektivare - väg till det malet. I Sverige har vi inom flera omraden kommit längre genom att basera kunskapen pa det mer objektiva "födelseland" än den subjektiva självskattningen av etnicitet. Arbetet med att fylla aterstaende luckor maste ske utifran vad vi har i dag av registerbaserad statistik. I Sverige har vi inte samma möjlighet att spegla tillhörighet till en minoritet eller exempelvis religionstillhörighet, da vi inte längre använder självskattning. Trots detta vet man att det för manga invanare oftast är positivt att fa definiera sin egna etniska identitet. Födelseland är inte det centrala för manga som själva anger att de tillhör "gruppen" romer, assyrier/syrianer, kurder etc. Ett synligt problem i Sverige är just exemplet Exjugoslavien och Sovjetunionen, som med sina etniska grupper statistiskt sätt inte längre finner sin plats i Sveriges statistik. Är det meningen att de ska nöja sig med en identitet som invandrare, eller som icke svenskar? Statistikbrist - hindret mot insatser Här râder det olika meningar. Vissa menar att statistikbrist inte är hindret mot nödvändiga insatser. Redan i dag kan vi med den individbaserade statistiken följa samhällets utveckling och sätta mâl för insatser. Man menar att vi pâ nâgra punkter ändâ bör diskutera utvecklingen och hitta nya former för statistiken - utan att för den sakens skull âteruppväcka den begravda folk- och bostadsräkningen och starta en landsomfattande "etnisk registrering" (Andreas Brev, den 3 mars 2005 (Migrationsverket)). Själv menar jag att det bör âteruppväckas snarast, för att medborgarna i Sverige ska kunna fâ definiera sin egna etniska identitet. Den 13 juni presenterade regeringens utredare betänkandet "Det blâgula glashuset -strukturell diskriminering i Sverige". José Alberto Diaz, forskningsledare pâ Integrations - verket, var en av ledamöterna i utredningens expertgrupp. I samband med presentationen lämnade han ett yttrande om utredningens arbete och dess förslag. Regeringens tillsättning av en utredning med sy^e att samla kunskap om strukturell diskriminering pä grund av etnisk och religiös tillhörighet var välkommet. Det har saknats en kvalificerad sammanställning av kunskap inom det pä mänga vis ännu outforskade omrädet, som strukturell diskriminering faktiskt fortfarande är. Det förekommer etnisk diskriminering i det svenska samhället, det räder det inget tvivel om. I den allmänna debatten har ocksä olika aspekter av strukturell diskriminering uppmärksammats. Det har däremot varit svärt att kvantitativt belägga den etniska diskrimineringens omfattning och olika former i konkreta situationer. Än svärare har varit att hitta lämpliga ätgärdsinstrument för att kunna motverka och förebygga diskriminering (Integrationsverket, 2005. Yttrande till betänkandet "Det blägula glashuset - strukturell diskriminering i Sverige" (SOU 2005:56). Källa: IT, 2005). Skulle etnisk registrering möjligen kunna vara till hjälp vid olika program eller skulle det skada sitt sy^e? Att fokusera pä strukturell diskriminering är viktigt för att identifiera de sociala och institutionella mekanismer som, oavsett individuella avsikter, bär och skapar de barriärer som missgynnar personer i samhället att nä lika möjligheter inom olika samhällsomräden. Barriärerna hindrar delaktighet och integration. Inbyggda konflikter Man talar om att förebygga och motverka strukturell diskriminering i Sverige. I följande avsnitt finns dock vissa konflikter inbyggda. För att främja lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund arbetar Integrationsverket med att främja etnisk mängfald och motverka rasism och etnisk diskriminering. Vad menar man egentligen med begreppet etnisk mängfald, dä man inte är beredd att äteruppväcka den begravda folk- och bostadsräkningen och starta en landsomfattande "etnisk registrering"? Frägan om etnisk mängfald handlar ytterst om samhällets förmäga att leva upp till principen om allas lika värde oavsett etnisk, kulturell eller religiös bakgrund. Att motverka diskriminering innebär bland annat att identifiera, synliggöra och motverka hinder och strukturer som exkluderar kvinnor och män med annan etnisk bakgrund än svensk frän att delta i samhällslivet pä samma villkor som majoritetsbefolkningen. Det handlar om att identifiera, förebygga och motverka olika system av ojämlikheter som ger upphov till ett etniskt segregerat samhälle. Som det redan har nämnts tidigare, sä har alla invandrare i Sverige bara det att de har invandrat till Sverige gemensamt, allt annat är individuellt. Att klumpa ihop alla invandrare i Sverige är en av de mest pätagande diskrimineringsätgärder som begätts frän majoritetsbefolkningens sida - institutionellt eller privat. Svarigheter med olika slags begreppsanalys Enligt definitionen av begreppet invandrare är det svärt att bestämma nägot konkret, eftersom det inte finns nägon generell definition att tillgä (se kap 1). Detta gör 204 diskussionen ännu svarare da man inte känner till, var människor som är bosatta i Sverige är födda, utöver de som är födda i Sverige. Även begreppet utrikes född kräver att kunna förklaras grundligare, att det gäller en person som är folkbokförd i Sverige, men som är född i ett annat land, genom att kunna specificera landet. I annat fall drar man alla utrikes- och inrikes födda personer, om de har utländska föräldrar, över en kam. Begreppet personer med utländsk bakgrund definieras nämligen med att till populationen personer med utländsk bakgrund räknas alla utrikes födda och alla inrikes födda med tva utrikes födda föräldrar. Och slutligen skulle det behövas en motvikt till definitionen av begreppet personer med svensk bakgrund -hit räknas alla inrikes födda med en eller tva inrikes födda föräldrar genom att specificera ursprungslandet. Da man talar om begreppet invandrarhushall - ett hushall kallas invandrarhushall om hushallsföre-standaren, dvs. den person i hushallet som har högst arbets-inkomst är utrikes född. Det säger sig själv att det är mannen som är normgivande för detta begrepp, e^ersom männens löner i regel är högre än kvinnors, även i Sverige. Dessa allmänt hallna begrepp är saledes ofta missvisande, när det gäller information som sökes genom att använda dem. Tabell 12. Källa: SCB, 2005 Enligt Integrationsverkets databas STATIV (IT, 2005) ställer det o^a till problem med begreppen utrikes född, utlandsfödd, invandrare, utländsk medborgare. Begreppet »invandrare« ställer ofta till stora besvär, tyngt som det är av föreställningar och fördomar. Man försöker begränsa användningen av begreppen invandrare eller invandrade till de tillfällen da själva invandringen kan tänkas ha betydelse. I statistiska sammanhang är begreppet alltför obestämt. Tidigare har kategorin »utländsk medborgare« fatt ersätta "invandrare", men även detta skapar problem, eftersom manga som invandrat efter en tid i Sverige blir svenska medborgare. Man väljer ofta att istället utga fran jämförelser mellan "utrikes födda" och "inrikes födda". Som synonymer används även begreppen utlandsfödd och född utomlands samt infödd och född i Sverige. Ett annat begrepp som används är invanare med »utländsk bakgrund«, ett begrepp som utöver utrikes födda även innefattar inrikes födda vars bada föräldrar är födda utomlands. Krangligt? Det tycker i alla fall jag. Fördelar Ur ett integrationsperspektiv finns det fördelar med arbetskraftsinvandring. En ökad mängfald pä arbetsmarknaden kan leda till att kompetens som redan finns i landet uppmärksammas och tas tillvara, men även att hinder som i dag finns för utrikes födda kan identifieras och rivas. I bakgrunden till diskussionen om arbetskraftsinvandring finns främst Sveriges demografiska utmaning. Forskare frän olika discipliner tycks helt ense: den framtida försörjningsbördan ökar, och arbetskraftsutbudet behöver öka. Invandring kan vara ett sätt att öka arbetskraftsutbudet. Mer vanligt än - som det faktiskt är - att "invandrare" bara är ett samlande begrepp för alla invänare som är födda utanför Sverige, har "invandrare" i mänga fall blivit synonymt med segregerade bostadsomräden, utanförskap och läg socioekonomisk status. Utanförskapet ska vi givetvis bekämpa, men vägen är kanske snabbare om vi inte tar utgängspunkt i att se invandring som utanförskap, utan istället att invandring är det vi gemensamt har byggt och kan fortsätta bygga vär välfärd pä. Förhoppningarna finns säväl hos finländaren och slovenen som pä 60-talet invandrade som arbetskra^, liksom hos flyktingen frän Somalia och Iran pä 90-talet. De stora skillnaderna finns inte hos den enskilde, utan hur det svenska samhället möjliggjort att förverkliga drömmarna. Etnisk registrering kan bara vara till fördel och inte nägot hinder - varken för individer eller för människor som arbetar för integration. Invandrare - utvandrare För alla invandrare i Sverige är en sak gemensam - att de har invandrat till Sverige - allt annat är väldigt individuellt: när, varför, varifrän, etc. Den politiska vetenskapens infallsvinkel uppmärksammar sällan mindre invandrargrupper. Dessa kan därför ses som marginaliserade i samhället, osynliga, obefintliga. Maktförhällandena kan uppmärksammas bäde genom att studera aktiviteter som är tydliga och mindre tydliga, sädana som utvecklas eller inte utvecklas bäde i perifera grupper respektive i centrala grupper. Enligt vad vi kunnat se och som vissa författare hävdat i forskningens väg (Henry Bäck), har invandrarforskningen i Sverige hittills mest haft beteendevetenskaplig inriktning. Forskning pä en humanitär - kulturell och etnisk basis har fätt ge vika. Man undersöker och cementerar skillnader mellan invandrare och svenskfödda, forskningen utförs av svenskar. Alla invandrare klumpas ihop, de berövas sin individualitet, sin identitetskänsla. Det är fä gamla invandrare -varifrän de än kommer - som forskar och skriver pä svenska och svenskarna har svärt att spegla de nya svenskarnas levnadsförhällanden, eftersom invandrarna officiellt ses som nägot enhetligt, nägot som saknar egentligt värde. Fä slovener har utnyttjat möjligheter att hittat sitt spräk och höja sin röst, därför är det tyst kring dem. Syftet med boken har främst varit att öka kunskapen om slovener och deras hemland Slovenien samt om de tusentals slovener som har bosatt sig i Sverige. Men eftersom slovenerna klumpas ihop till en ospecificerad massa med andra folkgrupper i Sverige, blev det nödvändigt att diskutera även andras invandrarskap i min text för att göra det möjligt att urskilja slovener ur massan. Jag har ocksä försökt hitta svar pä frägan om etnisk registrering är bra eller inte för individen. Detta gjordes dels med en delstudie kring 206 historiska data för Exjugoslavien och dess befolkning, där även slovenerna ingar, samt genom en statistisk undersökning om antal slovener i Sverige, med betoning pa invandringsar, alder, kön, och dels att belysa Sverige-slovenernas situation i Sverige. Undersökningen har visat att det 1999 fanns 5098 slovener i Sverige som var födda i Slovenien. Under min arbetsgang har jag fatt ändra riktningar nagra ganger för att fa ett hanterbart material i slutändan. Jag har koncentrerat mitt arbete pa en grupp människor i vart samhälle, som invandrat till Sverige fran samma land som jag - Slovenien. En utvandrare eller migrant lämnar alltid nagot och förlorar en del av sig själv. Men när ett land förvandlats till invandrarland, som Sverige gjort, sker samma sak. Iden om en mangkultur belyser hur viktigt det är att lämna detta nagot bakom sig - och att göra det gang pa gang. Det pagar försök att linda in det mangkulturella i bomull och göra det oförargligt. Men det lyckas daligt. Fragan är för akut, paträngande och kontroversiell för att ligga still. Om man byter ut mangkulturen mot de bredare perspektiven i det kosmopolitiska vägran att acceptera nationalstaternas krav pa kulturell och religiös homogenitet, blir sprängkraften tydligare. De senaste aren har man utgivit en del med böcker och artiklar och pa sa sätt globaliseras fragorna. Till exempel kan Malmös ibland rätt upphetsade diskussioner om Rosengard plötsligt knytas samman med diskussioner om EU eller om den svajiga internationella rättsordningen. Den kosmopolitiska principen innebär, mycket förenklat, att världen inte ska styras efter diplomatins principer utan e^er demokratins. Grundtanken är att gränser ska öppnas, mellan länder och regioner, men ocksa i segregerade städer och ända in i människors innersta identiteter. I nationens politik sammanfaller det kosmopolitiska med det mangkulturella. Ett kosmopolitiskt Sverige skulle lämna svenskheten som sammanhallande princip bakom sig. Svensk etnicitet, svensk kultur och svenska värderingar skulle inte längre bära upp landet. Tillspetsat kan man säga att svenskhet da blir en privat fraga. Precis som kristen tro är i ett sekulärt samhälle. I stället för det nationella räknas demokratin (politiken) och människors fri- och rättigheter (lagen) in som ett lands sammanhallande kitt, en "konstitutionell" patriotism (Jurgen Habermas). Iden prövades i USA, men slaveri och rasfilosofi förvandlade den till mer ideal än verklighet. Efter hundra ar av antirasism och erfarenheter fran nationalismens mörker kanske Europa börjar bli ledande. Den politiska sprängkraften är stark. Fraga de minoriteter - judar, samer, resandefolk, romer, tornedalsfinnar och andra som inte har minoritetsstatus - bland dessa den slovenska gruppen - hur svenskheten tvingade dem ut i samhällets marginal under 1900-talet (Det blagula glashuset, en statlig utredning). Fackföreningsrörelsens inställning Invandringsfragor förändrades mycket lite över tid. Denna studie pekar bland annat pa att konkurrensbegränsningen inom det egna ledet spelar stor roll för rörelsens inställning i invandrings- och flyktingfragan. De langsiktiga strategiska val som gjordes pa 1960- och 1970-talet, och som är tydligt inriktade pa konkurrensbegränsning, gäller i hög utsträckning även idag, bland annat genom skrivningen i LO:s invandrarpolitiska program. Historien om slovenerna i Sverige är en del i den globala historien om vart samhälle. Diskussionen om metod och teorifragor har skärpt min medvetenhet och det är jag glad för. De ständigt nya sociala strukturer i värt samhälle skapar ständigt nya maktförhällanden. Nya problem skapas och nya lösningar mäste sökas. I dag genomgär samhället stora förändringar med ett snabbt tempo som ingen riktigt hinner med. Det kan betyda att mänga av de samhälleliga förändringar som nu är aktuella ännu inte har fängats upp i form av vetenskapliga belägg för hur de päverkar utvecklingen. Invandrarfrägorna verkar ocksä utgöra en massa experimentella omräden i form av olika projekt som i regel leds av en person tillhörande majoritetsbefolkningen; minoritetsmedlemmar ställer sig passivt utanför det som sker. Spräksvärigheterna och en del andra faktorer sätter oftast spärrar i integrationsmaskineriet när de politiska strävandena inte räcker till. Den första generationen arbetskraftsinvandrare frän 1950- och 1960-talen inkluderar även slovener, det vill säga - invandringen baserades pä behovet av arbetskraft i Sverige. Antalet slovener har börjat krympa alltmer, mänga har redan ätervandrat eller avlidit i Sverige. Det har varit viktigt att kartlägga slovenska folkgruppen i Sverige, eftersom tillströmningen av nyanlända slovener avtagit nästan helt. I stället minskar antalet slovener i Sverige frän är till är, bland annat av flera nämnda orsaker ovan. Slovener bör utgöra en viktig del av den svenska arbetarhistorien e^ersom de har varit med om att bygga upp landet. I stället klumpas de ihop till en grä invandrarmassa vid framställningen i vetenskapliga rapporter. Man berörs illa av det, särskilt om man tillhör nägon av dessa marginaliserade folkgrupper. Jag är medveten om att min analys hade tjänat pä att stramas ät pä sina ställen. Avsnittet i kapitel Kontakter med SCB _ där jag lägger fram tillvägagängssätt för sökandet efter statistiska datauppgifter kring antalet slovener i Sverige är nägorlunda bra genomarbetat. Boken innehäller viktig information, bl a i form av tabeller och framhäller ett resonemang kring tolkning. Allmän information om socialförsäkringar i Sverige Invandrare och utvandrare - Sä gäller socialförsäkringarna om du flyttar till eller frân Sverige: Sverige är fullt av mobila människor. Inte bara sä att Sverige tävlar med Finland om att vara världens mobiltelefontätaste land - utan ocksä vad gäller vär rent fysiska mobilitet över gränserna. Bäde "gamla" och "nya" svenskar, oavsett medborgarskap, flyttar in och ut, kors och tvärs över nationsgränserna som aldrig förr. Vi invandrar och utvandrar, flyttar in och ut för att arbeta osv. "Alla" har pä senare tid fätt flera frägor frän läsare som undrat vilka regler som gäller för invandrare/utvandrare och socialförsäkringar. Efter samtal med avdelningsdirektör Gunnel Vilén och jurist Göran Rehnby pä Riksförsäkringsverket, har vi fätt klart för oss: • att invandrare inte är nâgon specialkategori i svensk socialförsäkringslag • att det finns minst lika mänga saker att tänka pâ om man flyttar ut frân Sverige • att nyckeln tili en smärtfri och smidig handläggning av socialförsäkringsfrägor över nationsgränserna finns hos den lokala försäkringskassan. VEM ÄR FÖRSÄKRAD I SVERIGE? Sveriges största försäkringsgivare är inte ett försäkringsbolag, utan försäkringskassan. Här är vi alla som bor och/eller arbetar i Sverige försäkrade genom olika slags lagstiftade trygghetsanordningar. Du känner säkert igen namnen pá de flesta av de vanligaste lagarna: Lagen om allmän försäkring (AFL), Lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) och Lagen om inkomstgrundad álderspension (LIP). Socialförsäkringarna och den allmänna pensionen (alltsá alla de f0rmáner som försäkringskassan administrerar) delas numera upp i bosättningsbaserade f0rmáner respektive arbetsbaserade f0rmáner. • Exempel pá bosättningsbaserade f0rmáner är barnbidrag, föräldrapenning pá garantinivá, bostadsbidrag, folkpension/garantipension, pensionstillskott. • Exempel pá arbetsbaserade formáner är sjukpenning, föräldrapenning över garantiniván, inkomstgrundad álderspension (tidigare ATP och nu inkomst- och premiepension). Medborgarskapet spelar ingen roll. Den som bor och/eller arbetar i Sverige har rätt till samma slags f0rmáner som svenska medborgare. Bosatt i Sverige är den som kan antas komma att vistas här under längre tid än ett ár. Omvänt: Om man tänker vistas utomlands i längre tid än ett ár, sá anses man inte längre vara försäkrad i Sverige. Det gäller ocksá för den som regelbundet vistas utomlands under mer än ett halvár i taget. DU FÄR "EXPORTERA" VISSA FÖRMÄNER Det kallas för "portabilitet" och handlar om rätten att ta med sig f0rmáner som man har tjänat in i ett land - t ex Sverige - när man flyttar nágon annanstans. Försäkringskassan hjälper dig -men du máste hálla kontakt med försäkringskassan! Meddela när du flyttat in, meddela när du flyttar ut. (Och motsvarande, hos försäkringskassans motsvarighet i det nya landet.) Sköter du detta, riskerar du inte att missa nágra pengar som du har rätt till. Den viktigaste förmänen som du kan ta med dig över gränserna är álderspensionsrätten. Men ocksá andra förmáner som bygger pá intjänad álderspension, t ex förtidspension och efterlevandepensioner, kan man under vissa omständigheter fá med sig utomlands. Detta gäller i mánga fall i báda riktningarna dvs. även till Sverige, frán ett annat land. Har du invandrat till Sverige kan du alltsá ha fátt med dig socialförsäkringsförmáner (främst pension) frán ett annat land. För personer som är medborgare eller flyktingar/statslösa och bosatta i nágot av EU- eller EES-länderna regleras portabiliteten av EUs direktiv 1408/71. Förutom dessa länder finns ytterligare länder som skrivit pá avtal (konvention) med varandra om möjligheten att tillgodoräkna sig och/eller ta med sig förmáner som tjänats in i nágot av dessa länder. HÄLL KONTAKT MED "DIN" FÖRSÄKRINGSKASSA! Försäkringskassorna är skyldiga att hálla reda pá vad som gäller för socialförsäkringar vid in -och utvandring och det finns i regel information pá socialbyráerna ocksá. En bra tumregel i alla lägen är: Háll kontakt med "din" försäkringskassa när du förflyttar dig över en nationsgräns! Och om du ska flytta till ett annat land - ta reda pá vad motsvarigheten till den svenska försäkringskassan heter där och hur du kontakter dem (detta vet ofta den svenska kassan, om det gäller ett av länderna pá listan nedan). ENKLA FALLET: SEMESTERRESA När du áker pá semester behöver du ett intyg frán kassan om att du är försäkrad i Sverige. I mánga länder kan du fá sjukvárd m m pá samma villkor som det egna landets invánare om du har detta utlandsintyg med dig. ÄNNU VIKTIGARE 1: BO/ARBETA UTOMLANDS, KANSKE EMIGRERA Om du ska áka utomlands för nágot annat än en kortare semesterresa, bör du kontakta försäkringskassan pá din hemort. Även om du flyttar permanent, dvs emigrerar, kan du ha rätt till en del förmáner som du har tjänat in i Sverige. När det handlar om pensionsrätter, kan det 209 dröja flera decennier tills du uppnár pensionsáldern. Om försäkringskassan har en anteckning om att du flyttat, när du flyttat och vart du flyttat är det lättare att utreda och betala ut de pengar du har rätt till sedan. Den som flyttat permanent frán Sverige är inte längre registrerad hos försäkringskassan pá sin gamla hemort. I stället förs personakten över till försäkringskassans utlandskontor. Fram till ársskiftet hör utlandskontoret administrativt till försäkringskassan i Stockholms län och därefter finns det pá försäkringskassan i Gotlands län. Ännu viktigare 2: bo/arbeta i Sverige utan att vara folkbokförd här Försäkringskassan fár automatiskt en "signal" om alla som blir folkbokförda i Sverige (fár svenskt personnummer). Men det gár, särskilt för medborgare i andra EU-länder, att exempelvis studera eller arbeta här utan att vara folkbokförd. Under tiden man arbetar, kan man ha rätt till olika slags arbetsbaserade förmáner. Arbete kan ju ge viss pensionsrätt - som sá smáningom kan betalas ut oavsett var i världen som personen dá bor. Om du är nyanländ till Sverige, kanske bara för att arbeta utan att vara folkbokförd - ta kontakt med försäkringskassan pá arbetsorten och anmäl dig! Det kan hända att du inte finns registrerad där. Nágra exempel pá "import"/"export" av f0rmáner ALDERSPENSION Oavsett om du omfattas av det tidigare folkpension-/ATP-systemet eller det nya allmänna pensionssystemet, bestár álderspensionen för de flesta av, dels en inkomstbaserad del, dels en bosättningsbaserad del. De flesta som nu är pensionärer är födda 1937 eller tidigare och omfattas bara av det gamla pensionssystemet. Där gäller att: • ATR-pensionen fár man ta med sig vart som helst i världen • Om du arbetat och tjänat in ATP-poäng i Sverige har du rätt tili folkpension i forhállande till antalet arbetade ár. Full ATP och full folkpension tjänar man in pá 30 ár. Denna folkpensionsdel (uträknad i 30-delar) fár du ta med dig vart som helst i världen. • Om du inte arbetat i Sverige kan du ändä ha rätt tili folkpension, men för full pension krävs 40 árs bosättning. Färre ár, ger proportionellt lägre pension (uträknad i 40-delar). Denna bosättningsbaserade folkpension fár du bara ta med dig om du flyttar till ett EU-land eller konventionsland (se listan nedan). Motsvarande gäller för de inkomst- respektive bosättningsbaserade delarna av det nya allmänna pensionssystemet. Du som är född 1938 eller senare fár alltsá ta med dig inkomstpensionen, tilläggspensionen och premiepensionen vart du vill. Den nya garantipensionen - som inte börjar betalas ut förrän ár 2003 - fár du dock bara ta med dig till ett EU/EES/konventionsland. Den är ju, liksom folkpensionen, en bosättningsbaserad förmán. FÖRTIDSPENSION Om du har flyttat ut frán Sverige och blir förtidspensionerad eller motsvarande i ett annat land (enligt de regler som gäller i det landet), sá kan du ha rätt till en del förtidspensionsförmáner frán Sverige ocksá. Förutsättningen är att du tidigare arbetat i Sverige och tjänat in dina pensionsrättigheter här. Försäkringskassan prövar frán fall till fall enligt svenska regler. Motsvarande kan gälla om du blir förtidspensionerad i Sverige och nágon gáng under livet har tjänat in pensionsrättigheter i ett annat land. VID DÖDSFALL Den avlidnes intjänade pensionsrätt i Sverige styr om det betalas ut efterlevandepensioner till efterlevande utomlands. Det spelar ingen roll om de efterlevande är svenska medborgare eller medborgare i ett annat land. Motsvarande kan gälla för den som avlider i Sverige och som nágon gáng under livet har tjänat in pensionsrättigheter som grundar rätt till efterlevandepension frán ett annat land. Hur gár det praktiskt till när man ska söka pension o dyl.? Den som är bosatt i Sverige söker álderspension och andra socialförsäkringsförmáner frán sin svenska försäkringskassa. Om du tjänat in pensionsrätt i ett eller flera andra EU- eller konventionsländer, ska du tala om detta för kassan - som sedan vidarebefordrar ansökan till de aktuella andra länderna. Om den utländska pensionen är intjänad i ett land utanför EU, máste du söka själv (men tala om för försäkringskassan att du tänker söka). Motsvarande regler gäller i de övriga EU-länderna samt i konventionsländerna. Försäkrings-kassans motsvarighet där hjälper till. Om du flyttat till ett annat land, máste du ansöka själv om din eventuella svenska álderspension. Källa: IT 2006 Sverige-slovenernas globala situation Det fanns en gáng en folkgrupp i Sverige som invandrade frán Slovenien^. Hur kommer situationen för den slovenska gruppen att se ut om nágra decennier? Kommer dessa slovener att finnas kvar I Sverige, eller kommer de att drunkna i svenskheten? Hur kommer den Europeiska Unionen att páverka situationen? Det är bara en sak som alla invandrare i Sverige säkert har gemensamt, att de har lämnat sitt land och bosatt sig i Sverige. En del lär sig snabbt att ta sig fram pá svenska, andra gör det inte. Mánga känner inte till hur det svenska samhället fungerar, trots att de har bott i landet i flera decennier. Enligt regeringens bedömning bör staten ge stöd till organisationer som bildats av invandrare eller annars pá etnisk grund och vars verksamhet ligger i linje med de integrationspolitiska málen (Integrationsverket. Andreas Brev, IT, 2005). Ocksá slovener och andra invandrargrupper betalar skatt i Sverige, det vill säga att föreningsbidrag frán staten inte handlar om allmosor. Om inte människor informeras om olika verksamhet i samhället kanske nágon annan gör det. Problemet är att det dá inte gár att styra vad som sägs, informationen kanske blir fel. Den som har invandrat till Sverige vill lära sig om det nya landet. I brist pá korrekt information hänvisas de till rykten och missuppfattningar. Slovenerna har inte fátt nágon formell sprákundervisning i Sverige, de flesta behärskar svenska spráket bristfälligt. Det ser inte bättre ut för framtiden när det gäller den första generationen slovener i Sverige. Hur kan man förbättra den sprákliga situationen idag? Det finns inte nágra raka svar. De gamla och nya invandrarna klumpas ihop. Det áterstár mycket för att vára efterkommande ska kunna bilda sig föreställningar om hur de första Sverige-slovener hade det pá sin tid. Invandrarna ly^s o^ast fram individuellt bara i fall de ska föreställa dáligt exempel - om de hittat pá nágot som strider mot de svenska normerna. Om en invandrare inte är nästan guldmedaljör, dá hörs och syns hon/han inte i offentliga sammanhang. Slovener i Sverige - den första generationen - är en relativt gammal folkgrupp som för länge sedan har börjat integreras i det svenska samhället. Den andra generationen slovener är det inga problem med alls, de flesta är födda och uppvuxna i Sverige. När jag ser tillbaka, blir jag allt mer medveten att utanförskapet fran skolans kultur, när mina barn gick i skolan, gjorde mig inte bara svag utan ocksa oförmögen att kommunicera med min svaghet. Och i förlängningen har jag misslyckat i min ambition att sta upp för barnen och familjen. Mina erfarenheter säger mig att det är ungefär sa de flesta invandrade föräldrar har det i Sverige. Trots dessa brister klarade sig vara barn bra i skolan och senare i yrkeslivet. Den tredje generationen är ocksa pa väg in i samhället, men där är definitionen slovener svart att tillämpa, eftersom dessa oftast härstammar fran blandäktenskap eller blandsamboförhallandena. Men förresten - maste människor föreställa ett problem innan de lyfts fram för att synas? Enligt litteraturen och vad jag själv erfar ger samhället en bristfällig aterspegling av befolkningens verkliga sammansättning - bade pa arbetsplatser och pa den politiska arenan. När det gäller slovener i Sverige, sa har de ofta bristande sprakkunskaper, nagot som man först började ifragasätta under 1990-talet. Detta resulterar i ett ofrivilligt utanförskap som är svart att atgärda. Den första generationen slovener i Sverige passerade numera sa gott som alla 50-ars gräns. Med aren glömmer man bort det andra inlärda spraket, sa det blir bara värre med tiden. Manga slovener är redan förtidspensionerade, bland annat pa grund av förslitningsskador och manga är kvar i arbetslivet - de hör till de omtalade 40-talisterna, och kämpar vidare. Dessa fakta gar att finna, eftersom slovenska folkgruppen ingar i undersökningarna kring f.d. jugoslaver. Föreningslivet och kyrkan viktiga för slovener För manga människor i den slovenska minoritetsgruppen spelar social ekonomi en allt viktigare roll. Föreningar är livsviktiga oaser för slovener, där man kan vara sig själv - en sloven som kan tala, sjunga och tänka pa slovenska utan att nagon blir störd av det - och där man lär sig att bemästra demokratins manga nickar. Med alder avtar (minskar) kunskaperna i det andra, senare inlärda spraket. Da är det ännu viktigare att ha tillgang till egna etniska "oaser", där man far vara sig själv. Alla slovener har inte tillgang till egna familjer i Sverige, och till Slovenien är det ett stort geografiskt avstand som gör att man har mist kontakterna. Den katolska missionen spelar ocksa en viktig roll för slovenernas identifikation i Sverige. De äldre slovenerna i Sverige tycker ofta att slovenska ungdomar tyvärr vuxit ifran dessa "oaser" - bade fran föreningar och fran kyrkan - det är mest äldre slovener som upprätthaller slovenskt föreningsliv och besöker kyrkan idag. Diskussionen bland slovener idag handlar ofta just om den slovenska ungdomens slapphet när det gäller kyrkan och föreningslivet. Man saknar de yngre krafterna i slovenskt föreningsliv i Sverige. Den andra generationen slovener har funnit andra vägar och andra intressen bland sina svenska jämngamla, vilket kan tyckas utgöra integrationsprocessen i högre grad smidigare än hos de äldre slovenerna. Ur en global synvinkel är det just sa det ska vara, ur den slovenska gruppens äldres synvinkel är det inte lika positivt. Undersökningen gav en del nya kunskaper. Förhoppningsvis kommer läsaren att finna punkter, där man kan stanna upp och fa vissa aha-upplevelser emellanat. Jag har försökt förstä kärnan i de politiska besluten sedan 1970-talet till idag, sädana som resulterat i handlingarna. Kanske är det just avsaknad av sädana konkreta beslut som för det mesta är boven i dramat - man beslutar nägot utan att sedan följa upp verkligheten. Det är främst genom intuitiv inlevelse i slovenernas inre, deras ideer, motiv, valfrihet och tväng, samt genom att jämföra andra folkgruppers situation i Sverige, som det kontinuerliga händelseflödet kunde göras begripligt för läsaren och för en e^ervärld. Läsaren fär avgöra om jag har lyckats i mina förehavanden. En kollektiv identitet Kyrkor och katedraler skapade Slovenien, säsom de skapade övriga Europa. Även om enstaka kyrkor eller katedraler inte överlevt till idag, stär de allra flesta fortfarande stadigt, som högresta e^ermälen om den nöd som dätidens människor tvingades utstä för att uppföra dem. Kyrkor och katedraler gav befolkningen dock oerhört mycket i utbyte. Vem som helst kunde för en stund för att fly en grä vardag och fä en skymt av himmelriket, när han/hon klev in i den färdiga kyrkan. Själva uppförandet betydde egentligen mer för medeltidsinvänarna än de var medvetna om. Troligen bidrog projekten i hög grad till att skapa en kollektiv identitet. Att generation efter generation tillsammans lägga sä mycket tid och energi pä att bygga en kyrka gav människorna gemenskap tvärs över familjeband, generationer och bakgrund. Den slovenska kulturen skapade kyrkor och katedraler, men kyrkor och katedraler skapade ocksä den slovenska kulturen. Det samma gäller för den europeiska kulturen och vice versa. Det handlar inte bara om ambitiösa religiösa monument. Man kan se de imponerande byggnaderna som en viktig del av vär historia, ungefär som pyramiderna är egyptiernas (www.illvet.com (2/2005)). Katedralen (stolnica) i Ljubljana I en artikel i Illustrerad Vetenskap nr 1/2006, pä sidorna 72-73 pästäs det följande: En amerikansk forskare har funnit en gen, som styr tron pä Gud. Genen har sannolikt varit en fördel för evolutionen, dä den hjälper oss att inse vär egen dödlighet och rustar oss för att skapa harmoniska samhällen fIllustrerad Vetenskap, nr 1/2006). Enligt samma forskare, genetiker Dean Hamer, är människors tankar om Gud ett resultat av kemiska reaktioner. Denna förmäga att tro pä Gud har enligt honom varit en fördel, dä människans hjärna utvecklades och gav oss medvetande. Han menar ocksä att religionen finns utbredd i alla mänskliga kulturer, även hos primitiva stamfolk. Det är enligt honom ett starkt argument för att spiritualitet (andlighet) och tro ligger förankrade i människans gener. Man kan antigen vara religiös eller inte, men det finns fördelar med att vi genetiskt är funtade sä, att vi tror pä Gud. Religionen spelar en enande roll i vära samhällen, det är nägot man enas omkring. Detta kan ha varit avgörande för oss att bygga upp en fungerande förmäga till fredlig samexistens och ge prägel till vära kulturyttringar. Enligt Dean Hamers teori kan det ha gätt till sä att den speciella versionen av den aktuella genen, VMAT2-genen, odlades fram genom evolutionsprocessen. Detta blev till en fördel hos vära förfäder, religion och andlighet gjorde vära samhällen stabilare, genom att ena flertalet kring ordning och vissa regelverk. Detta i sin tur underlättade för dem att överleva och känna trygghet. Genom forntid finns ocksä en framtid för oss. Vad har det hela med slovenerna att göra? Jo, slovener är övervägande katoliker, utom en minoritet som är protestanter, och bäda identifierar sig gärna just genom att vara kristna. Det var inte meningen att göra reklam eller polemisera om religionens och kyrkans betydelse för slovenernas identitet. Men enligt tidigare erfarenheter är bäde religionen och kyrkan viktiga som stöd för människans själsliv. I synnerhet har slovener djupa rötter i kristendomen som präglat dem identitetsmässigt. ' Maksim Gaspari, ett vykort: Kära hemlandet (Vykortet föreställer motivet av det slovenska landskapet som prydds av kyrkor och en bedärande vacker natur). Självuppfyllande profetior Lärarfacket beskriver ofta den svenska skolan som katastrofal, deras syfte är att fä ännu mer pengar till skolan. Läkemedelsbranschen varnar om hur vi blir allt sjukare med syfte pä att vi ska köpa mer medicin och när sjukhusdirektören uttrycker skräckscenarion för patienter i effektiviseringens tider, mänar de om egna positioner. Dessa exempel visar, hur man beter sig när syften fär styra verklighetsbilden, hur viljan till mer pengar, fler röster, lägre skatter färgar hela världsbilden. Medierna agerar nästan alltid i symbios med dessa syften genom att de skildrar den hemskaste bilden av verkligheten. Sädana ageranden kan utgöra en risk till självuppfyllande profetior i slutändan. Vi upplever att brottsligheten ökar, trots att det inte stämmer med statistiska uppgifter. Vi upplever skolan som nägot otillräckligt, trots att den är mycket bättre än när vi själva gick där, och skatterna upplever vi som pä tok för höga, trots att vi vill behälla vär välfärd och förr eller senare fär stora delar tillbaka. Vi sjunker in i vär eländighet mer och mer trots att vi borde göra det motsatta eftersom vi lever i den del av världen som har gynnats pä mänga sätt. När det gäller invandrarfrâgor i Sverige, talar man oftast om de höga kostnaderna, men man berättar inte att det är institutioner som Migrationsverket och dess tjänstemän som fâr den största delen av pengar i form av löner och annat. Att medvetet utmâla en felaktig bild av världen har alltid med avsikter att göra. Behovet av ekonomiskt stöd för etniska organisationer Enligt Migrationsverkets uppfattning är organisationer, bildade pä etnisk grund, viktiga aktörer i mängfalds- och integrationsarbetet. De har stor betydelse och potential pä framför allt introduktionsomrädet. Det statliga bidragets olika former och dess niväer är centrala i frägor hur dessa organisationer fungerar och bidrar till en effektivare integration. En expert pä Integrationsverket - Raouf Ressaissi - säger, att man ser ett ökat behov av det ekonomiska stödet till dessa frivilligorganisationer. Man menar att organisationerna mäste fä goda förutsättningar att stärka sin roll som aktörer i integrationsarbetet. Det statliga organisationsstödet har dock inte ökat under de senaste ären utan minskat relativt sett i och med att antalet organisationer som fär bidraget ökar och det totala anslagets storlek är konstant. Man fortsätter ha en dialog med bäde dessa organisationer och regeringen för att öka samsynen om hur det krympande statsbidraget ska användas. (Den kommunala sektorn som förebild? Rapport, Integrationsverket, 2005). Integrationsverkets mäl är att rapporten Den kommunala sektorn som förebild? ska användas som utgängspunkt i effektiviseringen av kommunernas fortsatta arbete för ökad etnisk mängfald. En analys visar bl.a. att kommunerna valt helt olika strategier för sitt mängfaldsarbete samt att nästan samtliga invänare med utländsk bakgrund är starkt underrepresenterade bland kommunanställda i allmänhet och inom kvalificerade yrkesomräden i synnerhet. respektive lägst andel utrikes födda i sin befolkning? Kom m u ner i Sverige 2003 med högst andel utrikes füdda Fdk-mângd Utrihas fädda AndH w bef. Av dasaa^rfleatfaddai Haparanda IQ 34e 4 07G Finland R/aEland BothyrKa 75 432 25 035 33.2 Finland 16i4. Turkiat 15% äüderta^ SQ 20 010 2S,û Finland Irak 13% Malma 2S7 \7\ ÉÉ 198 24.fi r.d. JugQElovian 14^. Irak 5% Huddinge 87 \2\ lA 637 21. J Finland 16%. Turkiat 5% (ivertornea 5 331 1 112 20.Ô Finland 52%. Norge 2% Upplanda Vöab/ 37 307 7 633 ÍO.J Finland 36%. Iran 12% ËDlna 57 ÖÖi 11 767 20.3 Finland 14%. Iran 11% Lands, kfüna 656 7 7^2 20.Û f. d. Jugoelayien 2S%. Boenien-Haiii 16% Eda a 662 1 71fl 1S.fi NQrgefi4%. Tyah]wid3% G&tebcrg 055 ^ 965 19.7 Iran 10%. Finland 9% äigtuna 36 ose 1 072 19.& Finland 25%. Ubflnon 7% Burie^ 15 357 2 967 19.â f.d. Jugoala'/ien 17%. Darmark 11% Ëundb/berg 33 736 â 559 iSA Finland 19%. Iran 12% ätüüfdnol nn 7S1 72Í UA 045 1S.J Fmland 14-Vci. Irak 6% Järfälla SI 473 11 667 19.Û Finland 22%. Iran 9% Gnrajö 9 ax 1 769 IB.ü \/iBitnam 26%. Boanian-Herc. 21% Haninge 71 377 12 aifl 16.Û Finland 2S%. Turkiat 6% Upplanda-Brü 21 252 3 609 17.Ö Finland Irak 9% Ëurahammar 10 200 1 025 17.Ö Finland 71%, Norge 3% Tabell 12 (SCB, It, 2006) Invandrare - ett samlande begrepp för alla icke-svenskar Ofta frâgar man sig, varför forskama mäter skillnader mellan invandrare och födda i Sverige? Enligt vad jag har fâtt läsa har Integrationsverket det senaste âret publicerat en statistikrapport som följer upp integration och en fickbok med lättillgänglig statistik tillsammans med SCB. Man hittar tabeller som visar att den överlägset mest invandrartäta kommunen i Sverige är Haparanda. Närmare 40 procent av befolkningen i Haparanda är utrikesfödd. Men sâ där kan man alltid hâlla pâ med inom statistik. Jag hör invändningarna. "Det är ju mest finnar", tänker den allmänbildade. Men är inte Finlandsfödda ocksâ invandrare? Det är just Finlandsfödda som ÄR invandrare i Sverige. I diagrammet med grupper av utrikes födda seglar stapeln med Finland i väg upp mot 187 000 invânare. Sedan kommer ingenting, ingenting. Nästa invandrargrupp storleksmässigt kommer frân Exjugoslavien. Däribland är slovenerna inräknade. Därefter kommer invandrare frân Irak, Bosnien-Hercegovina och Iran. Men bland de tio största invandrargrupperna i Sverige i dag sâ âterfinns även grupper av invânare som är födda i Polen, Norge, Danmark och Tyskland. Bland de tio största invandrargrupperna i Sverige finns tyskfödda. Säger vi bara invandrare sâ menar vi till 17 procent invânare som är födda i Finland. Jo, visserligen, kanske du tänker, men Haparanda är fortfarande inte representativt, vilka kommer däre^er i listan över invandrartätaste kommuner? Botkyrka och Södertälje. Finlandsfödda är största invandrargruppen även i Botkyrka med en andel bland "invandrarna" pâ 16 procent. Finlandsfödda är största invandrargruppen i Södertälje med 26 procent. Sâ är det i de flesta invandrartäta svenska kommuner. Fickboken presenterar en statistisk kartläggning. Har den lâst fast vârt tänkande? Eller kanske är det ett sätt att blottlägga resonemanget om invandrare i Sverige som vi alla säkerligen bär. Stämmer statistiken med vâr svenska mentala bild av invandringen? Är det invânare frân rika väst- och grannländer som Norge, Danmark, Tyskland och Finland vi tänker pâ när vi tecknar den o^a sâ mörka bilden av invandring och integration? Mer vanligt är att man generaliserar - att "invandrare" bara är ett samlande begrepp för alla invânare som är födda utanför Sverige. Begreppet "invandrare" har i mânga fall blivit synonymt med segregerade bostadsomrâden, utanförskap och lâg socioekonomisk status. Pedagogiska syften Bokens främsta sy^e är att presentera fakta om slovenernas situation i Sverige fram till nu, genom att se bakát kan vi gá framát. Allt som sker eller borde ske i ett samhälle skräddarsys genom politiken av regeringen, sá en presentation av den rádande migrationspolitiken har varit pá plats. Vára e^erkommande generationer i Sverige kommer förhoppningsvis att ha nytta av innehállet om nágra decennier. Urvalet och sammanställningen gjordes främst med tanke pá att det blir allt svárare att hitta nágra autentiska källor frán första generationens slovener i Sverige, de blir äldre för varje ár som gár_ För att komma fram till ett resultat med ett praktiskt pedagogiskt syfte, har jag sökt belysa valda omráden, som kan vara till nytta i ett längre tidsperspektiv. En sádan undersökning máste dock genomföras med vissa teoretiska föreställningar för att kunna finna sig till rätta bland de mângskiftande och komplicerade aspekter om den slovenska gruppens verklighet i Sverige, sâ som den gestaltar sig efter dryga fyra decennier i landet. Det finns gott om fakta om slovenernas Ursprungsland Slovenien; ocksâ uppgifterna om det slovenska sprâket har figurerat i hemsprâksundervisningens sammanhang. Slovener som invandrargrupp i Sverige behandlas dock i en klump med andra invandrargrupper i Sverige - om inget annat sâ klumpas de ihop med "jugoslaver", det vill säga ex-jugoslaver eftersom Jugoslavien inte finns längre, och detta hämmar sloveners identitetskänsla. Det är svârt för en sloven i Sverige att tala om en individuell känsla. Därför visar min studie att etnisk registrering vore bra för individen. Kyrkan och föreningslivet är viktiga för slovenernas fortlevnad i Sverige. Enligt de tillgängliga uppgifterna är talet för förstagenerationen slovener i Sverige allt mellan 68, 765 och upp till 7000 (Tommy Holm, 1989). Att jag själv fâtt undersöka dessa problemomrâden har varit intressant. Genom mitt arbete har jag kommit fram till uppgiften att det i Sverige den 31 december 1999 fanns drygt 5000 personer födda i Slovenien (hit räknas inte de som har avlidit). Till dessa bör man lägga till minst det dubbla talet för andragenerations slovener - allt enligt definitionen av begrepp personer med utländsk bakgrund till populationen personer med utländsk bakgrund räknas alla utrikes födda och alla inrikes födda med en eller tvâ utrikes födda föräldrar. Dâ fâr vi ett tal pâ uppât mellan 10 000 och 12 000 slovener i Sverige. Den tredje generationen slovener i Sverige är redan här, men dessa kommer enligt olika uppgifter oftast frân blandäktenskap eller blandade samboförhâllanden och är därför svâra att definiera etniskt. Enligt SCB:s definition hör även flertalet av dessa till kategorin invandrare genom deras far- och morföräldrars utländska pâbrâ. Enligt SCB finns det dock inte nâgon generell definition av begreppet invandrare (se inledningen), sâ begreppet används pâ ett nâgot flummigt sätt. Undersökningen gav mig en hel del ny och intressant kunskap - dels fakta om sloveners och andra sydslaviska folks historia i korthet, dels hur man ocksâ kan göra statistik. Jag är medveten om att min undersökning inte ska förändra nâgot statistiskt sätt, men jag har fâtt nya synvinklar pâ flera frâgor och hoppas att resultat kommer flera till nytta pâ ett eller annat sätt. Utanförskapet ska vi givetvis bekämpa, men vägen är kanske snabbare om vi inte tar utgângspunkt i att se invandring som utanförskap, utan istället att invandring är det vi gemensamt har byggt och kan fortsätta bygga vâr välfärd pâ. Bakom varje invandrad och infödd människa - bortsett frân alla staplar och diagram - finns invânare med egna drömmar och förhoppningar om att tillsammans bygga ett bättre liv i Sverige. Förhoppningarna finns sâväl hos slovenen som arbetskraftsinvandrat pâ 60 -talet som hos flyktingen frân Kosovo pâ 90-talet. De stora skillnaderna finns inte hos den enskilde, utan hur det svenska samhället möjliggjort att förverkliga människors drömmar. Detta skulle kunna vara en utgângspunkt för människor som arbetar för integration. Identitetsfragor Sverige är och kommer att vara i behov av tvasprakig personal. Det har därför varit och är fortfarande viktigt att andra generationens invandrare lär sig sitt hemsprak. Det kommer t.ex. att behövas personal, inom sjukvarden och äldrevarden, som kan tala med patienterna. Med stigande alder glömmer människorna sitt andra, senare inlärda sprak. Det 217 behövs med andra ord nágon som kan tala deras sprák när de blir äldre och gamla. Etnisk registrering skulle underlätta vid personalrekryteringen, dá den behövs. Alla invandrare talar ju inte tillräckligt bra svenska. Sin identitet fár människan främst genom spráket. Men även kulturen och dess yttringar är viktiga. Genom spráket förs de nya gruppmedlemmarna, barnen, varte^er de utvecklas, djupare och tätare in i sin egen grupp och sin egen kultur med alla dess komplexa delar, regler och värderingar (Heyman, 1990: 42). En människas sprák placerar individen i den sociala hierarkin. Det finns en risk att invandrare placeras socialt genom vilken dialekt de talar, eller vilken brytning de har. I várt samhälle har människor, som inte behärskar spráket helt, lägre status. Detta faktum berör i allra högsta grad invandrares situation i det nya samhället. Ett exempel som man kan se gäller anpassningen till den svenska arbetsmarknaden. Talar man med brytning finns det risk att man inte anses behärska spráket tillräckligt bra. Genom att konstruera invandrare, deras barn och barnbarn som en enhetlig grupp och tillskriva denna grupp olika negativa egenskaper som t.ex. att invandrare är lata och inte vill arbeta, kan svenskarna definiera sig själva som bättre. Slovener, som boken handlar om, har bott i Sverige i över 40 ár. Invandrare, liksom svenskar, har värderingar och normer som uppkommer medvetet eller omedvetet - beroende pá utbildning, klasstillhörigheter och socialt status. Det flesta individer med invandrarbakgrund, oavsett om de tillhör första eller andra generationen, befinner sig mellan tvá tankesätt. Dessa personers dilemman kan vara svára att upptäcka och beskriva konkret för den som inte har växt upp med tvá olika kulturer. De fá intervjupersoner som är representerade tror sig i första hand ha kvar sitt ursprungliga slovenska tankesätt, som med tiden implementeras med ett svenskt tankesätt, svenska normer och värden. Pá samma gáng känner de nágon slags avsaknad i frága om gemenskap báde med hemlandet och med svenskarna. När man är bland svenskar känner man sig som sloven och viceversa. Det är viktigt för alla att fá veta sitt ursprung och fá det bekräftat av omgivningen. Fler och fler människor släktforskar för de vill ta reda pá vilka anor de har, vilka som är ens förfäder osv. Det är naturligtvis lika viktigt för dem som invandrat till Sverige att fá hálla kvar vid sin kultur, sitt sprák och sin kontakt med sitt gamla hemland. Även den svenske skalden Carl Snoilsky har sökt efter sina rötter i Slovenien. Den andra, tredje och de följande generationer slovener i Sverige kommer säkert att söka e^er uppgi^erna om sitt ursprung. Människor reser runt i världen för att fá se nya spännande kulturer men en del människor vill inte att de främmande kulturerna skall komma till Sverige och göra intráng i deras vardagsliv. Den svenske författaren Alfred Jensen och mánga andra var av en annan ásikt. Att öppna sig mot världen innebär att man vill och vágar ta emot det som är annorlunda. Intervjupersonerna och andra slovener (liksom andra nationaliteter i Sverige) som en gáng har invandrat till Sverige har tvingats att ta emot och leva i och med tvá kulturer. Hur skulle de annars klarat av att leva med sina familjer och leva i samhället? Att vara invandrare betyder att man antas vara "icke-svensk". Hur kan man ha en identitet som är en negation? En konflikt ligger inbyggd i samvaron och en mur byggs upp mellan "människor med invandrarbakgrund" och andra "svenskar". Genom att sluta föra etnisk registrering i Sverige, klumpas alla icke-svenskar ihop i en klump bestáende av ca 160 nationaliteter och som försvárar identitetsprocessen hos enskilda. Man blir en icke-svensk, en invandrare, där den etniska bakgrunden är obekant och sáledes ointressant för myndigheter. Det blir svárt att hitta en plats i samhället e^ersom deras utgángspunkt inte ar densamma som majoritetsbefolkningens. Enligt undersokningen ar det positivt att lata och stodja manniskor i att de gor och utfor nagot som de ar bra pa. Det ma vara kultur, forfattarskap, forskning, foretagsamhet, sport eller nagot annat. En nojd individ ar till gladje for sin omgivning. Slovenernas framtidsvisioner i Sverige Fördelar Vissa fördelar finns i kulturaktiviteternas olikheter samt relativt bra organiserat samarbete mellan den slovenska Kyrka, föreningarna och det Slovenska riksförbundet i Sverige. Dessa fakta hjälper slovenerna till högre medvetande om slovenskheten bland slovener i Sverige och samtidigt till större transparens, insyn i sin svenska omgivning. Den ständiga päverkan av andras sätt att leva och andras kulturer blir utan tvivel ocksä berikande för slovener. Kanske kommer alla att bli europeer eller världsmedborgare. Nackdelar De största nackdelarna finns troligen i slovenernas stora utspridning i Sverige, de bosatte sig kring stora industricentra i Sverige. Även det geografiska avständet blir till nackdel för slovener i Sverige. Bäde det ena och det andra medför stor oenighet sinsemellan, när det gäller att lösa aktuella problem som berör slovenerna i Sverige. Konsekvenserna blir dä att slovenerna av svenska och slovenska myndigheter behandlas som objekt och att olika viktiga beslut fattas utan möjlighet till päverkan. Detta hindrar slovenerna i Sverige att bli delaktiga i en enhetlig kulturpolitik. Varken i Sverige eller i Slovenien tar man tillvara deras kulturutövning pä allvar. Det finns risk att en individs kunskaper och erfarenheter som inte e^erfrägas eller tillmäts nägot värde inte heller värderas av individen själv. Vi kan se pä vissa exempel, där initiativet till förändring saknas delvis eller helt: * pä kulturomräden - att vörda och inventera den slovenska kulturen i Sverige * arkiv - att arkivera och katalogisera den slovenska kulturen, bevara den till e^ervärlden, rädda den sä den inte förfaller helt med den första generationen slovener i Sverige * allmän information när inte slovenerna tillräckligt, det slovenska spräket och program P2 i Radion har efter 18 ärs verksamhet upphört helt är 2000, utan hänsyn tili slovenernas behov * politisk manipulering bland slovenerna i Sverige och frän vissa häll i hemlandet är i hög grad fortfarande närvarande, gamla (politiska) klyftor fördjupas med tiden och ingenting görs i riktning tili det motsatta * institutionella mönster i det svenska samhället slär olika beroende pä etnisk bakgrund, där även slovenerna o^a känner sig utanför trots att de har medverkat i Sveriges utvecklingsprocess genom att de levt och verkat hela sitt vuxna liv i landet Avslutande reflektion Det finns gott om källor som man kan slä upp i för att bekanta sig med landet Slovenien och det politiska och kulturella läget där. Bland annat kan man gä in pä Internet och hitta informationen där. Detta gäller dock inte informationen som skulle belysa slovenska gruppen som under efterkrigstiden (1900-talet) utvandrade frán Slovenien och som sedan som arbetskra^ har slagit sig ner i Sverige. Den enda tillgängliga aktuella informationen för tillfället är den som har grävts fram i samarbetet med SCB. Som det framgár av undersökningen sá fanns det sammanlagt 5 098 personer, födda i Slovenien, folkbokförda i Sverige den 31/12-1999. Av dessa var hela 2 657 slovener av manligt kön och 2 441 kvinnor. Slovenerna som kom till Sverige före 1961 hade flyktingstatus och e^erát började man uppmuntra utvandringen i hemlandet. Utvandringsorsakerna var för det mesta bostadsbristen i Slovenien. Det kom bara 186 slovener under tiden 1995-1999 till Sverige; dessa var födda allt mellan 1929 och 1999, alltsá personer befann sig i skiftande áldrar. Man kan inte säkert veta, varför de personerna kom till Sverige. Med hjälp av uteslutningsstrategi skulle man kunna anta att de inte har kommit pga. arbetskra^sinvandringen som upphörde redan under 1970-talet och att dessa personer inte var flyktingar heller - dá áterstár det att anta det tredje alternativet som skäl till invandringen - familjesituationen. Det är känt att invandringen inte är nágon ny företeelse. Människors rörlighet över nationsgränserna är lika gammal som nationalstatens framväxt. Folk flyttar frán omráden till omráden, frán land till land av mánga olika skäl. Migrationer har alltid págátt av nágon anledning och kommer förmodligen alltid att págá även i framtiden. Länder med en befolkning, där alla talar samma sprák (ensprákiga nationer), är snarare ett undantag än en regel. Teoretiskt innebär mángfalden en tillgáng för samhället, i praktiken fár den dock oftast en helt annan behandling. Slovener har integrerats i det svenska samhället bättre än mánga andra befolkningsgrupper. Detta gäller särskilt andra och tredje generationen. Med tanke pá att föräldrarna o^ast inte kunde hjälpa sina barn genom skolgáng i brist pá sprákkunskaper och den kulturen som var obekant för föräldrarna, har slovenska ungdomar klarat sig utmärkt. Oavsett om barnen var i behov av föräldrarna stöd i skolan sá fick de klara sig själva i konkurrensen med svenska barn. Det är inte att förglömma att de slovenska andragenerationens barn har haft slovenska som sitt första sprák oavsett att de föddes i Sverige. De är idag verksamma inom socialomsorg, várd lärar- och läkaryrken, de är konstnärer, kulturarbetare och författare, musiker och forskare, professorer samt även vanliga arbetare. Det finns de som är arbetslösa, pensionerade och sjukskrivna, högutbildade och lágutbildade, precis som svenskar i allmänhet. Hur kan vi veta nágot? Det har pápekats flera gánger att det saknas litteraturkallor om slovener i Sverige. Av egen erfarenhet kan jag havda att problemet har strackt sig aven till myndigheternas byráládor, dar det forekommer att slovenerna forvaxlas med slovaker och viceversa eller sá vet man helt enkelt inte varifrán Sverige-slovenerna harstammar. I vissa forskningssammanhang och i de statistiska kallorna finner man dock mánga olika resultat i rapporteringar som áterspeglar invandrare i klumpar, sarskilt nar man undersoker omráden som t.ex. arbetsmarknaden, halsan, utbildning, kultur eller nágot annat omráde - och slovenerna som folkgrupp namns i basta fall i samband med de "jugoslaviska" undersokningarna. I massmedierna fár de smá grupperna knappast nágon uppmarksamhet alls. De intervjuer och reportage som är publicerade visar en del av den slovenska verkligheten i Sverige. Att ta för givet att dessa är helt representativa för hela gruppen skulle vara för mycket begärt. Det mäste genomföras fler undersökningar om slovener för att fä en klarare bild. Hittills har allmänheten inte känt till särskilt mycket om den slovenska folkgruppen i Sverige, utom i speciella fall, dä man till exempel räkar ha nägon nära relation till enskilda personer eller familjer med slovenskt ursprung. Även inom sport dyker ibland nägot slovenskt namn upp i massmedierna. Den egna etniska tillhörigheten brukar utgöra en bra grogrund för att människorna blir intresserade och vill veta mer om sin egen och sin folkgrupps bakgrund, det kan även i mitt fall ha varit driftkra^en bakom den framliggande undersökningen om slovener i Sverige. Det gäller bara att hitta sitt spräk och höja sin röst och komma ut ur passiviteten! Som det framgär av en kommentar som jag har fätt frän utomstäende (t ex frän ÄP pä SCB) under min arbetsgäng, angäende det svaga intresset hos myndigheterna för att kartlägga situationen för smä invandrargrupper i samhället, sä är det ofta en fräga om pengar som avgör. Jag fick ju erfara hur det förhäller sig med prioriteringar för smä grupper och när det gäller invandrarforskning (bäde som subjekt och objekt) i samband med SCB:s medverkan i undersökningen, trots att tolkningar av resultatet kommer alla tillgodo. Man prioriterar andra omräden i samhället som man lägger resurserna pä. Det är viktigt att lägga pä minnet att det inte är invandrare som beslutar i dessa frägor utan att det handlar om den svenska invandrarpolitiken som beslutar i samtliga invandrarfrägor - även när det gäller forskningsfrägor. Pä basis av det ovan sagda och med hjälp av litteraturen kan vi kanske dra vissa slutsatser. För det första känns det helt fel att offentligt klumpa ihop alla invandrare i Sverige till en enda grä massa. Är det för att underlätta för sig eller för att visa förakt till olikheterna? Detta strider även mot mänskliga rättigheter att vägra människorna tillerkänna deras etniska tillhörighet, anser jag. För det andra pekar allting mot att statistikbrist kring människornas etniska tillhörighet i Sverige kan bli hindret mot insatser. Begreppet invandrare finns ju kvar, vilka menas med invandrare i sä fall, när man inte längre har uppgi^erna om människornas etniska tillhörighet att tillgä, är det alla icke-svenskar? Mängfald är en gemensam tillgäng. Arbetet för ökad mängfald är ingenting enbart för Integrationsverket eller andra myndigheter. Integrationspolitikens mäl är mäl för hela samhället. Alla som bor i Sverige ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Samhällets gemenskap ska ha mängfalden som grund och samhällsutvecklingen ska präglas av respekt för olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Integrationspolitikens mäl gäller hela samhället. Gemensamt för alla invandrare i Sverige är bara att de har invandrat till Sverige, allt annat är ju individuellt. Staten stär för insatser som ger förutsättningar för individens delaktighet inom samhällslivet. Politiken involverar och kräver engagemang frän olika samhällsaktörer inom flera olika sektorer. Möjligheterna att göra insatser för integrationen som verkligen förändrar vardagen för enskilda finns hos skolor, företag, organisationer, föreningar, kommuner, myndigheter - och inte minst hos engagerade människor och eldsjälar. Myndigheten har dock det övergripande ansvaret för att verka för lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund samt för att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vidare ska myndigheten följa och utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets etniska och kulturella mângfald. Detta kan slutligen göras bara om man har tillgâng till ett etniskt register. Att fâ göra en studie om slovener i Sverige var lärorikt och intressant. Jag har fâtt veta att smâ folkgrupper i samhället inte betyder sâ mycket var för sig och ju äldre de människorna är desto mindre intressanta framstâr de ur forskningens synpunkt. Min undersökning har begränsats till ett mera globalt historiskt perspektiv. fâtaliga intervjuer och fältstudier är inbegripna, jag hade fullt upp med att vara med och bygga upp vissa grundläggande statistiska data om slovener i Sverige, vilket framkommer i undersökningen. Den framliggande boken är inte garanterat fri frân ytlighetens fallgropar och eventuella blindskär, inte heller frân författarens missuppfattningar. Ytligheter kan i nâgon mân motverkas även i översikter av det här slaget. I det syftet har mitt arbete burits fram av en "röd trâd". Nyckelbegreppet har varit viljan att fâ nya kunskaper om slovener i Sverige samt att genom en litteraturstudie kunna diskutera paralleller för dagens förhâllande hos den slovenska gruppen (samt flera andra minoritetsgrupper i Sverige), en studie i relation till invandrarpolitiken genom tiderna. Delvis var min avsikt att belysa hur vissa folkgrupper i vârt samhälle glöms bort - avsiktligt eller oavsiktligt. Har min framställning visat det? Gâr det att jämföra denna eventuella utveckling med andra omrâden i vârt samhälle; gâr det att sammanfatta slutsatserna i nâgra stora linjer? Jag gör ett försök och svarar ja pâ dessa frâgor. Bokens innehâll ska bedömas för vad den är; ett personligt färgat försök att belysa och bringa reda i vissa frâgor om slovenernas existens i Sverige historiskt sett. Jag skulle gärna vilja rekommendera den intresserade läsaren att leta bland referenser i anslutning till boken, för att fâ reda pâ lite mer om bland annat tolkning av konsekvenserna för svensk invandrarpolitik och om vissa minoritetsgruppers situation i Sverige. När det gäller slovener sâ hittar man källor om dem här och där bland beskrivningar om jugoslaver. Jugoslaver som folkgrupp har inte funnits och finns inte nu, men det har funnits serber, kroater, montenegriner, makedonier, bosnier, slovener och albaner plus ett 3G-tal andra minoriteter inom den forna statsbyggnationen - den federala Jugoslavien (jämför forna Sovjetunionen). Ur invandringen har sedan en lâng tid tillbaka olika grupper etablerats, människor med olika kulturella och etniska bakgrund har levt och vuxit upp tillsammans och âterfinns nu pâ mânga olika omrâden i vârt samhälle. Hos myndigheter och organisationer finns en vana att befolkningen i Sverige numera bestâr av människor med olika bakgrund. Vad som saknas är att även dessa människor med olika bakgrund framträder i myndighets ställning - där det finns möjlighet och behov (till exempel inom skola, vârd och andra institutioner), för oftast är det fortfarande sâ att invandrare - det gäller slovener ocksâ -förblir ett objekt som man talar om i stället för att samtala med. Vi har redan en skolminister med en icke-svensk bakgrund i Sverige, vi kanske kommer att fâ en integrationsminister med utländskt ursprung ocksâ. Frâgan är om det skulle förändra nâgot i positiv mening; invandrare är inte en homogen grupp människor, utan de har var och en olika kulturella och etniska bakgrund med sig till Sverige. Vad vi alla behöver - bâde svenskar, slovener och andra folkgrupper, är att närma oss andra civilisationer för att uppnâ en större medvetenhet om det egna kulturarvet. Först när man stâr stadigt i den egna myllan kan vi ta klivet till andras kulturomrâden. Slovensk invandring till Sverige har pâgâtt i 50 âr. Hur länge och pâ vilket sätt räknas det att e n integrationsprocess kan paga? Genom tolerans, arbete, fritid, föreningsliv och andra aktiviteter i samhället integreras människorna pa bästa sätt. Det gar inte att integrera invandrare bara med hjälp av dans, sang, scenkonst och hantverk. Det ska mer till. Litteratur pa det egna spraket samt översättningar till och fran svenska är en viktig länk i integrationsprocessen, hävdar jag. Det satsas för lite inom dessa omraden, bade med stöd till invandrarförfattare i Sverige och att översätta klassikerna till respektive sprak. För detta krävs dock att även respektive hemländer - Slovenien och andra - stödjer slovenernas identitetskänsla och uppmuntrar kontinuiteten i deras kulturliv i Sverige genom olika projektstöd och stöd i utvecklingen av slovenska spraket hos första och de följande generationer. Utan ett bra sprak, ma det vara svenska eller hemsprak, fungerar inte litteraturen, varken läsa och ännu mindre författa den. Det har gatt sa langt att det krävs särskilt utformade program för att kunna uppna resultat. Slovenien i korthet Republiken SLOVENIENS karta (Slovenija) Kalla: Internet - karta Evrope och karta Slovenije, 2006 - • T hi;rih F IJfJl r • I i f-r J u >2 •JI »»k Geografiskt har Slovenien en omväxlande natur med bade alplandskap och kort Medelhavskust mot Adriatiska havet. Landets högsta punkt är Triglav pa 2 864 meter över havet, landets medelhöjd över havet är 557 meter. Ungefär halva landets yta (10 124 km^) är täckt av skog, vilket gör Slovenien till Europas tredje skogstätaste land e^er Finland och Sverige. Rester av de uraldriga skogarna kan fortfarande hittas, den största finns i Kočevjeomradet. 5593 km^ av landet täcks av gräsmarker, och 2471 km^ täcks av fält och gardar. Landet har Medelhavsklimats vid kusterna, alpint klimat i bergen och kontinentalt klimat med milda till varma somrar och kalla vintrar i plataerna och dalarna i öst. Medeltemperaturen är -2°C i januari och 21°C i juli. Medelnederbörden är 1000 mm vid kusten, upp till 3500 mm i Alperna, 800 mm i sydöst och 1400 mm i centrala delarna av landet. * (Flagga) (Statsvapen) Nationellt valspräk: inget Nationalsäng: Zdravljica Tppdomän .si Huvudstad Största stad Officiellt sprak Statsskick president premiärminister Självständighet • Deklarerad • Erkänd Yta • Totalt • Vatten Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet BNP ' Totalt 2003 ' Per capita Valuta Ljubljana 46° 03' N, 14° 30' E Ljubljana slovenska, ungerska', italienska' republik Janez Drnovšek Janez Janša frän Jugoslavien 25juni 1991 1992 20 273 km^ (150:e) 0,6% 2 011 070 (142:a) 99,8 inv/km^ (77:e) $26 284 milj (63:e) tolar (sit) (är 2007 - Euro) Tidszon UTC+1 Topografi • Högsta punkt (m ö.h.) • Största sjö (km^) • Längsta flod (km) Triglav (2 864) Cerknica (26) Sava (221) Nationaldag 25 juni Slovenien i korthet, uppgifter och Europakarta; Källa: IT, 2006 Nagra historiska möten att minnas A) Konstitutionsmöte för Slovenska Världskongressen, Ljubljana, 25 juni 1991. Slovenska delegater frän Sverige: Jože Bergoč, Janez Bajt och Augustina Budja; B) Vadstena 1995; Fr v: Ilko Stopinšek, Gabrijela Karlin, dävarande radiorepporter Jasna Carlen, Olga Budja, nuvarande slovensk premiärminister Janez Janša, Ivo Vajgl, dävarande ambassadör i Stockholm, tvä kvinnliga besökare och Augustina Budja; C) Borgmästare frän Ribnica, Jože Tanko och frän Landskrona Gösta Nilsson med systrarna Budja, Göteborg, 2001; D) Ny borgmästare Alojz Marn frän Ribnica med systrarna Budja och nägra slovenska delegater, Malinska (ön Krk, Kroatien) 2003; E) Invigning av hederskonsulat i Helsingborg: Slovenska ambassadören Ivo Vajgl, systrarna Budja och Branko Jenko, dävarande ordförande i Slovenska riksförbundet i Sverige, 1993. A) Slovenskt besok pâ Slovenska Ambassaden i Stockholm, 1998: nuvarande minister i Slovenien Janez Podobnik; B) Invandrarkonferens i Stockholm, Augustina Budja och Goran Persson, Sveriges statsminister, 1999; C) Augustina Budja vid lararseminarium i Izlake, Slovenien, till hoger Janez Drnovšek, nuvarande statschef i Slovenien och dâvarande statsminister; D) Julhelgen 2004 hos mormor och morfar Gusti och Zvonko i Landskrona; det är roligt med olika spel, moster Dora satte igäng oss, sä att tiden bara rusade iväg^ Och ett foto säger mer än tusen ord! E) Fotot är taget efter Matjaž Konciljas videoinspelningen MUSIKBROAR, ett projekt i samarbetet mellan Systrarna Budja, Landskrona kommun och Ribnica kommun (Slovenien). Landskrona 2000. Kronprinsessan Viktoria besöker Landskrona; Samtidigt gästade delegationen fran Ribnica kommun Landskrona, ett möte som man sent ska glömma. April 2005. A) Den katolska kyrkan firar 10 är, L-a, (2005) B) Torsten Sjöfors, översättaren av berättelsen om Martin Krpan frän Vrh, pä besök hos Benceks i Landskrona, 2004 C) En vänskaplig samvaro med släkt och gamla bekanta, svenska paret Magnusson, hemma hos Gabrijela Karlin, en solig sommardag, 2005 Apendix Pâ föregâende sidor har nâgra enstaka personer och familjer, slovenska ättlingar i författarens omgivning, fâtt huvudrollen. Skriftens syfte var att förmedla slovenernas situation i Sverige och hur migrationspolitiken pâverkat deras integrationsprocess hittills. Vid framställningen av boken SLOVENER I SVERIGE har författaren haft ovärderlig hjälp av egna familjemedlemmar, som gav henne stöd och inspiration, samt frân sin yrkesverksamhet som pedagog, av sina studier genom vilka hon lärde sig tänka kritiskt, sina fritidsintressen sâng och musik och av sin egen slovenska bakgrund. En del hjälp har hon även fâtt av andra vänner och medarbetare, vilka hon tackar hjärtligt. Det kan tyckas att familjemedlemmarna har fâtt en förstor plats i boken, det tycker dock inte författaren själv. Hon menar att dessa personer ocksâ kan ses som representativa för den slovenska gruppen i Sverige, precis som vilka andra slovener i Sverige som helst. Men klart, hade nâgon annan skrivit boken sâ hade andra personer valts ut, sâdana som hon/han hade tillgâng till som underlag för dokumentation. Det samma gäller för punktpresentation av slovenska föreningen i Landskrona. Och när det gäller presentation av musikutövning och produktion - CD-utgivning - sâ är just föreningen Orfeum unik i den bemärkelsen att kören numera bestâr bara av familjemedlemmar och satsar pâ inspelningar. Den här boken har vuxit fram ur olika situationer. Bokens författare Augustina Budja är kulturvetare (Fil kand. pâ Kulturvetarlinjen, 1991, och har läst Vuxenpedagogik samt Svenska som andrasprâk vid Institutionen för nordiska sprâk, 1990-talet, Lunds universitet, med mera). Hon har under 1988/89 även studerat vid Filosofiska fakulteten i Ljubljana, där hon specialiserade sig pâ slovenernas och sydslavernas äldre historia. Augustina Budja har varit aktiv medlem i slovenska föreningen i Landskrona sedan 1968 (Triglav, Lipa, Orfeum). Hennes yrkesliv i Sverige byggde pa läraryrket - hemsprakslärare i slovenska sedan 1976 samt Sv2-lärare (Svenska som andrasprak) sedan 1990. Efter att Slovenska riksförbundet i Sverige bildades 1991 har A Budja varit förbundssekreterare i nio ar, fram till ar 2000. Genom föreningsverksamhet och som sekreterare i Slovenska riksförbundet har hon hela tiden haft insyn och kunnat följa upp assimilerings- och integrationsprocessen hos slovenerna och nagra andra folkgrupper i Sverige. Sedan 2002 är hon ansvarig redaktör för utgivningen av den enda slovenska tidskriften i Sverige - Informationsbladet. Hon har ocksa utgivit en del faktaböcker för slovener och om slovener i Sverige. Genom sitt engagemang för slovenerna blev hon känd bland sina landsmän i Sverige och även hos slovenerna i hemlandet som sakkunnig, ofta kom de till henne med olika fragor, rörande den slovenska gruppen i Sverige. Det visade sig dock ofta som svart att svara pa manga av dessa fragor, till exempel om hur manga slovener som bor i Sverige, hur manga av dessa är kvinnor, män och barn, hur de anpassat sig, vilka problem finns hos första, andra och följande generationer och sa vidare. Dessa fragor tycks teoretiskt vara enkla att besvara, men sa var inte fallet i praktiken eftersom svensk statistik gar ut pa att alla som kom fran forna Jugoslavien betraktas som jugoslaver, oavsett deras etniska bakgrund -slovener, kroater, montenegriner, serber, bosnier, makedonier, Kosovoalbaner, med flera. Svenska myndigheter tycker fortfarande att enskilda människor - slovener och andra - själv ska ta saken i egna händer och ordna upp fragan kring sin etniska tillhörighet genom att ga till sina respektive lokala Skattekontor och be ansvariga där ändra uppgifterna, sa att det rätta antalet för respektive folk sa smaningom kommer fram. Gruppsamtal och individuella kontakter med slovener i Sverige har utöver litteraturstudien och författarens egen invandrarbakgrund gett stoff till boken. Den är skriven ur en slovensk synpunkt, eftersom författaren själv är sloven och delar erfarenheter och observationer med majoriteten av andra slovener i Sverige. Innehallet är sadant som det fanns underlag att framställa det pa - trots flera uppmaningar och böner till föreningar och enskilda slovener kom det lite autentiskt material in för att utgöra grunden till SLOVENER I SVERIGE; Författaren använde sig av det som fanns tillgängligt, därför finns det relativt mycket stoff fran den egna omgivningen, det vill säga familj, vänner och bekanta. Fran början var det inte menat sa, men författaren kunde inte tvinga nagon att vara med och dela berättelsen om sitt liv med andra mot dennes vilja. Förhoppningsvis är stoffet ända representativt och allmängiltigt ur Sverige-slovenernas synpunkt. Föreningslivet, kyrkan och annat organiserat liv är viktigt för att människor ska kunna känna sin tillhörighet. Att bygga vidare pa nagot som man har pabörjat i hemlandet, kulturarvet och föräldrarnas prägel - var man än befinner sig, är viktigt. Det är avgörande för alla att kunna vara med människor, som tänker och associerar likadant som en själv, människor vars erfarenhetssfär är sa lik ens egen att man slipper förklara sig hela tiden och sina reaktioner. Och när det gäller sprakkunskaper sa kan det vara sa att i invanda vardagliga situationer spraket inte är sa viktigt utom i det offentliga rummet, i samhället. Bekanta människor kan ibland kommunicera med hjälp av gester, mimik, hänvisningar, med mera. Det är först när man möter nya människor, vilkas bakgrund är obekant för oss, som vi blir beroende av det verbala spráket. I allmänhet tror man felaktigt att det handlar om att lära sig ord och uttryckssätt pá det nya spráket, och sedan är man automatiskt i samma situation som de infödda. Vi vet vad saker och ting heter och det är bara att översätta det som man vill ha sagt. Men sá är inte verkligheten: Man blir inte svensk bara för att man bor i Sverige! Inte med alla de begrepp som man har skapat för att hálla invandrare utanför. Utöver den psykologiska aspekten att ha olika tankesprák, identitetssprák och talsprák, sá blir man tvungen att i praktiken använda fler ord, vara dubbelt sá duktig, därför att den man talar med inte har samma erfarenheter, kunskaper och värderingar. För att kunna samtala med svenskarna behöver slovenerna använda flera ord för att kunna beskriva samma sak, förmedla samma budskap än när man är med sina slovenska landsmän. De vuxna slovenerna beháller oftast sin sprákliga brytning trots sina ansträngningar att bearbeta den, och de bedöms ändá efter detta av sin omgivning, spráket blir ett klassmärke. Detta blir tröttsamt och kräver mycket energi av slovenen. Att vara icke-svensk i Sverige är tufft! Bokens framställning är inte strikt vetenskaplig i den meningen att nágon systematisk undersökning ligger till grund för innehállet, bortsett frán undersökningen om antal slovener i Sverige. Den som letar efter en vetenskapligt objektiv granskning och analys av alla de faktorer som samverkar och gör de flesta sloveners situation i Sverige svár, hänvisas till andra källor. Detsamma gäller den som söker en sammanställning av alla de mánga specifika sätt att uppleva en invandring pá basis av en annorlunda kulturell och spráklig bakgrund. Att kulturella faktorer gör att invandrare frán olika länder, även slovener, ser mycket olika pá Sverige och svensk politik, är välkänt. Men det är även känt att svenskarna ser mycket olika pá olika invandrare i Sverige. Och vissa grupper ser man inte alls, bland dessa finns den slovenska invandrargruppen, hävdar författaren. Enligt författarens erfarenheter och en viss kännedom om situationen för slovener i Sverige som ocksâ i stora drag utgör grunden till bokens innehâll, räknar hon med att om nâgra decennier inte kommer att finnas mânga slovener av den första generationen kvar. Mânga har redan gâtt hädan, vissa i sina bästa âr, nâgra av âlderdom och sjukdomar. Under 1970-talet flyttade flera familjer till Slovenien. Vissa âtervände till Sverige igen efter nâgra ârs misslyckad kamp om att kunna smälta tillbaka in i det slovenska samhället. Dâvarande slovenska regimer var inte särskilt vänliga och förstâende mot de âtervandrade slovenerna, sâ alla kunde inte anpassa sig och utvandrade igen. Kanske blir det i framtiden positiva förändringar även pâ den punkten, när Sloveniens regeringar inser, hur situationen för utvandrade slovener är. Nu har vi 1S ár av Sloveniens självständighet bakom oss, landet har blivit en fullvärdig medlem i EU (2004) och ett europeiskt samarbete är att förväntas i ännu större utsträckning än hittills. Under tiden betraktas alla ex-jugoslaver i Sverige av svenska myndigheter som serber och montenegriner, eftersom Serbien och Montenegro bar namnet Jugoslavien till för nâgra âr sedan (2004). När dessa tvâ republiker sedan genom politiska beslut ändrade namnet till Serbien och Montenegro, följde inte ändringarna för statistisk registrering ur etnisk synpunkt om dessa sydslaviska folkgrupper med här i Sverige. Det händer nu att slovener söker ett svenskt personbevis, där det framkommer att de har serbisk och montenegrinsk bakgrund. Förhoppningsvis tvingar detta alla dessa slovener att ta steget ut och bege sig till sina respektive lokala kontor för Skattemyndigheten och fá frágan om sin etniska tillhörighet ordnad. Pá basis av det offentligt lága antalet s l ovener i Sve ri g e - e n l igt S CB finns det ca 700 slovener i landet - har man vid SR (Sveriges Radio) beslutat att ta bort det enda slovenska radioprogrammet. Det hjälpte inte att klaga och anstränga sig frán sloveners sida för att bevisa att det finns ett underlag för att behálla programmet pá slovenska. Det togs bort, punkt slut. Man har även helt tagit bort svenskt kulturstöd för tidskriften Informationsbladet pá slovenska. Allt arbete med utgivningen sker ideellt och det Slovenska riksförbundet i Sverige tvingas att dela med sig av dess knappa resurser för vissa nödvändiga utgifter i samband med tidskriftens utgivning 4 ggr/ár. Slovenerna anser detta livsviktigt att behálla det enda slovenska sprákröret för slovener i Sverige. Utan sin tidning skulle assimilationen strypa slovenernas identitet ännu hárdare och snabbare än den redan är pá väg att göra. Utanförskapet bör bekämpas, men vägen är kanske snabbare om vi inte tar utgángspunkt i att se invandring som utanförskap, utan istället som nágot vi gemensamt har byggt och kan fortsätta bygga vár välfärd pá. Förhoppningarna finns sáväl hos finländaren och slovenen som pá 60-talet invandrade som arbetskraft, liksom hos flyktingen frán Somalia och Iran pá 90-talet. De stora skillnaderna finns inte hos den enskilde, utan hur det svenska samhället möjliggjort att förverkliga drömmarna. Etnisk registrering kan bara vara till fördel och inte nágot hinder - varken för individer eller för människor som arbetar för integration. Författaren har försökt fánga de sidor av slovenernas upplevelser som tycks vara gemensamma för de flesta slovener och vissa andra mindre folkgrupper i Sverige. Det vill säga att de känslor och reaktioner som Augustina Budja föreställer sig är allmänmänskliga, sádana som alla utvandrare och invandrare kan uppleva, när de byter fosterland. Här tänker hon inte pá den rent geografiska förflyttningen utan mest pá den psykologiska - att man passerar en gräns där man pá ena sidan känt sig hemma, och pá den andra känt sig som en främling. Ingen människa byter sitt fosterland utan att pá nágot sätt páverkas i sitt inre. Nágra lösningar pá invandringens problem finns inte, tiden kan man inte vrida tillbaka och livet gár för fort för att man ska hinna ändra pá vissa saker som är förknippade med utvandringen och invandringen. Det är viktigt att bygga upp toleransanda och ömsesidigt förstáelse och respekt för varandra för att fá en ljusare framtid tillsammans. Huvudsakligen handlar det här arbetet allmänt och i nágra fall mera detaljerat om vuxna slovener sá som de minns sitt liv - báde i hemlandet Slovenien och i Sverige. Delvis uppmärksammas även de svárigheter som möter andra och tredje generationen slovener (och andra invandrare) de som är födda och uppväxta i Sverige och inte själva känner det hemland som föräldrarna härstammar ifrán. Dock berörs den andra generationens sloveners svárigheter i mindre grad. Författaren menar till och med att dessa yngre och unga slovener har lyckats med integrationsprocessen och smält in i det svenska samhället trots att de har fátt kampa mer eller mindre extra utan foraldrarnas vardefulla stod under sin skolgáng. Och detta sker pá gott och ont. Pá gott for att de har svenska anor och borjar kanna sig som svenskar och pá ont for att de háller pá att mista sin slovenska identitet. I basta fall kanner de sig som européer eller som svenskar nar de vistas i Slovenien och som slovener nar de ar i Sverige. Sádana kanslor finns ofta aven hos den forsta generationen slovener i Sverige. Ár detta bra eller dáligt? Allting ar relativt. Ett varmt tack - framst till dottern AnneMarie - men ocksá till ovriga familjen som har stottat hennes arbete genom bland annat att korrekturlasa manuset. Sist men inte minst framfor Augustina Budja sitt tack till samtliga medverkande slovener, de som har sjalv skickat sina berattelser och annat och de som gav sitt tillstánd till att forfattaren har fátt publicera deras bidrag i sin bok. AUGUSTINA BUDJA Vintern i Bohinj, Slovenien Piran vid Adriatiska havet, Slovenien Källa: IT, 2006 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING Ahlberg, A. & Regnell, H. (red) (1974). Filosofisk lexikon. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri AB. Ahmadi, Nader (2000) "Kulturell identitet i gungning" i Allwood, C. M. & Franzen, E. C., Red.: Tvärkulturella möten. Grundbok för psykologer och socialarbetare. Stockholm: Natur och Kultur. Al- Baldawi, Riyadh (1998)"Migration och familjestruktur" i Ahmadi, Nader, red.: Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber i samarbete med SIS. Alvesson, M. & Sköldberg, K. (1997). Tolkning och reflektion: Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur. Bildarkiv /Fotoarkiv Budja, A. Bonniers Compact Lexikon. (1995). Lidman production AB. Prepress: Ytterlids prepress AB. Tryckning: Mladinska knjiga, Ljubljana, 1995. Budja, A. (1999). Slovenski izseljenci v Evropi po letu 1945: Švedska. I Slovenska izseljenska književnost. Ljubljana: Založba ZRC SAZU (= Inštitut za slovensko izseljenstvo). Budja, A. Slovener i Sverige. Uppsats, 2001. IT. Budja, A. Slovenci na Švedskem, 2005. Budja, A. Letni časi / Ärstider, 2005. Delbetänkande av Nationella folkhälsokommitten. (1999) Hälsa pä lika villkor. Andra steget mot nationella folkhälsomäl. SOU:1999:137. Stockholm: Fakta info direkt. Elmfeldt, J. ((1997). Läsningens röster. Stockholm: Stehag. Halvorsen, Knut (1992) Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur. Hartman, J. (1999). Vetenskaplig tänkande: Frän kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. Heyman, Anna-Greta (1990) Invanda kulturer och invandrarkulturer. Arlöv: Berlings. Tredje upplagan. Holm, Tommy (1984). Migrationspolitikens förändring och effekter under efterkrigstiden i Jugoslavien. EIFO, Stockholm. Rapport nr 25 Hwang, Philip & Nilsson, Björn (1998) Utvecklingspsykologi - Frän foster till vuxen. Boras: Natur och Kultur. Första utgävan, tredje tryckningen. Illustrerad vetenskap, olika ärtal Informationsbladet (Slovensko - Informativno GLASILO), Utges av Slovenska riksförbundet i Sverige. Olika nr, 2001 2005 Integrationsverket. Rapport 2005. Den kommunala sektorn som förebild? Internet, olika källor, 2005 - 2006 Invandrarrapport. (1996). Ärgäng 24, nr 1, 1996. Invandrarnas debatt- och kulturtidskrift. Boras. Kulturdepartementet. (1999). Social ekonomi. En tredje sektorn för välfärd, demokrati, och tillväxt? Rapport frän en arbetsgrupp. Stockholm: Fakta info direkt. Lange, Anders & Westin, Charles (1981) Etnisk diskriminering och social identitet. Lilja, S. (1989). Historia i tiden. Lund: Utbildningshuset. Studentlitteratur. MULTIETHNICA, 2000, Meddelande frän Centrum för multietnisk forskning, Uppsala universitet. NR 26 -27. Juli 2000 Naš glas. (1973-2000). Slovenernas tidskrift i Sverige. Stockholm. Oweini, S. & Holmgren, A. (1999). Folkhemmets bakgärd. Att bana väg för integration i Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas. Patel, R. & Davidsson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. SCB; Internet-korrespondens, 2000/2001. Befolkningsstatistiken SCB; Statistiska Centralbyrän, It, 2005 Selander, T. (1969). Sverige är 2000. 24 svenska forskare om morgondagens samhälle. Tema: Raben & Sjögren. Sjögren, Annick (1998) "Kulturens roll i identitetens byggande" i Ahmadi, Nader, red.: Ungdom, kulturmöten, identiteter. Stockholm: Liber AB. Stensmo, C. (1999). Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur. Svanberg, I. & Runblom, H. (red.) (1989). Det mängkulturella Sverige. En handbok om etniska grupper och minoriteter. Stockholm: Gidlunds Bokförlag. Sveriges officiella statistik. (1983). Sveriges framtida befolkning. Prognos för ären 1983 - 2025. SCB:s publikation. Tallberg Broman, I. (1998j. De lärarstuderande och könsperspektiven. Pedagogisk- psykologiska problem Nr 640, Lärarhögskolan i Malmö. Tingbjörn, Gunnar. (1981) Invandrabarnen och tväspräkigheten. Skolöverstyrelsen, 1981. Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. SLOVENER I SVERIGE och integrationspolitiken Den här litteraturstudien handlar om slovensk invandring till Sverige. Hur länge och pá vilket sätt räknas det att integrations-processen ska págá? Pá basis av de nyaste inom internationell dokumentation om migration skulle det ocksá för slovener i Sverige vara av stor betydelse, att där det finns förutsättningar för en kulturpluralism, aktivt kunna integreras i det svenska samhället och samtidigt bevara sin sloven-ska identitet. För detta krävs att även hemlandet Slovenien stödjer slovenernas identitet och uppmuntrar kontinuiteten i deras kulturliv i Sverige genom olika projektstöd och stöd i utveckling av slovenska spráket hos första och de följande generationer. Det krävs särskilt utformade program för att kunna uppná resultat. Ett generationsbyte i Sverige págár redan, antal slovener, som kom hit under 1960- och 70-talen, har börjat krympa av olika skäl. Invandrar- och minoritetspolitiken i Sverige slogs fast 1975 utifrán málen VALFRIHET -JÄMLIKHET - SAMVERKAN. Med málet för valfrihet menar man att medlemmar av sprákliga minoriteter ska kunna välja i vilken grad de önskar en svensk kulturell identitet eller behálla och utveckla den ursprungliga identiteten. Det máste finnas vissa förutsättningar för valfriheten. Tryggheten i den egna kulturen är viktig. Föreningarna samlar människor som saknar inflytande pá politiken. Spráksvárigheter och umgängestraditioner är bara nágra faktorer som utgör spärrar för invandrare att kunna smälta in och integre-ras i Sverige. Erfarenheterna visar att deltagande i invandrarföreningar leder till ökad delaktighet även i övrigt föreningsliv i Sverige (inom idrott, kultur, facket, politik). Detta bidrar nämligen till en bättre förstáelse mellan olika befolkningsgrupper, vilket i sin tur motverkar fördomar. ISBN 978-91-974694-4-0 ISBN 91-974694-4-0 Människorna kommer inte frán ingenstans, utan de har levt i nágot land innan de har under en eller annan form och av olika orsaker invandrat till ett annat; en invandrare är ocksá en utvandrare. Precis som slovenernas historia sá bestár även svenskarnas historia av en láng rad invan-dringar och utvandringar, frán stenáldern fram till idag. Folk och kulturer har alltid blandats i Europa och i andra länder och kontinenter. Det är snarare ett undantag än regel att ett lands befolkning skulle vara helt homogen. SLOVENER I SVERIGE och integrationspolitiken är avsedd för svenskar och slovener i Sverige. Olika avsnitt behandlar i korthet Sloveniens historia, nágra fakta om folkgrupper i Exjugoslavien, om vissa händelser kring EU-inträde, slovenernas invandring till Sverige, antal, tidpunkt, kön och integrations-processen, etc. Ett teoretiskt resonemang kring orsaker till utvandring och invandring, med betoning pá slovenerna behandlar avsnitten i korthet sydslavernas äldre, nyare historia samt umgängesformer, samhällsliv i vardag och fest. Jag har försökt att presentera stoffet enkelt, sakligt och konkret. Sloveners liv, arbete och det historiska händelseförloppet inneháller sá mycket dynamik och stoff för läsarnas fantasi att det inte finns anledning att ge boken den fabulerande novellens karaktär. Pá flera punkter liknar slovenernas situation andra nationers situation, därför kan innehállet i uppsatsen ses som universellt, nágot som i stora drag liknar andra nationers historiska processer, men ändá inte. När det gäller slovener i Sverige, har de precis som andra grupper i landet olika bakgrund och utgángspunkt frán början till slut. Det som är gemensamt för alla är bara - att de en gáng pá nágot sätt har lämnat sitt land och bosatt sig i Sverige. Augustina Budja budja@bredband.net Landskrona, i mars 2006